6 minute read
I:3 Sveriges utveckling under Georg Gustafssons livstid – en översiktlig skiss
from Georg Gustafsson – församlingsledare, predikant och förebedjare inom den svenska Pingströrelsen
Mitt ämnesval har inget direkt samband med denna min erfarenhet vid mitten av 1960-talet. Hösten 2002 väcktes idén att undersöka Georg Gustafssons liv och verksamhet genom att jag stötte på den stora brevsamling som han lämnat efter sig, en samling på flera tiotusentals förböns- och tackbrev från sjuka människor. Minnena från 1966 väcktes då till liv, men brevsamlingen var den direkta orsaken till beslutet att utforska hans liv och verksamhet.
Frågan som måste ställas är: står jag för nära mitt forskningsämne och personen jag studerar? Mitt svar är nej. Fördelarna med att känna kulturen, språket och koderna i en så pass egenartad miljö som den svensk pingströrelse utgjort – möjligen fortfarande utgör – överväger nackdelarna och riskerna. Att ha stått nära det man undersöker, att ha varit en del av det, kan självfallet vara ett hinder för förmågan till och benägenheten för objektiv och saklig granskning. Saklig distans till undersökningens ämne eller föremål är självfallet en vetenskaplig nödvändighet, ett krav. Det kravet kan tillgodoses även då »inifrånkunskap« föreligger, förutsatt att denna kunskap underordnas ett metod- och teoristyrt arbetssätt.
Det svenska samhället förvandlades på ett dramatiskt sätt under 1900talet. Detta innebär självklart att man vid studiet av en företeelse, som uppträdde över en utsträckt tidsperiod under detta sekel, alltid måste ta hänsyn till och söka förstå förändringarnas inverkan på företeelsen ifråga. Uppgiften gäller dels att identifiera vilka förändringar som har relevans för studieobjektet, dels att förstå hur dessa påverkat direkt eller indirekt, på kortare eller längre sikt. Samtidigt är det naturligtvis så att det förändrade samhället, i takt med dess förändring, kontinuerligt ger nya och annorlunda villkor för verksamheter och aktiviteter inom dess ram.
Under hela 1900-talet hade vi i Sverige en kyrka, den evangeliskt lutherska, som var knuten till staten med intima band – en statskyrka.8 För andra kyrkor innebar detta en speciell problematik. Frikyrkorna
8 Om definitioner av begreppet statskyrka, och diskussionen om Svenska kyrkan som statskyrka och/eller folkkyrka, se t.ex. Ekström 2003, s. 10–14.
var per definition något annat, ofta – och ganska länge – något perifert på den svenska religiösa kartan, och alldeles definitivt innebar det att de hade att agera utifrån ett underläge. I en riksdagsdebatt 1921 då ämnet var statskyrkans avskaffande, varnade Harald Hallén, en ledande förespråkare för bevarat samband, för konsekvenserna av en skilsmässa och påstod: att man med statskyrkans avskaffande sparkade ut Svenska kyrkan till den privata och okontrollerade sfär, där frikyrkornas »ljusskygga« kristendom hörde hemma.9
Religionsfrihetslagen som trädde i kraft 1 januari 1952 förbättrade situationen något för frikyrkornas del, inte minst rätten att utträda ur Svenska kyrkan var viktig – även om den inte kom att utnyttjas i särskilt stor omfattning. Någon statens neutralitet visavi det religiösa fältet innebar inte den nya lagen. Dock var den en förändring att ta hänsyn till vid studium av svensk frikyrklighet under 1900-talet.
Det svenska samhället blev under 1900-talet ett modernt samhälle. Även om ett sådant begrepp kanske inte med självklar ensamrätt kan reserveras för 1900-talsutvecklingen, är det meningsfullt att använda om samhällsförändringen i vårt land under förra seklet. En triad av processer pekas vanligen ut som aktivt medverkande i denna moderniseringsomvandling, eller annorlunda uttryckt: moderniteten var resultatet av tre över tid pågående processer. De är: industrialiseringen, urbaniseringen och sekulariseringen.10 En fjärde process bör tillfogas: demokratiseringen.
Parlamentarismens fulla genomförande i Sverige 1917 och införandet av allmän och lika rösträtt för kvinnor och män, vid val till både riksdag och kommun, 1921, var viktiga milstolpar eller slutsteg på Sveriges långa väg mot målet: ett demokratiskt samhälle.11
Industrialiseringen av det svenska samhället var en långvarig process. Inte minst under tiden mellan de två världskrigen expanderade industrisamhället, för att nå sin kulmen på 1950-talet. Vid den tiden
9 Claesson 2004, s. 287–288. – Harald Hallén var präst inom Svenska kyrkan och riksdagsledamot för socialdemokraterna. 10 Thidevall 2000, s. 17–24. 11 Om processen som ledde fram till allmän och lika rösträtt för kvinnor och män, se
Carlsson 1992, s. 243–247, 252–254; Larsson 1994, s. 75–83; Halvarsson m.fl. 2003, s. 4–7; Claesson 2004, s. 239–244.
utgjorde industriarbetarna ungefär hälften av Sveriges befolkning.12 Urbaniseringen, som tagit fart på allvar under 1890-talet – sent i jämförelse med vissa europeiska länder och USA – resulterade i att fler svenskar från och med 1930-talets första år bodde i samhällen, tätorter och städer än på landsbygden.13
Sekulariseringen är ett omstritt och svårfångat begrepp, men betecknar samtidigt inte desto mindre något påtagligt och reellt som ägt rum i åtminstone Västeuropas länder, inte minst i Sverige. Det handlar till exempel om att viktiga samhällsuppgifter och åtaganden överförts från en kristen till en profan sfär – exempelvis skolan, äldre- och socialvården, och det handlar om att religionen avmonopoliserats, en religiös marknad med konkurrens har uppstått; den evangeliskt lutherska enhetskyrkan i Sverige har blivit konkurrensutsatt. Kyrkohistorikern Sven Thidevall gjorde i sin avhandling Kampen om folkkyrkan en sammanfattning av vad sekularisering kan påstås vara. Han skriver:
Det går dock att urskilja vissa konturer på fenomenet sekularisering.
Sekulariseringen ses för det första allmänt som en modern europeisk eller västerländsk företeelse. För det andra utgör skärningspunkten mellan de kristna kyrkorna och det moderna samhället en punkt där processen blir synlig. För det tredje innebär sekulariseringen ett avsöndrande från en uttalat kristen sfär av olika samhällsområden och samhällsfunktioner, det vill säga en överföring av funktioner till en prononcerat icke-kristen sfär.
Det medför i sin tur att kristna föreställningar privatiseras allt mer.14 Sekulariseringen kom att spela en central roll i den föreställningsvärld som återfanns hos denna studies primärgrupp: predikanten Georg Gustafsson, pingstvännerna och Pingströrelsen i Sverige under 1900talet. För den obestridlige pingströrelseledaren, Lewi Pethrus, var sekulariseringen en faktisk och praktisk verklighet, som styrde och bestämde mycket av hans handlande och påkallade en rad initiativ från hans sida, som han ansåg skulle motverka sekulariseringen av det svenska folket. För Pethrus var den undervisningsplan för skolan, som antogs av riksdagen 1919, den avgörande startpunkten för sekulariseringen. Beslutet då gick i korthet ut på att Luthers lilla katekes inte längre skulle vara obligatoriskt läromedel i den svenska skolan.
12 Thidevall 2000, s. 17–18. 13 Thidevall 2000, s. 18–19. 14 Thidevall 2000, s. 22.
Istället skulle Jesu bergspredikan och etiska undervisning vara utgångspunkten. Ingen lärobok anbefalldes längre, och den på schemat utmätta tiden för kristendomsundervisning drogs ned till endast två timmar per vecka för alla klasser.15 Pethrus uppfattade sekulariseringen som en från eliten – den politiska och kulturella – uppifrån påbjuden och mot folkets önskan stridande företeelse. Svenska folket var föremål för sekulära myndighetskrafters spel.16
Sverige som politiskt eller ideologiskt styrd enhet genomgick en betydelsefull utveckling under förra seklet. Från 1920-talets ständiga regeringsskiften, då liberaler, konservativa och socialdemokrater turades om som bärare av regeringsmakten, gick Sverige in i det långa, 44åriga, socialdemokratiska regeringsinnehavet, från 1932 till 1976. Detta hade naturligtvis betydelse för moderniseringsprocessernas verkningstakt i det svenska samhället, precis som för kyrkans och frikyrkornas verksamhetsbetingelser. Relationen mellan kyrkan/frikyrkorna och samhället kan naturligtvis inte frikopplas från frågan vilken ideologi som var samhällsomdanande över tid. Den ideologiskt bestämda samhällsomdaningen hade många konfliktområden. På exempelvis skolans område förekom en envis och långdragen diskussion om läromedlens förhållande till kristna värden. Ett annat exempel kan hämtas från familje- och äktenskapslagstiftningens område, där heta duster utkämpades inom såväl det politiska samhället som det kyrkliga, och mellan dessa båda samhällen.
Sverige förvandlades under 1900-talet till ett välfärdsland, inte minst på grund av att landet sparades från att dras in i de två stora europeiska krigen, de så kallade världskrigen. Sverige var under decennier bland de toppnoterade nationerna i välfärdsligan. »Folkhemmet«, ett begrepp kopplat inte minst till Per Albin Hanssons utvecklingsvision för samhället på 1920-talet, förverkligades alltmer. Ekonomiskt fick svenskarna i allmänhet det väsentligt bättre. Den svenska levnadsstandarden blev hög, välstånd ersatte fattigdom för allt fler. Samhället erbjöd i ständigt högre grad ett socialt skyddsnät, som ställde kyrklig välgörenhet och kyrkligt organiserad diakoni lite vid sidan om under tillväxtdecennierna strax efter seklets mitt. Vad betydde detta för kyrka och fri-
15 Denna utveckling är kartlagd av Lennart Tegborg i hans doktorsavhandling, Tegborg 1969, samt av Karl-Göran Algotsson i hans avhandling, Algotsson 1975. Se även Claesson 2004, s. 284–290. 16 Carlsson 1990, s. 145–149.