Hast Du Lederhosen?

Kanske var det tur att Magnus och Niklas inte hade en aning om hur mycket arbete det skulle innebära att starta ett eget bryggeri –eller att det med det nya bryggverket skulle komma en besynnerlig kines.

Södra Malts bryggeri ligger i ett industriområde i Handen söder om Stockholm, i en stor industrilokal med höga fönster som släpper in ljuset på raden av perfekt uppställda tankar. Kinesiska tecken och skimrande temperaturmätare, kranar och rör, pryder de glänsande tankarna. Vid packmaskinen längs ena väggen står en pall mörka glasflaskor. Mot en stor industrivåg från Stathmos vilar en snowboard. Portisheads aviga ljudmatta pumpar ut från ett par feta högtalare i taket, musiken sveper runt bland tankarna. En stor handmålad skylt i kaxiga versaler förkunnar; the incredible independent society of södra maltfabriken. Bryggeriet startade 2011 av Magnus Mårdberg och Niklas Hjelm. Idén kom från Mange som drev restaurangen Fräcka halvpannan på Söder i Stockholm. Det blev mer och mer öl där. I källaren höll Mange på att brygga, fixa och dona. –Men så sålde han krogen och fick loss lite deg och bestämde sig för att starta ett bryggeri, kollade på nätet vad man skulle ha och allt sånt där, berättar Niklas. Ganska snart insåg Mange att det nog är rätt tufft att starta ett bryggeri själv och kontaktade Niklas som drev en reklambyrå.

Att starta ett eget bryggeri handlade i botten om att Mange och Niklas hade en passion för öl. –Jag vet inte om du var full eller hur det var, jag var definitivt full när jag hoppade på projektet, säger Niklas. Då tyckte jag det var en jättebra idé. Men man såg man ju inte alla svårigheter. Vi visste inte vad jobba var innan vi startade–innan tyckte vi att vi jobbade. Det ringer folk varje vecka som undrar hur

– Jag var definitivt full när jag hoppade på projektet, säger Niklas Hjelm.

man startar ett eget bryggeri, men det är inte så enkelt, alla passar inte, det räcker inte att älska öl. Du måste våga satsa, du måste våga förlora, du måste vara väldigt speciell för att göra det här – du måste vara lite galen. De flesta förstår inte hur tufft det är. Det är många steg till att få till en bra öl, men i grund och botten handlar det om att få en stabil produktion och det hänger mycket ihop med utrustningen. Nu är vi nöjda med många grejer, vi gör jävligt bra öl nu.

För Mange var det de amerikanska ölen som inspirerade, de nya amerikanska humlesorterna. –Det är ju där trenden hos de flesta småbryggerierna ligger, nästan alla har en Pale Ale med amerikansk humle, nästan alla kör en ipa, det är inte många som sneglar åt det

Loggan gjordes tillsammans med formgivaren Anna Werning. Inspirationen kom bland annat från Brooklyn Brewery.

brittiska hållet, och åt det tyska hållet är det väl ingen jävel som kollar. De har ju också hållit på i tusen år så det är ju svårt att bräcka. Mange och Niklas kom in från lite olika håll, Niklas var ingen ölnörd, höll inte på att brygga hemma, men hade upptäckt de nya ölsorterna ute på lokal. –Mest intressant tyckte jag det var att bygga ett varumärke och göra nånting som var lite annorlunda mot vad Nynäshamn, Oppigårds och Nils Oscar hade gjort. Jag tyckte att de bryggde öl mest för sig själva, för att forumet gillade öl och inte för de utanför, de som skulle upptäcka ölen de närmaste åren och bidra till att fler tycker om annan öl än en stor stark. Jag ville ha ett bryggeri som jag kunde heja på, som på ett fotbollslag, något jag kunde älska. –Vi har ambitionen att bygga nånting mer än tre goda öl. Vi vet ju att din öl blir jävligt mycket godare om du gör en skön grej. Det är bara en viss del av den du är som finns i flaskan, det ska vara gott förstås, men har du dessutom en kraft utifrån blir det jävligt gott. Det blir dessutom jävligt cool och det gör dig cool. Kolla bara när Brooklyn Summer Ale kom till stan för några år sedan, när folk höll i flaskan var de vips lite coolare.

Så satte de igång, grejerna var i princip på båt på väg från Kina när de letade lokaler och slutligen hamnade i Handen. Först gjordes lokalerna i ordning. Så kom det en långtradare med några jättecontainers från Kina, och med sändningen följde en kines som skulle hjälpa till med monteringen. –Vi hade måttat och skulle ha fem centimeter över men nånstans stämde det inte så vi fick riva väggen för vi vägrar ha en tank som inte står på rad, vi är lite tyska på det sättet. Det måste vara snyggt, det är sjukt viktigt. Tänk att ha en tank som skulle stå lite utanför, det skulle man störa sig på varje dag.

Sen drog vi igång att brygga bärs. Kinesen som kom från fabriken i Quingdao var med första brygden. Han hade sina idéer om bryggningen, men det var väldigt svårt att kommunicera med honom–han snackade inte ett ord engelska. Dagen innan han dök upp ringde de från fabriken och sa att det vore bra om vi hade en tolk redo. –Men vi hade ju inga pengar. Det blev en del google translate, det blev jättekonstiga översättningar. Vi pekade och grejade, var uppe på kinakrogen i Brandbergen Centrum och fick hjälp med översättningen. Det gick väl sådär i början, vissa grejer missförstod vi, vissa grejer kunde han helt enkelt inte, var det nåt marigt så blev det alltid ett ja.

Efter en månad, dagen före midsommar, sjappade han hem. Det blev lite strul när han skulle åka, Mange och Niklas väntade på några dokument som de krävde att tillverkaren skickade innan de släppte honom. –Han missade flyget, han hade ingen aning om var i världen han var, de hade bara satt honom på ett flyg.

Så bryggde de på och släppte första grejerna på hösten. Pale Alen var den öl som de tyckte var hyfsad, den var första steget mot ett drickbart öl, men sen fick de problem med en bismak som var svår att lokalisera. De frågade tio personer och fick elva svar om lösningen. Till slut fick de tag i en gammal bryggmästare från Pripps, Mats Krantz. Han kom fram till att man inte hade någon infektion, ingen fenol, utan att problemet låg i utrustningen.

Magnus Mange Mårdberg sålde krogen och fick loss lite deg och bestämde sig för att starta ett bryggeri.

Vila i ölfabriken. Mange och Fredrik tar en paus från tappningen.

Mange och Niklas bestämde tidigt att man skulle släppa tre öl när man hade kontroll över processen. En Lager, en Pale Ale och en ipa. –Vi vill ha en grundlinje, sen gör vi precis vad fan vi vill.

Formen är viktig för Södra Malt, Niklas gjorde loggan tillsammans med formgivaren Anna Werning. Inspirationen från Brooklyn Brewery är tydlig. –Det var inga detaljer i deras maner som jag fastnade för men jag hade dem som referens för jag tycker de har gjort en bra grej, de har också en clean grafisk profil. Jag tyckte det skulle vara tydligt vem avsändaren är. Flaskorna pryds av ett nordiskt djur i zebradräkt. –Vi hade en zebra först som var väldigt söt. Vi tänkte att vi kanske skulle ha en maskot. Men alltså, zebra, jag kunde inte riktigt se kopplingen till oss. Vi kom fram till att vi kör nordiska djur och så får väl de ha zebradräkt. Då började vi köra ett rådjur, och nu har vi räv och hare, alla i zebradräkt. Men det är bara för att nån kommer att undra. Det är som med vår nya öl, vår Red Ale, Die Nasty. Die Nasty går ju också att läsa på tyska, det är jävligt roligt–istället för att döpa den efter nån liten kobbe eller nån staty på stan. Vi vill inte hoppa in i nåt fack utan kunna göra vad vi vill hela tiden, vi måste behålla rätten till att vara knäppa. –Det var som när vi offererade in en öl till bolaget som vi döpte till Hast du Lederhosen? Det kanske inte var så jävla smart, det är antagligen ett sjukt dåligt namn, men jag satt i bilen och var skitstressad, och så var vi tvungna att skicka in papperna och så blev det så. Men varför inte liksom? Jag har inga lederhosen idag, men kanske nån gång?

I F*KING LOVE BUNNIES En dubbel-IPA med bra beska.. 330 ml alk./vol. 8.0%

EASY STREET En lageröl med balanserad beska. 330 ml alk./vol. 5.0%

DIE NASTY En Imperial Red Ale med kraftig smak och beska. 330 ml alk./vol. 8.0%

UNDRESSED En Pale Ale i amerikansk stil. Bra beska med mycket citrustoner. 330 ml alk./vol. 5.0%