intresse.104 I en tid då arbetsdagen var tio till tolv timmar lång och då nöden drabbade även vid kortvarig sjukdom, var grogrunden för budskap om förbättrade levnadsvillkor gynnsam. Drömmen kunde planteras. Dit hörde även att Jönköpings Arbetarkommun tillsammans med den nystartade tidningen Smålands Folkblad – båda med födelseår 1901 – anställt en agitator, F. Elmblad, som turnerade flitigt, inte minst i Värnamobygderna. Honom tillskrivs huvudförtjänsten av fackföreningsbildandet 1902.105 Den fortsatta utvecklingen präglades i hög grad av konflikten mellan fabrikören Carl Lundberg och de organiserade arbetarna, de senare stärkta av utifrån kommande propagandisters agitation.
Lundberg och de organiserade arbetarna Den första förstamajdemonstrationen i Värnamo hölls 1903. Eftersom första maj vid denna tid inte var arbetsfri dag, förlades firandet till första söndagen i månaden. Talare vid detta historiska tillfälle var Kata Dalström (1858–1923), den över hela Sverige välkända socialistagitatorn.106 Hon var sedan mer än ett årtionde tillbaka känd i Värnamobygden. Dagen efter demonstrationen lät fabrikör Lundberg avskeda alla organiserade arbetare vid sina verkstäder. Därmed inleddes en strid som kom att – med vissa kortare avbrott – pågå ända till år 1912.107 Lundberg hade nekat sina arbetare rätten 104 Johansson 2001, s. 4. 105 Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 17–18; Johansson 2001, s. 19. 106 Kata Dalström och hennes man Gustaf köpte 1890 godset Näsbyholm utanför
Värnamo, där de bodde något år. På grund av konkurs tvingades de lämna godset 1891 och flyttade då tillbaka till Stockholm. Under tiden på Näsbyholm var det som Kata Dalström hörde August Palm och blev socialistiskt »frälst«. Hon blev medlem i Socialdemokratiska Arbetarpartiet 1893 och var den första kvinnliga socialistagitatorn i Sverige (Johansson 2001, s. 7–8). 107 Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 23–24; Johansson 2001, s. 6. –
Lundbergs argumentation mot fackföreningarna gick främst ut på att ledarna inom dessa använde folket för sina egna ekonomiska syften. Hans kritik gällde hur fackföreningarna sköttes. Han sade sig inte ha något emot fackföreningar i sig. Men i Sverige användes de för att iscensätta »landsförrädiska anslag mot Sverige, dess industri och dess arbetare […] ty det ligger väl ej i Sveriges och dess arbetares intresse att göda lathundar och lycksökare, som endast hafva till mål att på bekvämaste sätt skaffa sig ett lefvebröd på ärliga arbetares bekostnad. Dessa lycksökare är parasiter på samhällskroppen!« (utdrag ur skrivelse författad av Lundberg 1907-0507, citerat efter Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 23). 49
