KRITISKA RÅMATERIAL I FINLAND OCH EU

artikel

BO LÅNGBACKA

Geologiska forskningscentralen (GTK)

RÅMATERIAL ÄR VÄSENTLIGA för Europas ekonomi och för tillverkning av varor som vi använder dagligen. För tillfället är eu till stor del beroende av import så kallade kritiska råvaror och i dagens geopolitiska läge har en oro över tillgången till dessa vuxit. eu har redan år 2011 publicerat en lista på mineraler med en potentiellt problematisk tillgångs- och prisutveckling för den europeiska industrin. Denna lista täckte ursprungligen 14 mineraler men har senare blivit uppdaterad flera gånger och innehåller nu 34 mineraler.

DEN EUROPEISKA KOMMISSIONEN har nyligen lagt fram en förordning beträffande kritiska råvaror (Critical Raw Materials Act), som är viktiga för den gröna omställningen och eu:s försörjningssäkerhet. För att förstärka försörjningssäkerheten föreslår kommissionen att 10–40% av dessa råvaror kommer från eu:s egen gruvdrift, återvinning och förädling fr.o.m. år 2030.

DEN GRÖNA OMSTÄLLNINGEN som bl.a. innebär elektrifiering av våra fordon, leder till ett växande behov av nödvändiga mineraler för batteritillverkning. Det finns ett flertal olika batteriteknologiska varianter, men för närvarande används främst litium, nickel, kobolt, mangan och grafit. Produktion av sol- och vindkraft kräver dessutom sällsynta jordartsmetaller (REE) och för all form av elektrifiering spelar koppar en nyckelroll. Alla dessa mineraler finns med på eu:s senaste lista över kritiska råvaror.

I FINLAND PRODUCERAS koppar, kobolt och nickel i Kevitsa-gruvan i Sodankylä samt i Sotkamogruvan. I Sotkamo vidareförädlas råvarorna till nickeloch koboltsulfat för användning i batterier. Nickelkoncentratet från Kevitsa transporteras till Harjavalta smältverk för vidare förädling. Där byggs för närvarande också en fabrik för förädling av nickel och koboltprodukter för användning i batterier.

I DAGSLÄGET HAR Finland ingen produktion av litium, mangan, grafit eller REE, men ett flertal aktiva projekt strävar till produktion av dessa. Längst på väg är det delvis statsägda bolaget Keliber Oy som driver ett projekt som ämnar att bryta litium i Kaustby och Kronoby. Verksamheten är planerad att börja år 2024 och ämnar också att förädla malmkoncentratet i en litiumkemikaliefabrik som kommer att placeras i Karleby.

MALMLETNING ÄR EN högriskverksamhet. 1 000 malmletningsprojekt leder i medeltal till en enda gruvverksamhet. Dessutom är tillståndsprocessen för att ta en ny gruva i produktion i Finland lång och slutresultatet osäkert. Ett malmletningstillstånd är i kraft högst 15 år. Det beviljas först för 4 år, varefter det går att ansöka om förlängning för 3 år i gången. Varje nytt beslut från gruvmyndigheten är överklagningsbart. Detta kan potentiellt fördröja varje förlängningsbeslut med 2 år. När bolaget har undersökt fyndigheten tillräckligt och gjort ett investeringsbeslut är det dags att starta tillståndsprocessen för gruvdrift. Först görs en miljökonsekvensbeskrivning (detta tar ungefär 2 år), sedan ansöks om gruvtillstånd (2 år), sedan ansöks om miljötillstånd (3 år). Landskaps- och övriga planer kräver dessutom uppdatering. Ett antal olika bygglov behövs också. Miljökonsekvensbeskrivningen är inte överklagningsbar, men alla övriga beslut är det.

GRUVLAGEN FRÅN 2011 har nyligen undergått en revision och kommunerna kommer att få möjlighet att stoppa gruvstart. Hela processen från malmletningsstart till gruvdrift kan räcka 20 år, men bolaget som söker malm har ingen möjlighet att vid starten av malmletning förutspå om kommunen kommer att godkänna gruvdrift 20 år senare.

FINLAND HAR POTENTIAL att producera alla de mineraler som krävs för tillverkning av batterier och trots alla utmaningar, kommer Finland att ha en stor roll inom eu som producent av kritiska råvaror.