Planering för framtiden

svar från dem båda uteslötos från församlingen såväl Anna Jonsson som

Ida Åhberg. Medlemmar som ordnade enskilda möten under tider då församlingen hade egna möten blev som regel uppmanade att inte göra så. Om de sedan inte följde uppmaningen var det skäl för uteslutning. Att församlingen ville höra kvinnornas inställning till andedop och helbrägdagörelse genom tron torde bero på att församlingsledningen var tveksam till formerna för utövandet.

Genomläsningen av de olika protokollen ger intryck av att församlingens sekreterare fullgjorde sin uppgift väl och vi tror att han gjorde en bra avvägning mellan vad som skulle tas med och inte tas med i protokolltexterna.

I början av april 1894 måste Karl Dufberg och Julia Dahlgren planera för sina nya liv som ledare för Sprängbataljonen. Karl var ju tvungen att lämna sin tjänstebostad och någon måste ta ansvar för hans uppehälle. Julia berättar att redan före farvälmötet hade »Herren *<+ tillsagt oss, att vi skulle resa ut till skollärarebostället Mesta; där skulle vi förenas för att, såsom Han uppenbarat, blifva ledare för Sprängbataljonen« (Andeutgjutelsen). Enligt Svenska Morgonbladet var det Julia som profeterade om att Karl och hon »skulle gifta sig« (SvM 26/7 1894). Kerstin och Anders Andersson tog emot dem eftersom »Herren uttalat sin bestämda vilja, att K. Dufberg och Julia Dahlgren voro af Herren uttagna och bestämda att vara ledare för det folk, Han skulle uppväcka«. Sannolikt flyttade de till Mesta redan veckan före farvälmötet och »förenades« vid samma tid genom trolovning vilket innebar att de gav varandra äktenskapslöften i vittnes närvaro. De gifte sig den 24 maj 1894 och bröllopet firades hemma hos Kerstin och Anders Andersson då »många af våra kära bröder och systrar var närvarande« (Andeutgjutelsen). Vigseln var kyrklig och makarna Andersson antecknades som vittnen i lysningsoch vigselboken.

Reglerna Tiden i Mesta blev en tid av förberedelser inför den dag i slutet av maj då Sprängbataljonen skulle träda fram offentligt. Under april månad fick Julia i sju syner läsa de texter som kom att utgöra huvuddelen av