säga både medlet bön och målet helande bevarades. Annorlunda uttryckt: plausibilitetsstrukturen förblev intakt hos dessa individer. På följande vis kunde detta förhållningssätt uttryckas: Den rättfärdiges bön förmår mycket när den är i verksamhet. Men jag förstår att Gud prövar sina barn många gånger, men jag har även erfarit att förbönens makt är stor, och när Guds tid är inne att infria sitt löfte. Alla löftens »JA« säg ditt.1061
Proportionen mellan antalet förbönsbrev och tack/bönesvarsbrev, 1 279 mot 150, (det egentliga antalet bönesvarsbrev var endast 109, eftersom det i 41 brev framfördes tack, men samtidigt gavs upplysningar om att hälsoläget var oförändrat) kan endast bedömas som att resultaten inte särskilt väl motsvarade förväntningarna som fanns hos brevskrivarna. Åren 1965–1967 var alltså andelen omvittnade helanden, bättre eller mycket bättre hälsotillstånd endast 8,5 %, jämfört med 16 % under åren 1931–1937. Detta gäller även om ett avsevärt mörkertal i resultatrapporteringen förutsätts. Av till exempel alla norrmän som skrev och begärde förbön, var det näst intill ingen som återkom med ett vittnesmål om bönhörelse. Varför det var så är det inte möjligt att uttala sig om med någon som helst säkerhet. Rimligen borde även några av dessa personer ansett sig ha erfarit åtminstone någon sorts förbättring av hälsoläget, då ju detta ändå gällde för en relativt stor grupp svenskar i motsvarande predikament.
Det uteblivna helandets problem, åren 1965–1967 Bland mängden förbönsbrev återfinns ganska många med reaktioner på det uteblivna helandet. Det är brev från människor som skrev en andra gång, ibland för tredje gången till Georg Gustafsson, dels för att tala om att inget hänt, dels för att delge honom sina funderingar och sin besvikelse. En reaktion var självkritik mitt i besvikelsen: Jag har nog trott för starkt på P[astor] G[ustafsson] och duken, och när det då inte blev någon förbättring åkte jag ner i något som det blir svårt att kravla sig upp ur igen.1062
1061 MS-k-Skellefteå 1965-03-11, E I:23, GGa. – En liknande inställning återfinns i ett
flertal brev, »Guds tid är ännu inte inne, men den kommer«, se t.ex. HD-mUlricehamn 1966-05-06, E I:24, GGa. 1062 Ragna Stockholm 1966-03-29, E I:25, GGa.
339
