Elisabeth Jonsson

Emma Elisabeth Jonsson föddes den 26 april 1874 i Eskilstuna. Fadern drev en mindre fabrik för tillverkning av knivar. När Elisabeth var 16 år flyttade familjen till Flackersta gård som låg drygt 1,5 km väster om järnvägsstationen. Gården ägdes av Eskilstuna stad och arrenderades av fadern. Efter två år som lantbrukare flyttade fadern i november 1892 tillbaka till staden med sin familj. Elisabeth hade åtta syskon – alla pojkar – men två av dem dog som minderåriga.

Elisabeth konfirmerades i juni 1889. Hon hade påverkats under konfirmationsundervisningen så att hon bestämde sig för att leva ett »kristligt liv«, något som fadern inte uppskattade. Hon fick inte tillfälle att söka arbete utanför hemmet eftersom hon behövdes där. Fadern försökte ständigt påverka henne att överge sin tro. Detta medverkade kanske till att »ljumhet och sömnaktighet intog så småningom [hennes] själ«, men när familjen återvände till Eskilstuna blev det ändring. Hon kom i kontakt med Frälsningsarmén och tilltalades av »deras glada budskap« och ville bli medlem där. Fadern kunde inte tänka sig att hans dotter skulle bli frälsningssoldat och försökte tvinga henne att avstå. Den 15 augusti 1893 invigdes hon emellertid som soldat i Eskilstunakåren. När Karl Dufberg mot slutet av året blev kårens ledare var hon en av de soldater som sökte förbön för att bli andedöpt och »genom ihärdig bön« fick hon efter en tid sitt dop (Andeutgjutelsen).

För sin dotter Debora Bergeå har Elisabeth berättat om att hon inte fick flytta hemifrån för sin far, men att hon beslöt sig för att lämna hemmet så fort hon blev myndig, och när hon våren 1895 fyllde 21 år hade hon bestämt sig för att resa till Stockholm, där Gustaf Adolf Berglund, som hon var nära vän med, bodde. Hon gick till skomakarmästaren Carl Berglund – Gustafs far – i Nyfors för att säga adjö. Han frågade om hon hade pengar till resan, och på den frågan svarade hon nekande. Han tog då sin börs och tömde den på sin disk i verkstaden. Hon fick pengarna och de räckte precis till biljetten. Kanske var det först våren 1895 som Elisabeth fick sin kallelse att gå ut »med budskapet, att Herren är nära« (s. 46).

Något som Elisabeth inte berättade för Debora var att hon den 16 november 1894 hade tagit ut en flyttningsattest till Nordamerika. Detta var vid samma tid som »Sprängmannen Simson« uteslöts ur Sprängbataljonen (s. 66). Någon resa blev det emellertid inte. Den 13 december 1894 lämnades attesten tillbaka. Debora minns att hennes mor hade ett

litet fotografi på en man, som hade emigrerat till Amerika och som skulle ha kommit tillbaka till Sverige, men det dröjde och när han så kom var Elisabeth gift.

Vi räknar med att Elisabeth från våren 1895 arbetade som evangelist inom Sprängbataljonen, men att hon också, enligt sin dotter Debora, hjälpte Augusta och Gustaf Berglund sedan de hade fått sitt första barn, Rut, som föddes i maj 1899 i Norrköping. Sommaren 1896 var hon sannolikt i Linköping med omnejd, eftersom Albin Andersson har berättat att han blev omvänd genom Elisabeths insatser där. Den 4 februari 1898 var avskedsmöte i Eskilstuna för henne och Elfrida Skoog. De hade då verkat en tid i socknarna utanför Eskilstuna.

I augusti 1898 flyttade Elisabeth till Katrineholm i Stora Malms församling, där hon bodde på samma adress, Kungsgatan 66, som Lydia och Carl Söderström. Tiden i Katrineholm blev ett drygt år och som evangelistkamrat hade hon Mathilda Svensson från Linköping. I september 1900 annonserades Elisabeth i några möten i Eskilstuna. Av annonsen framgår att hon då bodde i Stockholm. I mantalslängden för Kungsholms församling i Stockholm kan man se att hon i januari 1901 vistades hos Augusta och Gustaf Berglund.157 I september 1901 var hon annonserad i Norrköping.

Det förefaller som att den evangelistverksamhet som hon tillsammans med evangelistkamrater utövade i Kolmården och sydöstra Södermanland var något som hon gärna berättade om för sin dotter Debora. De gick från hus till hus och vittnade om sin tro, och hade en viss framgång i verksamheten. Ett par makar i Svärta som tog emot dem var Per Otto och Klara Mathilda Eriksson i torpet Lövhagen.

Elisabeth tog Karl Dufbergs syndafall i slutet av år 1901 hårt och slutade som evangelist. En av sönerna i hemmet i Lövhagen och Elisabeth hade förälskat sig i varandra och de beslöt att gifta sig. Det var den näst äldste sonen Gustaf Adolf, två år yngre än Elisabeth, som blev hennes make. Han flyttade under sommaren 1902 in till Nyköping och tog arbete där. Den 5 oktober 1902 gifte de sig.

Elisabeth och Gustaf var osäkra på var de skulle ha sin andliga hemvist. Det blev Svenska kyrkan, samtidigt som de bevarade sina kontakter med medlemmarna i den grupp som fortsatte att i Spräng-

157 Uppgifterna på blanketten har skrivits av Gustaf Berglund och där står: »Hos mig vistas tillfälligtvis Dottern Emma Elisabeth Jonsson <«. Mantalsskrivningsförrättaren har strukit över »Dottern« och skrivit »Jungfrun«.

bataljonens namn samlas i hemmen i Nyköping. De var emellertid inte aktiva i gruppen.

När makarna år 1903 fick sitt första barn lät de döpa honom, liksom två barn som föddes 1904 resp. 1906. År 1908 fick de en son och han döptes inte »på grund af [föräldrarnas] baptistiska åsikter«. Detsamma gällde en dotter som föddes 1910 liksom för dottern Debora (Bergeå) som föddes i januari 1913. Senare under året – den 9 oktober 1913 döptes emellertid de tre yngsta barnen.

Redan i november 1913 begärde emellertid makarna att få bli medlemmar i baptistförsamlingen i Nyköping och de beviljades inträde den 7 december 1913. Den främsta anledningen var att de ville att barnen skulle växa upp i en frikyrklig församling.158 Gustaf var under en tid diakon i församlingen. I januari 1916 födde Elisabeth en son, som märkligt nog döptes i Svenska kyrkan trots att föräldrarna var baptister.159 Samma år blev Gustaf sekreterare i Södermanlands Ombudsförening inom Helgelseförbundet (s.227).

Elisabeth avled den 14 maj 1951. Hon bodde hos sin dotter Debora i Stora Skedevi i Dalarna under sin sista tid. Gustaf hade avlidit år 1934. På hans gravsten står det: »Herren är nära«.

158 Pastor i baptistförsamlingen var Elias Hane. Han kom efter hand i konflikt med samfundsledningen och med baptistförsamlingens majoritet. Han avgick från sin tjänst 15/10 1915. Den 4/4 1916 lämnade 13 medlemmar församlingen för att tillsammans med Hane bilda en »fri församling«, dvs. en pingstförsamling. Den kallades

Brödraförsamlingen. »Han köpte en snickarverkstad som han gjorde om till ett kapell« (intervju, Debora Bergeå). Den osäkra fordran som Anders Andersson vid sin död 1934 hade på Evangeliska Brödramissionen (s. 211) hörde kanske samman med denna snickarverkstad. Elias Hane bearbetade ivrigt Elisabeth och Gustaf

Pettersson för de skulle förena sig med denna församling, men de valde att fortsätta som medlemmar i baptistförsamlingen. Elias Hane flyttade år 1923 till Luleå. Två år senare ombildades Brödraförsamlingen till pingstförsamlingen Filadelfia. Anledningen till detta var att inom Brödraförsamlingen fick även personer som inte var döpta bli medlemmar och delta i brödsbrytelsen. Det kan inte uteslutas att några medlemmar från Sprängbataljonen i Nyköping sökte sig till Brödraförsamlingen. 159 Namnen på Elisabeth och Gustafs barn är Gustaf Joel (f. 1903), Gustaf Eskil (f. 1904),

Naëmi (f. 1906 men avled efter en kort tid), Gustaf Barak (f. 1908), Naemi Maria

Elisabet (f. 1910; avled 1918 i spanska sjukan), Astrid Debora Elisabeth (f. 1913) samt Gustaf Gabriel Yngve (f. 1916).