Sommarmöten

Församlingen där ansåg sig redan fulltalig. Så snett kan det gå. Det är inte att undra över att hela rörelsen så småningom dog ut. De här vännerna, som inte hade något andligt hem, slöt upp bakom mig. Vi började med verksamhet på många platser i socknen. (Gustafsson s. 33-34) Den som berättar är Harald Gustafsson, pastor under flera år i pingstförsamlingen Smyrna i Göteborg. Han var evangelist i baptistförsamlingen i Tierp första halvåret 1921.

Efter år 1901 talades inte längre om årsmöten utan de årliga samlingarna som liksom tidigare ägde rum på sommaren kallades sommarmöten. Dessa kom att betyda mycket för sammanhållningen mellan medlemmar på olika orter. Daniel Hallberg skriver om dem:

Varje sommar hade man som regel en större sammandragning, ett stormöte. Det hölls någon gång i Norrköping men annars vanligtvis ute på landet i Södermanland eller Uppland. *<+ Vid dessa tillfällen brukade man bryta sin isolering och inbjuda utomstående att deltaga. Trots avsaknad av offentlig verksamhet hände att nya vänner genom personlig påverkan blivit vunna för Gud och kom med. Dessa brukade då döpas vid stormötena. Under mer än ett halvsekel har man fortsatt att samlas på detta sätt i det tysta, och än i dag [april 1953] existerar en liten kvarleva av den forna Sprängbataljonen. (EH 15/4 1954) Ett eller flera av sommarmötena anordnades vid Skälsta gård utanför Uppsala (intervju, Johannes Fredriksson). Ett möte ska ha hållits under eftersommaren 1907 i Valla, ca 10 km öster om Katrineholm:

På inbjudan av broder N[ils] G[ustaf] Säfström hölls i lördags och söndags en högtidsfest vid Valla, och ett 40-tal trossyskon från Stockholm, Uppsala,

Norrköping och Nyköping hade hörsammat inbjudningen. Böne- och tacksägelsemöten begynte på lördagen och fortsatte på söndagen från kl. 7 f. m. till kl. 3 e. m. med någon rast för måltid. Under dessa möten verkade

Herrens Ande på ett förunderligt och kraftigt sätt med sång och tal i

Anden. Davids 33 psalm och 113 psalmen sjöngos i Anden till mycket härliga melodier, och Jes. 43 kap. och Davids 23 psalm uttalades på tungomål. Sällt det folk, som förstår jubelklangen och icke tager anstöt, då

Herrens röst ljuder i nordanland! (Söderholm s. 366)102

102 Troligen har Söderholm hämtat citatet från Närkes-Bladet någon gång efter 9/8 1907.

Söderholm skriver i en fotnot att »dessa möten voro, enligt vad författaren fått sig meddelat, troligen anordnade av *<+ ’Sprängbataljonens’ vänner«.

Två torp i Björkvik (s. 106) – Nora och Hjälmsätter – kom att bli viktiga platser för Sprängbataljonen efter år 1901. Hjälmsätter (även: Hjälmsäter) ligger ca 30 km nordost om Norrköping och några km längre från Nyköping. Nora (även: Noran och Noren) ligger ca 4 km västnordväst om Hjälmsätter. Familjen Johan Skog flyttade år 1924 från Nora till Hjälmsätter, eftersom Johan hade fått möjlighet att förvärva torpet tillsammans med ett markområde. I både Nora och Hjälmsätter hölls under årens lopp åtskilliga s.k. sommarmöten.

Johannes Fredriksson (f. 1901) har ett minne från en midsommarafton när han som barn tillsammans med den övriga familjen och åtskilliga andra medlemmar i Sprängbataljonen åkte tåg till Linköping för att vara med på ett sommarmöte. På järnvägsstationen frågade stinsen varför så mycket folk steg av i Linköping en midsommarafton (intervju, Johannes Fredriksson). Vid ett möte år 1910 vid Nora, då omkring 100 personer samlades från »Norrköping, Jönköping, Uppsala, Stockholm, Göteborg med flera platser« fick man »uppleva ett par oförgätliga dagar, när Herren gjorde under som fordom. Bl a fick de som David röra sig i heliga rytmer inför Herrens ansikte.« (Svenska Posten 1977). Ett möte år 1922 i Nora »var man ett 40-tal deltagare« (intervju, Johannes Fredriksson). I Hjälmsätter hölls sommarmöten, sannolikt varje år från år 1924. Eva-Brita Skog har fotografier från mötena åren 1927–29, 1931, 1933, 1934 och 1942. Ett gruppfoto från år 1927 visar ca 70 vuxna deltagare och ett annat från år 1934 visar 55 vuxna deltagare. Alla var inte medlemmar i Sprängbataljonen, flera var barn eller barnbarn till första generationens sprängsoldater och deltog trots att de kanske hade blivit medlemmar i andra församlingar.

Ruth Forss (f. 1905) – dotter till Anna och August Fredriksson – berättar att hon som ung blev döpt i sjön Virlången vid Nora vid ett sådant möte. Dopkandidaterna gick i samlad tropp ner till sjön. De var klädda i dopdräkter, men om dessa var blå minns hon inte.103 Dopförrättare var en man vid namn Svensson (intervju, Ruth Forss).

104

103 Dopet ägde rum tidigast år 1921. Hennes far August Fredriksson avled i november 1920 och Ruth menar att hade han levt skulle han ha han döpt henne. Vi vet inte om sommarmötet år 1924 hölls vid Nora eller Hjälmsätter, men sannolikt flyttade familjen till Hjälmsätter på våren. 104 »Svensson« är sannolikt Teodor (Svensson) Asplund. Eva-Brita Skog säger sig ha hört att han ibland döpte på sommarmötena.