soldater bildats i Sverige, men ännu ingen i Småland. Året därefter »öppnades eld« – som Frälsningsarméns egen beskrivning löd – i Tranås, Jönköping och Nässjö. I Värnamo slog armén rot 1889 – och det gjorde den med stor framgång. Inom ett halvår kunde man rapportera inte mindre än 180 frälsningssökande i köpingen och ytterligare 200 i den omgivande landsbygden.82 En livskraftig kår bildades i köpingen, och under 1900-talets första decennier utgjorde Frälsningsarmén genom sin verksamhet ett vitalt inslag i Värnamos religiösa liv. Den internationella Frälsningsarmén i Sverige splittrades 1905, då Svenska Frälsningsarmén bildades. I Värnamo bildades året därpå, alltså 1906, en Svenska Frälsningsarméns kår. Bildandet skedde i samband med ett besök av den nya riktningens grundare Kaleb Svensson, men var mer resultatet av en omfattande lokal väckelse än uttryck för splittring. Kåren fick egen lokal redan under sitt första verksamhetsår.83
Hörle bruk och mötena i »domkyrkan« För den religiösa utvecklingen i Värnamotrakten under 1800-talets andra hälft spelade även Hörle bruk och dess skilda ägare en roll som bör beaktas. Hörle ligger cirka en mil norr om Värnamo, ett par kilometer från Karlsfors – Georg Gustafssons födelse- och uppväxtplats. Brukets ensamägare från 1839 – delägare sedan 1819 – var Jakob Essen Hamilton. Han sökte vid 1840-talets mitt tillstånd hos Kungl. Majt. att få anställa brukspredikant. Ansökan tillstyrktes 1847 och beslutet var undertecknat av kung Oscar I.84 Sannolikt var den första brukspredikan-
82
Åberg 1998, s. 37.
83
Åberg 1998, s. 40.
84
Böhn-Jullander 2003, s. 40. – Böhn-Jullander återger ett avsnitt i ansökan, där det heter att »som nämnda Bruk med nära 200 personer underlydande, närgränsande torp inberäknade, äro belägna på en mils afstånd från sockenkyrkan [i Värnamo ...] tillåta ägaren […] att kalla och aflöna en Predikant, med åtnjutande af presterlig tjensteårsberäkning«. I svaret som tillstyrkte ansökan heter det, dock »med villkor att härigenom någon minskning icke äger rum i prästerskapets eller Kyrkobetjeningens inom pastoratets lagliga rättigheter […] Kallelsen till Brukspredikant bör inskränkas till Stiftets barn, då tillgång finnes, samt Bruksegaren tillförbindas att predikanten behålla och aflöna, intill dess denne vinner annan befordran.« 45
