Oskar Baer

Kerstin avled i mars 1940 och var då 87 år.149 Hon var under sin tid i Nyköping »livligt verksam inom olika frireligiösa organisationer. Därjämte ägde hon ett strakt socialt intresse och var ända till sin död ledamot av styrelsen för ’Hem för ensamma kvinnor’ « (Södermanlands Nyheter 28/3 1940). Hon var vid sin död medlem i Filadelfiaförsamlingen i Nyköping.

Robert Fur skriver att A.P. Andersson »hade herdesinne och tog ansvar för de andra [inom Sprängbataljonens ledning]«. Yttrandet kommer från Gustaf Karlstedt, som hade tillhört församlingen i Jönköping under den tid som familjen Andersson var bosatt där.

Oscar Alfred Casimir Baër (eller Oskar Baer som han oftast skrev) föddes 28 april 1846 i Nora bergsförsamling, Örebro län. Han var sjunde barnet av tolv till en bergmästare som var verksam inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (Elgeskog).

Skapad, fostrad och lärd att göra det goda, men påverkad af det onda, drogs jag af de syndiga inflytelser, som tid efter annan omgåfvo mig, ut i världen [<] Väl framstod jag inför verldens blickar som en mycket exemplarisk ung man [<] en bestämd viljekraft tillbakavisade hvarje försök af kamrater att få mig att öfverskrida måttlighetsgränserna, och inte ens de plumpaste råheter, såsom att kasta punschen öfver mig [<] rubbade ej mitt lugn. [<]

Emot predikanter och andra Guds barn, som ofta gästade mina föräldrars hem, visade jag mig främmande och kall.150

Familjen hade god ekonomi och Oskar fick själv välja yrkesinriktning. Valet blev bergsingenjör och troligen utbildade han sig i England. Efter examen fick han arbete i Göteborg. Han gifte sig med Johanna Maria Elsvik, född 10 juni 1848 i Lindesberg, Örebro län.151 Makarna fick en dotter, Signe, född 1881 i Göteborg.

149 Av bouppteckningarna efter Anders och Kerstin Andersson kan man se att lägenheten vid Bagaregatan 39 hade sex rum och kök. Nettobehållningen vid Anders död år 1934 var 55 900 kr (motsvarande 1,6 mkr år 2009 utifrån levnadskostnadsindex utan direkta skatter och sociala förmåner). Vid Kerstins död år 1940 var nettobehållningen 59 800 kr (motsvarande 1,4 mkr år 2009). 150 Citaten är här och i det följande främst hämtade från Andeutgjutelsen samt

Stridsropet 12/12 1891 och 19/12 1891. 151 Vi har inte funnit någon uppgift när vigseln ägde rum. Nästan genomgående är uppgifterna om Oskar Baer i kyrkobokföringen osäkra; uppgifter saknas och utflyttningar och inflyttningar är inte alltid införda korrekt.

Arbetet gav goda inkomster, »endast en sak fattades: frid med Gud«. En tid efter vigseln drabbades makarna av »svåra sjukdomar« och andra prövningar. Oskar menade att det var Gud som talade till dem och de »bröto med verlden och följde den fattiga, ringaktade och oansenliga hopen«. Detta torde ha hänt år 1875 eller 1876. De blev då medlemmar i »ett religiöst samfund«, sannolikt en missionsförening i Göteborg.

Det bolag Oskar arbetade för hamnade i en kris och han tvingades att lämna sin anställning. Det blev svårt för honom att få ett nytt liknande arbete. »Först efter tre års envis kamp och under de mest förödmjukande nederlag sträckte jag vapen och böjde mig under herrens ledning.« Han menade att Gud hade sänt krisen för att tvinga honom till ett offer. Han tog nu anställning hos en trädgårdsmästare under det att han samtidigt förberedde sig för ett nytt yrke.

En tid af ganska hårda umbäranden och pröfningar, men därjämte många sköna stunder med Gud framlefdes nu. Det gafs dagar, då det allra nödvändigaste saknades, men vi togo dagen som den kom, såsom från herren, och han lät oss ej komma på skam. Herren födde oss stundom genom korpar [1 Kon. 17:4–6] och tillförsåg våra behof på det mest förunderliga sätt.

Mat, kläder och husrum erhöllo vi ofta genom bön och förbidan. Efter något år fick Oskar arbete som frökontrollant i Göteborg och framtidsutsikterna i yrket syntes goda.

Oskar upplevde att Gud uppmanade honom gång på gång att i den stora församling som han tillhörde »högt prisa hans namn« men han »intogs [<] af en bäfvan, som kom hela [hans] varelse att skaka«.

En stund kom dock, då Gud sade mig: du har att välja antingen att lyda min röst och låta din mun vidt upp – jag skall ifylla den – eller tiga, och straffdomarna skola hopa sig och falla öfver dig. Oskar lydde uppmaningen och därmed inträdde ett nytt skede i hans andliga liv. Han fick uppleva välsignelse, kraft och hälsa, och kände ett brinnande begär att tjäna Gud. Detta steg tog han i »lydnad för den helige Andes röst inom mig« och »emottog ett större mått af samme Andes kraft«.

I februari 1883, året efter denna händelse, kom några officerare från Frälsningsarmén i Stockholm till Göteborg. Oskar och hans hustru kände ett »saligt begär efter att få härbergera dem, hvilket ock lyckades oss att få«. De kände snart att de »voro ett med dem«. Oskars arbetsgivare ogillade hans engagemang i Frälsningsarmén och hotade med

uppsägning om han inte tog avstånd från rörelsen. Oskar framhärdade och tvingades sluta sin tjänst. 152 Året är nu 1884.

Jag såg efter Gud, och han visade och gjorde det tydligt för mig, att jag skulle gå till Linköping, där en plats stod öppen för mig. Inga lysande förmåner lockade mig att gå dit, ej heller var det angenämt för köttet. Göromålen voro att hänföra till magasinsförrättningar af ren materiel beskaffenhet, och totalinkomsten endast omkring 500 kr. pr år.153

I Linköping blev makarna medlemmar i missionsföreningen som hade sin möteslokal, Lutherska missionshuset, vid nuvarande Elsa Brändströms gata.

I missionsföreningen fanns en nattvardsförening som möjligen, vilket hade skett på andra platser, höll på att utvecklas till en »friförsamling«. Missionsföreningen hade ett nära samarbete med domkyrkoförsamlingen och de ledande inom styrelsen beslöt att ingripa mot dem som var medlemmar i nattvardsföreningen. En motaktion ordnades och Oskar Baer samlade in underskrifter till en protestskrivelse som överlämnades i november 1894 till styrelsen (Elgeskog). När man vid årsskiftet 1886/87 fick till stånd en överenskommelse mellan de stridande grupperna var emellertid Oskar Baer medlem i Frälsningsarmén.

Sommaren och hösten 1886 hade Frälsningsarmén sina första möten i Linköping. Dessa samlade mycket folk och då var Oskar med på mötena och fick kontakt med de officerare och soldater från Norrköping som stod bakom mötena. Den 3 oktober öppnades kåren i Linköping och då var Oskar med. Han fick »bidraga vid anskaffande af lokal för armén154 och tjänstgöra som kårens sekreterare«. Den 12 mars 1887 publicerades en rapport från Linköping i Stridsropet signerad Oskar Baer. Annandag jul samma år var stabsofficeren A. Gust. Segerstéen på besök i staden. Han rapporterade bl.a. att »Sekreteraren (ingenjör Baer) och några

152 Denna uppsägning blev känd genom att ett företag i Göteborg ställde upp till Oskar

Baers försvar i en av Göteborgs dagstidningar och en »liflig tidningspolemik *<+ utspann sig«. 153 Vi kan nämna att Oskar hade en bror »öfverjägmästare RWO Karl Fredrik Emil

Baër« som år 1884 bodde i Västra Tollstad, som ligger 6 mil väster om Linköping (vid Vättern). Det kan inte uteslutas att denne hjälpte Oskar till Linköping. 154 Lokalen var en s.k. varietéteater som byggdes omkring år 1884 vid Kungsgatan nära

Stångån.Denkalladesiblandteaterni Wernerska trädgården. Satsningenpå denna typ av teater blev emellertid inte lyckosam och hösten 1886 hyrdes den ut till Frälsningsarmén. Huset var byggt i sten och fasaden hade ett elegant »formspråk i italiensk nyrenässan« (Linköpings historia 1978 s. 63-64, 162-163, 324).

soldater med honom, hade på eftermiddagen besökt några af syndens nästen, där de fått bedja med flere själar«.

Under sensommaren 1888 flyttade familjen till Stockholm, där Oskar hade fått anställning på Frälsningsarméns högkvarter för att arbeta med »hvad som rörde dess ekonomi«. Den 1 september 1888 befordrades »Sekreterare O. Baer till kapten« (Str 1/9 1888). Han deltog som talare – liksom övriga officerare vid Högkvarteret – relativt ofta i mötena i kårerna i Stockholm och dess omgivningar. I augusti 1890 befordrades Oskar till adjutant vilket innebar att han biträdde kommendören (Str 23/8 1890). I mars 1892 befordrades han till stabskapten (Str 12/3 1892).

Oskar hade fått se »huru Herren, genom trons bön, låtit till och med döfva återfå sin lekamliga hörsel, lemmalytta sin färdighet och mångahanda sjuka blifva friska« och han »vitnade därom [<] såsom en af Guds ords sanningar«. Ett problem för honom var att han inte själv vågade »anförtro åt Jesus [sin] jordiska stofthydda«.

I Stockholm drabbades han av »en envis luftrörskatarr, som [<] hotade att blifva allvarsam«. Han beslöt sig för att söka hjälp hos Gud.

Gång efter annan vände jag mig till en broder, som egde gåfvan att bedja med sjuka enligt herrens ord, och fick se huru underbart allehanda sjukdomar botades, men för egen del erhöll jag ingen märkbar hjälp. [...] Min ställning var i sanning mycket svår. Jordiska läkare kunde jag ej besöka, då jag egde förstånd i ordet, att herren, »öfverläkaren«, helst själf ville vara min läkare och hans ord och löften min medicin. – Mina krafter försvagades. Ingen hjälp förnamns af herren, och de som borde hafva burit mig sågo i allt detta blott öfverspända idéer, men med den osynlige för ögonen härdade jag ut [<] och jag står nu på segrande mark. Han blev således frisk och vittnade gärna om denna erfarenhet i de möten han fick medverka i.

Under sin tid i Frälsningsarmén blev han »med åren allt mer skild med dem i tro och uppfattning«. Han insåg »mer och mer vigten och nödvändigheten af, att äga den barnsliga och fasta tro, som Herrens lärjungar i första tiden ägde«. Han fick se hur den helige Ande kom öfver personer så, att de, såsom i bibeln står omtaladt – under hänryckningstillstånd fingose och samtala med Herren själf – uppenbara hemligheter och förutsägating, som skulleske,hvilka äfven skedde.155

155 Av sammanhanget kan man anta att detta skedde år 1891 dvs. då Karl Dufberg inte var stationerad i Stockholm. Oskar Baer skriver för övrigt inget om att han kom i kontakt med Karl Dufberg under dennes tid i Stockholm II och V (trots att så var fallet).