Det uteblivna helandets problem, åren 1965–1967

säga både medlet bön och målet helande bevarades. Annorlunda uttryckt: plausibilitetsstrukturen förblev intakt hos dessa individer. På följande vis kunde detta förhållningssätt uttryckas:

Den rättfärdiges bön förmår mycket när den är i verksamhet. Men jag förstår att Gud prövar sina barn många gånger, men jag har även erfarit att förbönens makt är stor, och när Guds tid är inne att infria sitt löfte. Alla löftens »JA« säg ditt.1061

Proportionen mellan antalet förbönsbrev och tack/bönesvarsbrev, 1 279 mot 150, (det egentliga antalet bönesvarsbrev var endast 109, eftersom det i 41 brev framfördes tack, men samtidigt gavs upplysningar om att hälsoläget var oförändrat) kan endast bedömas som att resultaten inte särskilt väl motsvarade förväntningarna som fanns hos brevskrivarna. Åren 1965–1967 var alltså andelen omvittnade helanden, bättre eller mycket bättre hälsotillstånd endast 8,5 %, jämfört med 16 % under åren 1931–1937. Detta gäller även om ett avsevärt mörkertal i resultatrapporteringen förutsätts. Av till exempel alla norrmän som skrev och begärde förbön, var det näst intill ingen som återkom med ett vittnesmål om bönhörelse. Varför det var så är det inte möjligt att uttala sig om med någon som helst säkerhet. Rimligen borde även några av dessa personer ansett sig ha erfarit åtminstone någon sorts förbättring av hälsoläget, då ju detta ändå gällde för en relativt stor grupp svenskar i motsvarande predikament.

Det uteblivna helandets problem, åren 1965–1967 Bland mängden förbönsbrev återfinns ganska många med reaktioner på det uteblivna helandet. Det är brev från människor som skrev en andra gång, ibland för tredje gången till Georg Gustafsson, dels för att tala om att inget hänt, dels för att delge honom sina funderingar och sin besvikelse.

En reaktion var självkritik mitt i besvikelsen:

Jag har nog trott för starkt på P[astor] G[ustafsson] och duken, och när det då inte blev någon förbättring åkte jag ner i något som det blir svårt att kravla sig upp ur igen. 1062

1061 MS-k-Skellefteå 1965-03-11, E I:23, GGa. – En liknande inställning återfinns i ett flertal brev, »Guds tid är ännu inte inne, men den kommer«, se t.ex. HD-m-

Ulricehamn 1966-05-06, E I:24, GGa. 1062 Ragna Stockholm 1966-03-29, E I:25, GGa.

Ett annat sätt att reagera var att ifrågasätta själva behandlingen, alltså bruket av dukar i samband med förbön. »Det vore ju skönt om man kunde bli botad så lätt«, men, fortsatte brevskrivaren »det har inte hjälpt ett dugg. Har verkligen någon blivit hjälpt på detta sätt. Det har jag svårt att förstå. Om ni ville vara god och meddela varför det inte hjälpt mig.«1063 Andra nöjde sig med att fråga: Varför har inget hänt? Varför har förbönen inte fungerat? Frågorna följdes i en del fall upp med konstaterandet att man inte förstår.1064 Från dessa frågor var naturligtvis steget inte långt till ett ifrågasättande av vad Gud ville och kunde göra, samt rörande vad Han menade då Han inte gjorde det Han kunde göra. »[Jag] vet att Gud kan, men han vill förmodligen inte«, skrev en kvinna i Ellefors.1065 En Stockholmskvinna undrade »var finns undrens Gud?«1066 Någon brevskrivare konstaterade att »det är som Gud inte vill höra mig«, och en annan frågade »varför är himmelen så stängd? Är det fel på min tro, något fel måste det vara«.1067 En kvinna i Norge, vars man dött trots förbön, menade sig ha fått ett löfte från Gud om mannens helande, men det löftet bröts.1068 Några personer skrev att de upplevde sig vara »prövade av Gud och pinade«.1069

Vissa personer vände det uteblivna helandet i hög grad mot sig själva, och såg det som skäl till att ifrågasätta hela sin kristna identitet – tron och frälsningen. »Tycker inte att man kan vara frälst när man skall gå å ha dä så besvärligt«.1070 Så formulerade sig en man, som här får ge röst åt detta reaktionssätt. Han berättade vidare att »så kommer då allt möjligt över att man inte är rigtit Frälst å fått göra någon upplevelse som många andra vittnar om att de gör«.1071

1063 VE-k-Nybro 1966-08-19; 1966-08-30, E I:24, GGa. – »Jag förstår ej hur en duk kan hjälpa«, menade även t.ex. BK-m-Stockholm 1966-09-21, E I:25 GGa. 1064 T.ex. ID-m-Borås 1965-11-25; AK-k-Stockholm 1965-10-01, E I:23 GGa. 1065 IMP-k-Ellefors 1967-06-29, E I:26, GGa. 1066 AK-k-Stockholm 1965-11-07, E I:23, GGa. 1067 GT-k-Ronneby 1967-09-25, E I:26, resp. ES-k-Karlskoga 1966-05-03, E I:25, GGa. 1068 IS-k-Ranosen 1966-09-21, E I:25, GGa. 1069 Bland andra SM-k-Vättersnäs 1965-12-18, E I:23, GGa. 1070 RR-m-Gnarp 1966-11-21, E I:25, GGa. 1071 RR-m-Gnarp 1967-05-24, E I:26, GGa.