Kvinnliga ortopeder, del 2 Del 1 av två artiklar om kvinnor inom ortopedin publicerades i OM 3, 2021.
Vi tackar våra informanter Kata Tiborné Biró, Inga Kvernes, Bertil Romanus och Rikard Wallensten. Risken att nämna några är ju att andra glöms. Men med våra båda artiklar vill vi hylla alla dem som gick först och bröt mark för oss som kommit därefter. Att allt – även ortopedi – blir bättre med diversitet hoppas vi att våra läsare håller med om. För den som vill stödja kvinnor inom ortopedin finns Kvinnliga Ortopeders Sällskap – läs mer i OM nummer 4 2020!
Pionjärer inom forskning och organisation Länge var ortopedin präglad av män som samlades i styrelser och till vetenskapliga möten. Att det fanns en ”Ladies’ committee” som ordnade de medföljande fruarnas program var en självklarhet. Det är lätt att föreställa sig att de första kvinnorna först behövde skaffa sig en bas inom den kliniska verksamheten innan man fann energi och stöd tillräckligt att fördjupa sig i forskning eller i våra organisationer. Men i spåren efter de första kliniskt verksamma ortoped-kvinnorna som vi porträtterade i förra OM, följde andra starka profiler. Några av dem presenterar vi här. MARGARETA RÖDÉN – ortoped i Sundsvall – var den första
kvinnan i SOFs styrelse, när hon valdes in 1988.
– Det var faktiskt inte svårt att bli accepterad av svenska kollegor, säger hon. Värre var det i EFORT-arbetet. Margareta berättar med eftertryck hur hon blev totalt ignorerad av den engelske ordföranden tills hon gjort klart för honom att hon inte var medföljande älskarinna till SOF-ordföranden Björn Persson. Margareta har en gedigen karriär som ledare. Hon betonar det fackliga arbetet som en bra bana för att bli chef. Via tidig start i SYLF och senare i styrelsen för chefsföreningen, blev hon verksamhetschef 1995. Därefter divisionschef, sjukhusdirektör, projektledare på SKL, hälso- och sjukvårdsdirektör, biträdande landstingsdirektör och slutligen förvaltningschef med ansvar för länets alla sjukhus. Under sina 20 år i ledande ställning har Margareta varit ansvarig för flera stora omorganisationer. – Jag har aldrig ångrat en dag att jag blev läkare och ortoped. Inte heller att jag blev chef. Jag lär mig nytt varje dag. Apropå förändringar, så pekar Margareta på utförsbacken efter 90-talskrisen då man sparade in på offentlig sektor, och den efterföljande vårdplatsbristen. Hon talar också om ett kontrollbehov idag som gör medarbetarna rädda att göra fel. Till den grad att man inte törs göra rätt! – Om du gör tillräckligt mycket kommer du att göra fel. Har du inte gjort fel har du inte haft tillräcklig volym. Margareta betonar att det behövs fler läkare som väljer att bli chefer. Hon citerar ett råd från sin mentor – ”man ska alltid veta hur långt man kan gå. Är det något som känns helt galet så ska man kliva av". 52 Ortopediskt Magasin 4/2021
Ladies committee i NOF-programmet från 1990.
När det gäller kliniskt arbete menar Margareta att vetenskap och klinisk erfarenhet bara är en del, den andra är att kunna anpassa sig efter den patient man har framför sig, och förstå den individens behov. Hon understryker att läkaryrket är ett hantverk – oavsett specialitet. Att det kräver träning, om och om igen. Råd som ligger i linje med Margaretas intresse som ung kampsportare för muskler och fysiologi, vilket ledde in på den ortopediska banan. HANNE HEDIN blev ortopedspecialist 1985, och har arbetat i
Östersund och Falun. Hanne valde ortopedin på lättsamma och allvarliga grunder – det var en rolig AT-placering, men även en stor tågolycka utanför Östersund där många skadade fick tas omhand gjorde stort intryck. Att vara den enda kvinnan på en liten klinik tänkte hon inte på som så konstigt. Däremot blev det på specialistkurserna uppenbart att hon ofta var enda kvinnan. I Falun visade det sig, som det ofta gör, att när en kvinna börjar kommer det fler. Till slut var de 12–13 kvinnliga ortopeder där, berättar Hanne. Hon känner vi som mångårig sekreterare i SOF. Hanne var länge även sekreterare i ortopedsektionen inom UEMS (European Union of Medical Specialists), där var de bara två kvinnor bland mer än 40 medlemmar. De största förändringarna Hanne noterat är framför allt de kortade vårdtiderna!
