OPUSLISTAN
2008 ÅRET AVSLUTAS MED OPUS-LISTAN ÄR AN ÄR OMÄTBAR...
DRYGT 20 PERSONER SOM GJORT SKILLNAD OCH/ELLER STORDÅD UNDER ÅRET SOM GÅTT. NEJ, ALLA ÄR INTE MED, MEN ALLA SOM ÄR MED FÖRTJÄNAR DET MED R ÅGE. URVAL OCH MOTIVERINGAR HAR GJORTS AV OPUS REDAKTION, SÅ DET ÄR TILL OSS NI SKICK AR KLAGOMÅL, ALTERNATIVT LAX OCH PRINSESSTÅRTOR. 2009 STÅR SNART FÖR DÖRREN OCH OM TOLV MÅNADER ÄR DET DAGS FÖR EN NY LISTA.
OPUS 51
opus-lista n 2008
Foto igmar jernberg
20 Indrakvartetten str åkkvartett Det har pratats mycket om kammarmusik under året. Var landar Kammarmusiknämndens manifest? Vi gratulerar en av landets intressantaste kvartetter som firar 10 år i år! Detta är svenska kammarmusiker när de är som bäst. Hur har Indrakvartettens 2008 varit? – Vi har haft ett jätteroligt samarbete i år med pianovirtuosen Johan Ullén och framfört världens första pianokvintett, alltså Schumanns. Sen har vi haft nöjet att under året undervisa en del unga förmågor runtom i landet. Kommande projekt 2009? – Vi ska spela i Stockholms Konserthus kvartettserie den 24 januari, då blir det musik av Nuorvala, Britten och Beethoven. Vem vill Indrakvartetten sätta på OPUS-listan? – Daniel Harding, för hans nyskapande och smittande engagemang.
19 52 OPUS
Ingela Bohlin oper asångerska Hur många sopraner kan skryta med bland andra Placido Domingo som motspelare under det gångna året? Det kan Ingela Bohlin göra. Dessutom en Brucknermässa med Herreweghe på Harmonia Mundi. Det är inget dåligt 2008.
18
Manze & HSO dirigent, symfoniorkester Trots skakig ekonomisk grund (kom igen, Helsingborgs stad, sluta snåla) orkar HSO fortsätta göra musik i toppklass. Konstnärlige ledaren Andrew Manze är en folkbildare i den positiva bemärkelsen, med fantastisk publikkontakt. Bejublad USA-turné och skivkontrakt med Harmonia Mundi gör 2008 till ett år att minnas.
Eva Ollikainen om:
17 Eva Ollikainen dirigent 26-åriga Eva Ollikainen har dirigerat de flesta svenska orkestrar under 2008 och jämnar marken för andra kvinnliga dirigenter, förhoppningsvis svenska, som kommer att följa efter. Hon hamnar på listan också tack vare sin uppfriskande pragmatiska inställning till sitt yrke.
… folks fördomar om finska dirigenter: – Alla tror att jag vill göra Sibelius, men jag föredrar faktiskt Carl Nielsen. Men visst känner man sig cool som finsk dirigent. … att vara pragmatisk: – Jag är dålig på fransk musik. Det germanska tonspråket passar mig mycket bättre. Jag älskar barockmusik, men jag känner att jag stör när jag dirigerar det. Bach behöver inte mig, det är så absolut musik. … maktfullkomliga dirigenter: – Demondirigenter är
förhistoriskt för mig. Musik är viktigt, men vi håller ju inte på att rädda liv här. Ibland blir det fel, det är inte så farligt. … att bli chefdirigent – Kemin måste vara 100%. Man kommer till »taggar« i förhållandet och då måste det finnas en stark kärlek från början, annars blir det katastrof. Om det fanns kemi skulle jag inte ha något emot att bli chefdirigent. – Var? Det tänker jag absolut inte säga! … drömprojekt: – Inte ids man drömma, jag har blivit gammal! Det är tillräckligt festligt att få dirigera orkestrar där kemin stämmer.
OPUS 53
ANNONS
OPUS 45
opus-lista n 2008
16
Per Gross 2008? – Det bästa var såklart Ljunggrenska tävlingen. Det var extra roligt att vinna eftersom det var första gången en blåsare vinner och första gången en blockflöjtist ställer upp. Annars har det varit ett bra år generellt. Jag har bland annat spelat Bachkantater på de Internationella Händelfestspelen i Karlsruhe, vilket var väldigt spännande. Projekt 2009? – 2009 blir det dags för verkligheten eftersom jag blir färdig på musikhögskolan. Jag kommer att starta en ny ensemble, Ensemble Fiorente, som kommer att spela vad man kan kalla högbarock och det kommer nog att bli mycket kyrkokonserter för oss. Sedan kommer jag att ge en del konserter som ingår i paketet när man vunnit Ljunggrenska. Det finns också lösa planer på att spela in en skiva. Vem vill du själv sätta på OPUS-listan? – Kammarmusiknämnden för deras utredning Manifest för kammarmusiken. De fick uppdraget av Kungliga Musikaliska Akademien och det har resulterat i ett inlägg i debatten som heter duga. Kammarmusiken är verkligen min grej och jag tycker att den har blivit eftersatt i Sverige.
Per Gross blockflöjtist Ljunggrenska priset-vinnare 2008 och given listplacering i OPUS. Sverige har fått ännu en internationellt gångbar blockflöjtist med stora planer för framtiden. Håll utkik efter Gross på Sveriges kammarscener.
Ann-Kristin Jones oper asångerska
Foto john andresen
Foto malin arnesson
Hon har haft en av de vackraste rösterna i Sverige under flera år. Det är trevligt att Göteborgsoperan har insett detta och ger henne de roller hon förtjänar, som en utmärkt Sesto i Giulio Cesare. Jones (som uttalas Jo-ness) kom till final i tävlingen Svenska solistpriset 2008.
15 OPUS 55
opus-lista n 2008
14
Eric Ericson dirigentlegend Ingen har gjort ett tydligare avtryck på körsången i Sverige, och kanske världen. I år firar Eric Ericson 90 år, och att vid den åldern orka dirigera ens aldrig så lite är värt en listplats. Två nya cd och en alldeles makalös dvd som presenterar pedagogen, musikern och människan har kommit ut i höst.
Rolf Martinsson kompositör Enbart förra årets succé i Wiens gyllene Musikverein räcker nästan för att halka in på 2008 års lista, men Martinssons framgånger verkar aldrig ta slut; lysande recensioner i musikpressen och i höst representerad på årets tonsättarfestival i Stockholms konserthus med över 20 verk framförda. Beställningarna fortsätter att rulla in. Martinsson gör något väldigt rätt i sin kompositionsgärning.
K arin Rehnqvist kompositör
12
Foto malin lauterbach
56 OPUS
Foto martina holmberg
13
Kompositören Karin Rehnqvist såg ett problem och bestämde sig för att lösa det konstruktivt istället för att sätta sig ner och beklaga sig. Svenskt musikliv skulle se annorlunda ut om fler var som du. You go, Karin. (Läs om KVAST i Noterat, sid 21.)
Christian Lindberg br andfackla Kan Christian Lindberg hamna utanför OPUS lista? Med fler stordåd på en månad än vad många klarar under hel karriär är OPUS svåraste uppgift att välja huvudskäl till listplacering. Satsningen på en säsong med inhemsk musik (som skulle vara en självklarhet i alla länder förutom Sverige) är det som känns viktigast.
Foto m. backer
Anna Larsson oper asångerska
11
Anne Sofie von Otter oper asångerska
Efter att ha nekats att Ringen-blogga under 2007 har hon tagit blogg-revansch, där alla kan få insikt i hur en internationell operastjärna lever. Larsson har under året befäst sin position som dirigenternas favorit-Mahlersångerska, med ytterligare två toppinspelningar att lägga till sina tidigare sju.
Foto m. Backer
Foto m. Backer
10
von Otter gjorde, liksom Larsson, en guldinsats i Mats Eks förträffliga Orfée och har varit precis så bra som hon kan under 2008. Dessutom kom i år en riktigt stabil inspelning med svensk musik på Deutsche Grammophon som fick toppbetyg i OPUS.
OPUS 57
opus-lista n 2008
Johannes Gustavsson dirigent Mottagare av Herbert Blomstedts nyinstiftade stipendium på 50 lock, samt moralisk vinnare av årets utgåva av Toscanini-tävlingen. Gustavsson är på väg upp, och OPUS hoppas att det håller ända upp till toppen.
9 Martin FrösT klarinettist
58 OPUS
8 Foto m. backer
Sverige har en internationell klarinettist med ett mycket bra år bakom sig, med succé på bland annat The Proms med Hillborgs Peacock Tales. Bonus till Fröst för att han mitt i virtuositeten begriper att klassisk musik handlar om underhållning. En uruppförare och förnyare som kan ge gamla rävar som Weber och Crusell nytt liv.
F o t o STINA GULLANDER
ANNONS
OPUS 45
opus-lista n 2008
7 Johannes Möller gitarrist I en redan smal bransch finns en liten nisch för klassisk gitarr som i årtionden dominerats av Göran Söllscher. Utmanaren heter Johannes Möller, har grym inlevelse och har ägnat 2008 åt att bli känd världen över som musiker och kompositör. Sådant tycker vi om.
6
Rickard Söderberg oper asångare
60 OPUS
Foto malin arnesson
En stark, vacker tenorröst och en specialbegåvning för att tänka nytt och fritt ger Söderberg en självklar placering på årets OPUS-lista. En sångentreprenör med SopOperor, havssång och nysläppt cd med gaytema i bagaget En hållbar tenor, helt enkelt!
Ola Salo & Per Tengstrand sångare & pianist Två smålänningar i världsklass. Årets samarbeten har resulterat i att Per Tengstrand blivit tonårsidol och Ola Salo fått chansen att sjunga Schubertlieder. Båda tycker att genrer är ointressanta, det är musik som gäller. Fler borde tänka som de.
5 Johannes Möllers 2008 – Jag har kunnat ge mera på mina konserter. Det känns som en mognadsprocess, jag har blivit tryggare nu. När jag var yngre handlade det mer om att visa upp sig. Nu känns det istället som om jag har något att ge publiken, vilket är mer meningsfullt. Det är svårt att uttrycka i ord, men det känns som om de fått större förtroende för mig. … och hans 2009 – Det är mycket på gång för mig nästa år. Jag kommer att ge många konserter i Holland. Jag håller också på att skriva en hel del musik. En del av styckena jag arbetar på ger utrymme för improvisation, vilket jag känner gör det mer levande. Förmodligen kommer det att blir mer och mer av det för mig. Dessutom håller jag på att skriva en gitarrkonsert och i mars kommer jag att uruppföra ett stycke av Benjamin Staern på Palladium i Malmö. Vem vill du själv sätta på OPUS-listan? – Sångerskan Sofia Jernberg. Vi har experimenterat en del tillsammans och jag blev mycket imponerad av henne. Hon kan få in en hel värld i en enda fras, vilket är inspirerande för mig både som kompositör och instrumentalist. Hennes sätt att sjunga är otroligt rikt.
4
Daniel Blendulf cellist & dirigent Integritet, passion och framåtanda. Cellisten Daniel Blendulf vann 2008 års pris till Sixten Ehrlings minne i dirigering. Om Blendulf blir ens hälften så duktig som dirigent som han är som cellist kommer 2008 att bli en milstolpe. OPUS 61
ANNONS
OPUS 45
opus-listan 2008
Gustavo Dudamel dirigent Killen kan få vilken orkester han vill, och får det också: Los Angeles, Caracas och Göteborg. Musiksverige tackar för att Dudamel väljer en långvarig relation tillsammans med Göteborgssymfonikerna. Kan han ta Sveriges nationalorkester till Berlin/ London/Wien-ligan?
Foto m. backer
2
3 Erica Sunnegårdh oper asångerska Välkommen hem, Erica! En fin insats i Döden och Flickan i Malmö i höstas visar att Sunnegårdh väljer gig efter kvalitet och inte stjärnglans och hype. Det borde alla göra. Sverige har många supersopraner, men Erica är superstar.
OPUS 63
opus-listan: vinnaren!
1 64 OPUS
peter Mattei vinnare Att starta och driva en egen musikfestival, uppkallad efter sig själv, i sin egen hemstad är ett fantastiskt initiativ. När man dessutom hamnar på Deutsche Grammophon-dvd som Eugen Onegin, då har man lyckats. Med en sällsam kombination av gestaltningsförmåga, trovärdigt skådespeleri och klotets mest lyriska barytonstämma, garanteras Peter Mattei en plats inte bara i operahistorien utan även på förstaplatsen på årets OPUS-lista.
BÅTHUS, PITEPALT OCH MUSIKFESTIVAL S TÅ R H A N IN T E PÅ SCEN Ä R H A N FÖR MODLIGEN I SIN SK Ä R G Å R DSS T UG A O CH SNICK R A R ELLER SJ UNGER BA R N V ISOR M ED D ÖT T R A R N A . H Ä R U T E R Å DER LUGNE T O CH FI X A NDE T. OPUS SK ICK A DE U T GUNILL A BR ODR EJ O CH FOTO GR A F ELLINOR COLLIN BL A ND KOBBA R O CH SK Ä R FÖR AT T HJ Ä LPA VÄ R LDENS BÄ S T E BA R Y TON AT T TA U PP BÅT EN INFÖR V IN T ER N.
M
obiltelefonljudet är inställt på högtalare när Peter Mattei ringer tillbaka. Dessutom är det dålig mottagning. Mellan ljudluckorna hinner jag uppfatta att han är ute i skärgården och kokar pitepalt till flickorna. I morgon ska de stänga stugan och vända tillbaka till Stockholm för jobb. En kyrka, några arior, öva, inspelning, hinner jag uppfatta innan vi måste lägga på. Peter Mattei är 43 år, född i Piteå, uppvuxen i Luleå, utbildad på Framnäs folkhögskola, Kungliga Musikhögskolan och Operahögskolan i Stockholm. Hans karriär tog fart när han sjöng Penteus i Ingmar Bergmans och Daniel Börtz Backanterna 1991, där han bland andra spelade mot Sylvia Lindenstrand. Sedan dess har han gjort det mesta en lyrisk baryton kan drömma om, inklusive bildat familj. I början av januari är det premiär för Matteifestivalen i Luleå och i höst sjunger han för första gången rollen som hustrumördaren Siskov, i Janaceks fängelsetragedi Döda huset på Metropolitan, regi Patrice Chéreau. Vi diskuterar tid och plats för intervju och fotografering – det ska vara en plats som betyder något för honom tänker jag lite romantiskt. Lösningen blir mer pragmatisk. På skärgårdsön hotar motorn att frysa ihop om han inte gör nåt. Peter behöver hjälp med handräckning. Vi behöver bra bilder. Alltså blir det skärgården. På bilvägen ut frågar jag varför han nyligen hoppade av Kungliga Operans Macbeth. Den var inplanerad sedan fem år som en sorts
logisk karriärväg mot det dramatiska. Under förberedelserna för Macbeth hittade han fram till en röst som han också trodde skulle vara applicerbar på Posa i Don Carlos. – När Posa dök upp i Oslo så tänkte jag att jag kunde använda det jag hade hittat. Det gick finfint i de mera dramatiska partierna, men det var svårt att få tag i den lyriska höjden. Då förstod jag att jag var inne på fel spår. Jag hade känt nånstans i det undermedvetna att det inte var ett helt klokt beslut att tacka ja till Macbeth. Trots att det var spännande att utforska rollen, att hitta den mörka värstingklangen är det i den lyriska repertoaren som jag har mina andra jobb, det är den rösten som kalendern är full av. Det var då och där i Oslo som du bestämde dig? − Ja, det var i princip då, jag kände att rösten blev bättre och bättre ju mer jag la av Macbethgrejen, säger Peter och illustrerar den grejen med en djup svart klang. Och då kom vi fram till, jag och min agent, att den här, Svarte Petter bland barytonroller, kom för tidigt. Och Stockholmsoperan har ju hittat en riktigt bra nu, en italienare. Jag tyckte att din Posa lät fantastiskt. − Jaha! När var du där? På premiären. − Det var ju kul att du tyckte det! Men sedan gick det bättre och bättre. Jag sjöng tio föreställningar, fyra fler än planerat, vilket var bra. Men jag var tvungen att hitta tillbaka till mig själv, gå tillbaka till Schubert och till O sole mio, som jag sjöng som barn. Macbeth OPUS 65
opus-listan: vinnaren!
Båthus, verkstad och i förekommande fall även festlokal. Men nu är det vinter och båten får ta plats.
Stjärna utan divalater. Undrar om Pavarotti brukade kånka runt på fotografens utrustning och hämtkaffe?
kan jag kanske sjunga om 15 år. På de större scenerna efterfrågas hela tiden lyriska röster med lite kräm, som bär ut bra, och jag kommer att vilja sjunga de där rollerna länge till. Som Greven till exempel? − Ja, man lär sig ju genom att sjunga en roll många gånger. Med greven måste man tänka på att inte dra ner ilskan och svartsjukan i rösten hela tiden, utan låta ilskan vara i psyket. Annars orkar inte rösten. Det är en likartad process med Posa. Man måste sjunga en roll många gånger för att lära sig att »pejsa« den, att få till ett upplägg som håller hela vägen ända fram till spurten. landskapet susar förbi utanför bilfönstret. Mobilen ringer. Det är Gustaf Sjökvist från Storkyrkan, de planerar julkonserten med Malena Ernman. Peter vill gärna sjunga två bitar ur Tannhäuser. White Christmas går också bra, men »vi ska kanske ta bort Händel, för den passar inte in där«. Då tror jag nog vi kan göra fyra konserter på en dag, då är det bara att köra, skrattar Peter. nu är vi framme vid hamnen med taxibåten som ska ta oss ut till ön. Var det inte härligt att jobba i Oslo, frågar jag som själv är förförd av det nya norska operahuset. − Ja. Det är ett hus jag gärna vill komma tillbaka till, men verksamheten ligger fortfarande i starten. Egentligen är det ju så att man trivs bäst där man gör bra resultat. Gärna i kombination med att det finns natur eller atmosfär som man tycker om. Oslo ligger några t-banestationer från fantastiska Vildmarka. Och huset, repetitionslokalerna? − Ja, jo, men jag tyckte att scenrummet var det bästa, akustiken och luften. Är det torr luft så torkar stämbanden ut. Som på Metropolitan? − Nej, Met är bra, precis som många andra operor har de sprinklersystem som de kör i gång under pauserna. 66 OPUS
Att fika med Peter Mattei är en högst fysisk upplevelse.
− Som på grönsaksavdelningen, säger fotografen Ellinor Collin. − Ja. Haha! Just så. Det drar ner allt damm och så blir det fuktigt och då tyckte Pavarotti att det var mysigt att sjunga. Jag brukar påminna dem att sätta på, så när de ser mig säger de genast: »Yes, yes, we will put it on.« det är mulet den här dagen, men ingen vind när taxibåten axar ut på den gråa fjärden. Är det så, som många antar, att svenska sångare helst vill sjunga i Sverige? − Ibland kan det kännas friare utomlands – jag har kommit fram till att det är där som jag helst prövar ut nya roller. Förväntningarna är inte desamma. När jag jobbar hemma vill jag helst göra det jag är bäst på. Inte stå där och prova. Utomlands behöver inte jobbet konkurrera med familjen. Som nu med skivan, man skulle egentligen behöva sitta i en grotta. Ensam. Men det låter så tråkigt. Min drivkraft är ju min familj. Taxibåten studsar till på vågorna. Peter kollar. Det går i 32 knop. Du är inte intresserad av att sjunga modernt? − Jo, men det jag gör ska vara sångbart. I höst blir det Janacek och det är ju ganska osångbart! Det var viktigt och kul att göra Billy Budd (Frankfurt förra vintern). Det finns ett element av Sting i den musiken. Det finns onekligen ett släktskap. Men hur menar du? − På samma sätt som Britten kan Sting göra en ganska enkel melodi så intressant att den bryter sig loss och får ett eget liv. Ett personligt tonspråk, som en röst man känner igen bara den tar en enda ton. vi stiger i land på en holme där några röda stugor ligger utspridda ner mot vattnet. Ett litet enkelt boningshus, bastu, gäststuga, dass och det som han enligt honom själv, har tråkat ut kollegor med i oändlighet som amatörskiss – båthuset. Vi beundrar bygget. När båten ligger i sjön kan man veckla ut ett rejält trägolv där inne. − Och ha fest.
Impregnerat med surströmmingsspad då. Peter har spikat upp de tre första locken på porten till sjöboden. nu ska motorn konserveras för vintern innan han kan slappna av och fokusera på ariorna som ska bli en skiva med Kungliga filharmonikerna och Lawrence Renes på BIS. Glykol och slangar, klämmor och dunkar. Jag bläddrar i notpärmen som ligger ihop med bruksanvisningen till båtmotorn på den välstädade verkstygsbänken. Guglielmo, Figaro, Don Giovanni, Barberaren, Wolfram, Onegin, Posa, Billy Budd. Hade det varit en utställning så skulle namnet varit Peter Mattei, Retrospektiv. på youtube ligger en rad Matteiklipp med livliga kommentarer under. Somliga vill diskutera Peters röst. Jämföra honom med den pompösare, stolta Hvorostovsky, eller med tenorer. Men Peter Matteis naturligt flödande eleganta baryton har sina trogna fans. Inte minst bland dirigenter och regissörer. »This is Peter Mattei, his height is from Sweden, but his voice is from Italy« sa Muti när han presenterade Peter för orkestern före Brahms requiem i Salzburg i somras. Peters pappa är italienare. Mamman svensk. Peter är noga med att låta som sig själv och att inte jämföra sig med andra, vägledd av sångpedagogen Solwig Grippe. − Hon går efter hur man ser ut och vad som kommer ut naturligt. Det är hennes metod. Matteis röst är lätt att känna igen. Det är bara Peter som låter som Peter. Tjajkovskijs Onegin är en av hans paradroller, intressant och svår att gestalta. Förra året regisserade Andrea Breth Eugen Onegin i Salzburg. − Vi jobbade länge med Onegins svårfångade karaktär. Breth bad mig byta tanke för varje takt (dryg, faderlig, hotfull, svartsjuk) och föreslog att jag kunde använda några av mina gamla rollfigurer. Plötsligt uppenbarade sig Onegin utan att vi egentligen hade bestämt
Båthus, verkstad och i förekommande fall även festlokal. Men nu är det vinter och båten får ta plats.
någonting – på så sätt blev han verklig. med christoph marthaler gjorde Mattei en vansinnigt rolig och vanvördig Figaros bröllop i Salzburg 2001. − Han ville få oss att tänka bort det logiska, att sluta försöka förstå det stora Fawlty-towers-komplexet. Han byggde på förvirringen. Alla kom in från fel dörrar hela tiden. Han brydde sig inte om att bevisa för oss eller publiken att han kunde operan, men han fick tag i essensen av Figaros bröllop. Marthaler är ett ödmjukt geni. Ringer han så åker jag. vi går ner i båthuset och färdigställer motorn. Jag vet inte om vi verkligen gör så mycket nytta, men Peter visar sig vara en entusiasmerande projektledare. Den egenskapen kan komma väl till pass för sjösättandet av den nya Matteifestivalen (8–11 januari). Då tar han upp nästan exakt samma ensemble som gjorde Don Giovanni med Peter Brook i Aix-en-Provence för tio år sedan. Ja, till och med samma orkester: Mahler chamber orchestra med Daniel Harding. – Och de kan spela Don Giovanni efter ett halvt rep. Peter kommer ihåg en Händels Messias i Lule domkyrka från när han var liten. Hur det kändes att riktiga storsångare från Stockholm kom dit. − När jag var liten ville jag få människor att upptäcka sådant de inte visste om att de tyckte om. Men jag har ingen pedagogisk vision med det här. peter kan verka både impulsiv och norrländskt lakonisk, men egentligen är han väldigt noggrann, väger ord på guldvåg och bemödar sig om att vara nyanserad. Därför blir det många telefonsamtal om den här texten innan den är klar. − Du kommer att hata mig efter det här. Inte då.
Gunilla Brodrej och årets OPUSvinnare i samspråk vid båtmotorn.
OPUS 67
opus-listan: vinnaren!
Dunkar, slangar, båtbränsle och och en och annan snutt ur en aria. Mattei trivs i sitt båthus.
matteifestivalen bekostas av företagssponsring och biljettintäkter. Luleborna ska inte behöva känna att pengar som skulle gå till skolor och sjukvård går till opera nu. Det tycker Peter är viktigt. En del av den inhemska publiken kommer att kunna känna igen sig i Don Giovanni eftersom handlingen är förlagd till Luleå. Peter står för idé och regi, det vill säga den hastigt inrepeterade ramen. Resten ska vara improvisation. − Artisterna ska känna sig fria och få alla förutsättningar för att kunna jobba och blomma. Är det därför ni har sagt nej till alla kameror? − Allt ska dokumenteras nuförtiden. Det är som om vi har ständig dödsångest. Ingenting får vara i stunden. Man ska inte hålla på att mickla med magin. det börjar bli kallt. Vi har stoppat fötterna i fårskinnstofflor i köket i den lilla stugan och äter medhavda mackor. Du har alltid haft en stark markkontakt. Tappar du den ibland? − Nej det tror jag inte. Framgången tar man inte med sig hem. Med framgång kommer förväntningar och med förväntningar kommer ny markkontakt. När man har varit hemma med barnen är det som om man aldrig gjort nåt annat. Inuti en själv finns en kärna som aldrig förändras. Och den har man alltid med sig, säger Peter och nynnar på »Fem myror«-visan »Där är där man inte är, här är här där man är och här har man alltid med sig.« Han har en stor resonanslåda när han pratar och åker upp och ner i registren som om han samtidigt sjunger upp. Det lilla rummet i stugan bågnar av ljudet. Blir man rik på att vara operasångare? − Det är väl inget att prata om! Den allmänna föreställningen är nog att det är välbetalt. Någon sa åt mig att jag kunde bli rik på min röst. Jag tyckte att det var en förvånande och konstig tanke. Jag gör det här för att jag inte kan låta bli och för att jag älskar det. Men det finns ett pris för 68 OPUS
»När man har varit hemma med barnen är det som om man aldrig gjort nåt annat. Inuti en själv finns en kärna som aldrig förändras.»
den tid som jag är borta från mina barn och min fru och ligger i en lägenhet i Frankfurt utan liv med föreställning var tredje dag. När blev det här ditt liv? − Tidigt. Jag uppträdde för morfar och mormor när jag var liten. När gör sången dig lycklig? − När det är något som drar i väg mig. Det måste vara lite vackert. En psalm, en folksång, en aria. Är det någon tonsättare som du känner dig extra nära, som kunde varit din bror? − Nej. Snarare att jag kan känna i hemlighet: Vad bra att jag finns. Jag älskar ju Bach. Och Mozart. Men de arior som jag tycker jättemycket om är svårast att göra. Man drar på sig en stor känslomässig skuld om man inte gör dem bra. Händer det att du blir rörd medan du sjunger? Om jag till exempel sjunger Blott en dag är det lätt att jag börjar grina. Det är som en lukt som kan få en att bryta ihop. Det hänger ihop med ens eget musikaliska fingeravtryck. Om den känslan uppstår på scen måste man jobba så mycket med den att man dödar det. Har det hänt att du faktiskt har gråtit? − Ja på begravning med just Blott en dag. Och det händer faktiskt ibland att det stockar sig när jag sjunger Kung Heimer och Aslög. Han (August Söderman) måste ha tänkt på mig när han gjorde den. Den passar så väldigt bra? − Ja. »Träd ut, träd ut, liten Aslög vän, låt tårarne mer ej strömma!« vi träder ut för att ta de sista bilderna innan skymningen faller. Peter drar på sig en regnrock som följde med huset och ställer sig i vassen med stövlarna på. Ellinor ger regi och med vissa invändningar tar han den. Blott en dag.