Lundberg och de organiserade arbetarna

intresse.104 I en tid då arbetsdagen var tio till tolv timmar lång och då nöden drabbade även vid kortvarig sjukdom, var grogrunden för budskap om förbättrade levnadsvillkor gynnsam. Drömmen kunde planteras. Dit hörde även att Jönköpings Arbetarkommun tillsammans med den nystartade tidningen Smålands Folkblad – båda med födelseår 1901 – anställt en agitator, F. Elmblad, som turnerade flitigt, inte minst i Värnamobygderna. Honom tillskrivs huvudförtjänsten av fackföreningsbildandet 1902.105

Den fortsatta utvecklingen präglades i hög grad av konflikten mellan fabrikören Carl Lundberg och de organiserade arbetarna, de senare stärkta av utifrån kommande propagandisters agitation.

Lundberg och de organiserade arbetarna Den första förstamajdemonstrationen i Värnamo hölls 1903. Eftersom första maj vid denna tid inte var arbetsfri dag, förlades firandet till första söndagen i månaden. Talare vid detta historiska tillfälle var Kata Dalström (1858–1923), den över hela Sverige välkända socialistagitatorn.106 Hon var sedan mer än ett årtionde tillbaka känd i Värnamobygden. Dagen efter demonstrationen lät fabrikör Lundberg avskeda alla organiserade arbetare vid sina verkstäder.

Därmed inleddes en strid som kom att – med vissa kortare avbrott – pågå ända till år 1912.107 Lundberg hade nekat sina arbetare rätten

104 Johansson 2001, s. 4. 105 SvenskaMetallindustriarbetarförbundets avd.114,s.17–18;Johansson2001,s. 19. 106 Kata Dalström och hennes man Gustaf köpte 1890 godset Näsbyholm utanför

Värnamo, där de bodde något år. På grund av konkurs tvingades de lämna godset 1891 och flyttade då tillbaka till Stockholm. Under tiden på Näsbyholm var det som

Kata Dalström hörde August Palm och blev socialistiskt »frälst«. Hon blev medlem i Socialdemokratiska Arbetarpartiet 1893 och var den första kvinnliga socialistagitatorn i Sverige (Johansson 2001, s. 7–8). 107 Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 23–24; Johansson 2001, s. 6. –

Lundbergs argumentation mot fackföreningarna gick främst ut på att ledarna inom dessa använde folket för sina egna ekonomiska syften. Hans kritik gällde hur fackföreningarna sköttes. Han sade sig inte ha något emot fackföreningar i sig. Men i

Sverige användes de för att iscensätta »landsförrädiska anslag mot Sverige, dess industri och dess arbetare […] ty det ligger väl ej i Sveriges och dess arbetares intresse att göda lathundar och lycksökare, som endast hafva till mål att på bekvämaste sätt skaffa sig ett lefvebröd på ärliga arbetares bekostnad. Dessa lycksökare är parasiter på samhällskroppen!« (utdrag ur skrivelse författad av Lundberg 1907-0507, citerat efter Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 23).

att organisera sig, vilket under fackföreningens första år innebar att den valde att verka i hemlighet och hålla sina möten i smyg – ofta förlagda till ett ödetorp utanför tätorten, ett förhållande som förstamajfirandet 1903 markerade slutet på.

De avskedade arbetarna ersattes av oorganiserade, och flertalet avskedade tvingades lämna orten för att söka sin försörjning på annat håll. Situationen i Värnamo förblev spänd, motsättningarna mellan arbetsgivare och arbetstagare var påtagliga. De konkurrerande fabrikörerna Lundberg och Malmsten förenades i kampen mot fackföreningarna och arbetarnas rätt att organisera sig.108 Denna kamp var under år 1905 så framgångsrik att det lokala metallfackets medlemssiffra då var nere i tre.109

Året därpå inträffade händelser som gav eko i hela landet. Vid förstamajfirandet 1906 i Värnamo var Jernvegsmannaförbundets ordförande A.P. Wiberg talare. Han gick till fränt angrepp mot den konservativt dominerade första kammaren i riksdagen, mot den 40gradiga rösträttsskalan och krävde allmän och lika rösträtt, åtta timmars arbetsdag och ökad yttrande- och tryckfrihet. Talet var så formulerat att det ledde till åtal för majestätsbrott och smädelse av riksdagens första kammare. Domen blev fyra månaders fängelse. Efter överklagande omvandlades påföljden till 400 kronor i böter.110 En annan händelse som åtminstone lokalt höjde motsättningstemperaturen var den dom för ärekränkning och misshandel som avkunnades mot fabrikör Lundberg detta år. Bakgrunden var ett slagsmål, på gatan utanför Stora Hotellet, mellan det lokala metallfackets ordförande Wiktor Kleist och Lundberg. Lundberg blev dömd till dryga böter, då han bedömdes ha varit den angripande parten.111

Åren 1907–1908 var strejkerna många på skilda arbetsplatser i Värnamo. Strejkbrytarna var också många, påstås det. »Gule Josefs strejkbrytarförbund« beskrivs – av fackets och arbetarrörelsens historieskrivare – som ett kringresande sällskap som gick in och ersatte strejkande arbetare bland annat i Smålandsbygderna.112 På Lundbergs mekaniska verkstad gällde den fackliga blockaden ända in på året 1907. Då hävdes

108 Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 26. 109 Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 26. 110 Johansson 2001, s. 11–12; Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 30–31. 111 Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 32; Johansson 2001, s. 11. 112 Johansson 2001, s. 11.