VÄGEN HEM VAR MYCKET LÅNG, OCH NATO HAR VI MÖTT

då Ryssland inledde sin obefogade fullskaliga invasion av Ukraina.

DEN 4.4.2023 VAR på många sätt en historisk dag och inledningen på en ny era för finländsk utrikes- och säkerhetspolitik. När den blåvita fanan hissades utanför NATO-högkvarteret i Bryssel slutfördes slutligen den västliga integrationen som så försiktigt påbörjades år 1945. KekkonenPaasikivi, VSB-avtalet, nordiska samarbetet, Helsingforskonferensen, eu. Vägen västerut och hem har alltså varit mycket lång, krokig och innefattat många etapper. Under 78 år har vi sökt oss bortåt från vår östra granne utan att glömma den 1343,6 kilometer långa gränsen vi delar.

ATT DEN 4.4.2023, som för övrigt var den nordatlantiska försvarsalliansens 74-årsdag, skulle medföra finländskt medlemskap, var det få som ville medge eller ens tänka på, innan den 24.2.2022

FINLAND HAR EN lång historia av neutralitet och alliansfrihet, men i och med medlemskapet i NATO kommer dess säkerhetspolitik att utvecklas betydligt. Medlemskapet i NATO har redan gett Finland en högre nivå av skydd mot potentiell rysk aggression.

SOM EN MEDLEM i NATO kommer Finland också kunna delta mer fullt ut i alliansens operationer och beslutsprocesser. Finska trupper har ju tidigare bidragit till NATO-ledda missioner i Kosovo, Afghanistan och på andra platser, och Finland har redan tidigare också varit en aktiv deltagare i NATOövningar och träningsprogram.

DET FANNS ORO att anslutningen till NATO skulle leda till ökad spänning med Ryssland, nåt som i alla fall ännu inte realiserats. Vissa hävdar att anslutningen till NATO har ansträngt Finlands relation med Sverige, som fortfarande i skrivande

V Gen Till Nato

För att förstå Ryssland och det ryska tankesättet i en situation som denna kan man läsa den nyutkomna boken av Nils Torvalds och René Nyberg.

”Vägen till NATO” är en djupgående och insiktsfull bok som tar upp en av de mest debatterade och omdiskuterade ämnena i finsk utrikespolitik: möjligheten att gå med i NATO. Författarna René Nyberg och Nils Torvalds belyser frågan ur olika perspektiv och ger en omfattande analys av för- och nackdelar med ett NATO-medlemskap. Med tanke på de senaste händelserna i Ukraina och den ökande spänningen i Östersjöregionen är boken mer relevant än någonsin tidigare.

stund är utanför alliansen. Men de två länderna fortsätter att samarbeta nära inom försvars- och säkerhetsfrågor, och Finland har kunnat använda sin position inom NATO för att driva på för ökat nordiskt samarbete, vilket också drivit Sveriges intressen.

ÖVERGRIPANDE SETT HAR Finlands medlemskap i NATO setts som en positiv utveckling för landets säkerhet och försvar. Medan det fanns oro för de potentiella nackdelarna med att ansluta sig till alliansen, har Finland kunnat navigera dessa frågor framgångsrikt och upprätthålla ett konstruktivt förhållande med nästan alla sina grannar runtom Östersjön, det så kallade Natohavet. Medlemskapet kom i grevens tid, och man kunde påstå att vissa var föregångare som redan ville diskutera ett medlemskap för årtionden sedan, och allra senast under presidentvalskampanjen 2018. Vägen hem var alltså mycket lång, men nu har vi hittat hem till väst.

Genom att kombinera sina expertkunskaper inom finsk utrikespolitik, säkerhets- och försvarsfrågor och geopolitiska förhållanden ger författarna en balanserad och omfattande bild av de utmaningar och möjligheter som ett NATOmedlemskap skulle kunna innebära för Finland. Boken ger en detaljerad beskrivning av Finlands nuvarande säkerhetspolitiska ställning och hur landet skulle kunna dra nytta av ett NATO-medlemskap.

”Vägen till NATO” är en bok som inte bara är relevant för finländska läsare utan också för alla som är intresserade av europeisk säkerhetspolitik och geopolitik. Författarnas kunniga analyser och insikter kommer att göra den här boken till en viktig referenspunkt i debatten om Finlands säkerhetspolitiska ställning.

Alla M Nniskor I V Rlden Har Samma R Tt Till Frihet

Vi i EU har en plikt att kämpa för varenda en av dem. Det är därför vi aldrig kommer att tystna i stödet för folken i Iran, Ukraina, Qatar, Afghanistan och de andra, alldeles för många länder i världen där mänskliga rättigheter kränks varje dag.

EUROPAPARLAMENTET ÄR DEMOKRATINS högborg. Det är det enda direkt folkvalda organet i eu och vi som sitter där har ett stort ansvar. Vi är representanter för den enda unionen mellan demokratiska stater i världen.

Då måste vi också leva upp till de värderingar som grundade eu. Vi måste alltid stå på demokratins, frihetens, rättsstatens, de öppna gränsernas och de mänskliga rättigheternas sida. Och inte bara i eu. Vi måste stå upp för dem över hela världen. Vi får inte bli inskränkta, själviska och tycka att vi har problem som gör att vi inte kan tänka på någon annan än på våra egna medlemsstater.

Det är för att eu har dessa värderingar som vi så självklart har ställt oss bakom Ukraina och bidragit med ett rakryggat stöd till ett land och ett folk som inte vill något annat än att själva få bestämma över sin framtid.

DET VAR OCKSÅ dessa värderingar som gjorde att jag engagerade mig i kampen för demokrati och frihet i Iran.

När flickor och kvinnor gick ut på gatorna i Iran för att protestera, efter att 22-åriga Mahsa Amini mördats av den så kallade moralpolisen i september 2022, började marken skaka under fötterna på mullorna som terroriserat sin befolkning i över 40 år.

Men våra ledande politiker i eu fattade ingenting. De mumlade och författade pressreleaser. De gjorde absolut ingenting för att lyfta frågan till en nivå där de kunde börja påverka och göra något på allvar för att ge demonstranterna det stöd de behövde.

Och framför allt nämnde de inte med ett ord att det var en feministisk revolution, en kvinnornas revolution, som pågick i Iran under parollen ”Kvinna. Liv. Frihet.”

DEN 4 OKTOBER förra året var vi Europaparlamentariker i Strasbourg för att debattera och rösta om en rad förslag och lagstiftningar. En av debatterna skulle handla om Iran och hur vi från eu kunde stärka vårt stöd till demonstranterna genom att öka pressen på regimen.

Jag var arg och kände att orden inte räckte till. Jag hittade en sax på kontoret, testade hur vass den var på en handduk och tog med mig den in i plenarsalen där jag skulle delta i debatten.

Som avslutning på mitt inlägg i debatten sa jag ”Jin. Jiyan. Azadi. Woman. Life. Freedom” – och klippte av mitt hår.

Jag gjorde det för att visa att de iranska kvinnornas röst hörs ända hit till eu. Deras kamp om jämställdhet och frihet föddes för mer än hundra år sedan, och förr eller senare kommer kampen att lyckas. Efter mörkret kommer ljuset. En dag får vi se ett fritt och demokratiskt Iran.

ATT KLIPPA SITT hår i en talarstol ger såklart uppmärksamhet, men de avgörande resultaten i Europaparlamentet kommer av hårt och envist arbete i utskott och i förhandlingar mellan politiker. Under halvåret som gått har eu drivit igenom sanktioner mot den iranska regimen och parlamentet har ställt sig bakom kravet på att Irans revolutionsgarde ska föras upp på eu:s terrorlista.

Vi har också satt fokus på Talibanernas könsapartheid i Afghanistan, migrantarbetarnas vidriga villkor i Qatar och hur våldtäkt används som vapen i Kongo.

Just nu arbetar vi också med att stärka fri- och rättigheter inom eu. För att kvinnor i Polen ska få tillbaka makten över sina kroppar, för att HBTQ-personer inte ska förföljas i Ungern och för att press- och yttrandefriheten ska säkras i hela unionen.

Det här måste vi göra. För vi är eu – världens enda union av demokratiska stater. Just nu är vi den starkaste rösten i världen för mänskliga rättigheter och då är det vår förbannade plikt att gå i det första ledet i detta arbete.

Vi Beh Ver Ett Starkt Och Enat Eu

kolumn

ANNA-MAJA HENRIKSSON

Svenska folkpartiets partiordförande

OM ETT ÅR är det åter dags för val till Europaparlamentet.

Rysslands brutala anfallskrig i Ukraina har förändrat våra omständigheter för gott. Vi vet inte hur kriget kommer att utvecklas under det närmaste året, men det som står klart är att den Europeiska unionen är i ett helt nytt läge. De säkerhetspolitiska kontinentalplattorna har en gång för alla ritats om.

Vi lever i en värld där stormaktspolitiken igen gör sig gällande. Auktoritära krafter försöker på alla sätt driva in kilar mellan olika länder i väst. Det pågår hela tiden aktiva försök att splittra och försvaga EU. Det här ska vi inte låta ske. Nu är det viktigare än någonsin att vi står enade och att vi talar med en gemensam europeisk röst. EU:s gemensamma linje mot Ryssland efter anfallskriget mot Ukraina visar på vikten av att vi agerar gemensamt och snabbt.

Svenska folkpartiet är klart och tydligt för ett starkt EU, och en stark och tydlig finländsk röst som står upp för våra ideal. Vårt EU-medlemskap är en framgångssaga. Det har skapat stabilitet och gett våra företag tillgång till världens största hemmamarknad.