opuslistan 2009 OPUS S Ä TT E R PUN K T F Ö R Å R E T SO M G Å TT G E NO M ATT P R E S E NT E R A N Å G R A A V D E B Ä STA , V I K TI G AST E O C H M E ST SP Ä NNAN D E P E R SON E R NA O C H H Ä N D E LS E R NA UN D E R 2 0 0 9 . SO M V ANLI G T Ä R ALLA SO M F Ö R T J Ä NAT E N PLATS INT E M E D P Å LISTAN . M E N ALLA SO M Ä R M E D H A R F Ö R T J Ä NAT SIN PLATS . V IL K A PLATSA R P Å LISTAN ? D E N SO M G Ö R S K ILLNA D , STI C K E R UT H A K AN , F Ö R Ä N D R A R , F Ö R B Ä TT R A R O C H H Å LL E R K NI V S K A R P K V ALIT E T H A R G O D A C H ANS E R . OPUS - LISTAN E TT K V ITTO P Å ATT D E T M AN G J O R T H Ö R S , K Ä NNS O C H M Ä R K S , M E N V Ä C K E R O C K S Å F Ö R V Ä NTNIN G A R O C H INSPI R ATION IN F Ö R D E T K O M M AN D E Å R E T . OPUS 21
opuslistan 2009
Foto martina holmberg
Dragan Buvac konserthuschef och vd OPUS drar en variant på Obamas fredsprisnominering och sätter Malmösymfonikernas nye vd på listan, långt innan han visat vad han verkligen går för. Buvac säger att Malmö ska få en orkester som utmärker sig och står ut, och som finns till för en större del av befolkningen. Yes, he can, tror vi, och med OPUS-placeringen höjs förväntningarna ytterligare.
20
19
Lars Cleveman tenor Det är inte bara Malena som korsar genrefloden. Lars Cleveman släppte i år en platta med Velvetundergroundstukade låtar och Nick Cavedramatik. På halvsjavig engelska sjunger han 70talspsykedeliarock som om det vore hans enda grej. Men nej, minst lika minnesvärt det här året blev det när Cleveman hoppade in på Covent Garden i höstas där han ersatte ingen mindre än Ben Heppner och faktiskt lyckades överglänsa Heppner ordentligt. En Tristan att minnas. Vem sjöng Isolde? Nina Stemme. Ett äkta clevemanskt eklektiskt 2009.
22 OPUS Foto bengt alm
Foto anders västlund
Hur var ditt år Paula? – Fyllt av musikalisk aktion och positiv stress. Kul, även om jag hellre hade haft en semester utan korrekturläsning. Vad har varit viktigast? – Att familjen har hållit sig frisk. Att ha bidragit till kunskapen om Miss Landmine, skönhetstävlingen för angolanska minskadade kvinnor, som var temat för stycket Tending Fields som Orphei Drängar uruppförde i april. Win Win – vindkraftskantaten för Rättviks Kyrkokör, som vi uruppförde tillsammans vid O2:s invigning av två nya vindkraftverk på Hedbodberget i maj. Live Elevator Music Berlin – en satsning vi gjorde med Föreningen Levande Musik – 15 svenska uruppföranden för flöjt och saxofon spelades i en glashiss på Potsdamer Platz i juni. Och så att min första symfoni Il gallo cortonese uruppfördes av HSO i mars. Så vad händer nästa år? – Jag ska åka Tjejvasan för första gången, på min födelsedag. Just idag fick jag en idé om ett vokalstycke som kan uruppföras med en sats vid varje vätskekontroll, i andfått tillstånd. Annars är det lika tajt som vanligt: Uruppförande och urpremiär en och samma vecka i oktober, dels på min och Daniel Boyacioglus opera Triumf och tragedi på Operan, dels på ett stycke för Kammarensemblen och Vokalharmonin. Plus flera uruppföranden till, i både Skåne och Toronto. Hur känns det att vara med på OPUS Lista? – Jag blir naturligtvis jätteglad och styrkt inför tanken att fortsätta stressa med det här fantastiska jobbet! Någon annan som du hade velat se på listan? – Jag har ju inte sett den, men all den ideella arbetskraft som till stor del styr vårt lands kulturutbud är värd en stor eloge. Inte minst med tanke på alla besvärliga blanketter till kulturråd och annat som det tar flera arbetsdagar att fylla i.
18
Paula af Malmborg Ward tonsättare
Hon anlitas till höger och vänster. Malmborg Ward skriver så brett, så mixat, så högoktanigt och smart – allt i ett rasande tempo. Ständigt nya och olika projekt för många för att nämna. I år har hennes första symfoni uruppförts och beställningsverket Triumf och tragedi har blivit klart, med premiär på Kungliga Operan nästa år. Go, Paula!
bubblare nr 1
Håkan Hardenberger trumpetare… eller vänta? Vad nu? Hardenberger för en pseudotillvaro där han dirigerar lite i skymundan. I april blir det mastodonverket Oidipus Rex på Malmöoperan. OPUS återkommer.
Foto marco borggreve
OPUS 23
opuslistan 2009
17
Teamet bakom Näsflöjten musikaliska satiriker I år var det premiär: Fredrik Österling (tonsättaren) och Magnus Lindman (librettisten) skrev en satirisk kammaroperett som häcklade den svenska kulturpolitikens välbekanta, vaga ande. Inte tillräckigt elakt, tyckte vissa kritiker, andra var lyriska. Operetten var knappast omskakande, men långt ifrån menlös. OPUS gillar initiativet och drivet och sätter hela teamet på årets lista.
Mats Bäcker fotograf Det finns snart inte en svensk artist som inte Bäcker har plåtat. Under året har rekordsummor betalats för bilder av denne musikens egen hovfotograf på både Auktionsverket och Bukowskis. Det är inte svårt att förstå varför: vem kan glömma omslaget av Erika Sunnegårdh i OPUS 10?
24 OPUS
16
Foto mats bäcker
Foto jan-ol av wedin
Foto markus gårder
Stefan Forsberg konserthuschef och vd Att ha visioner är stort, att uppnå resultat är större. Stefan Forsberg hör till kategorin chefer som faktiskt genomfört det han föresatt sig. Konserthuset i Stockholm är av världens mest öppna institutioner idag, och mycket mer är på gång. I år förlängdes hans kontrakt med ytterligare sex år, även det något som talar sitt tydliga språk.
15
Året som gått. Var det ett bra år Stefan Forsberg? – Året har varit strålande! Jag njuter av att den strategi som jag presenterade då jag började 2003 nu är i full aktivitet. Målet har varit att de ledande världsartisterna och världsorkestrarna regelbundet ska gästa Konserthuset och Filharmonikerna. Parallellt med det lägger vi oerhört stor vikt vid den samtida musiken med Tonsättarfestivalen och Tonsättarweekenden. Några av de viktigaste delarna har dock varit att även andra genrer etablerat sig så framgångsrikt i Konserthuset: World Music-serien och alldeles särskilt vår satsning kallad Ramadan Nights. En helt ny publikgrupp med en annan kulturell bakgrund strömmar in i Konserthuset som gjort det till sitt. Även vår jazzverksamhet har växt sig stark. Sen kan jag inte låta bli att nämna våra dataspelskonserter som blivit något av ett signum för Filharmonikerna hos den yngre publiken. Hur ser du på nästa år? – Filharmonikerna är en ovanligt framsynt orkester som tillsammans med mig utarbetat en framtidsplan som inkluderar och omfamnar alla nya scener som uppkommit genom den tekniska utvecklingen. Vi är redan i januari ute på de digitala biograferna med en Sing-along-opera tillsammans med Malena Ernman. Därifrån kommer vi sedan att positionera oss via andra sociala medier för att nå en större och yngre publik. Musikaliskt gör vi en av Europas största Mahlerfestivaler. Alla symfonier spelas i följd, en varje dag. Stor utställning där vi bland annat kan visa Mahlers skrivarstuga i vår foajé, samt bjuda på hans favoritkaka. Vi gör även alla Beethovens pianosonater med Hans Pålsson samt violinsonaterna med Isabelle van Keulen. Vad tycker du om att OPUS uppmärksammat ditt arbete? – Det känns jätteroligt eftersom det är en kvalitetstidning som inte heller är rädd för att ge kritik.
bubblare nr 2 Foto peter knutsson
elinsopran rombo
Någon som du hade velat se på listan? – Jag tycker att det är jätteroligt att Birgitta Svendén kommit in bland chefskollegiet. Hon kommer att göra stora avtryck inom den klassiska musikvärlden.
Glödhet dubbelstipendiat 2009 (Wållgren samt Birgit Nilsson) och med i Folkoperans Pärlfiskarna. OPUS 25
ANNONS
OPUS 45
opuslistan 2009 Foto miki anagrius
Hur har ditt år varit? – Jag gjorde debut på Royal Albert Hall i London igår med Mendelssohns oratorium Elias och är fortfarande helt upprymd! Att få fylla upp den hallen tillsammans med en trehundramannakör och London Philharmonic som är den mjukaste matta att stå på... Det har varit ett enormt innehållsrikt år med produktioner i bland annat Tyskland och nu London. Det viktigaste har varit att bli tillbakabjuden till Stockholmsoperan. Det var en fin bekräftelse – annars gör jag ju allt för första gången just nu. Men debuten i Malmö, Köpenhamn och Drottningholm har också varit viktiga. Och så skivan! Vad händer nästa år? – Först ska jag till Norge och göra Scarlatti-operan Mordet på Kain. Sedan blir det Xerxes på Den Nye Opera och sedan Nabucco i Köpenhamn samtidigt som nypremiären på Xerxes på Kungliga Operan. Jag tycker bara att det är så underbart att få hålla på, att få vara med. Jag blir så tacksam, särskilt eftersom jag vet att det finns så många duktiga sångare. Vad betyder det för att vara med på OPUS-Listan? – Det betyder mycket, för jag är så ny på marknaden så de flesta vet inte vem jag är. Det pratas om OPUS i musikvärlden, det är en väldigt närvarande tidning. Jag har också förstått att det är en bredare skara som prenumererar – inte nödvändigtvis bara de som är i musikbranschen, vilket är kul. Kan du nämna någon annan som du tycker borde vara med på listan? Hanna Höglund – Katarina Karnéus.
14
bubblare nr 3
Jacobcellist Koranyi
Matilda Paulsson mezzosopran
Slog ut 62 cellister. Blev övertrumfad av en. Att bli tvåa i världens mest prestigeladdade cellotävling (se s.14) går inte obemärkt förbi.
2008 året satte hon sig själv på kartan genom en kanoninsats i Rosenkavaljeren. I år blev det debut på operorna i Malmö, Köpenhamn och Drottningholm. Sedan har Paulsson nyligen släppt en alldeles utmärkt cd (Junge Liebe), bland annat med material av Peterson-Berger och lika okända som fina Stenhammarsånger. Ett bra år.
OPUS 27 Foto anna-lena ahlström
opuslistan 2009
Michael Weinius tenor Foto alexander kenney / operan
Egentligen skäms vi lite här på redaktionen. Vi hade förstås behövt få med Weinius redan ifjol i samband med en viktig vinst i en Wagnertävling i Seattle. I år har det blivit Peter Grimes, Svd:s operapris och en hel del Wagner på Kungliga Operan. Weinius gjorde en omvänd »Domingo« 2004 och bytte upp sig från baryton till tenor. Fem år senare har världen i Michael Weinius en äkta hjältetenor.
Berätta om ditt 2009. – Året började exceptionellt stressigt med tre parallella roller i olika städer. Sedan tog jag ledigt under sommaren. Efter det har jag gjort Goya och Valkyrian. Men jag gillar att ha det så – jag jobbar när jag jobbar och är ledig när jag är ledig. Viktigaste rolldebuten under året har varit Peter Grimes. Jag identifierade mig väldigt mycket med den rollfigurens öde. Händer det något speciellt roligt nästa år? – Det blir Läderlappen på Kungliga Operan, Siegmund i Mannheim, Parsifal i Düsseldorf, konserter i Helsingfors och sedan Othello. Jag tror inte att det blir lika stressigt nästa år, produktionerna ligger mer som isolerade öar och jag slipper flacka mellan olika städer. Vad betyder det att OPUS uppmärksammar dig? – Det betyder naturligtvis mycket för då känner jag att det jag gör fungerar. Jag vet att jag är på rätt väg. Utan publik är man ju ingenting. Vem borde vara med på OPUS lista om du får bestämma? – Malena Ernman. Hon har verkligen lyckats bibehålla sin höga konstnärliga nivå inom sitt vanliga fack samtidigt som hon medverkat i Melodifestivalen och fått fler att få upp ögonen för opera. Det är inte alltid så Hanna Höglund som är fallet när man gör crossover-äventyr.
Foto david kornfeld / bis
13 28 OPUS
12
Robert von Bahr skivguru
Att BIS under flera decennier varit ett av världens absolut främsta skivbolag vet de flesta. Och den som inte ännu hört årets utgivningar med Beethovenmusik från bolaget, främst från den livsfarlige pianisten Ronald Bräutigam och de ofta omnämnda symfonierna, behöver kort sagt göra det. 2009 fick Robert von Bahr två viktiga utmärkelser för sina insatser. Här kommer en till från OPUS.
Foto mats bäcker
Stefan Solyom & Johannes Gustavsson dirigenter Under året har båda dirigenter fått nya uppdrag förste gästdirigent hos Norrköpings respektive Västerås orkestrar. OPUS applåderar utnämningarna, men inte för att herrarna är svenska, utan för att dessa svenskar är skickliga dirigenter och därför två mycket bra val. Kan ett trendbrott anas?
10
11 Foto a nn a hult
GSO symfoniorkester Det är inte svårt att allt fokus hamnar på Gustavo Dudamel, men vi menar nog att Göteborgssymfonikerna måste ha gjort det mesta rätt om killen – som alla vill ha – väljer att förlänga kontraktet. Beethoven i Hammarkullen för svårflörtade kids, mentorn Sir Simon Rattles gästspel, ny vd i Helena Wessman, och det förnyade förtroendet gör 2009 till ett viktigt år. Ekonomiskt tufft 2010 väntar dock.
OPUS 29
9
opuslistan 2009
F o t o c r i s t o ff e r a s k m a n
Hur har året varit Andreas? Vad har varit viktigast? – Oj, i vilken månad är vi nu? November… Jag är med i New Generation Artists som anordnas av BBC Radio och som jag gör inspelningar för. Deras idé är att det ska vara olika repertoar varje gång de spelar in så jag har övat in mycket ny repertoar, tio nya verk ungefär, vilket har varit krävande och väldigt roligt. Annars har det viktigaste varit att spela på kammarmusikfestivaler, det är så givande och lärorikt. Man spelar konserter nästan varje kväll med nya musiker som man inte spelat med förut och så ny musik på det. Bland annat spelade jag i Kuhmo i Finland i somras. Och nästa år? – Det ser ut ungefär som det här året. Det blir två–tre nya cellokonserter som jag ska lära mig och sedan den gamla vanliga repertoaren. Till sommaren kommer jag att vara borta på kammarmusikfestivaler i två månader, bland annat i Verbier. Sedan ska jag undervisa för första gången »på riktigt« på en kurs i Danmark. Det ser jag mycket fram emot. Vad betyder det för dig att bli uppmärksammad i OPUS? – Det är kul! Särskilt att inte bli bortglömd i Sverige nu när jag flyttat till Köpenhamn. Jag är alltid glad att få prata svenska!
Andreas Brantelid toppcellist
Vill du nämna någon annan som du tycker borde vara med på Listan? – Nils-Erik Sparf och Yehudi Menuhin är de bästa violinisterna i världen!
Han fick inviga Koncerthuset i Köpenhamn och fick en halv miljon (danska) kronor av kronprinsparet i september. Hans Saint-Saëns-cd är lika förträfflig i år som den var i fjol. Så, halvsvensk, halvdansk eller ej: Danmarks sak är vår, och därmed även den fenomenalt känslige cellisten Andreas Brantelid.
8
Christian Lindberg institution Med Lindberg är den största utmaningen för oss att välja anledning till listplacering. Dirigentkarriären som under året tagit internationell skruv, den avklädda och uppriktiga intervjun i OPUS i somras, eller det ovanligt lyckade sommarprogrammet hade alla räckt för sig. Men så kom utnämningen som chefdirigent för en helt ny norsk symfoniorkester. Året var 2009, och Lindberg körde på som vanligt. Foto mats bäcker
30 OPUS
ANNONS
OPUS 45
opuslistan 2009
bubblare nr 4
anna christensson pianist Syns allt mer på Sveriges scener i både kammar- och orkestersammanhang. Släppte en skiva på tyska Phoenix med musik av Henning Mankell (tonsättaren, inte författaren). bubblare nr 5
luthando qave baryton Ung, lovande sydafrikan som studerar på Operahögskolan i Stockholm. Kolla på Youtube och häpna.
Foto mats bäcker
Folkoperans ledning institution
32 OPUS
7
Utsålda föreställningar, lyckade och snygga uppsättningar som matchas av utmärkta reklamkampanjer. Det sistnämnda ska reklambyrån Lowe Brindfors få äran för, men någon har ju valt den också. Effektiva Folkoperan toppade OPUS tuffa rankning och ståtar även med Årets marknadschef i Elenor Wolgers. Ledartrojkan har all anledning att vara nöjda med året som gått.
Cecilia Rydinger Alin dirigent Efter Alfvén, Ericson och Sund: Rydinger Alin. 2009 var året då Orphei Drängar fick en ny konstnärlig ledare och dirigent. Cecilia Rydinger Alin utnämndes nyligen till Årets körledare och som om detta inte var nog drog hon hem en Grammis tillsammans med sin förra kör Allmänna Sången, för skivan Resonanser, som fick toppbetyg även i OPUS.
6 Martin Sturfält pianist Uppmärksamheten har tilltagit under 2009 med konserter i Kina och goda vitsord för cd:n med Stenhammarmusik som släpptes i slutet på förra året. Spelar man sedan Carmenvariationer med både självförtroende och teknisk briljans, signerade Horowitz, som extranummer – och har en repertoar för lång för att lämpa sig för tryck är saken klar för en listplacering.
5
Foto peter knutsson
OPUS 33
opuslistan 2009 Foto arne hyckenberg
Radiokören & Peter Dijkstra kör och dirigent Sedan Peter Dijkstra tog över kören har något svårfångat trimmats in. Under årets Östersjöfestival framfördes Verdis Requiem under kollegan Daniel Hardings ledning. »En kör har aldrig klingat så bra, varken live eller på skiva. De överträffade de influgna (och gravt överbetalda) solisterna flera gånger om«, vittnade OPUS Johannes Nebel efteråt. Det går inte att leva på gamla meriter, men med nya kan man få välförtjänt uppmärksamhet, även som beryktad och ålderstigen institution.
Vad har varit viktigast för Radiokören under 2009, Peter Djikstra? – Turnén i Italien i januari med fem konserter med tysk repertoar. Det var en stor succé och vi blev bjudna tillbaka. I april gjorde vi Mozarts Requiem med Claudio Abbado och Mahler Chamber Orchestra. Ett annat stort projekt har varit Händels Israel i Egypten tillsammans med Re: Baroque. Då använde vi endast solister från kören för att visa att vi inte bara är en bra kör utan också goda solister. Men viktigt är också att vi mer och mer talar samma språk i kören, har kul ihop och har en bra publik som utökats. Det är nog det största komplimang man kan få. Planer för 2010? – Vi gör en Japanturné i juni med a cappella-konserter och oratorierepertoar. Och så fortsätter vi vårt arbete med 1900-talskörmusik, bland annat kommer vi göra Poulencs Figure humaine och en cd med Sven-David Sandströms musik. Vad betyder det för er att OPUS uppmärksammar ert arbete? – Det känns som en ära! Det är väldigt kul att veta att det inte bara är kören själv som tycker så. Vem hade du velat se på listan? – Klarinettisten Martin Fröst. Och Eric Ericson.
34 OPUS
Hanna Höglund
Foto gustav k ar lsson f rost
4
Foto mikael wiberg
Malin Broman violinist Att vara släkting till Sten Broman hade kanske gett extra uppmärksamhet i en konservativ släkting till OPUS, men vi faller inte för sådant. Inte ens 35 år fyllda har Malin Broman fyllt karriären till bredden genom en imponerande samling uppdrag: utöver att spela i två av världens främsta kammarensembler är Malin Broman även violapedagog på Edsberg samt konsertmästare i Radiosymfonikerna. 2009 har betytt inte mindre än två förstklassiga Beethovenskivor med Nash-ensemblen på Hyperion, en heroisk insats i Ein Heldenleben med Gergiev i höstas. Malin Broman är Sveriges okändaste musikkändis, men en tredjeplats på OPUS-Listan ändrar förhoppningsvis på det missförhållandet.
Foto micke grönberg / sr
2
3
Malena Ernman mezzosopran Det undgick ingen att Malena Ernman blev Malena Schlagerstjärna med hela svenska folket i våras. Ok att La Voix bara var sådär som låt, det som spelade roll var sångerskans suveräna sätt att hantera framgången och intresset. Men sin härliga karisma, versatila sångröst och konstnärliga integritet sänkte Ernman trösklar och öppnade massor av öron, ögon och dörrar.
OPUS 35
opuslistan 2009
Nina Stemme vinnare Det är en sak att slå igenom, en helt annan att som artist konstant öka både attraktionskraft och kvalitet för varje år som går. Utan att det gett särskilt mycket genklang i Sverige har Nina Stemme lyckats med just detta. De senaste åren har hon inte bara fått spela in Strauss Vier letzte Lieder och Tristan und Isolde med Domingo på EMI, utan fortsätter att riva ner de största applåderna och får operakritiker att begå liebestod på löpande band. Förstår vi hur stor hon är? Nu önskar vi oss bara att Nina Stemme har lust att synas mer på hemmaplan och att hon spelar (in) något helt nytt och spännande snart. Det är lika bra att säga det rakt ut: Nina Stemme är den största dramatiska sopran Sverige haft sedan Birgit Nilsson.
36 OPUS
1
vä r l d s s o pr a n e n
Nina Stemme t o ppa r o pu s l i s ta 2 0 0 9
v i t r ä f fa d e h e n n e på k u n g l ig a o p e r a n d ag e n e f t e r d e n s t o r a u t d e l n i n g e n av b i r g i t n i l s s o n p r i z e , d ä r e n n e rvö s m e n n öj d s t e m m e sj u n g i t t i l l b i r g i t s o c h p r i s tag a r e n pl ac i d o d o m i n g o s ä r a .
Stemme i årets upplaga av Tristan och Isolde på Covent Garden.
text Hanna Höglund foto ? ?
Fotosession inför cd:n på Emi med Strauss Vier letzte Lieder.
Ett genombrott dokumenteras. Glyndebourne 2003 i rollen som Isolde för första gången.
Vad tycker du om att toppa listan? – Det är förstås jätteroligt! Tyvärr hinner jag inte läsa några svenska – eller några andra heller för den delen – musiktidskrifter. De får vänta till pensionen, säger Nina Stemme. Hon är sopranen med rykte om sig att vara tillbakadragen och lite vaksam i intervjusituationer. Kanske är det sammanhanget som gör det – eller den alltmer tilltagande stjärnstatusen i kombination med en dos patenterad Stemme-ödmjukhet – men just nu märks inte mycket av den där försiktigheten. Placido Domingo har hon jobbat med tidigare, på den Tristan och Isolde-skiva som det sades skulle bli Emi:s sista operainspelning. Nu blev det inte så, men det kändes som det när de spelade in, säger hon. – Det är så fruktansvärt dyr produktion att göra opera i studio, det var därför man pratade om att sluta. Jag lyssnar hellre själv på live-inspelningar på skiva om jag får välja. Men det var otroligt häftigt att få jobba med Placido så nära och så professionellt. Och av Antonio Pappano lärde jag mig att använda mikrofonen som ett slags medspelare i avsaknad av publik. Upplever du dig själv som en publik person? – Egentligen inte, men det beror också på var. I operahusen vet de vem jag är och det räcker just nu. Jag tycker att det är skönt med privatliv och i Sverige är det inget problem. Peppar, peppar. Du har ju varit en uppskattad sångare i flera års tid men nu verkar det som att du håller på att stiga in i ett närmast Birgit Nilssonskt universum. Vad säger du om det? – Oj, det är en omöjlig fråga att svara på för mig som är mitt uppe i alltihopa! Jag har ett ganska filosofiskt förhållningssätt till det som media och fans och andra försöker lägga på mig eller belägga mig med. Jag har lärt mig att tycka om att utvecklas, att ta motiverad kritik och göra något av det, och jag försöker emellanåt att ta det lugnt och bara ta små steg. Inte kräva för mycket för då kvävs jag. Mitt mål som sångare är att vara med och bidra till att allt stämmer i en operaföreställning. Opera innehåller ju så mycket – musik, artisteri, samspel, visualitet – och är oslagbart som konstform när allt stämmer. OPUS 37
opuslistan 2009
Sjysst divapose på divanen.
När jag tar upp att hon i en tidigare intervju sagt att hon var missnöjd med sina första Isoldetolkningar i Glyndebourne 2003, vill hon inte hålla med. – Jag har nog aldrig sagt att jag var missnöjd. Det är nämligen inte samma sak som att inte vara riktigt nöjd, för det är jag nästan aldrig. Man får nöja sig med det man har presterat, särskilt när det gäller den första Isolden. Då orkade jag inte riktigt till slutet på samma sätt som jag gör nu, cirka 60 föreställningar senare. Jag kände på mig att jag skulle kunna göra rollen bättre men visste inte då på vilket sätt. Nu har hela rösten utvecklats och lagt sig mer till ro i den dramatiska repertoaren och det är jag mycket tacksam för. Isolde blev ditt definitiva genombrott. Kan man säga att det är din perfekta roll? – Den blir aldrig perfekt och det är det som är så häftigt. Att sjunga Isolde är en resa varje gång och en ständig utmaning, men det känns också som att den är skriven för min röst. Och så är det en häftig kvinnoroll – eller idé, eller vad man ska kalla det. Det har varit svårt att hitta någon annan favoritroll efter det. Wagner sa själv att »efter Tristan och Isolde blir det inget nytt«. Nu blev det ju det i alla fall, men jag förstår vad han menar. Vid instuderingen mådde jag nästan fysiskt illa av att det var så modern musik. Att det aldrig finns någon naturlig kadens, förutom någonstans där i mitten. Men nu har jag musiken mer naturligt i kroppen, i muskelminnet. Nina Stemme beskriver sina tidiga operaupplevelser som »nära«, »starkt« och »rätt in i maggropen«. När hon var sex år såg hon Carmen och La Bohème och minns mest hur hon uppfattade relationer mellan människorna på scenen och själva musiken. – Att se någon dö på scen var väldigt starkt för en liten unge. Det gick inte att sätta ord på. Men att själv stå på scen var mer en hemlig dröm, och som ung fanns snarare planer på att bli något så icke-operaaktigt som revisor – eller ingengör. – Jag tänkte att jag skulle väga upp bristen på kvinnor på Teknis, säger hon. Och hade jag satsat på det hade jag nog gillat det utrymme som finns inom ekonomin att tänka kreativt och att hitta strukturer. Har sången alltid varit en skyddad värld för dig, eller har du någonsin sjungit på andra ställen, som fängelser eller äldreboende? – Ja, som student sjöng jag bland annat på Gärdets Ålderdomshem i Stockholm. Det var inte riktigt rätt forum, ju större rösten blev desto svårare blev det att sjunga in i hörapparaterna, haha! Vart är din karriär på väg någonstans nu? – Jag fortsätter med Brünnhilde i Valkyrian och Ragnarök i Wien. Och så ska jag – äntligen – göra Fanciulla del West i Wien och Paris! 38 OPUS
Stemme stod för underhållningen på utdelningen av Birgit Nilsson Prize i år, med en gripande version av Wagners avslutande Mild und leise ur Tristan och Isolde.
Nina Stemme om … … Sina favoritdirigenter – Franz Welser-Möst med vilken jag nu sjunger Nibelungens Ring i Wien, Antonio Pappano som jag gjorde Tristan och Isolde både på Emi-cd:n och på Covent Garden i år, samt Jiri Belohlavek som dirigerade min första Isolde på Glyndebournefestivalen 2003. Donald Runnicles är också en favorit med vilken jag för första gången sjunger alla tre Brünnhildorna i Ringen i San Francisco 2011. Jeffrey Tate har jag jobbat med i Teatro San Carlo i Neapel och hans Strauss (Ariadne, Vier letzte Lieder) är underbar. Andra favoriter som jag ska jobba mer med är Daniel Barenboim och Claudio Abbado. Jag hoppas få sjunga med Sir Simon Rattle någon gång. Jag har sjungit Senta med Gergiev för nio år sedan och det var spännande – han är elektrifierad när han är som bäst! Men orkestern var nog lite för stark – man får passa sig med honom på pulten. Några »rising stars« finns ju också: Daniel Harding och Yannick Nézet-Séguine.
… Ryktet att Bayreuth-operan betalar sångarna riktigt dåligt – Hittills har det varit så. Domingo som Parsifal får till exempel lika mycket betalt som någon annan Parsifal. Men det kommer att bli ändring på det.
… Buande publik i London och andra stora operastäder – Jag kan inte låta bli att tycka att det är häftigt med så starka reaktioner så länge det inte slår mot sångarna som har stått på scen i fem timmar. Det skulle jag inte kunna tolerera. Samtidigt skulle tystnad vara läskigare. Nu blir det som att teamet slutar ta illa vid sig, vi är vana. I London handlade buandet om den konservativa publiken som hade svårt för den bergmanska regin i Tristan och Isolde.