nr 13: Sprängbataljonen - En tidig pingströrelse

Elisabeth Jonsson Emma Elisabeth Jonsson föddes den 26 april 1874 i Eskilstuna. Fadern drev en mindre fabrik för tillverkning av knivar. När Elisabeth var 16 år flyttade familjen till Flackersta gård som låg drygt 1,5 km väster om järnvägsstationen. Gården ägdes av Eskilstuna stad och arrenderades av fadern. Efter två år som lantbrukare flyttade fadern i november 1892 tillbaka till staden med sin familj. Elisabeth hade åtta syskon – alla pojkar – men två av dem dog som minderåriga.

Elisabeth konfirmerades i juni 1889. Hon hade påverkats under konfirmationsundervisningen så att hon bestämde sig för att leva ett »kristligt liv«, något som fadern inte uppskattade. Hon fick inte tillfälle att söka arbete utanför hemmet eftersom hon behövdes där.

Fadern försökte ständigt påverka henne att överge sin tro. Detta medverkade kanske till att »ljumhet och sömnaktighet intog så småningom [hennes] själ«, men när familjen återvände till Eskilstuna blev det ändring. Hon kom i kontakt med Frälsningsarmén och tilltalades av »deras glada budskap« och ville bli medlem där. Fadern kunde inte tänka sig att hans dotter skulle bli frälsningssoldat och försökte tvinga henne att avstå. Den 15 augusti 1893 invigdes hon emellertid som soldat i Eskilstunakåren. När Karl Dufberg mot slutet av året blev kårens ledare var hon en av de soldater som sökte förbön för att bli andedöpt och »genom ihärdig bön« fick hon efter en tid sitt dop (Andeutgjutelsen).

För sin dotter Debora Bergeå har Elisabeth berättat om att hon inte fick flytta hemifrån för sin far, men att hon beslöt sig för att lämna hemmet så fort hon blev myndig, och när hon våren 1895 fyllde 21 år hade hon bestämt sig för att resa till Stockholm, där Gustaf Adolf Berglund, som hon var nära vän med, bodde. Hon gick till skomakarmästaren Carl Berglund – Gustafs far – i Nyfors för att säga adjö. Han frågade om hon hade pengar till resan, och på den frågan svarade hon nekande. Han tog då sin börs och tömde den på sin disk i verkstaden.

Hon fick pengarna och de räckte precis till biljetten. Kanske var det först våren 1895 som Elisabeth fick sin kallelse att gå ut »med budskapet, att Herren är nära« (s. 46).

Något som Elisabeth inte berättade för Debora var att hon den 16 november 1894 hade tagit ut en flyttningsattest till Nordamerika. Detta var vid samma tid som »Sprängmannen Simson« uteslöts ur Sprängbataljonen (s. 66). Någon resa blev det emellertid inte. Den 13 december 1894 lämnades attesten tillbaka. Debora minns att hennes mor hade ett 218