2 minute read

Studies on acromioclavicular joint injuries –

Clinical outcomes and radiological classification

Acromioclavicularledsluxation (AC-ledsluxation) är en vanlig skada, där vi nu med starkt vetenskapligt stöd kan avråda från kirurgi i de flesta fall. Detta kan direkt appliceras i ortopedens vardag och förenkla beslut, spara tid, huvudbry och ekonomi.

Advertisement

AC-ledsluxation är vanligast hos fysiskt aktiva män 20–40 år vid cykling, fotboll, ishockey eller fall på axel-arm. Slätröntgen är fortfarande gyllene standard för utredning av AC-ledsluxationer, och klassifikation enligt Rockwood typ I-VI.

Studier av tillräckligt god kvalitet har saknats för att kunna rekommendera behandling avseende typ III och V, men generellt har typ I och II behandlats med fysioterapi och typ IV-VI med operation. Anmärkningsvärt är att> 160 olika operationsmetoder finns att välja mellan.

För att ta reda på hur man bäst behandlar AC-ledsluxation typ III-V har vi studerat patienter i två retrospektiva studier och en randomiserad kontrollerad studie (RCT), samt utvärderat tillförlitligheten vid klassifikation enligt Rockwood.

I studie I jämfördes resultatet efter två operationsmetoder för kronisk AC-ledsluxation typ III-V, retrospektivt. Ena gruppen opererades med ligamentförflyttning (Weaver-Dunn), med tillägg av en PDS-fläta, och den andra med Weaver-Dunn med tillägg av en hookplatta. Patienterna återfick god skulderfunktion, enligt skulderfunktionssystemet Constant Score (CS) samt de subjektiva formulären SSV, SPADI och QuickDASH (QD). Ingen signifikant skillnad uppmättes mellan grupperna i skulderfunktion, smärta i vila (mätt med VAS) eller felställning på röntgen. De som opererats med hookplatta hade signifikant mer smärta i rörelse, och upplevde utseendet av axel och ärr mindre tilltalande.

I studie II jämfördes retrospektivt utfallet efter operation av AC-ledsluxation typ V som opererats akut med hookplatta inom 3 veckor, eller i sent skede med Weaver-Dunn och hookplatta. Bägge grupper återfick god skulderfunktion, men patienterna som opererats akut hade signifikant bättre resultat i SSV, SPADI, QD, smärta i vila och rörelse, felställning på postoperativ röntgen, men inte i CS eller kosmetik.

Studie III är en RCT av 124 patienter med akut AC-ledsluxation typ III och V som jämförde resultatet efter operation med hookplatta inom 3 veckor, eller fysioterapi. Patienterna följdes i 2 år med CS, QD, SSV, smärta i vila och i rörelse samt EQ-5D. Efter 3 månader var de opererade sämre i alla parametrar, men efter 6 månader hade skillnaderna utjämnats. Vid 2 år fanns inga signifikanta skillnader i resultaten efter operation eller fysioterapi, även avseende kosmetik och nöjdhet. Patienterna återfick mycket god skulderfunktion. Opererade patienter hade medel CS 91 av max 100, och icke-opererade CS 88–90 av 100, vilket motsvarade 96–99% av oskadade axelns CS. Minsta kliniska viktiga skillnad (MCID) på 10–17 poäng gör det svårt att med operation kunna förbättra skulderfunktionen signifikant.

I studie IV testades tillförlitligheten av Rockwoods klassifikationssystem för AC-ledsluxationer typ III och V med röntgen och datortomografi (DT). DT gjorde tillförlitligheten signifikant säkrare. En ny enklare metod för att klassificera AC-ledsluxationer på röntgen testades samtidigt, och gav bäst överensstämmelse vid upprepade bedömningar. Denna var signifikant bättre än klassifikation på röntgen, men inte bättre än röntgen och DT i kombination.

Sammanfattningsvis har dessa studier ökat kunskapen om AC-ledsluxationer typ III-V. Patienterna återfår god skulderfunktion och blir nöjda efter AC-ledsluxation. Vid akut AC-ledsluxation typ III och V visar resultaten ingen fördel efter operativ behandling med hookplatta, vilket talar emot rutinmässig operation.

Årets Avhandling

Patienter återfår god axelfunktion och är nöjda efter AC-ledsluxation typ III-V

Vid akut AC-ledsluxation typ III och V blir patienter lika bra oavsett operation eller icke-operativ behandling – ej stöd för rutinmässig op

DT i kombination med röntgen ger signifikant bättre reproducerbarhet vid klassifikation av ACledsluxation Rockwood typ III och V

Träffa

This article is from: