All in Brewing ölkemisten

Dagen efter möter vi ölnörden –i ordets allra bästa betydelse –Victor Dahlberg. Över några koppar nattsvart kaffe på kafé da Matteo får vi svar på några av våra frågor. Hans väg till att bli bryggare har inte varit spikrak.

Jag är utbildad jurist men bytte bana, jag har också utbildat mig till sommelier …Jag har varit ölintresserad länge, recenserat öl och bloggat om ölkemi. Många skriver om sina personliga preferenser men jag stack kanske ut lite för jag skrev bara om kemi. Sen släppte jag det, berättar Victor och sippar på kaffet.

Victor kommer från en familj med stort mat- och dryckesintresse. Hans mamma lagade alltid mycket mat. Eftersom han var duktig i skolan tänkte han att han skulle utnyttja sina fina betyg och började därför plugga juridik. Han upptäckte dock snart att det inte riktigt var hans kall i livet. Vid sidan av studierna började han prova olika drycker istället. –Från början var det mycket vin, men den hobbyn blev lite för dyr för mig. Att köpa de vinerna jag ville testa på csn-bidrag funkade inte riktigt. Öl var ju så mycket billigare. Så då började jag testa det istället och snart köpte jag mycket mer öl än vin, jag var en fattig student men jag åt väldigt gott och drack väldigt gott. När jag tog examen i juridik hade drycken tagit över helt.

Victor är en av två bryggare på All In, den andra är Andreas Görts. Bryggeriet äger de tillsammans med sex andra personer, bland andra Pelle Frost, som driver Ölrepubliken och The Rover, två av stans nya öltempel. –Andreas och jag har samma bryggfilosofi, tycker väldigt lika. Vi tycker mycket om amerikansk västkustöl, välhumlad öl, det är ju en stil som svenska bryggerier inte gjort fullt ut, man har varit lite rädd tror jag. Den ameri

Victor Dahlberg, jurist och sommelier som bytte bana till bryggare och ölambassadör. kanska västkustölen är ju extremt välhumlad, med jättemycket humle med bara Pale Ale malt och pilsnermalt, så ljust som möjligt för att humlen ska få allt fokus. På östkusten använder man mer karamellmalt för att få lite mer maltbas och göra ölen lite tyngre. Det gör nästan alla svenska bryggerier, det finns

»Att brygga öl hemma är nya surdegen, alla gör det»

nästan inga som går fullt ut, men det kommer vi att göra. Och så kommer vi att göra tunga mörka öl också. –Att brygga öl hemma är nya surdegen, alla gör det. Men det är också många som öppnar ett eget bryggeri som kanske inte riktigt håller måttet. Det är ju kul, men jag tror att vi i Sverige kommer att få se samma sak som hände i Danmark, där konkade jättemånga, så måste det kanske va. Vi är i nyvågen bland svenska bryggerier för det har ju funnits ett gäng tidigare. Det som händer nu är att man samarbetar jättemycket. Vi promotar deras öl och de promotar vår öl. Skillnaden är att många av de gamla hävdar att det måste finnas ett bryggeri, de gillar inte helt tanken på fantombryggare. Men det viktigaste tycker jag är det kreativa, att man gör ett bra öl. Som Omnipollo, de har länge gjort den kanske bästa ölen.

Victors utbildning till bryggare har delvis skett på andra sidan Atlanten, han gjorde praktik på Ska Brewery i Durango och Odells i Fort Collins, båda i delstaten Colorado. –De är så bra! Fort Collins har 140000 invånare, de har elva bryggerier, jag var

på några lysande barer. Den ena har åttio kranar och den andra hade hundra, bara med hantverksöl! Vi ligger lite efter i Sverige men det har ju bara sagt smack här också, säger kemisten Victor och får plötsligt ett bekymrat drag i ansiktet: –Tyvärr är mycket av det som kommer över inte riktigt så bra som det är när man provar det där borta, humle är ju en färskvara och när det skeppas blir det lite sämre. När man sitter på bryggerierna i usa och provar humlat öl och jämför med en värmelagrad öl så märker man skillnaden. Ölet oxiderar precis som vin. Vi är väldigt noga med smaken, så vi åker själva till barerna och spolar kranarna med klor eftersom vi vet vad vi gör och för att vi ska veta att vår produkt ska smaka som den gör. Jag vet hur ölen ska smaka men det vet ju ingen annan! –Vi har inget eget bryggeri ännu, men vi ser oss inte som ett fantombryggeri för vi kommer att ha ett eget bryggeri snart–ett tvåtusenliters bryggverk är beställt. Men fram tills dess gör vi samarbetsöl, vi reser till andra bryggerier och brygger, dels för att lära oss och dels för att komma ut med vårt brand.

All In Brewing har bryggt tre öl än så länge. Den första gjorde man i Italien, hos Tuccal-

matto, ett mikrobryggeri i Parmaregionen. De två senaste ölen bryggde man på Lervig Aktiebryggeri i Stavanger, Norge. –Från början bryggde de pilsner för den stora massan men nu har de en amerikansk bryggmästare som heter Mike Murphy som länge bryggt öl i Danmark och som bryggt det som jag tycker är världens bästa porterrecept, Ölfabrikken. Och det var lite därför vi sökte upp honom, för att kunna göra det här porterölet, det är lite hans recept som vi har tweekat. Och så pale alen, det är helt vårt recept. Vi har några bryggningar i Sverige på agendan, men när man är såhär i uppstartsprocessen så hoppar man lite på nollan hela tiden. Man måste dra in pengarna från vår senaste brygd för att kunna göra nästa. Vi har bara gjort fat på key kegs än så länge, vilket är skitsmart. I framtiden ska vi bara fokusera på att göra burk om vi får som vi vill. Det var lite därför som jag åkte över till Ska. Men problemet med att göra öl på burk är att du måste köpa in färdigtryckta burkar på pall, och du måste köpa in 140000 stycken. Nästa steg är att göra det här on tour. Vi fyller en bil med key kegs och en anläggning och så kör vi en turné genom Sverige, Small and Crafting on Tour!