I:5 Uppgiften och avgränsningen

föreståndarperiod i Jönköping inföll under åren 1929–1937, intar han naturligt nog en framskjuten plats även i Hubertssons framställning.

Om Georg Gustafsson och hans livsverk finns hittills ingen forskning. Endast två populärt skrivna böcker av kulturjournalisten Ivar Lundgren; Georg – Herrens revolutionär, från 1975, och Georg – visionären, från 1984. Dessa arbeten, som bygger på Georg Gustafssons egna berättelser, är för det första retrospektiva med ända upp till 50 års tidsavstånd till det som berättas (gäller första boken i synnerhet), och för det andra tillkomna för uppbyggelseändamål. Uppgifter och episoder i dessa berättelser måste genomgående kontrolleras mot samtida källor.

Uppgiften i denna undersökning kan beskrivas som tvåledad. Dels handlar den om att skriva Georg Gustafssons livshistoria, och att göra det genom att ställa hans livsverk i en belysande relation till svensk pingströrelse. Dels handlar uppgiften om att förstå och tolka den svenska Pingströrelsen genom att spegla den genom Georg Gustafssons liv och verksamhet. I undersökningen är alltså »reflexiviteten« mellan rörelsen och mannen, respektive mannen och rörelsen, ett primärt intresse. Avsikten är att genom beskrivning, analys och värdering av Gustafssons insats inom den svenska Pingströrelsen, samt genom att undersöka vad som formade, påverkade och förändrade honom, hans förkunnelse och verksamheter över tid kunna blottlägga denna interaktion.20 Det gäller att pröva i hur hög grad Gustafsson var ett genuint exempel på och uttryck för vad svensk pingströrelse var under den period han var aktiv inom rörelsen. Likheter och olikheter mellan det Pingströrelsen officiellt representerade och det pingstpredikanten Georg Gustafsson stod för, skall fokuseras och beskrivas.

20 Ruth Franzén har i en spiritualitetshistorisk artikel om Betty Ehrenborg/Posse diskuterat och tillämpat begreppet »intersektionalitet« i det sammanhanget. För att göra begreppet användbart gör Franzén följande definition av intersektionalitet: » ’Inter’ handlar om samverkan och inbördes påverkan och ’intersektionalitet’ om olika identitetsordningar, som samverkar flerdimensionellt i en ständigt pågående dynamik mellan särskiljande och sammanfogning.« Franzén framhåller att det lika gärna kan handla om interpersonell som intrapersonell dynamik (Franzén 2007, s. 170). Det som här åsyftas med begreppen »reflexivitet« och »interaktion« är innehållsligt åtminstone delvis ekvivalent med det Franzén avser.

Georg Gustafssons liv spände över 83 år. Hans verksamhetsperiod inom den svenska Pingströrelsen tog, som redan nämnts, drygt 60 av dessa år i anspråk, ett engagemang som genererade ett omfattande, nästan ohanterligt omfångsrikt källmaterial att arbeta med vid studiet av hans liv och insats. I denna studie kommer tyngdpunkten i den kronologiskt strukturerade framställningen att läggas vid 1920- och 1930-talen och vid de händelsedigra 1950- och 1960-talen. Barndomsoch uppväxttiden kommer att ges en översiktlig skildring, liksom pensionärstiden, från 1967 till 1983.

En motivering till denna avgränsning är att vid den tid då 1910-talet går över i 1920-tal, träder Georg Gustafsson delvis ut ur de formativa kontexter vilka danat honom till en vuxen man, men han stiger samtidigt in i en ny, religiöst bestämd, formande miljö som kommer att dana predikanten, församlingsföreståndaren, bibelläraren och helbrägdagöraren Georg Gustafsson.

Motiveringen för den andra tyngdpunkten, på 1950- och 1960-talen, är att Pingströrelsen då genomgick en radikal förändringsprocess och egentligen blev en »annan« rörelse än den varit tre eller fyra decennier tidigare. Händelser med dramatiskt ingripande konsekvenser inträffade under denna tid. Pingströrelsen hade samtidigt kring seklets mitt nått ett nytt »mognadsstadium«. Krafter som ville öppenhet och samhällstillvändhet kämpade framgångsrikt mot krafter som ville fortsatt slutenhet och exklusivitet. Inom Pingströrelsen pågick under denna tid en process av »professionalisering« och i ökande omfattning en »amerikanisering«. En huvudfråga blir hur Georg Gustafsson, själv då en erfaren och ytterst etablerad ledande pastor inom rörelsen, förhöll sig till denna förändringsprocess. Hur påverkades hans relation till processens »arkitekt«, pastor Lewi Pethrus? Åt vilket håll drog Georg Gustafsson? Mot öppenhet och förändring? Eller mot slutenhet och vaktslående kring det som varit?

Tre tematiska fördjupningskapitel kompletterar den kronologiskt byggda framställningen. Ett av dessa – kapitel V – ägnas Georg Gustafssons insats som predikant, församlingsledare och bibellärare, och två – kapitel III och VII – är studier av helandetjänsten, dels på 1930-talet, dels under några år vid 1960-talets mitt. Därigenom möjliggörs en jämförelse, som påvisar utvecklingstendenser, förändringar, skillnader och likheter i pingstfolkets och Pingströrelsens tänkande och prioriteringar över en dryg 30-årsperiod.