Boltzius första liv, åren 1836–1865

Det var utan tvekan så att Georg Gustafsson under sitt predikantliv identifierade sig med Boltzius och i långa stycken kopierade dennes metoder. Med användande av Hjalmar Sundéns rollteori som tolkningsnyckel, kan man kanske hävda att Boltzius var den utombibliska person, med vilken Georg Gustafsson så starkt identifierade sig i sin roll som helbrägdagörare, att identifikationen ledde till ett eget rolltagande i helandetjänstens sammanhang.424 »Identifikationen innebär i socialpsykologiskt språkbruk, att man övertar en annan människas handlingar, tonfall, gester, som man för en längre eller kortare tid gör till sina egna«, skriver Sundén.425 Denna definition av identifikationen, som ett omfattande övertagande, stämmer endast till dels in på Georg Gustafsson. Rolltagandet – eller anteciperandet av den andres roll –kunde ske eftersom en gemensam referensram fanns. Synen på Gud som partner och kännedomen om de bibliska texterna utgjorde i hög grad denna ram för både Boltzius och Gustafsson.426 Boltzius upplevde uppenbarligen att han interagerade med Gud själv, då han gick in i rollen som helbrägdagörare och »spelade« den. Den upplevelsen var även Georg Gustafssons. Han bar den med sig som en livsvaraktig övertygelse, då han axlade Boltzius mantel eller, uttryckt enligt teorin, genom identifikation tog över och innehade rollen.427

Boltzius första liv, åren 1836–1865 Fredrik August Boltzius föddes (troligen) den 13 maj 1836 i Hjerpetan, Grava socken,428 fyra kilometer norr om Karlstad. Släkten Boltzius härstammade från Tyskland. Uppgifterna om när emigrationen till Sverige

424 Om rollteorin, se Sundén 1971, s. 51–68, speciellt s. 51–56. 425 Sundén 1971, s. 55–56. 426 Om referensramens betydelse för varseblivningen och varseblivningen som tolkning av verkligheten samt dessa begrepps bäring för rollteorin, se Sundén 1971, s. 51–54. 427 Georg Gustafsson i EH 1951-11-01, s. 1044; Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 1. 428 Uppgifterna om det exakta födelsedatumet går isär. Den 17 maj anges av Emanuel

Linderholm och Oscar Lövgren (Linderholm 1925b, s. 296; Lövgren 1931, s. 10).

Alternativet den 13 maj argumenterar både John Dahlberg och Karl Linge för (Dahlberg 1899, s. 8; Linge 1959, s. 20–21). Linges argument är övertygande, då han redovisar att Boltzius själv uppgav den 13 maj som sitt födelsedatum då han lämnade mantalsuppgifter till Stockholms stad åren 1899–1908, samt att Boltzius mor själv antecknat den 13 maj i en födelselängd. Insulander menar dock att man till slut enats om den 17 maj som Boltzius födelsedatum (Insulander 1996, s. 61).

Skälen härför är inte på något sätt övertygande.

skedde går starkt isär. Emanuel Linderholm uppger att Boltzius »farfar, som var son till en tysk läkare, inflyttade till Sverige och blev godsägare i Grava«.429 Karl Linge åberopar gjord släktforskning och kan korrigera Linderholms uppgifter. Han skriver:

Boltzius' farfars far, August Fredrik, f. 1722 i Falun, blev stadsfältskär eller stadskirurg i Filipstad. Farfadern Fredrik August, f. 1767, var sergeant och lantbrukare och fadern Johan August, f. 1801, var Chartae sigillatae ombudsman (stämpelförsäljare i länet) och lantbrukare, sedan han omkring 1832 inköpt egendomen Klaraberg i byn Hjerpetan, belägen på en höjd på östra sidan av Klarälven. Han var en skicklig bokförare och biträdde köpmän i

Karlstad med deras affärsbokföring. Modern Sara Nyqvist var född 1805 i

Ransäter och avled 1875. I äktenskapet föddes åtta barn, sex döttrar och två söner. Fredrik August var av barnen den fjärde i ordningen. Den yngre

Johan Otto Gottfrid, f 1849 och död 1903, var målarmästare i Gävle.430

Den unge Boltzius beskrivs som en sluten och tillbakadragen person. En person som höll sig för sig själv och uppskattade ensamheten. En person som sökte sig till naturen och ägnade sig åt fiske och dagslånga turer i skogen.431 Han och syskonen fick tillfälle till viss skolgång. Omfattningen av denna skolgång är dock osäker. Möjligen kan den för Boltzius del ha omfattat sammantaget 40 veckor, enligt Linge.432 Att Boltzius inte var särskilt intresserad av teoretiska studier är alla skildrare av hans liv överens om, men påståendet att han skulle ha varit obegåvad på gränsen till efterblivenhet saknar grund.433 Linge

429 Linderholm 1925b, s. 296. 430 Linge 1959, s. 20. – Linge bygger på Bromander, C.V. och Kjellin, Helge, Boltziussläkten och Boltziusminnen. Minnesskrift till 100-årsdagen av F. A. Boltzius' födelse, från år 1936. 431 Dahlberg 1899, s. 8–9; Linge 1959, s. 24; Koster 1984, s. 17. 432 Linge 1959, s. 22. – Oscar Lövgren och Palle Koster uppger båda att syskonen

Boltzius gick i skola i Karlstad, men säger ingenting om hur länge (Lövgren 1931, s. 10 resp. Koster 1984, s. 16). 433 I Väktaren skrev signaturen A. T-r efter ett besök hos Boltzius år 1887 – och utifrån en uppgift från en bonde i Grava – följande om den unge Boltzius: »Han var ansedd som en halvidiot, mindre till följd av bristande intelligens än för hans folkskygga, besynnerliga väsen. Han roade sig inte med ungdomen, utan höll sig stilla under bön och läsning« (citerat efter Linge1959, s.24). Linderholm skriver:»Han [Boltzius] talade hela sitt liv en utpräglat grov dialekt, och hans begåvning var av allt att döma för ringa både för självstudier och för ett förvärvsarbete, som kunnat hjälpa honom till en bättre social ställning« (Linderholm 1925b, s. 296). Även Oscar Lövgren beskriver Boltzius svaga begåvning och hur man såg ned på honom av det skälet, och uppger att även mor Sara var bekymrad för sonen av samma orsak (Lövgren 1931, s. 11).

visar utifrån anteckningar i husförhörslängderna en annan bild. Då Boltzius gavs tillträde till nattvarden år 1852, 16 år gammal, står det i förhörskolumnen för detta år »n«, vilket bör uttydas »nöjaktig«. I husförhörslängder efter 1865 står det: »Läser innantill X, kristendom X«. X anger, visar jämförelse med annan församlings tryckta formulär, en normal förkovran i dessa ämnen. Linges slutsats är att »[...] man kan sålunda inte i kyrkböckerna finna något belägg för att Boltzius var obegåvad eller efterbliven«.

434

Fadern, Johan August, dog år 1851. Den då 15-årige Fredrik August övertog ansvaret för lantbruket och drev det några år. Stora skulder, som fadern lämnat efter sig, gjorde dock situationen ekonomiskt ohållbar. Konkurs gick inte att undvika och därmed inte heller försäljning av egendomen.435 Detta skedde av allt att döma under 1850-talets sista år. Efter försäljningen av barndomshemmet var Boltzius under några år, sannolikt fram till 1865, i tjänst hos olika lantbrukare i trakten kring Grava.436 Denna form av arbete bör ha passat den naturintresserade unge mannen väl. Han hade ju under nästan hela 1850-talet skött den egna lantegendomen och dessutom hade han, enligt uppgift, någon tid gått i lantbruksskola.437 Väckelsen nådde Grava socken åren 1859–1860.438 Redan tidigare hade roparrörelsen haft vissa nedslag i bygden.439 Väckelsen förmedlades genom en rad skilda personer. Ett par predikanter kom från Norge och var den haugianska väckelsens män. Det var O. Guttormsen och J. Johansen. Från Brunskog kom skolläraren A. Wermelin, och från Karlskoga kom predikanten C.J. Nyvall.440 John Dahlberg uppger att flera av dessa predikanter kom till Boltzius hem och predikade.441

434 Linge 1959, s. 23. 435 Dahlberg 1899, s. 9; Lövgren 1931, s. 12; Linge 1959, s. 25. – Uppgifter finns att fadern »varit hemfallen åt dryckenskap«. Detta påstående emanerar från kyrkoherden i Stavanger, Lars Oftedal, som 1887 vistades en tid hos Boltzius och kanske fick denna information direkt från honom, se till exempel Lövgren 1931, s. 12, 68–69. 436 Lövgren 1931, s. 13. 437 Lövgren 1931, s. 11; Koster 1984, s. 16. 438 Dahlberg 1899, s. 10; Lövgren 1931, s. 13. 439 Lövgren 1931, s. 14. 440 Lövgren 1931, s. 14–15. 441 Dahlberg 1899, s. 10.

Rimligen bör det då ha handlat om den stuga som mor Sara, efter avstyckning från egendomen Klaraberg, låtit uppföra och som från 1857 var hennes hem.442

Budskapet om »den fria nåden« tilltalade Boltzius och han bestämde sig för att bli ett »Guds barn«, något han ganska snart trodde sig ha blivit. Denna första omvändelse kan dateras till år 1860.443 Efter en kort tid märkte han att han inte fått någon verklig inre ro och balans genom omvändelsen, den hade uppenbarligen inte trängt särskilt djupt.444 Istället gick han in i en svår period av depression och förtvivlan, som kom att vara i fem år. Den misslyckade omvändelsen i kombination med förlusten av fädernegården var de sannolika orsakerna. Under denna period gjorde han upprepade självmordsförsök. Han försökte dränka sig i Klarälven vid ett tillfälle, och vid minst ett annat tillfälle försökte han hänga sig i skogen. Men hela tiden hindrades han, och försöken misslyckades.445 Boltzius själv talade vid olika tillfällen under sitt senare liv om denna tid av tungsinne, depression och självmordsförsök.446

Här finner jag frågan om Georg Gustafssons identifikation med Boltzius intressant att fundera över på nytt. Som framgått ovan, planerade Georg Gustafsson vid två tillfällen att ta sitt liv. En gång före omvändelsen, och en gång då frälsningen inte fungerade tillfredsställande. Även han hindrades, uppgav han, och försöken misslyckades. Han skulle dränka sig, precis som Boltzius försökt göra. Kan det ha varit så, att Georg Gustafsson under uppväxttiden – med helbrägdagörelseupplevelsen som sexåring i aktivt minne – läste skildringar av helbrägdagöraren Boltzius liv och därigenom fick intryck, som under hans egen depression framtonade som mönster eller modell till lösning av den hopplösa egna situationen? Antagandet att föräldrarna skaffade någon skrift, där man kunde läsa om den märklige mannen som förmedlat helande till deras sexåring, är inte orimligt. Eller var det kanske så, att den vuxne Georg Gustafssons förtrogenhet och identifikation med Boltzius och hans livsberättelse, gav uppslaget till – och formen för – skildringen av de egna självmordsplanerna, samt bestämde

442 Linge 1959, s. 25. 443 Dahlberg 1899, s. 10; Lövgren 1931, s. 15. 444 Dahlberg 1899, s. 10; Lövgren 1931, s. 15. 445 Dahlberg 1899, s. 11; Lövgren 1931, s. 15. 446 Insulander 1996, s. 62.