IV:1 Helbrägdagörelserörelsen – en tillbakablick

(kapitel VII). Men först skall helbrägdagörelserörelsen som påverkade delar av vårt lands kristenhet under 1800-talets sista decennier skildras –om än kortfattat. Denna rörelse fanns med i bakgrunden och utgjorde en av förutsättningarna för helandetrons plats inom Pingströrelsen i Sverige, då den formerade sig på 1910-talet och framåt. Fredrik August Boltzius var genom sitt liv och sin gärning Georg Gustafssons stora föredöme och inspirationskälla vad hans helandetjänst anbelangar. Därför är ett porträtt av Boltzius motiverat i detta sammanhang. Därefter fokuseras huvuduppgiften i detta kapitel: att beskriva och diskutera Georg Gustafssons helandetjänst under sju år, närmare bestämt perioden 1931–1937. Den uppgiften kräver en grundläggande metoddiskussion, samt att det valda angreppssättet tydligt redovisas och motiveras.

Den evangeliska helbrägdagörelserörelsen under 1800-talet ägde sin dogmatiska grundval i den helgelsetradition som metodismen förmedlat, och som ytterst hade sitt upphov i John Wesleys tänkande och förkunnelse.406 Förståelsen av helgelsen innebar att det kristna livet skulle präglas av strävan efter fullkomlighet och av full kontroll över synden:

För Wesley hade tron ett moraliskt innehåll: trons frukt är makten över synden. Han ansåg att den pånyttfödde inte var simul iustus et peccator, utan att frälsningsprocessen förde den kristne ständigt vidare mot helgelsen till den kristna fullkomlighetens subjektiva mål. Fullkomligheten är inte ett tillstånd i vilket den kristne vilar, utan det kristna livet är ett hårt arbete i den fullkomliga kärlekens tjänst.407

Till den fulla frälsningen ansågs även kroppens helande höra. Makten över synden blir tydligare om även den fysiska dimensionen av män-

406 Bloch-Hoell 1956, s. 19-24, Hollenweger 1988, s. 353; Koivunen Bylund 1994, s. 179;

Linge 1959, s. 11. 407 Koivunen Bylund 1994, s. 179. – Koivunen Bylund formulerar Wesleys syn på detta sätt med hänvisningar till den analys av Wesleys helgelselära som Harald Lindström gjort i sin bok Wesley and the Sanctification: A study in the doctrine of salvation från 1946.

niskan tas in i sammanhanget. Sjukdom sågs som en konsekvens av syndafallet, varför kroppslig helbrägdagörelse kunde ses som ett led i den återställelse som möjliggjorts genom tron på Kristi försoningsgärning, en gärning som alltså gällde både kropp och själ hos människan.

Artonhundratalets helbrägdagörelserörelse startade i Nordamerika och förknippas med den verksamhet personer som Charles G Finney (1792–1875), Charles Cullis (1833–1892) och William E Boardman (1810–1886) bedrev.408 Till England spred sig rörelsen på 1860- och 1870-talen. Inte minst de så kallade Keswickkonferenserna blev ett forum för helbrägdagörelserörelsens spridning i England och i Sverige. Dessa konferenser hölls från och med år 1875.409 Även i London och Oxford hölls helbrägdagörelsekonferenser upprepade gånger på 1870och 1880-talen vilka besöktes av ett flertal svenskar, till exempel Elsa Borg, Ebba Boström och Nelly Hall.410

Elsa Borg (1826–1909) – kallad »Vita bergens ängel« – var en av de första i Sverige som kom i kontakt med rörelsen. Hon besökte Keswickkonferenserna både 1876 och 1878, varvid hon sammanträffade med Lord Radstock och andra tongivande personer.411 De svenska besöken i England ledde till återbesök i Sverige av personer verksamma inom den engelska rörelsen. Så besökte Lord Radstock (1833–1913) Sverige första gången hösten 1878, ett besök som kom att vara i närmare ett halvår. Med Betlehemskyrkan respektive Blasieholmskyrkan i Stockholm som mötesplatser, förkunnade och praktiserade lorden även troshelbrägdagörelsen. Den väckelse hans besök resulterade i är väl känd som »högreståndsväckelsen«, då främst de högre samhällsskikten – inklusive kungahuset – berördes. I mars 1879 besökte Lord Radstock även Göteborg, dock med betydligt mer begränsad framgång – jämfört med Stockholm.412

Även William E. Boardman besökte Sverige. Han var amerikansk metodistpredikant, men levde och verkade de sista åren av sitt liv i

408 Omdessa,seSundstedt1969,s.27–31,46–47;Gunner2003,s.72;Josefsson2005,s.143. 409 Gunner 2003, s. 69. Om Keswickkonferenserna, se Sundstedt 1969, s. 47–50. 410 Bloch-Hoell 1956, s. 23; Koivunen Bylund 1994, s. 180, 191; Gunner 2003, s. 65–67. 411 Gunner 2003, s. 69; Linge 1959, s. 11. – Om Elsa Borg, se Hjelm 1956, s. 45–62;

Jansdotter 2003, s. 90. 412 Koivunen Bylund 1994, s. 182–183; Gunner 2003, s. 69–70; Bexell 2003, s. 159–165. –

För en utförlig redogörelse för Lord Radstocks verksamhet i Sverige, se Bergsten 2010/1947 och Österlin 1947.

England. Besöket inleddes i juni 1880 och varade i fem månader. För detta besök var Elsa Borgs insats av avgörande betydelse. Hon var paret Boardmans värd under besöket och upplät sitt hem i Vita bergen på Södermalm i Stockholm för dem. Paret Boardmans förkunnelse, även Mary Boardman förkunnade, väckte stort intresse i Sverige och fick avsevärd betydelse. Det var en förkunnelse där troshelbrägdagörelsen var central i teori och praktik.413 Boardmans skrifter översattes till svenska och spreds runt om i landet. Inte minst betydelsefull i detta sammanhang var boken Herren din läkare, som kom på svenska 1882, i vilken synen på helbrägdagörelse utvecklades. Centralt i boken är betoningen av att Jesu makt att bota gavs vidare till lärjungarna och via dem har uppdraget att förmedla helande till sjuka överförts till den kristna församlingen. I boken framhålles även att det är synden som är hindret för fullständig hälsa. När människan lever i harmoni med Gud, kommer hon (förr eller senare) att ha eller återfå hälsan.414

Tuulikki Koivunen Bylund har i sin avhandling »Frukta inte – allenast tro«. Ebba Boström och Samariterhemmet 1882–1902 påvisat influenser till Sverige från flera andra håll i Europa, då det gäller helbrägdagörelsetron vid denna tid. Hon nämner exempelvis de båda schweizarna Dorothea Trudel (1813–1862) och Otto Stockmayer (1838–1917). Stockmayer grundade och drev ett hem för själavård och helbrägdagörelse på slottet Hauptweil. Ebba Boström (1844–1902) besökte hemmet både år 1883 och 1884.415 År 1883 kom Stockmayers bok Sjukdom och Evangelium ut på svenska. I boken hävdas att »återlösningen i Kristus är en återlösning för både själ och kropp och det är tron som ger den sjuke hälsan åter«. 416 Dorothea Trudel verkade som helbrägdagörerska i den lilla schweiziska byn Männedorf. Hon botade sjuka genom förbön med handpåläggning och smörjande med olja. Människor från hela Västeuropa vallfärdade till henne. En bok om hennes verksamhet, Dorothea Trudel eller trons bön, kom ut på svenska redan 1866. Enligt Koivunen Bylund var Trudel troligen förebilden för Ebba Boström och hennes verksamhet som helbrägdagörerska.417

Det var således en rad utländska auktoriteter som påverkade delar av svensk fri- och lågkyrklighet under 1800-talets sista decennier i

413 Koivunen Bylund 1994, s. 179–180; Gunner 2003, s. 70–72. 414 Bloch-Hoell 1956, s. 23; Koivunen Bylund 1994, s. 180. 415 Koivunen Bylund 1994, s. 80. 416 Koivunen Bylund 1994, s. 181. 417 Koivunen Bylund 1994, s. 181–182.

riktning mot ett bejakande av tron på helbrägdagörelse. Till detta kom de inhemska exemplen på praktiserande av helande genom trons bön. Elsa Borg bedrev sådan verksamhet vid bibelkvinnohemmet på Södermalm i Stockholm. Hon utgav från 1885 till 1909 månadstidskriften Trons Hvila, där helbrägdagörelserörelsens ledande personer fick sina artiklar publicerade och spridda till den svenska läsekretsen. Borg var den viktigaste och ledande förmedlaren av rörelsens idéer till Sverige.418

Nelly Hall (1848–1916) var en annan kvinna av stor betydelse för helbrägdagörelserörelsens spridning i Sverige. Efter tiotalet år som lärare vid Sigrid Rudebecks skola i Göteborg, inledde Hall 1882 sin karriär som predikant och helbrägdagörerska på heltid. Hon reste flitigt och blev en välkänd person i vida kretsar. Denna verksamhet bedrev hon till 1901, då hon lämnade Sverige för USA. Gunilla Gunner, som skrivit avhandlingen Nelly Hall. Uppburen och ifrågasatt, konstaterade angående Halls verksamhet:

När det gäller att förstå Nelly Halls väg fram till beslutet att börja predika är de andliga upplevelserna hon gjorde och mötet med den förkunnelse som både Lord Radstock och W. E. Boardman stod för centrala. Något år efter mötet med Radstock och Boardman tog hon beslutet att lämna sin tjänst som lärare för att börja predika på heltid. En viktig del av denna verksamhet var att be för sjuka och inspirationen till detta fick hon från både Radstock och Boardman. De parade helgelseförkunnelse i en metodistisk tradition med tron på och praktiserandet av bön för sjuka.419 En tredje person av stort intresse i helbrägdagörelsetrons svenska sammanhang under 1800-talets sista decennier var Ebba Boström. Efter egen erfarenhet av helbrägdagörelse år 1881, kom Boström att länge driva en konsekvent »Herren som läkare«-linje i sin verksamhet. Hon arbetade från 1882 som föreståndare för Magdalenahemmet i Uppsala, ett hem för prostituerade kvinnor. Tämligen snart kom dock hennes verksamhet att istället inriktas på helande av sjukdomar genom bön. Ryktet om Boströms förmåga att bota spreds snabbt bland väckelsens folk, och på hemmet togs sjuka hjälpsökande emot. Under 1880talet lät den välbeställda Ebba Boström bygga först ett tjänarinnehem, sedan ett barnhem och slutligen ett mindre sjukhus inriktat på helbrägdagörelseverksamhet.420

418 Jansdotter 2003, s. 90; Koivunen Bylund 1994, s. 184. 419 Gunner 2003, s. 68. 420 Koivunen Bylund 1994, s. 185–186; Bexell 2003, s. 182–184.