Hörle bruk och mötena i »domkyrkan«

soldater bildats i Sverige, men ännu ingen i Småland. Året därefter »öppnades eld« – som Frälsningsarméns egen beskrivning löd – i Tranås, Jönköping och Nässjö. I Värnamo slog armén rot 1889 – och det gjorde den med stor framgång. Inom ett halvår kunde man rapportera inte mindre än 180 frälsningssökande i köpingen och ytterligare 200 i den omgivande landsbygden.82 En livskraftig kår bildades i köpingen, och under 1900-talets första decennier utgjorde Frälsningsarmén genom sin verksamhet ett vitalt inslag i Värnamos religiösa liv.

Den internationella Frälsningsarmén i Sverige splittrades 1905, då Svenska Frälsningsarmén bildades. I Värnamo bildades året därpå, alltså 1906, en Svenska Frälsningsarméns kår. Bildandet skedde i samband med ett besök av den nya riktningens grundare Kaleb Svensson, men var mer resultatet av en omfattande lokal väckelse än uttryck för splittring. Kåren fick egen lokal redan under sitt första verksamhetsår.83

Hörle bruk och mötena i »domkyrkan« För den religiösa utvecklingen i Värnamotrakten under 1800-talets andra hälft spelade även Hörle bruk och dess skilda ägare en roll som bör beaktas. Hörle ligger cirka en mil norr om Värnamo, ett par kilometer från Karlsfors – Georg Gustafssons födelse- och uppväxtplats. Brukets ensamägare från 1839 – delägare sedan 1819 – var Jakob Essen Hamilton. Han sökte vid 1840-talets mitt tillstånd hos Kungl. Majt. att få anställa brukspredikant. Ansökan tillstyrktes 1847 och beslutet var undertecknat av kung Oscar I.84 Sannolikt var den första brukspredikan-

82 Åberg 1998, s. 37. 83 Åberg 1998, s. 40. 84 Böhn-Jullander 2003, s. 40. – Böhn-Jullander återger ett avsnitt i ansökan, där det heter att »som nämnda Bruk med nära 200 personer underlydande, närgränsande torp inberäknade, äro belägna på en mils afstånd från sockenkyrkan [i Värnamo ...] tillåta ägaren […] att kalla och aflöna en Predikant, med åtnjutande af presterlig tjensteårsberäkning«. I svaret som tillstyrkte ansökan heter det, dock »med villkor att härigenom någon minskning icke äger rum i prästerskapets eller Kyrkobetjeningens inom pastoratets lagliga rättigheter […] Kallelsen till Brukspredikant bör inskränkas till Stiftets barn, då tillgång finnes, samt Bruksegaren tillförbindas att predikanten behålla och aflöna, intill dess denne vinner annan befordran.«

ten Josua Colliander. Kring honom uppges en andlig rörelse ha uppstått i Hörle.85

Efter Colliander följde andra predikanter vid bruket. År 1878 kallade en av brukets ägare, Carl Jehander – från 1886 till 1901 ensam ägare –predikanten Isak Granberg dit. Granberg stannade i fem år, tills han 1883 trädde i Jönköpings missionsförenings tjänst.86 Han odlade kontakter åt skilda håll, bland annat med den ovan nämnde väckelseprästen Håkan Sjögren (1816–1896), kyrkoherde i Tofteryd sedan 1871. Sjögren besökte Hörle och predikade där, medan Granberg predikade i Sjögrens kyrka.87 Från 1881 var Granberg, samtidigt som han hade kvar brukspredikanttjänsten vid Hörle bruk, också predikant i Värnamo missionsförening.88 Efterträdaren som brukspredikant, August Pohl, gjorde samma sak. Han var samtidigt verksam både vid Hörle bruk och i Värnamo missionsförening fram till 1888, då han tillträdde en tjänst i en missionsförsamling i Förenta Staterna.89

Utöver de gudstjänster brukspredikanterna höll bedrevs annan verksamhet, som söndagsskola för de bruksanställdas barn. Den leddes från 1878 av verkmästaren vid bruket, Anders Magnus Pettersson tillsammans med brukets hammarsmed, Johan Thoursie. Thoursie blev vida känd för sin verksamhet som själasörjare, profet och helbrägdagörare.90 Inte minst hans vänskap med – och andliga mentorskap för – Hanna Ouchterlony är flitigt omvittnad.

Bruksägaren Carl Jehander var en av Sveriges mer betydande järnvägsbyggare, men samtidigt starkt engagerad i hemorten Hörle. Han lät bygga både en ramsåg och en snickerifabrik i Karlsfors, vilket gav ortens människor arbete.91 Jehander var en varmt troende person, aktiv inom Jönköpings missionsförening och medverkade till att en

85 Runnö 1963, s. 42 återger en nedskriven berättelse från Sven Gustaf Jonasson. I den heter det: »De första andliga rörelser i vår omnejd undertecknad minns var på 1840talet genom de s. k. roparna, som min mor gick för att höra, och något år senare genom en prest i Gällaryd, som hette Sanden. Samtidigt höll grefve Hamilton på Hörle en brukspredikant vid namn Josua Colliander. Dit gingo åtskilliga från Hindsekinds gods för att höra.« 86 Rundbäck 1928, s. 79. 87 Böhn-Jullander 2003, s. 40. 88 Böhn-Jullander 2003, s. 41; Runnö 1963, s. 48. 89 Runnö 1963, s. 48. 90 Nordangård 1963, s. 56; Böhn-Jullander 2003, s. 41. 91 Nilsson 1999, s. 17–18.