Patrik Haglund

Historiska profiler Patrik Haglund – föregångsman och Foto faktaruta Skandinaviens förste professor i ortopedi

Sims Emil Patrik Haglund föddes i Norrköping den 27 maj 1870. Namnet Sims sägs han ha fått efter en förlossningsläkare i England som förlöste drottning Faktaruta Viktoria. Han växte upp i ett hem präglat av mångsidiga kulturella och humanistiska intressen. Fadern Emil var läkare med bred naturvetenskaplig och biologisk bildning. Modern Hedvig var en kreativ och handlingskraftig kvinna, dotter till Erik August Schröder, som var professor i logik och metafysik i Uppsala.

Foto som Patrik Haglund sände till sina vänner i samband med sin 60-årsdag.

PATRIK HAGLUND (1870-1937)

1911 Skapas på Haglunds initiativ SVCK, Svenska vanföreanstalters centralkommitté. 1913 Skandinaviens förste professor i ortopedi. 1919 Nordisk ortopedisk förenings förste ordförande. 1930 Haglund med flera startar utgivandet av Acta Ortopedica Scandinavica. Reformator av utbildningen till sjukgymnast. Mannen bakom syndromet Morbus Haglund I och II.

En av Patriks klasskamrater under skoltiden i Norrköping var ALBERT ENGSTRÖM. Här grundlades en vänskap som bestod livet ut (se fig. 1 på nästa sida). AKADEMISK KARRIÄR Patrik skrevs in vid Uppsala universitet i september 1888. Han avlade med lic. examen 1899 och disputerade i oktober 1903 på en avhandling med titeln ”Radiografiska studier över spongiosans funktionella struktur i calcaneus”. Sin grundläggande kirurgiska utbildning fick han hos den ryktbare professorn KARL LENNANDER, som blev hans mentor och föredöme. Han arbetade också ett halvt år 1902 hos ALBERT HOFFA i Berlin, Foto Patrik Haglund sände till vännerna, som då var den ledande ortopeden i Tyskland. När det 1913 inrättades en donationsprofessur i ortopedi vid Karolinska som gratulerat honom på 60-årsdagen. Institutet var det självklart att Haglund skulle bli dess förste innehavare. Han blev också 1919 den förste ordföranden i Nordisk ortopedisk förening då denna bildades. År 1930 tog Patrik Haglund (1870Haglund och några andra skandinaviska kollegor initiativet till utgivandet av Acta Ortopedica Scandinavica. 1937) 1911 skapas … I samband med 60-årsdagen 1930 hyllades Haglund för sina insatser av kollegor från hela Norden. Han torde då ha varit en 1913 Skandinaviens …. ganska oomstridd ledare för Nordens ortopeder. Festskrifter gavs ut och hans namn fästes vid två olika sjukdomstillstånd i hälen. Hans namn fortlever genom dessa beteckningar, Mb Haglund I (apophysitis calcanei) och II (superior akillesbursit). FAMILJ OCH PERSONLIGHET Under åren i Uppsala var Patrik medlem i Verdandi-förbundet och flitig sångare i OD. Sommaren 1893 har han ett förordnande vid Söderköpings brunns- och badanstalt. Här träffar han SIGNE KNOCH, som är där som sjukgymnast. Tycke uppstår och 1899 gifter de sig. Året därpå föds första barnet, dottern ASTRID. Haglund beskrivs som en öm och omtänksam familjefar, vänsäll och generös bland vänner men också som flitig arbetsmyra. Han torde därför många gånger ha slitits mellan omsorg om familjen och sina professionella plikter. Hans samhällsengagemang och sociala patos krävde också tid. Han var en glad och duktig debattör både i tal och skrift. ELSE KLEEN, social förkämpe, som så småningom gifte sig med socialminister GUSTAV MÖLLER skriver: ”Det lyste om Patrik Haglund. Det lyste av det ljus de sällsynta få som tagit ut sitt yttersta för att göra nytta i livet” (St. Tidn. 1937-12-10). Haglund tillhörde också

Fig 2a Fig 2b

Figur 1. Teckning av Albert Engström som dateras till ca 1910. Kanske gjorde konstnären bilden till vännen Patriks 40-årsdag? Tillhörande bildtext avslutas med ”Hans förnemste Tänke-Språk är: Undfly vin, tobak och läkare”. Bild på sidan 9 ur boken Patrik Haglund – banbrytare, stridsman (se referens 3).

Figur 2 b. Höftledskontraktur till följd av tuberkulös coxit. Bild på sidan 697 ur boken Die Prinzipien der Orthopädie. Versuch zu einem Lehrbuch der funktionellen Orthopädie. (se referens 1). den minoritet som på 1930-talet offentligt tog avstånd från nazismen i Tyskland.

REHABILITERINGSPIONJÄR Patrik Haglund var ända sedan studentåren i Uppsala engagerad i olika samhällsfrågor och han värnade alltid om de svaga, utsatta och handikappade i samhället. I sin verksamhet mötte han många barn och vuxna med svåra funktionshandikapp (vanföra) till följd av uttalade förvärvade eller medfödda led- deformiteter (lyten). Hans sociala engagemang gjorde att han skämdes över samhällets ringa insatser för dessa grupper. De drabbade var ofta tvingade till ett erbarmligt liv och utlämnade åt ”fattigvården”. Med stort socialt patos och i många fora började han driva krav på samhälleliga åtgärder för dessa grupper. Det ledde till att vanförevården både förstärktes och reorganiserades. Så bildades 1911 SVCK, Svenska vanföreanstalters centralkommitté. Detta medförde samordning, utveckling och bättre utnyttjande av de nya resurser, som efterhand skapades. Tack vare Haglunds initiativ kom vanföreanstalterna efterhand att förmedla god medicinsk vård och behandling, kostnadsfria hjälpmedel samt sist men inte minst viktigt, yrkesutbildning. Alltså ett rehabiliteringsprogram som var långt före sin tid och som imponerar även utifrån nutida bedömningsgrunder. Haglund bör definitivt inräknas bland pionjärerna på rehabiliteringsområdet. Vanförevården byggdes efterhand ut och blev allt effektivare, inte minst när det gällde att hjälpa de drabbade in i yrkeslivet. I Helsingborg knotade på 1930-talet allt fler hantverkare över att allmänheten vände sig till ”Vanföran” och inte till deras skrån. Inte så konstigt då arbetet på ”Vanföran” som regel blev utfört med samma kvalitet men till ett betydligt lägre pris.

Haglund levde också som han lärde. Familjen flyttade 1902 till Stockholm. Efter några år gjorde ett arv det möjligt för honom att köpa en stor fastighet på Sturegatan 62. Här bedrevs en omfattande verksamhet som gagnade ett stort antal patienter. Till denna ”privatklinik för ortopedi och fysikalisk terapi” kom även de ”obemedlade”. Dessa fick alltid hjälp på något sätt.

FÖRNYARE AV ORTOPEDIN Patrik var tekniskt intresserad och hade god manuell färdighet. Han lockades av kirurgins möjligheter och han fick en utomordentlig läromästare i Karl Lennander.

Lennander väckte också Patriks intresse för ortopedin och alla de utmaningar denna disciplin stod inför vid denna tid. Folksjukdomar som tuberkulos och polio gav upphov till svåra deformiteter och funktionshandikapp (figur 2 a, b, c). Det samhälleliga skyddsnätet för alla dessa, ofta unga personer, som blev ” lytta och vanföra” var svagt och fungerade dåligt. Den vård som stod till buds förmedlades ofta via vanföreanstalterna och var fokuserad på enklare korrigerande åtgärder som stödbandage, gånghjälpmedel o.s.v. Lennander, som var mycket intresserad av skelettkirurgi, såg vilka utvecklingsmöjligheter

Fig 2c Figur 2 a. Puckel (Gibbus) till följd av ryggradstuberkulos. Bild på sidan 592 ur boken Die Prinzipien der Orthopädie. Versuch zu einem Lehrbuch der funktionellen Orthopädie. (se referens 1).

Figur 2 c. Poliobandage. Bild på sidan 215 ur boken Die Prinzipien der Orthopädie. Versuch zu einem Lehrbuch der funktionellen Orthopädie. (se referens 1).

Extensionsapparat

Extensionsapparat

Korrigerande Figur 3 a, b, c. Scoliosgipsbandagebehandling med korrigerande gipskorsett. Bild på sidan 139 och 470 ur boken Die Prinzipien der Orthopädie. Versuch zu einem Lehrbuch der funktionellen Orthopädie. (se referens 1).

Korrigerande gipsbandage

som fanns och överförde detta intresse på Patrik. Det passade väl hans tekniska sinne och färdigheter. Patrik blev efterhand en banbrytare och pionjär inom detta område med nytänkande såväl vad gäller operativa som icke-operativa åtgärder (fig. 2c, fig. 3a, b, c).

Haglunds arbete inom SVCK och den utveckling som därmed skedde inom vanförevården lade grunden för den utveckling som sedan skedde inom ortopedin. Den moderna operativa ortopedin började se dagens ljus. Haglund underströk dock att fortsatt god utveckling inom ortopedin förutsatte inte bara förkovran inom den kirurgiska terapin utan även upptog ”vad som kunde vinnas från den gymnastiska ortopedin och bandageortopedins resurser”.

Haglund förordade därför, att specialiteten skulle fortsätta att kallas ortopedi och inte ortopedisk kirurgi. Kirurgi var bara en metod, om än en central sådan. Haglund insåg kirurgins kommande betydelse och uttalade redan 1905 visionärt: ”Å gränsområdena till kirurgi, särskilt olycksfallskirurgin och ben- och ledkirurgin, torde den framtida ortopedin komma att finna sitt allra största verksamhetsfält”.

REFORMATOR AV SJUKGYMNASTIKUTBILDNINGEN Haglund engagerades också tidigt i sjukgymnastikens ställning, organisation och utveckling. Han var även en av de få läkare, som hade kompetens att uttala sig i frågan. Han hade nämligen själv avlagt examen vid GCI (Gymnastiska centralinstitutet) 1904. Vid GCI, som grundades 1813 av Per Henrik Ling, förmedlades utbildning inom så skilda områden som fäktning för militärer, skolgymnastik och sjukgymnastik. ett för hela den praktiska medicinen oumbärligt terapeutiskt hjälpmedel”.

Utbildningen av sjukgymnaster måste dock separeras från de andra verksamheterna vid GCI, och medicinska företrädare måste vara ansvariga för innehållet. Detta var enda möjligheten att komma till rätta med de aktuella missförhållandena. ”Utbildning av gymnastiklärare/-lärarinnor och sjukgymnaster är två uppgifter som hafva platt intet med hvarandra att göra". Haglund ansåg det också oacceptabelt och oförsvarligt att sjukgymnaster, som för det mesta inte hade någon medicinsk utbildning, fick behandla – ibland t.o.m. diagnostisera olika medicinska sjukdomstillstånd.

Det skulle dock dröja till 1934 innan det kom ett riksdagsbeslut, som definitivt åtskilde de olika verksamheterna vid GCI. Sjukgymnastutbildningen flyttades då till Karolinska institutet och Serafimerlasarettet.

SAMMANFATTNINGSVIS Haglunds gärning fortlever genom att han ärats med att få sitt namn förevigat genom en eponym.

REFERENSER

1. Haglund P. Die Prinzipien der Orthopädie. Versuch zu einem Lehrbuch der funktionellen Orthopädie. Jena: Gustav Fischer Verlag, 1923. 2. Leden I. Patrik Haglund – Skandinaviens förste ortopedprofessor. Rehabiliteringspionjär som stred för bättre villkor för ”lytta och vanföra”. Läkartidningen 1992; 89:2676-77. 3. Montan K. Patrik Haglund – banbrytare, stridsman. Stockholm: svenskt tryck, 1991 (SvCR). 4. Wiberg G. Minnesbilder ur svensk ortopedis historia. I: Emnéus H, ed. Nordisk ortopedisk förening 1919 – 1979. Helsingfors: Ky printaco Kb, 1979; 70 – 82.

Ido leden