Presentation av kommuniteten på Berget

Presentation av medlemmarna i Kommuniteten Den Heliga Treenigheten

Ingrid Eriksson

Medlem av kommuniteten Den Heliga Treenigheten på Berget.

Nyårsretreaten är avslutad Året var 1984 och på den tiden var det och jag har precis satt på ovanligt att någon stannade över ett mig ryggsäcken för att ta år som medarbetare på Berget min vanliga promenad till tåget. Vid avskedet i hallen berättar Grethel att det snart skulle komma en medarbetare som skall stanna ett helt år på Berget som husmor. SeI backspegeln ser och vet jag att det hos mig alltid funnits en diffus längtan efter ett helt liv i bön och arbete där allt hänger samman i en helhet. dan fortsätter hon: Och när skall du Som barn gick jag i söndagsskolan. komma och stanna ett år? Du kan väl Varje söndag fick vi tidningen ”Sverivara tjänstledig en period. ges barn” som jag i princip aldrig läste Jag hade vid det laget varit på många retreater och dessutom arbetat som volontär sommaren innan. I en avgörande period i mitt liv började jag meditera och fann genom den kristna men en berättelse ”Sr Britt i Gamla stan” gjorde djupt intryck på mig. Berättelsen slutade med orden: syster Britt är diakonissa, kanske du en gång blir det… djupmeditationen vägen till den inre Och så blev det. bönen. Unum 18

Jag diakonissvigdes (som det hette på den tiden) 1970 i Härnösands domkyrka. Tjänstgjorde som diakon i Norsjö och Skellefteå, även ett år i Malmberget. Församlingsarbetet passade mig utmärkt med dess mångfald av uppgifter och möten med människor i olika livssituationer. Men längtan efter något mer … ett helt liv i gemenskap där bön, liv och arbete smälte samman fanns kvar. Grethels fråga blev startskottet för ett helt liv på Berget. Sedan hösten 1984 har jag levt på Berget, först som volontär sedan som medlem i kommuniteten. Gud kallade mig uppenbarligen hit inte genom någon himlastormande upplevelse utan ledde och alltmer förde mig in i ett liv i bön och arbete, en gemenskap och vänskap. Här fick och får jag ställa mig till förfogande som den jag är och med det jag har i ett sammanhang som har till uppgift att ta emot gäster till kurser och retreater. Ännu viktigare och meningsfullare är att få vara med och vårda en miljö med ett gemensamt regelbundet böneliv dit alla är välkomna. Alla dagar är verkligen inte en dans på rosor utan perioder av svett och tårar ingår självklart i ett liv där människor möts. Sr Sofie OP skriver i ”Vilket himla liv – Om kloster och kommuniteter”: Att leva i gemenskap är ingen bisyssla, utan ett vittnesbörd i sig, en verklighet som visar vad evangeliet ger när det tas på allvar, när det inkarneras. Gud är familj och det är bara i en familj som man kan leva med honom och förkunna honom för andra. I relationer. Inget vittnesbörd är så starkt som en enad gemenskap. Kommuniteten på Berget är kallad att trots sina brister och ofullkomligheter vara kärnan i gemenskapen. Min uppgift är huvudsakligen att bland annat planera kursverksamheten på Meditationsgården, finnas till för gäster och kursledare och frivilliga medarbetare. Husfolket hjälps åt med allt som behöver göras på en gård, skottar snö, vattnar blommor matar katter och fiskar. Planerar, rensar avlopp kokar soppa allt i en salig blandning Det dagliga gudstjänstlivet med mässan i centrum är gåvan, grundbulten i gemenskapslivet. Där får allt falla på plats komma till ro. Tillsammans får vi växa och mogna som de vi är inneslutna i Guds barmhärtighet.

Intresserad av att leva kommunitetsliv?

Kontakta: peder@berget.se