EU TAR ITU MED VÄXANDE MÄNGDEN FÖRPACKNINGSAVFALL

VI TALAR ALLTSÅ i princip om lagstiftning som ingen motsätter sig. Något av ett ovanligt fall. Ändå är det inte en endaste intressent som är nöjd med kommissionens förslag. Hur kan det komma sig?

UNDER PANDEMIN ÄNDRADE många av oss i Europa våra konsumtionsvanor. Den växande servicebranschen för näthandel och hemleverans är en stor orsak till att vi plötsligt har ett behov av en betydligt större mängd förpackningsmaterial än innan. För att minska avfallsmängden till en följd av det, har eu-kommissionen tidigare i vintras presenterat sin plan i form av en förordning.

FÖRORDNINGEN OM FÖRPACKNINGAR och förpackningsavfall är ett gigantiskt lagförslag, som i sin nuvarande form skulle påverka alla ekonomiska aktörer och därmed även alla delar av samhället på ett eller annat sätt. Det finns därmed miljoner olika åsikter om hur den borde uppdateras.

DET SOM ALLA industrier väntar på, är en förordning som skulle harmonisera förpackningsmaterial och avfallssortering på europeisk nivå, för att underlätta återvinning och återanvändning av material och förpackningar. För privatpersoner måste det göras så lätt som möjligt att ta ett beslut som har det minsta klimatfotavtrycket.

EN DEL AV problemet ligger i uppgiftens magnitud. Det gamla direktivet om förpackningsavfall, som den nya förordningen förväntas ersätta, var mycket snävare och gav så stort manövreringsutrymme för medlemsländerna att det sist och slutligen inte ledde till önskade resultat. Nu lägger man tvång på medlemsländerna för alla sorters förpackningar samt dess återanvändning och -vinning. De flesta vill alltså se en större harmonisering men ingen gillar ju att bli tillsagd hur den ska skötas.

DET HÄR ÄR ändå inte huvudproblemet, även om det är kopplat till det. Samtidigt som det föreslås starkare kravställningar på t.ex. vilka material som får och inte får användas, är konsekvensanalysen bakom kraven väldigt snäv och fokuserar främst på de positiva aspekterna av återanvändningen av plastförpackningar.

FÖRSLAGET LÄMNAR DÄRMED många frågor obesvarade men ger i värsta fall industrin en oproportionerligt positiv signal om investeringar i plast. En ökad produktion av plastmaterial, även om återanvändningen skulle öka dramatiskt från dagens siffror, ökar naturligtvis också vårt oljeberoende. Återan- vändbara plastförpackningar är i regel även tyngre och större än förpackningar gjorda av återvinningsbara men icke-återanvändbara material. Det här leder naturligtvis även till högre miljöpåverkan genom ökat behov av transport. För att kunna återanvända samma förpackning, krävs även en sluten värdekedja med tillgång till stora mängder rent vatten och rengöringsmedel.

DET BETYDER INTE att återanvändbara plastförpackningar automatiskt alltid skulle vara ett dåligt alternativ. Vårt pantsystem för plastflaskor i Finland är ett exempel på återanvändning som fungerar väl och som har en relativt liten inverkan på miljön i jämförelse med alternativa förpackningsmaterial. Men studier har visat att det t.ex. i snabbmatsrestauranger leder till en större miljöpåverkan att övergå till återanvändbara plastförpackningar istället för återvinningsbara pappersbaserade förpackningar.

DET FINNS ALLTSÅ plats och tid för olika förpackningsmaterial och huvudsaken måste vara att miljöpåverkan minskar från dagens läge - inte att vi med våld försöker återgå till ett system där alla förpackningar återanvänds så länge som möjligt utan att ta i beaktande innovativa lösningar samt miljö och hälsoaspekter. Det kommer Nils Torvalds att se till för sin del nu då han påbörjat sitt uppdrag som förhandlare i industriutskottet för detta lagförslag.