UPP SOM EN SOL NER SOM EN…

NÄR EU -KOMMISSIONEN I juli 2021 kom med sitt förslag till en uppdatering av direktivet för förnybar energi, uppfattades det igen som en viktig del av en ständigt växande framgångshistoria. För att understöda det här intrycket fanns det i samband med offentliggörandet en tidsaxel: från en anspråkslös inledning i början av 1990-talet skulle andelen förnybar energi växa till 45 procent av eu:s totala energibehov.

EUROPEISKA MILJÖBYRÅN (EEB) –takorganisationen för 38 miljöorganisationer i Europa – jublade: ”Ta det med Parisavtalet kompatibla energiscenariot till följande nivå.” Samtidigt varnade organisationen för att de internationella klimatrapporterna redan ringde i alarmklockorna.

MILJÖORGANISATIONERNA TALADE INTE för döva öron. En stor del av förändringsförslagen i parlamentets miljöutskott, som ansvarade för lagförslagets klimatpolitiska hållbarhet, var mer eller mindre ”copy-pastade” från miljöorganisationernas förslag. Men när direktivet var färdigt förhandlat klockan sju på morgonen den 30 mars 2023 såg slutresultatet ganska annorlunda ut.

UNDER HELA DET långa arbetsskedet fram till slutförhandlingarna var både svenska och finska skogsindustrin allvarligt oroade. Kommissionens och parlamentets förslag var synnerligen ambitiöst, men samtidigt ostrukturerat i förhållande till hur de olika medlemsländerna använde sina skogsprodukter med alla sidoströmmar. Oron visade sig vara ogrundad.

KOMMISSIONEN KLARADE INTE AV ATT LÄSA DET ENKLA DIAGRAMMET, SOM VISAR MEDLEMSLÄNDERNAS ANDEL FÖRNYBAR ENERGI AV HELA ENERGIFÖRBRUKNINGEN ÅR 2020 OCH 2021 SAMT MÅLSÄTTNINGARNA FÖR 2020.

DÄREMOT KAN MAN utgående från miljöperspektiv fråga sig vad det var som gick fel? Det besvärliga svaret är – nästan allting! Både kommissionen och parlamentet hade satsat på stora frågor utan att reda ut hur situationen såg ut i de enskilda medlemsländerna. Vilka hade klarat målsättningarna från det föregående skedet? Vilka medlemsländer var allvarligt på efterkälken? Alla försyndelser, som hör till den europeiska lagstifitningens vardag, spelade nu sina roller. Dessutom hade Europa drabbats av det första omfattande kriget på 76 år.

ÅRET INNAN RYSSLANDS angrepp på Ukraina var eu:s energibehov 2865 terawattimmar (TWh). Det säger inte så mycket. Men viktigare än terawattimmarna är mixen - vad de olika energikällorna består av. Statistiskt och i medeltal ser det ganska bra ut. De förnybara energiernas andel har stigit stadigt sedan början av seklet. Samtidigt har de fossila energibärarnas andel sjunkit långsamt. Men granskar man energimixen närmare ser man att skillnaderna mellan de olika medlemsländerna är enorma. En del klarar utan större problem de framtida utmaningarna. Diagrammet nedan visar ändå att utmaningarna för stora och i beslutsprocessen centrala europeiska stater varit ytterst besvärliga.

NÄR KOMMISSIONEN KOM med sitt förslag på sommaren 2021 ville man sluta ögonen för medlemsländernas olikheter. Det ledde till ett överoptimistiskt budskap när det nya direktivförslaget presenterades.

FRANKRIKE, TYSKLAND OCH Nederländerna hade stora svårigheter. Frankrike klarar inte målsättningen på grund av att utgångspunkten för deras energiproduktion är enbart kärnenergi. En målsättning på 45 procent ligger långt utanför landets möjligheter. Situationen förvärrades ytterligare 2022 av att torkan var svår. I de franska floderna räckte vattnet inte till för atomkraftverkens nedkylning.

TYSKLAND LÄGGER NU ner sina sista kärnkraftverk. Det sker delvis på grund av att landets regeringar under de senaste åren föreställde sig att kärnkraftverken skulle avvecklas och att man därför inte behövde genomföra någon större service. För att ersätta det är man tvungen att hålla kol- och ligninbaserade kraftverk igång.

NEDERLÄNDERNA ÄR ETT gott exempel på ett annorlunda beroende. Länge levde landet på sin naturgas och försökte öka den förnybara andelen genom import av pellets. Det visade sig vara en dålig lösning.

MÅNGA ÖSTEUROPEISKA MEDLEMSLÄNDER har dessutom en fruktansvärt låg effektivitet på sin värme- och elproduktion. Det har sedan lockat dem att satsa på att bränna skogsresurser på ett ohållbart sätt.

KOMMISSIONEN BORDE NATURLIGTVIS ha insett att medlemsländernas otroligt olika energimixar egentligen inte lämpade sig för ”one size fits all”-lösningar, men de ideologiska ambitionerna, inom den del av kommissionen som leds av Frans Timmermans, ställdes på tok för högt.

SLUTSATSEN ÄR ATT förhandlingarnas slutresultat blev mer än acceptabelt för Finland. eu håller sig dessutom fortsättningsvis till sina klimatförpliktelser. Men utmaningarna ökar och det står redan klart att nästa uppdatering av direktivet måste ställa fokus på hur effektivt eller ineffektivt medlemsländer använder sina resurser. Gör man inte det, är det Finlands och Sveriges energimix och effektivitet som angrips.