Nedlagt, rivet men långt ifrån bortglömt!

När Caperdonich byggdes så var det det första av så kallade ’extension’ destillerier. Dessa byggdes bredvid ett redan etablerat destilleri som behövde utöka sin produktion, men man ville inte bygga ut det befintliga. Därför fick destilleriet det osköna namnet ’Glen Grant nummer 2’ när det byggdes på andra sidan vägen från Glen Grant Distillery i staden Rothes år 1898.

Även om Caperdonich byggdes för att stilmässigt producera samma sprit som sitt systerdestilleri Glen Grant, så fick dess sprit ändå nyans skillnader. Bägge destillerierna producerade en lätt och blommig sprit men där Glen Grant levererade en krispig äppelton så tog Caperdonich i stället fram en krämig päronton med svag mint.

Fast Glen Grant var en global storsäljare så stod ’Glen Grant nummer 2’ färdigt i en tid av stor turbulens inom den skotska whiskyindustrin. Detta resulterade i att man slutade destillera redan 1902 men resten av destilleriet användes. Kölnan, maltgolven och lagerhusen fortsatte att serva Glen Grant.

Under 1965 så blev Glen Grant en riktigt storsäljare i Italien och man hann knappt med att producera mängderna av whisky som italienarna konsumerade. Detta resulterade att man 1967 lät expandera ’Glen Grant nummer 2’ och utökade antal pannor från två till fyra och först vid 1977 så fick destilleriet sitt namn – The Caperdonich Distillery.

Skillnad i smak förklarade man som ett resultat av bytet av pannform under 1967 års expansion, men när man åter igen bytte pannor 1985 och installerade samma stil som fanns hos Glen Grant så fick man ändå inte samma profil på råspriten. Även om skillnaderna var svaga så fanns de där.

Produktionen pågick fram till 2002 då Pernod Ricard köpte det. De behöll whiskyn som fanns i lagerhusen men själva marken sålde de vidare till kopparslagsfirman Forsyth’s som ligger vägg i vägg. 2011 revs hela destilleriet så att Forsyth’s kunde bygga ut sin verksamhet. Ett pannpar såldes till det belgiska Owl Distillery och det andra pannparet köptes av Falkirk Distillery.

Att man kokade så mycket sprit som bara var möjligt de sista åren innan destilleriet stängdes ser man i hur många oberoende buteljeringar som har släppts genom åren.

Även om spriten från destilleriet när det var aktivt klassades som att vara av en lägre kvalitet så finns det idag en hängiven och dedikerad skara som är stora fans av ’Caper’ och som ser destilleriet som en av Speysides osjungna hjältar.