Affärsmässighet också i den offentliga vården!

För länge, länge sedan när Pompe var klinikchef damp det med jämna mellanrum ner saftiga klumpfakturor på utomlänsoperationer. Många och ospecificerade, ofta kraftigt saltade, men de betalades per automatik, utan någon koll. Det var inte bara oproffsigt utan också ett slöseri med skattebetalarnas pengar att handla på löpande räkning.

Det fanns heller inga upphandlingsavtal, och även om de flesta operationer var välgjorda så fanns det leverantörer med – låt oss säga – varierande kvalitet. Men det hade vi ingen systematisk koll på, utan det avslöjades först när komplikationerna droppade in. Och med dagens teknik är ju tidiga komplikationer ändå sällsynta, så det tog ett tag innan man kunde se vilka leverantörer man inte skulle köpa av. Det var korkat.

När McDonald’s köper potatis så har man många och detaljerade kvalitetskrav. Vi måste kräva kvalitetskriterier när den offentliga vården köper operationer. Men som OM:s illustra läsekrets vet, så är vårdens IT på 1800-talsnivå – inte för att tekniken saknas, utan för att de 21 ”regionerna” inte kan enas om standarder. Ungefär som spårvidden i järnvägen.

Vad värre är, så har arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och ”regioner” (SKR), som av någon anledning rattar kvalitetsregistren, inte gjort det nödvändiga grundläggande arbetet att bygga en hållfast och robust banvall; i detta fall att komma överens om termer och begrepp, och då går det inte att digitalisera. SKR framhärdar dessutom i att kräva en grotesk dubbeldokumentation i vården. SKR vägrar att länka register och journaler, något som exempelvis reumatologer och gynekologer har bra system för: det är en patientsäkerhetsfråga. SKR hävdar felaktigt att det är olagligt. Enligt vilken paragraf?

Den som för in en uppgift i register/ journaler är ju identifierad med sitt SITHS-kort, så var ligger problemet? Det är ju samma data som står i journalerna, och i cyberspace kan man ju diskutera vad som är original och vad som är kopia.

Kolla tabell 2 i senaste årsrapporten från ledprotesregistret (googla)! Hur ligger din klinik till? Det finns kliniker i Sverige som inte ens rapporterar sina operationer till patientregistret, vilket är olagligt. Det är bara det att myndigheterna inte bryr sig. Det borde köparna av operationer göra – och framför allt patienterna. Det är en fråga om konsumentskydd och patientsäkerhet. Och några respektabla sjukhus utmärker sig med förbluffande låg registreringsfrekvens. En ledningsfråga, kan man tycka. Det är tydligen svårt att reglera i lag, men borde gå lättare genom avtal och överenskommelser mellan säljare och köpare. Det gör man i alla andra industrier.

Registreringsplikt måste därför ingå i de kommande upphandlingsavtalen, som bör göras av proffs, centraliserat så man får förhandlingskraft. Det skulle spara miljarder till vården. Utan registrering till kvalitetsregistren, inget pröjs – money talks.

Det måste också ske på ett sätt som går att bearbeta maskinellt och korsköra med ekonomisystemen. Varje kirurgiskt implantat och varje operation är ju tidsstämplat med ett unikt behan- dlingsnummer. Det är inga svårigheter att göra specificerade fakturor på enskilda operationer. Då kan man också göra en uppföljning värd namnet. Ingen annan åtgärd skulle höja den kirurgiska kvalitén lika kraftigt. Det klarar ju all annan industri, där produktionskontroll on-line är en central funktion. I vården kommer resultaten långt senare, och går då ej att använda för statistisk processstyrning.

Lämpligen kan man kräva att leverantörerna av operationer också registrerar i svenska perioperativregistret www.spor.se och sedan länkar det med de kirurgiska kvalitetsregistren och patientregistret. (SPOR tankar automatiskt ner data från operationsplanerings-programmen – utan dubbelarbete.) Det kommer att ta många år, men det gör det ju också att bygga järnvägar. Det första och största problemet är ju att komma överens om var spåren ska läggas. Läser man de många och ordrika utredningarna som skrivits i frågan av olika myndigheter och SKR blir man beklämd.

Som kanske framgått så anser Pompe att vi måste länka journaler och kvalitetsregister, och borra hål i de vattentäta skott som nu onödigtvis finns mellan vårdens databaser. Om det krävs, så får man väl skriva om IT-lagarna och anpassa dem till verkligheten. Därför måste vi skapa opinion. Fråga dina patienter vad de anser om sekretess versus säkerhet.