Sagobok av klass 7c på Vålbergsskolan

7C:s sagobok VĂĽlbergsskolan HĂśsten 2020

Häxan och prinsen Av Madeleine Agneholm Det var en gång långt borta i en stor och mörk skog så bodde det en liten häxa i en liten stuga. Häxan hette Maralda och hon hade stora, gröna ögon och långt, svart hår som gick ner till ryggen. Hennes lilla stuga var egentligen en stor magisk svamp som hon hade gjort om till ett hem. Maralda ville bo i slottet längst bort uppe på kullen, men hon fick inte. Människor var rädda för häxor och deras magi. De trodde att magi var ond och om man fick ett barn som kunde magi dödade man barnet. Häxor var då förbjudna att leva med andra och många tyckte att alla häxor skulle dödas, så när Maraldas föräldrar fick veta att hon var en häxa sa de till Maralda att fly till den stora mörka skogen så hon inte skulle bli mördad. Hon har levt där nu i 16 år, hennes föräldrar kommer och hälsar på henne på speciella tillfällen. Men de får inte komma för många gånger för annars så kan någon förfölja de.

En dag när den grönögda häxan var ute och gick vid det magiska vattenfallet såg hon en pojke. Hon var väldigt förvånad eftersom hon inte har sett någon annan i skogen förutom några feer. Den främmande pojken var väldigt stilig, han hade kort blont hår och han såg ut som att vara i hennes ålder. Hon kunde inte direkt se vad han gjorde först men sedan såg hon att han höll på att plocka blommor. Maralda gick lite närmare och närmare, även om hon inte ens visste hans namn blev hon fortfarande väldigt intresserad i honom.

När hon tyckte att det var nog med att smyg kolla på den främmande pojken började hon gå mot sin lilla stuga men det var just då hon råkade trampa på en gren, grenen gick i sönder under trycket av foten och det lät högt. Maralda blev rak som en pinne, hon visste inte vad hon skulle göra. Den främmande killen hade garanterat sett henne. Men vad som chockade henne var att han inte dehenne, han sa sitt namn.

Hans namn var Samuel, när han sa sitt namn blev Maralda ännu mer förtjust i honom än vad hon var först. Han fortsatte med att säga att han var ofarlig och tänkte inte skada henne. Maralda vände sig om och sa sitt namn. Resten av dagen bestod av att de lärde känna varan.

Hon fick reda att Samuel var en prins i slottet och att han skulle snart vara gift med den vackra prinsessan Bella, dock så var han inte så förtjust i idén och ville gifta sig med någon som han faktiskt gillade. Resten av dagarna Samuel hade kvar innan han gifte sig ägnade han sig med att vara med Maralda.

Dagen innan han skulle gifta sig möttes de igen. Maralda kunde inte stå ut med att se den som hon älskade mest gifta sig med någon annan även om hon visste att en häxa och en prins inte var menad tillsammans, men hon berättade om hennes kärlek för Samuel. Maralda blev väldigt förvånad när hon fick höra Samuels svar, han älskade

henne tillbaka. Just i den stunden kändes det som att hela världen stannade, hon var så lycklig. Men den känslan försvann när hon kom ihåg att han skulle gifta sig imorgon. Samuel hade dock kommit på en plan att de skulle fly från landet tillsammans, så hela kvällen bestod av att de höll på att diskutera om planen vid deras favoritställe, det magiska vattenfallet de mötes.

Men vad de inte visste var vad som gömde sig i busken bakom de, prinsessan Bella, som Samuel skulle gifta sig hade smyg kollat på dem ända sedan dag ett. Dagen Samuel och Maralda hade träffat hade den stiliga prinsen haft ett bråk med sina föräldrar innan han gick till skogen. Bråket handlade om att han skulle gifta sig med en som han inte ens kände, Bella blev krossad när hon fick höra att han inte ville gifta sig med henne eftersom det var hon som sa honom som ett förslag till hennes föräldrar. Varje dag hon smyg kollade på det förälskade paret blev hon bara mer arg på honom, nu så ville hon bara döda honom varje gång hon såg hans ansikte istället för att kyssa det. Bella hade kommit på med en plan också, planen gick ut på att hon skulle få Samuel att gift sig med henne och sen döda honom för att ta över kronan.

Efter kärleksparet hade somnat i varandras armar gick Bella fram och drog honom till slottet, vägen till slottet var svår att komma igenom och prinsen skulle definitivt ha vaknat om inte Bella hade get honom en sov dryck så han skulle sova igenom det.

Bella hade sökt om magi för att hennes plan skulle kunna funka och då så kollade hon mycket om trolldrycker. När de kom tillbaka till slottet la hon Samuel i hans säng.

Dagen som Samuel och Bella skulle gifta sig kom och Samuel märkte försent att han var i slottet innan han kunde fly. Han kunde inte göra något åt det, nu behövde han gifta sig med Bella. Tillslut så blev de gifta och när de var i sitt rum tillsammans var det då Bella gjorde det. Hon tog ut sin kniv som hon hade vid nattbordet och gick sakta till Samuel, han höll på att skriva ett brev så han märkte inte att hon gick till honom, Bella tog upp sin hand och hög honom rätt i halsen. Samuel dog nästan direkt, efter det började Bella städa så det såg ut som att det var en olycka och någon annan hade mördat honom och inte hon.

När Maralda vakna blev hon förkrossad, han hade lämnat henne och inte ens lämnat ett brev. Hon satt vid vattenfallet och grät tills hon inte kunde något mer, tillslut så fick hon bara stå ut med att den hon älskade lämnade henne och att han aldrig skulle komma tillbaka. Bella levde dock lyckliga hela sitt liv medan Maralda levde i lidande hela sitt liv.

Den lilla flickan och pojken Av Sabina Al Shahin Det var en gång en pojke som hette lilla pojken, en dag så gick han ut och hämta bär till sin mamma som var sjuk i skogen.

Efter en lång stund så var han framme. Han tog sin väska med sig och lämnade allt annat vid skogsvägen och gick in i skogen. Några minuter så hittade han bär och började plocka de och lägg de i sin lilla väska. Plötsligt hörde lila pojken att något var på väg hans håll. Han gömde sig direkt men han glömde sin lilla väska.

Det närmade sig och han insåg det var en liten flicka som var i hans längd.

Ursäkta, är det där lilla väskan din?

Han svarade inte och tittade bort. Lilla flicka tog i lilla väska, gick till han och lämnade lilla väskan vid honom. Sen började hon plocka några bär och gick efter det. Lilla pojken insåg att han skulle hämta bär till sin mamma så han började direkt plocka några bär till och gick hem. Den lilla flickan tittade på honom medan han plockade och spring.

En annan dag så gick han igen och hämtat mat då var den lilla flickan också där och väntade på honom. Han såg att den lilla flicka var där så han vände sig och skulle gå men hon tog i hans arm och sa: Hej, jag heter Lilla flicka och förlåt för förra gången, jag visste inte någon skulle var där den tiden.

Han sa ingenting och tittade på hennes ögon Hej, jag heter lila pojken och det gör inget, svarade han Hon ler och sen ler han tillbaka. Båda plockade bär och pratade med varandra. De började träffas och gick med varandra.

Det slutade med att de gifte sig, fick två barn och hon började ta hand om hans mamma medan han jobbade.

En kanin som blev modig Av: Aronas Anuciauskas Det var en gång när en kanin skulle gå ut från sin mamma för att han var redan en vuxen. Han försökte att hitta ett nytt hus för sig själv. På väg han har träfat en häxa och hon sa att han kan få ett stort hus vilken är perfekt för honom. Där finns många morötter, en stor säng, ett badrum och ett stort kök. Kanin sa fortfarande ja, men häxa sa att här finns en varg som vill döda henne. Kanin var rädd, men han behövde den huset så han gick där vart varg är. Han gick och gick, gick och gick, men efter en stund han har hittat den vargen som häxa har pratad om. Han var stor och svart. Han hade stora tänder med vilka han skulle äta allt. Kaninen gick till vargen och sa att inte döda häxan och gå ut från den här platsen. Vargen tittade på kaninen och vargen såg ut arg. Kaninen blev väldigt rädd för han. Vargen sa att han har den här chansen att springa ut från här eller han ska äta honom. Kaninen sprang så fort han kunde för att han var väldigt rädd för vargen. Kaninen stoppade när han såg att vargen inte sprang efter honom. Häxan var inte arg men hon vill att kaninen skulle vissa vargen vem är starkare. Så hon gick ett glas av vatten till kaninen, men det var inte riktigt vatten, det var magiskt vatten. Kaninen drack vatten och då han kände sig konstigt. Häxan sa att nu han gå till vargen. Kaninen var inte rädd ännu mer, nu han trodde att han kan slå vargen. Han gick till vargen igen.Vargen sa om han kommer hit, då vargen ska äta honom. Kaninen var inte rädd, han sprang till vargen och slog så starkt att vargen flyg ut från skogen. Kaninen var så glad när han kom tillbaka till häxa. Han sa allt till häxan och häxan var glad. Huset blev kaninens, häxan gick från skogen och vargen flyger.

Slut

Marco och hans Kompis Alva Av: Gabriel Carlman Marco vaknade tidigt på en lördag och var redan ute i lekparken och gungade. Hans kompis Alva skulle va med men hon har knappt gjort i ordning sig. Men efter en stund så kom hon ut och lekte med Marco. Dom bodde i en by ute i skogen med en läskig häxa som bodde längts bergen som låg utanför skogen i det farliga området.

Dom lekte kull, kurragömma och dunken med 5 andra vänner ifrån skolan. Tiden gick och gick och tillslut börja det mörkna. Dom hade så kul att dom glömt bort efter dom åt hemma hos Marco. Alla kompisarna från skolan hade gått hem och Marco och Alva var dom enda kvar i lekparken. Men det hindrade dom inte ifrån att ha kul.

Efter en stund var det dags att gå hem som dom gick splittrade vägar. När Marco var nästan hemma hörde han Alva skrika efter hjälp. Då började Marco springa mot skriken. När han fick syn på Alva så var hon inte själv. Häxan hade fått tag i henne, men hon strulade med att få upp henne på kvasten. Marco tog tag i Alva och försökte hålla kvar henne men häxan var starkare. Häxan fick senare tag i Alva och flög iväg med henne. Marco skulle springa och leta efter hjälp men så märkte han att han hade gått vilse. Dock fanns det en skyllt där det stod DANGER. Han visste att det ledde till häxan som kidnappade Alva. Så Marco började vandra ditt.

Det var en lång och läskig väg men tillslut så kom han fram till bergen. Från där han stod kunde han se häxans hus. Marco började klättra men då så märkte han kråkan som spanade runt i området så ingen kom nära. Så Marco behövde klättra runt berget så han kom vid upp vid baksidan. När han var uppe vid baksidan så märkte han fönstret. Det stod lite öppet så Marco klättrade in. Han kom in i köket och hörde Alva grina. Häxan var i rummet bredvid så Marco var tvungen att va försiktig. Han gick in i rummet där Alva va med en kniv. Alva satt ihop bunden vid ett bord. När Alva fick syn på Marco kände hon en lättnad. Marco skärde upp repet. När Alva var fri så gav hon Marco en kram. Men då så välte dom en blomkruka. Häxan hörde det och kom in i rummet och såg Marco och Alva. Dom försökte rymma ut genom fönstret.

Alva hoppade ut först och Marco sist men Häxan fick tag i benet på Marco. Marco hade fortfarande kniven på sig så han tog ut den och högg av handen. Häxan skrek högt och Marco kom fri. Marco och Alva sprang allt dom kunde ner från berget in i skogen. Dom visste inte vart dom var med dom bara sprang. Sån tur va så kom dom hem till byn till sina hus. Dom lovade inte berätta för någon om va dom hände. Nu är sagan slut.

Sagan om bäcken Av: Carl Edling Det var en gång för länge sedan i en liten by där Carl bodde men han bodde inte där själv utan med Jonathan och Ian. En dag så skulle dom gå till skolan men då så gick dom förbi en bäck. Jonathan puttade Carl ner i bäcken. Carl blev väldigt blöt. Ian försökte hjälpa Carl upp ur vattnet men Ian ramlade också i bäcken. Sen gick Jonathan och hjälpte dom upp men det blev ett problem. Jonathan halkade och föll ner i bäcken. Vattnet var iskallt och alla började frysa. Men efter en liten stund så kom en gammal gubbe och drog upp Carl, Jonathan och Ian. Gubben sa, Pöjkar vad gör ni här i denna bäck. Carl sa, Vi skulle till skolan och så ramlade vi i. Ok men nu får ni skynda er till skolan, sa Gubben. Det ska vi, ropade Ian medan dom sprang i full fart mot skolan. I skolan så träffade dom gubben igen. Det verkande i själva verket vara rektor Alf. Alf sa, Grabbar det var väl er jag träffade på morgonen jag är så dåligt minne så jag minns inte. Ja det var vi som du såg och hjälpte i bäcken utanför skolan, sa Jonathan. Ja ha ni ska nog inte vara där om ni är det någon mer gång så kan det bli så att jag ringer hem, sa Alf.

Neej, skrek Pojkarna, vi lovar att inte göra om det förlåt. Det är okej pojkar syns sen kanske, sa Alf. Grabbarna kom precis in i klassrummet innan lektionen började. Efter lektionen var slut så hade dom 1 och en halv timmes rast. På den rasten så gick killarna tillbaka till bäcken dom smög sig ut från skolan utan att rektorn såg dom.

Dom sprang över ett fält för att komma till bäcken. Carl ska du hoppa över eller?

Säger Jonathan. Nej! Jag kommer ramla i bäcken igen. Men vad dom inte visste var att det skulle hända något med Carl när han skulle hoppa. Men när Carl precis skulle hoppa så hände något han bara föll ner det var så att han föll rakt ner i vattnet och blev jätteblöt om benen eftersom han skulle hoppa över men misslyckades med att hoppa över. Dom andra skrattade åt Carl och det gjorde han också. Efter det gick dom tillbaka till skolan och upp i klassrummet och hade lektion. När lektionen hade börjat så kom rektor Alf in i klassrummet och ropade ut Carl, Jonathan och Ian. Alf sa alvarligt, Varför gick ni till bäcken igen? Vi ville bara gå dit och kolla vad som var det och sen så ramlade jag i, sa Carl. Nu blir det så att jag kommer ringa hem till era föräldrar nu. Okej gör det då, sa Jonathan. Det kommer jag göra med en gång, sa Alf. Grabbarna gick tillbaka in i klassrummet och Alf gick tillbaka till sitt kontor och ringde deras föräldrar. Efter skolan så gick grabbarna iväg och pratade vad som hade hänt i skolan. Rektorn är väldigt konstig, sa Carl. Ja rektorn är helt knäpp dom vill att vi ska ha kul men när vi har det så får vi bara skäll, sa Jonathan. Grabbarna sa hejdå till varandra och gick hem. Den lördagen så gick dom alla till bäcken och hoppade över och lekte vid bäcken. Snip snapp slut så var sagan slut.

Trollstaden Okänd författare Det var en gång en kille som hette Alex och var tretton år. Den killen var jag.

En dag gick jag och min kompis Hampus till skogen för att vi skulle bygga en trädkoja.

Det var jättemörkt och fuktigt men vi hade med en varsin ficklampa. Men sen såg vi ett litet ljus rätt så långt bort i skogen så vi gick bort och kolla desto närmre vi kom så blev det mer ljus. När vi var framme var det en liten stad som min mamma och pappa hade varnat mig om det hette Troll staden tydligen hade det varit fler människor som hade gått in i Trollstaden och inte kommit tillbaka.

Men jag och Hampus trodde inte på det så vi gick till Trollstaden nästa dag när det var ljust ute istället. Vi gick och gick och kom tillbaka då vi plötsligt hörde vi något bakom oss vi kollade snabbt bakom oss. Det var då vi såg det ett troll, ett smutsigt och gammalt troll. Vi blev jätterädda så vi började springa då vi plötsligt sprang in i en osynlig vägg. Vi båda svimmade och vaknade upp i ett hus med tre läskiga fula troll runt oss vi försökte röra oss men vi var fastbundna.

Vi fick komma loss och dom sa att vi aldrig kommer att komma ur trollstaden. Och att det fanns bara en magisk gång ur trollstaden så vi spenderade hela dagarna för att hitta den magiska gången. Och till slut hittade vi den men det låg en lapp där det stod att det var en speciell kod för att gå igenom den magiska gången. Man kunde hitta koden i kungens slott. Det är ju vakter utanför sa jag till Hampus vi kommer aldrig komma ur den här staden ju. Då sa Hampus om vi tar baksidan och klättrar upp på balkongen så kan inte vakterna se oss.

Vi började gå till slottet när vi närma oss så vi massa vakter så vi sprang till baksidan av slottet vi hade med oss ett rep men en krok på. Vi försökte att kasta upp den flera gånger men till slut fastnade den vi klättrade upp. Och då fick vi syn på kungen så vi väntade där ute tills han gick ur rummet vi gick in och leta överallt. Till slut hittade vi koden i en byrå vi skyndade oss ut på balkongen men repet var borta så vi smög ut ur rummet vi hörde kungen prata till vakterna om att det hängde ett rep fån balkongen.

Vi skyndade oss ut ur slottet vi tog bakvägen och började springa allt vad vi hade till den magiska gången.

Vi skrev in den magiska koden till den magiska gången den funkade vi börja springa hemåt tills vi hörde något komma bakom oss det vad två vakter vi sprang och sprang till slut var vi ute ur den magiska gången. Vakterna får inte gå ur troll staden så vi hann undan vi vad jätteglada att vi kom ur. Vi började de gå hemåt mamma och pappa var jätteoroliga att de hade hänt oss nått. Vi berätta allt som hände när vi vad i troll staden dom vad glada att vi kom hem oskadda. Snipp snapp slut vad sagan slut.

Sagan utan namn Av Jonathan Emmesjö Det var en gång för länge länge sedan i en skog långt långt borta. Prins karl var ute och gick på en promenad när han hade gåt en liten bit så blev han bemött av ett litet troll. Prins Karl frågar vad Trollet gör ute i skogen. Trollet sa att han hade en dum pappa som vaktar en skattkista i en gråta. Prins karl frågade det lilla trollet om han ville följa med till slottet Prins Karl hade. Trollet följde med till slottet men han kunde inte stanna för att hans elaka pappa villa att han skulle komma hem exakt 17:00 inte tidigare inte senare.

Nu är de på slottet prins Karl visade hans rum.

Karl - vad heter du JB – jag heter Jöns Bondesson men kalla mig för JB Karl – farsan din då vad heter han JB – han heter EB Karl - ok ska vi försöka att sno skattkistan från EB. JB – ja men nu måste jag dra.

EN DAG SENARE. De går till skogen för att försöka sno skattkistan från EB. EB - gå du så väntar jag Prins Karl - okej Nu ska går de till grottan. De är framme och grottan är stor och smutsig i den så sitter ett stort stort troll han frågar trollet vad har du bakom dig trollet sa inget Prins karl sa jag ser att du har en skattkista kan jag få den säger Prins Karl. EB får ett dampanfall och skriker ut honom prins karl skjuter en pil på honom men det hjälper inte.

Ja ett bra försök i iallafall finns det någon annan väg in frågar prins Karl. JB säger att det finns en annan väg men den är trång och lång den är på baksidan berget säger JB. De går dit deras plan är att vara så tyst så inte EB hör de när de tar skattkistan med allt guld, pengar och juveler. Nu är de precis bakom EB de är så tysta så man kan höra att en knappnål falla de lyckades att ta skattkistan med massa saker.. Nu är de på

slottet prins karl hade tänkta att JB skulle bo hos honom för pengarna de tog. De ger också till fattiga som inte har så mycket pengar.

3 år senare De lever med pengarna det tog för tre de ar inte rört några andra pengar. de ger fortfarande till fattiga människor och så kommer de leva lyckliga i alla i år SLUT

Den förgiftade bägaren Okänd författare Det var en gång för länge sedan en prinsessa som hette Aurora. Hon bodde i ett stort slott som var gjort av finaste marmor och dyraste guld. Hennes mamma hade importerat det finaste för hennes dotter, endast så det skulle mäta sig med dotterns skönhet.

En dag när Aurora vaknade upp, hörde hon en fågel kvittra. Hon gnuggade ögonen och såg hur fågeln flög in i sängkammaren och satte sig på trägaveln. Den lilla fågeln blev dock inte långvarig då en dörr genast smällde upp. “AURORA” hördes ett argt skrik. Det var hennes styvfar som antagligen hade något att klaga på. Allt som berörde Aurora var ännu en sak att klaga på. Styvfadern hade varit så ända sedan Aurora kom på honom med trollkonster. Hon hade skrikit till och drycken han höll på med skvätte på hans huvud och brände av allt hår. Det växte inte tillbaka igen och därför bar han alltid han en hatt som såg riktigt gräslig ut. Efter den incidenten hade han varit så elak mot Aurora att djävulen själv framstod som en ängel.

Han ställde sig vid sängkanten och skrek på henne att hon inte var påklädd och hur hon aldrig gjorde som han sa. Plötsligt slogs dörren upp igen. Det var Auroras mamma som undrade vad som försiggick. Hon såg helt förvirrad ut. Hon undrade vad som hade hänt och styvfadern började ljuga om att en fågel hade skrämt Aurora, och för att undvika en konflikt höll Aurora bara med.

Styvfadern gick ut igen, skrek något utanför dörren, och inrusande kom tre uppjagade pigor som började rota i Auroras garderob för att hitta henne passande klänning. Aurora öppnade en byrålåda där hon tog fram en borste och började göra sig i ordning. Hon gick sedan och satte på sig klänningen som pigorna tagit ut och gick ner för att äta frukost.

Några timmar senare när Aurora hade haft sin dagliga pianolektion, gick hon ner till stallet för att ta en ridtur i staden. Hon tyckte det var skönt att komma ut ur slottet och från sin styvfader. När hon väl kommit ner till stallet hade hon fått syn på en av stallpojkarna. Hon hälsade och bad stallpojken Adam att ta fram hennes vanliga häst.

Han nickade på huvudet och gick försvann i det långa stallet.

Aurora hoppade upp på hästen och red ut ur stallet och ner mot staden. Vinden fläktade skönt när hästen travade och medans tankarna flög hade hon kommit ner till staden där det som vanligt var fullpackat. Alla riktade sina blickar mot Aurora när de hörde en travande häst på de smala stengatorna.

När Aurora hade ridit igenom hela staden kände hon sig utmattad och trodde det var på grund av vattenbrist. Hon red tillbaka till stallet där hon lämnade av hästen och

gick till slottet. Hennes mamma såg orolig ut när Aurora kom in slottet igen, då hon såg matt ut. Hennes mamma ropade på styvfadern att hämta vatten.

Styvfadern gick då och hämtade en bägare och fyllde den med vatten. Det var då han kom på den geniala idén. Han kunde förgifta bägaren så när hon drack ur den skulle hon bli riktigt kräsen och hennes mamma skulle skicka iväg henne. Styvfadern la formeln och gick tillbaka med den vattenfyllda bägaren för att Aurora skulle kunna dricka det.

Aurora gick sedan upp på sitt rum med bägaren, men kände sig trött, därför somnade hon in i en djup sömn och vaknade inte förrän nästa dag. Hon kände då en konstig känsla och nästan äckel mot allt hon såg och doftade.

En annan piga höll upp en klänning som brukade vara Auroras favorit. Nu såg hon bara en massa fel med den. Klänning efter klänning höll de upp, men ingen var passande. Det slutade med att hon gick ner i sitt nattlinne för att få en ny utprovad, men när hon gick nerför trapporna av marmor tyckte hon det var det fulaste hon någonsin sett. Pelarna av guld var så stora och bländade hennes ögon så hon blev väldigt irriterad. Plötsligt såg Aurora sin mamma och gick fram för att klaga. Hennes mamma blev så irriterad på sin dotters beteende att hon skickad upp Aurora på sitt rum.

Några timmar senar kom Adam in i slottet undrande över varför Aurora inte kommit på sin dagliga ridtur. Hennes mamma svarade att Aurora betett sig på ett oacceptabelt sätt, därför var hon på sitt rum. Auroras mamma bad Adam att gå upp för att hämta Auroras bägare som stod på hennes rum, vilket han gjorde.

Adam knackade på den stora dörren och Aurora öppnade. Hon undrade varför han var i hennes rum när han borde vara in stallet och arbeta. Han sa då att hennes mor skickat upp honom för att hämta bägaren. Aurora gick och hämtade bägaren, lämnade över den till Adam och smällde igen dörren på ett mycket otrevligt sätt. Han kollade på den guldiga bägaren och såg att den börjat få gröna fläckar på sig. Vad kunde ha hänt?

Adam gick igenom halva slottet innan han kom på att guld blir grönt när det fått en förtrollning på sig. Aurora hade blivit förtrollad och han sprang upp till hennes rum för att ta henne till den magiska brunnen där hon kunde bli botad av heligt vatten.

Han sprang så fort han kunde och hämtade Aurora som var förskräckt och skrek om hur en lortig bondpojke inte fick ta i henne. Han var tvungen att förklara på vägen medans han drog med sig Aurora ner till skogen. Dessvärre stod styvfadern på balkongen och blev misstänksam när han såg ur de sprang ut i en mörk skog. Han följde sedan efter dem.

När de kommit in i skogen såg de en bro av trä som verkade ostabil. De gick över och precis när Aurora skulle ta det sista steget rasade den samman. Som tur var fick Adam tag i hennes arm och kunde dra upp henne. Han fick dock en utskällning för att ha rört henne. De fortsatte att gå, men Aurora kände att någon kollade på henne.

Hon kollade bakåt, men ingen var där.

Efter ett tag såg Adam hur något rörde sig i buskarna och han gick för att kolla vad det var. När han väl kommit närmare märkte han att det låg en röd näsduk på marken. Den var otroligt lik styvfaderns näsduk han alltid gick omkring med. Det gällde att vara extra försiktig. Plötsligt såg han ett blått sken längre fram. Det var den magiska brunnen som lyste. Han gick snabbt dit.

Aurora såg nu det blåa skenet och började gå ditåt, men stoppades när hon kände en hand ta tag i hennes axel. Hon skrek och skrek utan nytta. Adam hade redan kommit till brunnen och hämtade vattnet så han hörde inte. Hon kände plötsligt igen ärmen på personen och insåg att det var styvfadern. Han hade antagligen förtrollat henne.

Styvfadern närmade sig brunnen med Aurora framför sig, omedveten om att Adam redan gått dit för att hämta vatten. När han kom dit ställde han sig vi kanten av brunnen och tryckte ner Aurora mot vattnet. Adam gjorde sig redo att kasta sig på styvfadern när han la en trollformel som gjorde att Adam föll till marken i en sömn.

Styvfadern var så distraherad att Aurora lyckades lirka loss ena handen och slog till honom i huvudet. Han försökte göra motstånd, men Aurora lyckades knuffa honom över kanten så han föll ner i brunnen. Plötsligt slutade det lysa ur brunnen eftersom all magi i vattnet försvann i ett försök att rena styvfadern från all ondska. Eftersom all magi försvann från styvfadern bröts Auroras förtrollning och Adam vaknade upp igen. De återvände till slottet där styvfadern aldrig kom tillbaka till, och levde lyckliga i alla sina dagar.

Vargens äventyr Okänd författare Det var en gång långt borta i den mörkaste skogen i hela landskapet där den ovänliga vargen bodde. Det fanns ett klassiskt rött hus med vita gavlar som vargen alltid beundrat, det luktade alltid sockerkaka från fönstret som stod på glänt.

En dag gick lilla rödluvan på tur mot farmors hus, hon hade packat ner saft och bullar.

Vargen hörde stegen närma sig huset. Vargen fick panik och genast klev in igenom fönstret som stod på glänt, farmor hörde att någon vandrade omkring i huset.

Vargen blev sedd och åt upp farmor i ett stort bett.

Rödluvan öppnade dörren och klev in.

-Hej farmor! Ropade rödluvan Vargen klädde på sig farmors kläder snabbt som ljuset och hoppade ner i sängen.

Rödluvan klev in i rummet och blev chockad.

-Vad har hänt med dina tänder? Frågade rödluvan oroligt.

-Nej det är inget fel på mig flämtade vargen, kom hit så ska jag visa dig en sak.

Rödluvan närmade sig vargen sakta. I ett stort gap så åt vargen upp stackars rödluvan, nu är han proppmätt. Efter en stund sprang vargen ut tillbaka in i skogen, i en skogsdunge stannade vargen när han plötsligt hörde ett mystiskt ljud. En jägare stod framför vargen. Plötsligt hoppade vargen på jägaren, slet upp magen med sina sylvassa tänder, slängde ner jägaren i sjön.

Vargen gick hem och hade oväntat besök, en hona stod där och gratulerade honom för att han hade kommit hem levande och hade med sig en god måltid, Rödluvans kött. De gifte sig och fick 3 små vargar som ska följa med på nästa äventyr.

Där efter levde de lyckliga i alla sina dagar.

Snip snapp slut där var sagan slut.

Resan till Afrika Okänd författare En kväll i juni gick Ella som var 13 år ut på en promenad. Hon var trött på sina föräldrar så hon gick ut med sin hund Max. Det var väldigt mörkt så hon såg inte riktigt vart hon gick, men sedan kom hon till ett ställe som det verkade vara en väldigt stor fest på. Ella hade flyttat från Norge till Sverige så hon fattade inte helt vad alla sa, hon frös så hon gick in för att värma sig lite. Då mötte en kille henne, han frågade om hon ville ha en drink, men eftersom hon inte fattade vad han sa, så sade hon ja. Hon fortsatte att dricka tills hon blev jättefull och gick ut igen, hon gick och gick tills hon kom till en väldigt stor byggnad där det var en massa oväsen.

Hon gick in genom entrén och gick och satte sig på en bänk, tills hon insåg att hon hade kommit till en flygplats...

I högtalaren pratades det om och om igen medans det åkte flygplan utanför. Det kryllade av människor överallt, så Ella blev väldigt stressad, och sprang ut. Nu insåg hon att hon hade tappat bort Max, han hade sprungit bort. Hon sprang allt vad hon hade, men det blev väldigt vingligt och hon snubblade några gånger, för att hon var väldigt full. Hon behövde hitta Max, han var den enda hon gillade för tillfället, hon blev retad i skolan för att hon inte kunde prata så bra och bara för det hade hon inga vänner.

Vart hon än letade hittade hon han inte, hon grät så hennes ögon var helt blanka och hon såg väldigt suddigt. Plötsligt såg hon ett starkt ljus i skogen, så hon gick sakta dit.

Tillslut stannade hon för att det kom en stark vind i ryggen på henne, som bara drog henne mer till det starka ljuset. Hon försökte stoppa det men det gick verkligen inte, det var en jättestor portal som skulle föra henne ända till Afrika.

Hon svävade och fattade inte vad som hände, det var mörk och det enda hon såg var stjärnor, även fast det gick så fort.

När hon var framme föll hon pladask på marken, hon hade svimmat av. Men som tur var fanns det en trollkarl som stod precis bredvid henne och gjorde så hon vaknade och mådde bra igen. Men det han också gjorde var att han förvandlade henne till liten som en pinne. Hon tänkte precis fråga vad som hade hänt, men han bara försvann, och kom aldrig mer tillbaka.

Ella märkte ganska fort att hon hade kommit till Afrika, eller i alla fall någonstans i närheten för att det var väldigt varmt, soligt hela tiden förutom på natten och så fanns det väldigt många vilda djur. Dagarna gick och hon började trivas mer och mer, det hon gillade lite mindre var att hon kände sig väldigt ofräsch för att det inte fanns något ställe att duscha på. Mat och vatten fanns det ändå ganska mycket av eftersom

hon bodde i en djungel, mycket frukt, men eftersom hon var så liten så var det svårt att nå upp till dom. Vatten fanns det ju också väldigt mycket av men det enda problemet var att det var salt, för Ella tog vattnet från havet.

Tiden gick och det var många saker hon undrade över, som vart Max var och om hennes föräldrar ens brydde sig om att hon var borta.

En dag gick hon till stället där de flesta djuren var, hon blev vän med alla. Det fanns fåglar, apor, ormar, tigrar, lejon, hästar, men bara några få elefanter, och en av dom var Max. Trollkarlen hade alltså också förvandlat han, fast till en elefant. Max märkte direkt att det var Ella så han sprang till henne, men det tog ett tag för Ella att fatta att det var han. Tillslut gjorde Max ett skall men det blev ett ganska konstigt ljud eftersom han inte längre var en hund, fast Ella märkte ändå och då blev hon överlycklig och kramade Max det hårdaste hon nånsin gjort.

Ella och Max gjorde en massa roliga äventyr, badade i det stora havet tillsammans och blev allra bästa vänner för resten av sina liv.

Sagan om vargen Okänd författare Det var en gång i en mörk skog. Det var höst och ganska kallt ute. Det började bli mörkt ute man såg väldigt lite. I skogen så bodde det en varg den var väldigt hungrig den hade inte ätit på ett långt tag. Han var ute och letade efter något att äta upp.

Han letade och letade tills han såg att det var en 10årig kille som gick runt i skogen det såg ut som att han var vilse.

Vargen spanade in honom och kolla vad han gjorde efter några minuter så hittade han till en stig. Vargen följde efter honom. Han väntade på det perfekta tillfället att attackera. Det var en stor skog så vargen hade lång tid att attackera. Efter en lång stund väljer vägen att attackera. Vargen kom i full fart pojken hörde och såg honom.

Han sprang så snabbt han kunde han sprang mot ett hus han var 20meter ifrån. Han sprang å sprang när han var utanför så hoppade den på honom. Vargen bet pojken i armen så den börja blöda. Pojken hade panik och slog vargen så den baka precis då så öppnar någon dörren Han såg ingen utanför så han trodde att vargen var borta han sa till sin pappa allt som hände. Dom vänta och vänta men dom såg inte vargen ingen så de gick och sov.

Under natten så smög vargen in för pojken och hans pappa glömde att låsa dörren.

Vargen gick sakta uppför trappen. Det började att gnissla i trappen och vargen hörde pojken skrika lite svagt “Pappa?” Han stod stilla i 5 minuter så han var säker på att pojken har somnat. När han har somnat gick han först och åt pappan det enda han hörde va att pappan skrek aj!!!!! Hjälp !!hjälp!!när pappan var död så gick han mot barnet han såg sin pappa till hälften uppäten han blir i chock och vargen hoppar på pojken han skrek och han skrek aj!!!!!aj!!!!! Hjälp!!!När han var klar så drog han där ifrån proppmätt. Alla levde lyckliga i alla sina dagar utom pojken och pappan.

Slut

Elvis och vännerna Okänd författare Det var en gång en känd rappare som hette Elvis som skulle på resa till USA med sina vänner. Elvis var Sveriges mest kända rappare. Han var lång och ganska stor, men han var inte alls snäll. Han brukade alltid skryta om sina pengar och att han var jätterik.

Han hade så mycket pengar att han hade soppåsar gjorda av pengar och guld och varje dag så brukade han spola ner pengar i sin diamant toalett som hade 24 karats guld på sig. Vart man än gick i hans hus så kunde man se guld och diamanter. Han var nervös för att han skulle träffa två andra rappare där som hette Von och Chief Keef.

Han gick ut ur sitt stora slott och gick till portalen till USA. Han skrek till Einar att han skulle följa med till USA och Einar sprang med in i portalen.

När de kom fram till USA så blev de mötta av Von som tog de till sitt extremt stora hus uppe på ett berg som hette Guldiga berget, berget hade fått namnet från Von som alltid brukade gräva ner guld för att hoppas att det skulle växa guld träd. han var också jätterik men väldigt aggressiv. Om någon sa nåt som inte han höll med om så blev de slagna i ansiktet. Han var envis och tyckte bara om sig själv. Han hade ett av världens största slott som han bodde i. han var extremt självsäker och varje morgon så frågade han en mikrofon vem som var världens bästa rappare, och spegeln svarade alltid “Von du är världens bästa rappare”.

När Elvis och Einar kom så frågade de mikrofonen vem som var världens bästa rappare, men då så sa mikrofonen “Tooka den fina sötnosen på andra sidan av berget är den bästa rapparen”. När von fick reda på det så blev han super arg och slängde allt han hade runt om sig. Von gick till mikrofonen och frågade vem som var världens bästa rappare men spegeln sa samma sak som innan. Von var så sur att han skulle kunna slå någon.

Han sa att han skulle få reda på vem Tooka var och när han hittade honom så skulle han förgifta honom med ett jättefarligt grodgift, han skulle dö direkt efter det där giftet.

Han fortsatte att gå till mikrofonen dag efter dag men den bytte aldrig svar. han gick till Tooka och tog fram en kniv och högg han 130 gånger.

Julklappsstölden Av Hannah Lannerås Det var en gång för länge sedan i ett land långt, långt borta.

Det var en mörk vinternatt och snön öste ner utanför fönstret till den stora tomteverkstaden, där klapparna till barnen var i full gång. Eller det var så det skulle vara, men inte detta år. Det hade knappt kommit någon snö alls. För att det skulle kunna komma någon snö behövde barnen tro på tomten, och vi vet alla vad detta betyder.

Det fanns tre grinchar som verkligen hatade jul och de gjorde allt för att förstöra för alla barnen. I två jular i rad så har Grincharna tagit alla julklappar, så att barnen inte fått några julklappar. Och i år var det dags igen, tredje julen i rad......

Nissarna hade arbetat för fullt hela dagen och nu fick de äntligen en välförtjänt vila.

När nissarna vaknade nästa dag var alla klappar borta. Den tjocka, stora och väldigt lata tomten Santa blev förkrossad. Hans två äldsta söner Muskelstjärna och Julstjärna blev riktigt förbannade, det nästan rök ur deras öron och deras ansiktsfärg skiftade färg. Muskelstjärna och Julstjärna var väldigt stora och muskulösa men de var inte särskilt smarta, deras pappa hade befordrat de till nissechefar. De skyllde allt på den yngre brodern Julpolkan, hans uppgift var att vakta klapparna så att Grincharna inte skulle kunna ta de. Julpolkan var raka motsatsen emot hans andra bröder, han var liten och svag men han var väldigt, väldigt smart. Till skillnad från hans andra bröder så blev han inte befordrad, han var fortfarande en nisse.

Den yngre brodern, Julpolkan, kände sig väldigt skyldig över att barnen inte fick sina klappar. Julius blev riktigt besviken, han tvingade ut Julpolkan att hitta klapparna.

Julpolkan blev förkrossad, hur skulle han kunna hitta klapparna helt själv?

Han satt inne på sitt rum och var ledsen, men sen så bestämde han sig för att gå ut och hjälpa de andra nissarna. När han kom ut till verkstaden blev alla tysta och stirrade argt på honom. När han gick förbi nissarna på väg mot hans plats, hörde han en massa små tysta viskningar om hur dålig nisse han var och hur hans pappa måste vara väldigt, väldigt besviken.

Han var i full gång med att tillverka leksaker när hans två äldre bröder plötsligt kom och drog i honom och skrek att han skulle ut och hitta klapparna.

Julpolkan blev så förkrossad så han släppte allt och sprang sin väg. Han sprang

och sprang tills han plötsligt ramlade, det var ett stort hål, eller? Julpolkan reste sig och kollade sig förvirrat om, det var fullt av dessa underliga hål. Han kollade närmare och såg att det var ett fotsteg, och inte vilkas fotsteg som helst utan…det var Grincharnas. Han såg att de fortsatte en lång, lång bit framåt, och det var då hoppet tändes inom honom.

Han fortsatte springa ända tills stegen tog slut, han var framme vid en stor isig iglo, och porten var öppen. Han kollade in genom porten, och där var de, alla barnens klappar. Han hade lyckats, han blev så glad så han hoppade upp och ner. Men plötsligt kom han på, var är Grincharna? Han kollade runt om i iglon och plötsligt skymtade han något, och där var de, de tre Grinchar som låg och sov i en hög. Han kollade på klockan och nu började det bli bråttom ifall barnen skulle få sina klappar i tid Han sprang snabbt som vinden tillbaka till tomteverkstaden. Det började bli kort om tid nu, om någon timme skulle det vara julafton och barnen skulle vakna utan sina klappar, för tredje året i rad.

Väl framme vid tomteverkstaden, så bestämde han sig. Han ville bli nissen som räddade julen, han ville bli hans pappa favorit, han ville bli befordrad och i framtiden ville han bli den store mäktiga jultomten. Och ifall detta skulle hända var han tvungen och göra detta.

Han sprang till förrådet där släden stod, han visste hur den fungerade. Alla nio renarna stod klara för färd och släden var skinande ren. Han tvekade men sen så tog han steget och klev in i släden. Renarna blev tokiga, de började hoppa upp och ner. Porten öppnades, och slädarna drog iväg med en väldans fart.

Uppe i luften började problemen han visste inte hur han skulle styra, svänga eller landa. Men han insåg snabbt hur man svängde, för han drog lite i vänster tygel och helt plötsligt svängde de åt vänster.

Han flög fram genom molnen och stjärnorna. Sikten var klar, man såg flera mil framåt. Och helt plötsligt var bara iglon där. Han drog i båda tyglarna och renarna landade fint, precis framför iglon. Han hoppades att Grincharna inte hade vaknat ännu.

Han kollade in genom iglons port, och han hade tur, de sov fortfarande. Nu var det bråttom, han började lassa in klapparna i flera säckar som han sedan bar till släden. När han bara hade några få klappar kvar började en grinch att snarka. Julpolkan blev livrädd, men som tur var fortsatte han att sova. Han bar den sista säcken till släden. Då hörde han röster, Grincharna hade vaknat, nu var det bråttom. Han satte sig i släden och renarna flög iväg, bakom honom hörde han Grincharnas irriterade röster.

Han flög genom stad till stad och lämnade julklappar. Nu var det bara ett kvarter kvar och om sju minuter skulle barnen vakna. Vid det sista huset skulle han precis klättra upp för skorstenen igen men då kom barnen ner för trappen. När de såg Julpolkan blev de helt förstummade, han hyschade till och vinkade hejdå. Väl uppe vid släden var det dags att åka hemåt igen till landet långt, långt borta.

När han kom till landet långt, långt borta så snöade det igen! Han hade lyckats!

Min saga Av Clara Nilsson Det var en gång, en glad familj där alla var glada. Det var en pappa en mamma och en liten Ariel skulle ha fått en liten lillebror, alla var glada för familjen och det lilla barnet. Dom skulle ut och åka båt ut till en ö, för att en annan familj ska ha ett dop för sin nyfödda dotter. Men helt plötsligt kom det en stor storm nära dom. Båten sjönk men Ariel och pappan klarade sig, men tyvärr så miste mamman sitt liv, och det var den värsta dagen i människornas by. Pappan blev galen varje dag så skrek han för att han hade förlorat sin älskade fru.

Men sen en dag så kom han och sa att han skulle gifta om sig med sin nya älskarinna som redan hade barn.

-Nej du kan inte göra så här!!! Sa Ariel.

-Varför inte? Sa pappan.

-För att du kommer säkert gifta dig med en person som inte kommer gilla mig. Men när är bröllopet, frågade Ariel.

-Det är den 22 oktober, sa pappan.

-Va nej, så kan du ju inte göra, skrek Ariel.

-Varför inte, undrade pappan.

-Detta skulle va din son och min lillebrors födelsedag!

-Han lever inte han är död, va glad för mig nu, sa pappan.

-Jaha okej då bara för dig, muttrade Ariel.

När bröllopet var över så gick alla hem, Ariel märkte att styvmamman bara tittade på pengarna som folk hade gett dom, men även styvsystrarna.

Pappan hade på sig en stilig kostym och styvmodern hade på sig en fin bröllopsklänning. Ariel hade på sig en fin, vit, lång klänning och styvsystrarna hade på sig en stor, fluffig rosa klänning.

-Hej jag heter Ariel, sa Ariel artigt till sina nya systrar.

-Ugh vad vill du, sa dom samtidigt.

-Ville bara säga hej för att nu är vi styvsystrar, sa Ariel.

-Okej, men vi frågade inte och prata inte med oss, väste dom.

Dom gick till sitt hem och tog av sig skorna. De gick in till sin mamma och pappan gick in till sitt rum och Ariel gick till sitt rum och bara la sig och sov. Styvsystrar va där ner och provade klänningar i vardagsrummet, men helt plötsligt så hörde alla ett skrik.

Det var styvsystrarna som brottades i sina nya fina klänningar.

-AHHGHHHH SLÄPP MIG, sa den ena.

-NEJ SLÄPP MIG FÖRST, sa den andra.

-SLUTA NU TJEJER SÅ HAR BETER SIG MAN INTE, skrek styvmamman.

-Förlåt oss, suckade dom.

-Vad hände, frågade pappan.

-Hon sa att det där är hennes klänning men det är det inte, den är min, sa den ena -Nej, den är min och ingen person som du kan bära den, bara vackra flickor som mig kan bära den, sa den andra.

Och dom började slås igen.

-SLUTA NU!!!!!!!!, skrek mamman.

-Så här beter man sig inte, och det där är inte eran klänning det är Ariels klänning, sa mamman.

-VA!!!!!! Det kan det inte vara den är så vacker och hon är så ful, sa dom båda i kör på varandra.

-NEJ så här beter sig man inte, sa mamman.

Dagar efter ett år var det sommar igen, Ariel tittade skumt i vatten när hon såg en typ människa som simma efter henne. Hon börjar simma snabbare men varelsen kom bara snabbare tills hon fick tag i Ariels fot och drog ner henne i vatten. Ariel öppnade ögonen och hon kunde faktiskt andas. Ariel hade kvar sina armar och ben och allt men hon kunde fortfarande andas och öppna ögonen det enda hon sa var -Ta hand om pappa för mig, sa varelsen Ariel fattade inte vad hon menade men hon såg väldigt lika som sin mamma men tänket inget om det, kanske bara en likehete med sin mamma

-hej pappa, sa Ariel -Vad vill du!? Jag kan inte prata nu -Va varför inte, Sa Ariel -Jag håller på att köpa klänningar till dina systrar, Sa han -jaha vad får jag? Sa Ariel -inget du har inte gjort något! Sa han -va varför inte, Sa Ariel -du har inte gjort någonting, Sa pappan Ariel gick upp ledsen men det var inget för henne.

Varje dag efter det så gick hon till stranden och mötte dom underliga figurerna, Dom var verkligen snälla, Dm simmade tillsammans och hade jätteroligt tillsammans. Hon ville jättegärna bara leva med dom för att dom var jättesnälla bättre an dom andra tänkte hon men hon sa inget till dom.

-OKEJ KAN DU SLUTA NU ELLER, sa dom -med vad? Sa hon -VA VID VATTENT BARA FINA KAN VA DÄR, sa dom -OKEJ LÄGG AV NU, sa Ariel -NEJ VARFÖR SKULLE VI *dom skrattade* *föräldrar kommer in till rummet* -OKEJ JAG HAR TRÖTNAT PÅ ER VARJE DAG SÅ SKRATTAR NI ÅR MIG, JAG ÄR VID VATTNET FÖR ATT DÄR KÄNNER JAG MIG ÄLSKAD DU KÄNNER INTE SAMMA SOM MIG, skrek Ariel -NEJ ALDRIG, sa dom -Okej barn Ariel du är gammal så att du kan göra vad du vill och vad är det du vill? Sa Styvmamman -Jag vill flytta, sa Ariel -Va det kan du inte, ingen kommer städa då, Sa pappan -Mina styvsystrar dom har inte gjort något i detta hus, sa Ariel -Ifall det är det du vill så får du det, sa pappan

Ariel packade sina grejer och lämnade huset som inget hade hänt. Hon gick till bron och hoppade i vattnet.

Slut

Goobi Okänd författare Det var en gång, en liten ljusblå varelse som hette Goobi, han bor i en fin liten grön skog, men den blir mörk och läskig på natten.

Goobi gick ut ur sitt stenhus för att plocka bär och svamp, han gick långt bort ifrån sitt hus och han hittade en plats med mycket blåbär.

Det här kommer att bli så gott till frukost i morgon! Tänkte Goobi medans han plockade massor av blåbär. Efter en timme så har han plockat klart, men det är snart mörkt och han behöver fortfarande svamp och hallon. Han går och letar efter svamp och hallon men innan han hittar svamp eller hallon så blir det natt och skogen blir mörk och läskig.

Uh, oh. Sa Goobi medans han gick runt. Han försökte hitta hem men han blir vilse.

Han ser en sten som han tror är hans sten och han springer till den.

När han kom till den så kom månen bakom honom och gör en stor och läskig skugga.

AHHHHHHHHH!!! Skriker han i skräck och ljusblått ljus kommer ifrån honom medans han springer där ifrån. Till slut så slutar han springa och märker att han inte är i sin skog. V-vart är j-jag. Frågade han sig själv.

Han får syn på en bro och går till den. Vem är det som går på min bro? Frågade det ilskna trollet ilsket. Goobi blev livrädd och började lysa ljusblått ljus som bländar det ilskna trollet för en liten stund. Det ilskna trollet vrålar ilsket när han ser att Goobi är borta.

Goobi börjar lugna ner sig men så får han syn på något. En till bro.

Han springer till den och över den och när han är över bron så märker han något. Det är dag! Ropar Goobi. Han får syn på den lilla gröna skogen. Och jag är hemma! När han går in i skogen så faller en stor kista ner ifrån himlen precis bakom honom och han blir rädd och lyser ljusblått.

När han märker att det är en kista så öppnar han den och i den finns- Bär och svamp!

Ropar Goobi. Vänta lite jag blev precis avbruten av en varelse ifrån bärretelsen jag berättar ! Hur går det till? Låt ås gå tillbaka till bärretelsen. Goobi drar kista till sitt hus och han har tillräckligt med mat för hela sitt liv. Och han levde lyckligt i alla sina dagar.

Slut!

Kärnvapenkriget Av Ian Persson Det var en gång ganska nyss faktiskt för några dagar sen då var det en Vladimir Putin en Donald Trump och en Kim Jong UN som hade en plan att flytta till mars och kärnbomba jorden. Detta skulle vara en topphemlig plan som bara rymdfärjan som skulle ta dom till mars kände till. Alltså NASA. Detta skulle ske den 29 november 2020. Det viktiga var att nån skulle stoppa dom!

Men hur skulle detta ske ingen visste ju om planen? Denna planen hölls hemlig i tre månader tills en anställd slutade men när den anställda gick hem så kunde han inte sova han hölls vaken av tanken att inte berätta om planen när det blev morgon kunde han varken äta, dricka eller prata tanken höll på att driva honom galen och detta pågick i flera dagar tills han en dag inte stod ut mer han var tvungen att berätta men han visste inte hur. Några timmar senare kom han på det radion. Han ringde in och han började berätta. Jag brukade jobba på NASA förut men jag slutade för att jag skulle gå i pension men jag kunde inte sova jag kunde inte tänka jag kunde varken äta eller dricka jag plågades av ångesten av att veta ja som skulle hända jorden den 29 november.

Jag ska berätta sa mannen, men just när han skulle börja så avbröts samtalet det blev helt tyst i cirka 2 och en halv minut innan allt blev normalt igen. Men Ian som var en tonåring som pysslade med elektronik han hade hört på radion vad mannen hade sagt men tillskillnad från andra så lyckades han uppfatta vad mannen hade sagt.

Så här var det mannen sa som jag sa tidigare så har jag jobbat för NASA men det jag nu ska berätta kommer få er att hoppa av häpnad dom tre världs ledarna har en plan att flytta till mars och lämna jorden bakom sig men också kärnbomba den den 29 november! Åå vad skönt det var och äntligen få säga det sa mannen. Detta fick Ian och komma i panik han tänkte att han måste göra något han var ju bara en tonåring i USA. Men då kom han på det han kan ju köpa vapen men vilka han hade ju inga pengar så han skulle sabotera raketen som skulle ta dom upp så på nåt sätt skulle han lyckas komma till raketen och omkoppla den men hur? Han tänkte och tänkte och tänkte han kanske skulle smuggla sig in via ventilationen men nej. Han började och klä ut sig till en rörmokare efter ett par timmar kom han fram till dörren till NASA han knackade på men ingen öppna så han gick rakt in för det var öppet märkligt nog misstänksamt tänkte Ian men fortsatte gå. Tills han kom fram till en till dörr den gick också att gå igenom sen en till dörr och det fortsatte så till han hade gått igenom 35 dörrar till slut kom han fram till raketen och där stod det många män och kvinnor som jobbade och en fick reda på Ian och frågade vem är du och vad gör du här. Ian

svara jag är en rörmokare och jag kom hit genom att gå igenom all era 35 dörrar.

Mannen till Ian var dom inte låsta Ian svarar nej alla var öppna. Sen släppte mannen Ian och lät honom gå Och snabbt som ögat började Ian att fiffla med raketen sen gick han bara ut igen Sen var det bara att vänta. Tills den 29 november. Dagarna gick och till slut blev det dagen. Och då sköts raketen upp. Men plötsligt vände raketen och störtade tillbaka till jorden och när den raketen nåde den torra marken så exploderade den och bitarna flög överallt jorden var räddad och allt tack Ian slut.

Björnen som var förtrollad till en människa Okänd författare Det var en gång en tyst och en stor skog. Där levde bara ett djur och det var en björn.

Björnen mötte en häxa som var dålig. Hon förtrollade den stora björnen till en människa. Först han visste inte vad hände med honom. Björnen som var förtrollad till en människa visste ingenting om människor. Efter lite tid han mötes en annan människa som hjälpte björnen som var förtrollad till en människa. Den människan frågade honom vad heter han, han sa han har inte namn. Den annan människa sa att han ska kalla den björnen ‘’Pale’’. Pale gillade den här namn. Den annan människa som heter Matas lärde Pale mycket om människor och vad de gör, vad de äter och vad de dricker. Pale lärde sig saker som andra människor gör och över tid han var bättre och bättre att vara en människa. Efter Pale kunde göra allting som människor han ville inte lämna skogen för att det var hans hem. Efter Matas lämnade skogen Pale mötes den häxa igen. Hon frågade om vill han vara en björn igen. Pale visste inte vad han skulle säga. När han lärde sig saker vad människor gör han ville inte vara en björn igen. Han sa nej till den häxan och hon förtrollade inte han, Pale bara lämnade henne och levde i skogen. Han tyckte att han ska leva i skogen ensam men efter lite Matas kommer tillbaka han mötes Pale igen. De pratade med varandra väldigt lång och de var vänlig till varandra. I slut de blir bästa vänner och både levde i skogen.

Vargen Okänd författare Det var en solig dag, vargen skulle gå till mormor med en korg goda saker. Mamman vinkar till vargen. Vargen vinkar tillbaka. Vargen gick in i den stora skogen med ett stort leende. När vargen gick längre bort mamman tog på sig svarta kläder och hoppade upp på den första trädet hon har sett.

Nu är vargen i skogen han plockar upp några blommor till mormor, men då hör han något mellan träden och då blir han skrämd av Rödluvan hon var hungrig som en varg, hennes naglar var långa och äckliga och hennes fina, vita klädningen var inte så fin längre och inte vit heller.

-åååå... hej vem är du, jag är Rödluvan! Sa rödluvan och försökte vara snäll.

-eee... hej... jag.... jag är vargen och jag ska gå hem till mormor med en korg goda saker.

Sa vargen osäkert.

-men... men det är du som snodde min roll i originalsagan. Sa Rödluvan förvånat. Nu är jag avundsjuk på dig och nu ska jag äta upp dina goda saker.

Rödluvan hoppade upp och drog ut korgen ur vargens händer och sprang bort en liten bit.

Men där på träden satt mamman, hon hoppade ner på Rödluvan med en stor kniv i handen. Mamman dödade Rödluvan och sprang fram till vargen gav honom korgen med goda saker till mormor och hoppade upp på trädarna.

Nu var vargen framme hos mormor.

-hej mormor. Har du nya hörlurar? Sa Vargen.

-va vadå mormor jag är ju din farfar. Sa Mormor eller kanske farfar? Det är inga hörlurar eller ju men dom gör så att jag hör bättre.

-men va?! Jag trodde alltid att du var mormor!

-a ja det gör inget. Nu ska vi äta goda saker. Sa farfar.

Vargen och farfar satte sig vid bordet och åt Vargens goda saker som var en mugg varm choklad och kakor med bitar av choklad i.

Flickan i den mörka skogen Okänd författare Det var en gång för länge, länge sedan, i ett land långt bortom det stora havet ett litet kungarike. Kungariket var grått och mycket dystert. Det var som om det var ett stort grått moln som aldrig försvann låg och vilade över riket. Drottningen hade nyss gått bort med en förfärlig kramp i magen. Och det var efter det kungen nu började bete sig skumt. Han hade börjat att bli mycket elak mot alla som han mötte, det bästa var när man såg kungen eller mötte någon av hans medarbetare var att stänga alla dörrar och fönster, för man hade ingen aning om vad han kunde ta sig till. Ryktet sa att det var han som förgiftade den älskade drottningen för att få ta över hennes pengar och makt. I kungariket fanns det även en fasligt mörk, tyst och läskig skog.

Det var nu mera ingen som vågade sig dit.

En dag skulle en flicka ut i den mörka skogen. Flickan hette Tusensköna, då hon var lika vacker som en sådan. Hon var så vacker så alla som gick förbi henne föll för henne. Hon skulle ut i skogen för att plocka svamp som hon sedan skulle sälja, Tusensköna var föräldralös och bodde ensam i en liten övergiven stuga mitt ute i skogen. Den svampen som hon fick tag på skulle hon sälja för att få lite pengar som hon sedan skulle handla mat för på marknaden.

Tusensköna gick till det stället ute i skogen som hon brukade gå till för att plocka svamp. Plötsligt såg hon ett vitt sken svischa förbi mellan träden bakom henne. Hon vände sig hastigt om för att få syn på vad det var som hon hade fått syn på. Men när hon vände sig om så var det tomt. Det var mycket, mycket tyst. Det var så tyst så att man kunde höra en knappnål falla. Tusensköna ryste till lite då det var kusligt ute i skogen. Plötslig svischade det vita skenet förbi igen. Men när hon vände sig om så var det tomt igen. Tusensköna stannade upp och ropade ifall det var någon där, men hon fick inget svar. Hon fortsatte att gå till svampstället. Efter en stund så var Tusensköna framme. Hon plockade svamp efter svamp.

När Tusensköna hade plockat hela korgen full av svamp så begav hon sig hemåt. Efter hon hade gått en bit så tyckte Tusensköna att hon hörde något, hon spände öronen lite extra och det lät som om att det var hästar som galopperade. Tusensköna vände sig om och långt, långt borta såg hon ett vitt sken som kom närmare och närmare.

Plötsligt fick Tusensköna en snilleblixt som var att hon skulle ställa sig i vägen för vad det nu än var som kom närmare och närmare. När det vita skenet var ända fram så såg hon vad det var, det var en glittervit bedårande häst. Tusensköna sträckte fram handen till hästens mule. Hon sade till hästen att den skulle heta Glittervit. Hästen som nu hette Glittervit gick en bit till en sten, Tusensköna gick efter och då insåg hon att Glittervit hade ställt sig bredvid en liten upphöjning. Tusensköna ställde sig på

den lilla upphöjningen och satte sig på hästen. Den bedårande hästen började gå men det ledde sedan över till galopp. Det gick fort som blixten, Tusensköna njöt varenda sekund av färden. När de hade galopperat en stund såg de något mitt på stigen. Glittervit saktade ned farten och det blev allt synligare vad det var som låg på stigen. Det var en människa. Tusensköna hoppade av hästen och gick fram till människan som visade sig vara en pojke. De började prata med varandra.

Efter ett tag ringde kyrkklockorna, pojken som visade sig vara självaste prinsen sa till Tusensköna att han var tvungen att gå hem. De kom överens om att de skulle ses tidigt på morgonen dagen efter vid samma plats. Efter det gick pojken. Tusensköna har aldrig varit lyckligare. Hon och prinsen hade haft så roligt och hon kände i hela sig att det börjar pirra till i magen så fort hon tänkte på honom.

Tusensköna red hem och när de var hemma vid den lilla stugan så sa Tusensköna farväl till Glittervit och stängde dörren. Hon längtade så tills morgonen nästa dag då hon fick träffa den vackra prinsen igen.

Det blev äntligen morgon och Tusensköna vaknade hastigt och fixade sig i ordning snabbt som blixten. När hon var klar så sprang hon till platsen där de skulle träffas.

När hon kom fram så var det ingen där. Hon satte sig på en sten och väntade.

Tusensköna väntade ännu lite till och ännu lite till. Tillslut hade hon väntat så länge att det började bli mörkt, ännu mörkare än vad det redan var. Hon bestämde sig för att gå hem, men beslutade sig för att gå tillbaka morgonen därpå för att se om han var där då istället.

Morgonen därpå så gick hon tillbaka till stenen och väntade. Hon väntade lika länge som gårdagen men prinsen dök inte upp så Tusensköna gick hem igen.

Den tredje morgonen i rad så sprang hon till stenen i hopp om att prinsen skulle vara där. Men istället för prinsen så var det ett brev. Brevet var från prinsen, han hade skrivit varför han inte hade kommit de andra dagarna. Det var för att hans pappa, alltså kungen, hade fått reda på att prinsen hade träffat en flicka i skogen utan lov.

Och kungen hade även fått reda på att Tusensköna hade en häst, men det var ingen vanlig häst. Det var en mycket, mycket sällsynt häst. Kungen som var besatt av pengar ville nu döda hästen för att sälja köttet, då han skulle få mycket pengar för det. På lappen stod det även att kungen var på väg att attackera hästen för att döda den. Prinsen skulle göra allt han kunde för att hindra kungen från att göra det. Bland det sista som prinsen hade skrivit i brevet var att hon skulle vänta vid stenen tills han kom, och den här gången skulle han komma.

När Tusensköna hade läst klart brevet så gjorde hon som prinsen hade skrivit, hon stod kvar och väntade vid stenen. Efter ett tag hörde hon någon komma springandes, det var prinsen. Han sa att Tusensköna behövde lita på honom vad som än hände, så Tusensköna gjorde det även fast hon inte visste vad som skulle hända. Prinsen bad

henne att ropa på hästen, så hon gjorde det. Glittervit kom och nu stod de alla tre och väntade. Tillslut kom kungens män, men kungen var inte där bland dom som han brukade. Alla kom ridande på varsin häst och var påklädda med utrustning. De stannade upp. Prinsen ropade till dom att kungen var död och att han var den nya kungen. Tusensköna fattade inte var som hände, men hon litade på prinsen. Helt plötsligt började alla män att jubla, från verkligen ingenstans.

Tydligen så var det ingen som gillade den gamla kungen då han var så elak, snål och självupptagen. Prinsen förklarade allt som hade hänt för Tusensköna, och det visade sig att prinsen hade fått hjälp av en av kungens mest uppsatta man att hjälpa honom förgifta kungen till döds.

Några månader efter så gifte sig prinsen, som nu är den nya kungen, och Tusensköna.

De fick även en liten son, Glittervit fick såklart också följa med till slottet. Det oändliga gråa molnet sprack upp och kungariket blev soligt och fullt av glädje igen.

Och den nya kungen och Tusensköna var så lyckliga tillsammans, och de levde lyckliga i alla sina dagar.

De tre söta mössen och den onda fen Av Ellen Svensson Det var en gång långt långt borta i en mörk marinblå skog där det bodde tre möss i ett träd. Deras musföräldrar hade sagt åt de att inte gå ut ur trädet då det fanns en liten ond fe som ville skada de tre söta mössen.

Den äldsta musen hette Björn och var stor och starkt, den mellersta musen hette Göran, sen har vi den yngsta musen som hette Lilljöns för att han var den yngsta och minsta.

De tre mössen hade varit föräldralösa i nästan ett år. Innan de dog hade föräldrarna bunkrat upp med jättemycket mat så inte de tre musbröderna skulle behöva gå ut ur trädet, men någon gång skulle ju den maten ta slut, vilket var då.

De tre mössen visste inte vad de skulle göra. Björn sa att han var äldst och skulle gå ut och hämta mat. Men sen kom Lilljöns på att det var bäst om all tre gick tillsammans ifall något skulle hända så var de tre starka möss mot en liten fe. De oroade sig väldigt mycket men bestämde sig sedan för att gå.

Alla tre gick och höll ut koll, de visste exakt vart de skulle gå för att hämta den maten för deras far hade hämtat den. Men deras far hade också sagt att förutom fen fanns det även farliga vägar. Som först den stora hungriga ormen, sen de tre trötta, stora noshörningarna som man fick akta så de inte mosa sönder en när de går där, och de sju små men farliga spindlarna som gärna vill jaga en och sedan bita en.

På vägen mötte de deras gamla barndomskompis Arne Alligator som nu hade blivit stor och mäktig, han kände igen musbröderna men musbröderna kom inte ihåg honom eftersom han var i deras storlek när de träffades. Arne sa till dem att han var deras barndomskompis och då kom de ihåg att det var han.

-Vart ska ni? Frågade Arne -Vår mat har tagit slut så vi måste skynda oss till Matlandet innan den onda fen hittar oss, svarade musbröderna.

-Jaha men jag kan följa med er, svarade Arne.

Så gick det mot Matlandet för att bunkra upp med mat.

De hann komma en bit innan de såg den stora hungriga ormen några meter bort, men som tur var den upptagen med att hålla koll på en annan levande varelse den var sugen på. de gick vidare och kom sedan till de stora trötta noshörningarna. De låg och sov eftersom det var en tidig morgon. De vandrade vidare, men plötsligt såg de den onda fen. De tänkte att de skulle smyga förbi

men de kom på att hon hade sån bra hörsel och det var löv. De började gå även fast det låg löv på backen tänkte de att hon kanske inte visste att det var just dem eftersom hon visste att de nog aldrig skulle gå ut. Det prasslade och prasslade men fen märkte ingenting, förrän Göran nös högt. Hon vände sig om och märkte att det var dem. Hon flög snabbt emot dem och skrek högt så att hennes spindlar skulle springa möt dem och skada dem. De tre mössen sprang snabbt och Arne gick så fort han kunde, man han hade i alla fall vassa tänder.

En liten spindel springer efter Lilljöns och biter av svansen, Lilljöns hinner inte undan så fen får tag i honom och söver ner honom och tar med honom till sin stuga. Arne försöker hinna med men de flyger ifrån honom.

Arne, Björn och Göran funderar på om de ska gå till matlandet och hämta maten nu när de kommit så långt och spindlarna är borta eller om de ska skynda sig tillbaka och rädda Lilljöns. De bestämde sig för att springa fort till Matlandet och hämta maten sedan springa tillbaka för att rädda Lilljöns. På väg tillbaka från matlandet hade spindlarna försvunnit men noshörningarna hade vaknat, det betydde att de var tvungna att vara försiktiga så att ingen skulle bli mosad. De kom till noshörningarna att de var jättepigga och hade mycket energi, fen hade gett dem energipiller. Björn den äldsta började att springa över fort som busen, sedan kom Göran och sist men inte minst skulle Arne försöka, men just då kom en noshörning från ingenstans och sprang på honom. Han fick lite ont i ryggen men det gick bra för en stund då han helt plötsligt fick jätteont i ryggen och inte klarade av smärtan alls. Han klarade sig inte, han dog.

Björn och Göran var helt förtvivlade och blev jätteledsna, men eftersom de inte ville att det skulle hända något med Lilljöns så skyndade han sig.

De kom till den hungriga ormen som just nu inte hade ätit på länge för den inte lyckades få sitt byte. De smög så tyst de bara kunde men ormen hörde och fick syn på dem. Ormen slingrade sig mot dem och åt upp både Björn och Göran. Det betydde att ingen kunde rädda Lilljöns, detta slutade inte gott och fen hackade upp Lilljöns i bitar och matade sina spindlar med.

Snipp snapp snut så var sagan slut!

Sagan om Vargen och Rödluvan Okänd författare Det var en gång en Varg och en liten flicka. Den lilla flickan kallades rödluvan för hon alltid hade en lång, röd och fin luva på huvudet, och så var det en stor och läskig varg som alla i byn som rödluvan bodde i fruktade dom tyckte han var jättefarlig och jätteläskig. Vargen var inte jättefarlig egentligen han var en ganska snäll Varg men han var alltid så hungrig. När Vargen var riktigt hungrig då blev han sur särskilt på alla människor för dom ville aldrig ge honom någon mat. När vargen aldrig fick mat så gick han hem och grät.

Nästa dag då var Vargen ute och gick i skogen när Vargen var i skogen så såg han ett jättefint och rött hus. Huset låg i en glänta djupt, djupt in i skogen. Vargen gick in i huset och sa hallå är det någon hemma då sa Rödluvans mormor som bodde i huset med en gammal och trött röst ja jag är hemma vem är det då sa Vargen det är bara lilla Vargen kan jag få lite mat jag är jätte hungrig sa han med en snäll röst .Då sa mormor nej tyvärr jag vill behålla all mat i mitt stora välfyllda skafferi. Då blev Vargen riktigt rasande han gick med stora steg till mormor och skrek jag har inte ätit på 3 år jag ska ha mat nu! När Vargen skrek så mycket på mormor så blev hon så rädd så hon somnade. Vargen tog tillfälle i akt och åt upp mormor i ett svep. När Vargen åt upp mormor ville han tömde hela mormors stora skafferi också. Vargen var så mätt efter att ha ätit all mat i 3 dagar i sträck utan att sova så han gick och sov i mormors säng.

Vargen sov i mormors säng i 7 dagar men den sjunde dagen kom rödluvan och hälsade på för hon hade inte hört av sig på länge för dom brukade prata minst en gong per dag. När Rödluvan gick till mormor så ville hon inte gå själv för att det kunde varit någon farlig person där inne så hon tog med sig byns bäste jägare. Efter att ha gått i 3 timmar i den stora läskiga skogen så kom dom äntligen fram dom gick in i mormors stuga och såg mormor sova i sängen. När dom såg mormor sova så väckte dom henne och såg att det var vargen med mormors kläder ligga och sova i mormors säng dom blev jätterädda och jägaren sköt Vargen. Vargen skrek av smärta så hela skogens alla djur kom springandes efter 3 minuter så var ambulans och alla djuren där .Vargen åkte fort till sjukhuset och han sa att det inte var meningen allt som han hade gjort mot alla. Efter 7 dagar kom jägaren till sjukhuset och bad om ursäkt hela byn kom faktiskt och bad om ursäkt för dom trodde att han var farlig men det var han inte.

Snipp snapp slut så var denna sagan slut

Vargen Av Theo Thunander Det var en gång en varg som bodde i en varglya i en stor mörk och kall skog, han var väldigt fattig och försökte försörja sin familj genom att jobba på ett apotek som inte fick några kunder. Vargen, hans fru och hans son åt kålsoppa med en brödbit varje dag eftersom alla jägare hade förintat alla andra djur i skogen. Det var även en superrik mormor som bor i skogen, hon var väldigt otrevlig och hyrde jägare för att döda alla djur i skogen eftersom hon hade en fobi för alla djur.

En dag så kom det en kund till apoteket djupt in i skogen, vargen kände igen honom men kunde inte sätta fingret var han hade sett honom. Han var väldigt rund med väldigt tunt blont hår hans skinn var också väldigt orange men runt ögonen var han väldigt rosa. Mannen sa, ‘’har ni någon fetmamedicin?’’

Vargen svarade ‘’Nja, den kanske är lite gammal så den har nog några biverkningar.’’

Mannen svarade ‘’Jag tar den!’’

Vargen svarade ‘’Ehm, okej.’’ ‘’Bara så du vet, du måste ha recept för den här produkten.’’

Mannen svarade ‘’Okej, om jag får medicinen så får du en miljon kronor! Men, på ett villkor’’ Vargen svarade ‘’Ehm okej’’ Mannen svarade ‘’Du måste likvidera Mormor och rödluvan! De är dem mest onda personerna i hela världen!’’ ‘’Men är inte mormor jättesnäll?’’ svarade vargen.

Mannen svarade ‘’Jag heter Donald Trump och är USA:s president, jag bestämmer här!’’

‘’Jaha! Det är där jag har sett dig!’’ ‘’Så kommer du döda dem?’’ ‘’Okej då’’ svarade vargen bestämt.

Efter en vecka bestämde sig vargen att ge sig an utmaningen, han gick bestämt mot mormors hus. På vägen ser han en liten flicka med en rödluva och en röd och vit klänning på sig, Vargen tänkte ‘’Det måste vara rödluvan!’’

Vargen stampade igenom den stora och mörka skogen jämt bakom rödluvan, rödluvan hade en stor väska som såg att vara helt full, det var även något avlångt med masas små detaljer på som man såg genom väskan, den såg nästan metallisk ut.

Vargen såg efter ungefär 10 minuter av att ha gått i skogen raskt bakom rödluvan ett rött och litet hus, dörren varvid öppen och en gammal gumma vinglade ut, vargen hörde rödluvan tydligt säga ‘’Men mormor!? Inte igen!’’

Kvinnan vinglade ut i skogen ända tills hon ramlade och somnade på en sten ungefär 40 meter ifrån mormors hus. Rödluvan och mormor pratade men vargen hörde ingenting, han försökte komma närmare huset för att höra vad dom säger. Vargen kom tillslut så nära huset att han kunde höra vad dom sa, rödluvan sa något om ‘’ut’’ och ‘’dasset’’ vargen fattade att Rödluvan skulle gå på dasset som var bredvid huset.

Vargen ser att rödluvan går ut till dasset och då slår vargen till och går in i huset, han ser mormor och mormor skriker, hon skrek så högt att rödluvan sprang ut ur dasset och in i det lilla skogshuset, vargen gömde sig i en garderob, när rödluvan kom in i huset så utbrast hon ‘’Vad hände mormor!?’’

Mormor svarade stressat ‘’v-v-varg'’ Rödluvan svarade ‘’du måste sluta ta droger mormor.’’ ‘’jaja’’ svarade mormor.

Vargen går ut ur garderoben och tar ett stort bett av rödluvan sedan tar han även ett stort bett av mormor båda blöder ut på golvet och vargen ringer Donald Trump för att få sina pengar, vargen kan leva på pengarna ända tills han åker till Las Vegas och försöker räkna kort när han tappar alla pengarna.

Den lilla flickan och pojken Okänd författare Det var en gång en pojke som hette lilla pojken, en dag så gick han ut och hämta bär till sin mamma som var sjuk i skogen.

Efter en lång stund så var han framme. Han tog sin väska med sig och lämnade allt annat vid skogsvägen och gick in i skogen. Några minuter så hittade han bär och började plocka de och lägg de i sin lilla väska. Plötsligt hörde lila pojken att något var på väg hans håll. Han gömde sig direkt men han glömde sin lilla väska.

Det närmade sig och han insåg det var en liten flicka som var i hans längd.

Ursäkta, är det där lilla väskan din?

Han svarade inte och tittade bort. Lilla flicka tog i lilla väska, gick till han och lämnade lilla väskan vid honom. Sen började hon plocka några bär och gick efter det. Lilla pojken insåg att han skulle hämta bär till sin mamma så han började direkt plocka några bär till och gick hem. Den lilla flickan tittade på honom medan han plockade och spring.

En annan dag så gick han igen och hämtat mat då var den lilla flickan också där och väntade på honom. Han såg att den lilla flicka var där så han vände sig och skulle gå men hon tog i hans arm och sa: Hej, jag heter Lilla flicka och förlåt för förra gången, jag visste inte någon skulle var där den tiden.

Han sa ingenting och tittade på hennes ögon Hej, jag heter lila pojken och det gör inget, svarade han Hon ler och sen ler han tillbaka. Båda plockade bär och pratade med varandra. De började träffas och gick med varandra.

Det slutade med att de gifte sig, fick två barn och hon började ta hand om hans mamma medan han jobbade.