Exempel på profetior efter år 1901

Per-Olov Skoog, pastor i Pingströrelsen, minns från sin barndom:

Hjälmsätter var varje midsommar samlingsplats för Sprängbataljonen. Då var det stormöten i lövad loge och medlemmar kom från stora delar av vårt land. Bl.a. minns jag en del som kom från Göteborg, Uppsala, Tierp,

Stockholm, Norrköping, Nyköping m.fl. platser. Man hade egen sångbok och fana. Det var livliga möten med sång, bönebrus, profetiska budskap, dans i anden osv. Vi barn var med, mest som åskådare, då vi tyckte det var roligt att titta på »tanterna o farbröderna« som var så engagerade i sin relation till Herren. Atmosfären var fylld av Guds Ande och skrämde oss inte på något sätt, det är i alla fall min minnesbild av det hela. Senare delen av 40-talet minskade antalet tillresande och då hölls mötena i »salen« (= finrummet) hos Kaleb [Skog]. (e-brev, Per-Olov Skoog) Sven Skog skriver att »de höll på i timmar med sång, bibelläsning, predikan, bön, från morgon till kväll, flera dagar i sträck« och Eva-Brita Skog att »mötena avlöste varandra med uppehåll för mat- och kaffeservering. Logi ordnades på logen.«105

Det sista sommarmötet hölls 1960 vid Hjälmsätter (intervju, Eva Anders-

son).

Vi har haft tillgång till ett antal profetior från perioden efter år 1901, tre finns nedtecknade i Johan Skogs anteckningsbok och sammanlagt sju profetior från 1946 och 1957 från Björkvik har vi fått ta del av genom Sven Skog. Det var vanligt att profetiorna skrevs ner, vilket förutsätter att den som profeterade talade relativt långsamt, att någon stenograferade eller att flera skrev och efteråt jämförde texterna och kanske enades om en gemensam version. Hildegard Nilsson från Stockholm stenograferade vid åtskilliga sommarmöten i Hjälmsätter.

105 Bolstervar fylldes med halm och lades ut på de golvytor som hade gjorts i ordning för kvinnorna respektive männen. Trots de välfyllda programmen blev det tillfälle för ungdomar att träffas och lära känna varandra. Deltagarna var öppna för syner och en morgon kunde en kvinna berätta att en ängel hade gått runt bland bäddarna där kvinnorna låg och välsignat dem. Men Eva Säfström visste bättre. Hon och Kaleb

Skog hade tagit en promenad sent på kvällen och kommit tillbaka när alla, som hon trodde, hade somnat. Hon hade tagit på sig sitt vita nattlinne och hade letat efter sin tomma bädd genom att känna lite lätt på varje bädd tills hon fann en som ingen låg i och som alltså var hennes (intervju, Eva-Brita Skog).

Från Johan Skogs anteckningsbok Åtminstone två av de tre profetiorna i Johan Skogs anteckningsbok förefaller vara nedtecknade under det att profetiorna uttalades.106 De två första profetiorna är från år 1913 eller tidigare och den tredje från nyåret 1919. Alla tre har en notering om genom vem profetian har tagits emot och vår uppfattning är att det är Anna Fredriksson (f. Berglund) som avses.107 Vi har valt att återge den längsta av profetiorna. Den är från nyåret 1919 och texten är inskriven utan några ändring-

ar.108

Icke alla hava samma rättigheter, som I mitt utvalda folk, då i haven kämpat, haven i vunnit denna ynnest och nåd. Blott genom eder tro och lydnad har detta fallit eder till del. Nu har jag nedbrutit, nedslagit och underlagt eder de fiender som lågo hindrande i vägen för mitt livs framträdande. Det var ej någon väg lagd förut det fans ingen väg för mig, att till eder utlemna av mitt liv, ändock det var i mig inneslutit, vägen var ej förut öppnat för mitt härlighetsliv. Men nu har jag låtit mitt härlighets liv givas eder utan förbehåll och förebråelese säger Herren, ty jag har fått ut de fodringar och den rätt som jag krävde den är redan utbekommen inför mig, och nu återstår för mig att ifylla – då du har beredts [?] dertil bliver rummet fyllt av min (barmhertighet kärlek och min)109 från min sida säger herren, men jag underlägger uti eder genom denna givna gåvan, det icke bestående uti

106 Skälen för detta påstående är att skrivstilen indikerar brådska; den är relativt svårläst och innehåller språkliga felaktigheter och har brister i interpunktionen som torde ha rättats till om tiden hade medgivit det. Det finns två avstavningar, båda utan bindestreck, som vi emellertid sätter ut här: Den ena är »härligh-ets« och den andra »härsk-ande«. 107 De två första profetiorna har skrivits in på anteckningsbokens sista uppslag, och den första börjar på högersidan. Det näst sista uppslaget innehåller en profetisk sång som är upptecknad 1913. All text på dessa två uppslag är skrivna med blyerts, vilket endast gäller för dessa uppslag. Utifrån dessa fakta menar vi att profetiorna är från 1913 eller tidigare. I profetian från 1919 står överst på sidan »A.F«, vilket vi tolkar som Anna Fredriksson. Motsvarande noteringar för de två tidigare profetiorna är synnerligen svårlästa. Den ena kan tolkas som »av Fr« och den andra »gen fr«. Vi anser att även här ska man läsa Anna Fredriksson som var den »förnämsta« profetissan inom rörelsen vid den här tiden. – Beträffande läsförståelsen: se kommentaren till profetiorna i Hjälmsätter år 1946 (s. 174). 108 Johan Skog skriver i allmänhet »och« som »ock« men det är inte alltid lätt att avgöra om det är det ena eller det andra han menar, varför vi har valt att skriva »och«. 109 Det förefaller som att Johan Skog, när han skrev in denna profetia, avbröt skrivningen efter »barmhertighet kärlek och min« och satte en parentes före »barmhärtighet« och sedan efter »min« för att sedan fortsätta skriva. Förmodligen blev han förbryllad men lyckades inte förtydliga texten med parenteserna, som knappast kan ha ingått i profetian.

eder, att detta tillintetgöres, och bliver tillfullo dödat, att det ej finnes till, uti edra liv, så verkar det liv som kommer fram till eder, och då i haven smakat att jag är god så viljen i ej tillåta mig att återvända med det jag har att giva.

Och på detta nya år som i haven begynt naturligt räknat säger Herren, och även andligt räknat, ty det ligger en tvåfalldig betydelse i det år som är ingånget, ty jag har beslutat från eviga tider, att verka något enastående och sällsamt, under det år som ingått.

Waren tacksamma, och varen glada, ty jag vill ej förskjuta eller tillbakahålla något, utan i stället vill jag sträcka ut min hand och draga eder nära mig och då i kommer nära mig blir det höghet i stället för ringhet, rikedom i stället för fattigdom, frimodighet i stället för försagdhet, och det bliver brinnande nit i stället för slöhet, ty jag förvandlar säger herren, och verkar så att det förhärligar mig, mitt sinnelag blir edert i haven läst om mig om mitt livs innebörd och sådana vill jag att i skolen bliva; Tänken ej på det som i haven genomvandrat, glömmen det, tänken endast på det goda och ädla, som jag har att giva, som blir glädjande för eder att leva uti; Forsken uti detta att min fullhet som är eder lovad må bliva eder del. tänken på det och låten eder nöjja åt min nåd med den djupaste vördnad och tacksamhet inom edra bröst. Jag skall vara trofast mot eder, och hålla mitt ord och giva ut löftena, och de skola bliva eder givna. jag är ej någon sviksam källa, jag har alldrig varit så, och alldrig bliver jag det, och icke för eder mitt folk skall jag bliva till vanära och skam, utan till ära och förhärligande mitt ibland menniskobarn, som ej tro min röst, och hålla mitt ord säger Herren.

Profetior från sommarmötet i Hjälmsätter år 1946 Isak Skog och hans hustru kunde inte närvara vid sommarmötet 22–24 juni 1946 i Hjälmsätter, där Isaks bror Kaleb bodde med sin hustru Eva. Eva beslöt därför att skriva ner några av de profetior som frambars under de tre dagarna och skicka dem till sin svåger och svägerska. Den fjärde profetian har anteckningen »tungotal«, d.v.s. tungotal med uttydning.

Eva Skog har skrivit ut profetiorna på skrivmaskin, förmodligen efter att Hildegard Nilsson hade stenograferat dem. Resultatet blev en inte helt lättläst eller lättförståelig text. Förändringar kan självfallet ha uppstått, men vår uppfattning är att de texter som vi nu ska återge är en noggrann återgivning av det som profeterades. Sannolikt markerar såväl kommatecken som punkter pauser – kanske ganska långa – i talet, och profetiorna bör läsas så. Utskrifter av tal som inte är förberedda och som har stenograferats är i allmänhet avsevärt svårare att förstå än om man lyssnar till talen då intonation, pausering och kroppsspråk hjälper till.

Sven Skog skriver om profetiorna:

Det är viktigt att *<+ förstå i vilket sammanhang profetiorna framfördes.

Det var kvinnor och män som normalt levde under mycket knappa förhållanden där trosgemenskapen var oerhört viktig för dem, att finna tröst, stöd, att få vara någon. Innehållet i profetiorna är ju mycket allmänt hållna, jag ser dem mer som ett tröstens ord till de närvarande. Profetiorna var ju också bara en liten del av deras sammankomster. (e-brev, Sven Skog) Vi återger två av profetiorna. Endast några få ändringar har gjorts: pronomenet »i« skrivs »I«, några punkter och kommatecken har lagts till, och uppenbara stavfel har rättats.110 22/6 1946 kl 10

Mitt älskade folk säger Herren, Jag är nu här på min bestämmelse och eder bön, och åkallan, nu har jag den första stunden begynt att tala genom mitt ord allvarliga sanningar, men mycket värdefulla, vad jag vill tillintetgöra och borttaga skall jag inte undandraga mig att göra, det ligger behov hos mig eder Mästare och Herre. Behoven ligga inom edra bröst, de äro födda, de skola födas fram ännu djupare, då I ransaken skrifterna och förstå mer och mer av dess rika innehåll, vad jag begär och fordrar, men jag Herren den allsmäktige som ser på eder så milt och glatt med kärlek i mitt hjärta, hjälpen ligger nära icke fjärran Jag är här. Du säger låt mig känna att du är här, KÄNNA, du skall få känna och bliva glad när du känner, ty du har begärt verklighet mitt folk du har icke kommit med lystnad för att njuta, men Jag har allt med mig, även detta, lycklig ja salig skall du varda i din gärning, Mig är ingen lik, och därför får du nu begynna att vara glad se du får vara glad ty mitt verk skall föda fram till fullkomlighet, därför har jag kallat eder hit och är glad just nu. Allt är väl berett och vad jag skall verkställa det skall ske, och det hela skall framställas färdigt efter mitt beslut under dessa dagar säger Herren. 2/6 1946 kl 1 em. tungotal

Se säger Herren, du står mitt folk innesluten i ett evigt förbund, där Jag själv som är mäktig och stark, fört dig igenom de många brusande vatten, där du har våndats mer än en gång och känt dig ensam i kampen, men du är icke ensam och du går inte under, ty i förbundet med mig ligger din styrka och din kraft. Jag som tränger dina fiender undan och lägger dem vid din fot, det har skett och det sker, då känner du glädjen att vara min du är villig att lida dig igenom och du fattar att min väg är den bästa jag som har fyllt dig med ny kraft, giver dig nytt och nytt, du blir starkare modigare och erfar huru kraften verkar, huru dessa vässta pilar går fram med seger,

110 Vad som ska uppfattas som »uppenbart« är inte självklart. Vi har t.ex. inte ändrat »ransaken« till »rannsaken« eftersom någon i processen kan ha använt en gammal stavningsform.

att vinsten blir stor för mig, nu är du mitt folk i min hand lagd, jag släpper dig icke och du skall varda vad jag har tänkt, ty mina tankar äro förblivande fasta då det gäller att rädda och frälsa i dessa sista dagar dem för vilka jag har utgivet mitt liv till lösen. Salig är du som trodde ty det som skrivet står skall nå sin uppfyllelse till slut säger Herren Herren. (e-brev,

Per-Olov Skoog)

Två profetior från november 1957 Även följande två profetior har skrivits ner av Eva Skog och skickats till Isak Skog och hans hustru. Kanske var den första riktad till någon av makarna.

Hjälmsäter den 16 nov 1957 Ett stort verk i en stor mästares hand, ty vem är Gud, och vem är frälsaren Jesus Kristus, den högste, den störste, den klokaste, den visaste, allsmäktige, i sin uppenbarelse, i sin höghet fins ingen vad namn den än bär, är den liten, ringa, oansenlig, ovislig, oförnuftig, Ja säger Herren mitt folk, ställ dem alla bredvid mig och du skall säkert säga, Ja Herre, du har rätt. På mig har du lärt dig att tro, jag utplånade din syndaskuld, du blev upptagen till ett högt stånd, att du tillhör det konungsliga släktet där ovan, och du fick ett högt uppdrag, ett pund att förvalta, hur många gånger har du räknat, och räknat efter och tänkt över, hur mycket det fattas innan allt är färdigt, ditt pund är färdigt, du är långt framme, icke långt kvar. Med dessa mina ord vill jag glädja dig just nu, trött, sliten, har du gått, du har trampat, du har vänt dig om, du har sett framåt, Jag vill göra dessa stunder för dig mitt folk till glädje stunder, du behöver icke blygas, icke vara försagd, utan glad får du komma. Jag kommer glad med den stora tanken att vi snart träffas på hemfärden, säger Herren. Hjälmsäter den 17 nov 1957. Se just nu beskådar jag dig mitt folk! Grundvalen är fast, du är icke bredvid, utan på höjden och derför kan du gå emot och till den ena höjden efter den andra, och du har stigit upp, och stigit upp, och stiger upp beväpnad, när du går och går in i det höga, till dess att du går in i det högsta, dit blev du ämnad att gå. Jag mätte ut din väg, Segrens väg, Sanningens trons och lydnadens, den blev din väg, där du skulle gå, var derför glad och fröjda dig mitt folk ty framför dig ligger en lång belöningstid tid, efter allt ditt gående, all din strävan, all din flit, och all din nit om mitt namns förhärligande, ty du önskar min berömmelse inför min Fader, och däri har du själv inlagtsåmycket av dig sjelvatt du har delaktighet i denna minberömmelse, ty förhärligandet bliver gemensamt med mig och min hustru Säger Herren, och mången med mig skall prisa mitt namn, de som kunde räddas genom den väg som blev lagd dem till välsignelse och evig glädje, Säger Herren.

(e-brev, Per-Olov Skoog)