Profetia

högre magter, som talade genom dem. Ofta svimmade de af öfveransträngning och lågo under flere timmar medvetslösa. (Landshövd. 1896) När Reglerna skrevs blev andedopet ett villkor för medlemskap i Sprängbataljonen. Vi förutsätter att man då menade en tydlig upplevelse. Inom Pingströrelsen kom tungotalet att bli tecknet på andedopet. Om det fanns liknande nödvändiga och tillräckliga tecken inom Sprängbataljonen går inte att avgöra, men det kan ha varit kraften, saligheten och hängivenheten att vinna människor för Gud. Av berättelsen från andedopsmötet i Stockholm II och av Elisabeth Jonssons skildring kan man nog sluta sig till att andedopet föregicks av en tid av kamp.

Den som ville undfå andedopet kunde begära förbön »under handpåläggning« (Edmundh). Ser vi på Elisabeth Jonssons berättelse ovan, förväntades dopet ske under förbönen.

Profetian var den nådegåva som i hög grad kom att associeras med Sprängbataljonen. Åtminstone under de första åren formulerades profetiorna ofta utifrån syner. Julia Dahlgren berättar från tiden i Frälsningsarmén om soldater som såg syner:

Somliga stodo i Anden inför stora skaror af folk, till hvilka de talade och sjöngo sånger. Andra sågo några af de syner, som omtalas i bibeln, återigen andra tyckte sig vandra i hednaländerna, i stora skogar; voro både hungrige och törstige, men funno frukt på träd, med hvilken de stillade sin hunger, och källor, där de kunde släcka sin törst, samt predikade för hedningarne, omtalade hvar den sanne Guden fanns och huru de skulle söka och finna

Honom. Även Lydia Söderström fick i syner läsa i en bok:

Herrens Ande har sedermera ofta fallit öfver mig, och understundom då jag varit i Anden, har för mig öppnats en bok, hvarur jag fått läsa högst sällsamma ting, af hvilka några innehöllo förskräckliga straffdomar, som skulle komma att drabba de skrymtaktiga kristna, och andra åter voro profetior, syftande på Sprängbataljonens framtid. I Anden har jag äfven fått sjunga många profetiska sånger och tal. Oskar Baer skriver om sitt besök i Eskilstuna innan Sprängbataljonen bildades:

Själf blef jag i tillfälle att resa dit och erfor att det verkligen var Guds Helige Ande, som var å färde, till svar på mångas böner. Ja, att den var utgjuten så, att söner och döttrar föllo i hänryckning, sågo underbara syner

och profeterade, såväl uti att genom Anden förutsäga ting, som skedde och komma att ske, som ock i den Helige Ande tala och sjunga till upp-

byggelse. (Andeutgjutelsen) Daniel Hallberg berättar om en ung pojke som gick till ett av Sprängbataljonens möten för att störa, men han hann emellertid knappt innanför dörren, förrän en person med profetisk gåva reste sig upp, avslöjade hans tankar och skildrade hela hans liv.

Pojken blev så överrumplad, förkrossad och överbevisad om synd, att han med detsamma lämnade sig åt Gud och blev frälst. Eftersom liknande händelser ej hörde till sällsyntheterna, blev många övertygade om att Gud var med i denna nya verksamhet. (EH 15/4 1954) Det förefaller som att profetiorna under den första tiden huvudsakligen förmedlades via syner.

Inom Pingströrelsen blev det tidigt praxis att man inte profeterade offentligt om en profetia gällde en bestämd person som profeten visste namnet på och profetian gällde vad vi kan kalla privata förhållanden. Vid Julias första syn i Eskilstunakåren nämnde hon namnen på dem som enligt synen inte var frälsta. När hon skrev ner denna berättelse hade sex eller sju år förflutit, men hon tog inte avstånd från att hon hade offentliggjort namnen. Detta tolkar vi som att det inom Sprängbataljonen förekom offentligt profeterande som ett led i församlingstukten.

Utöver Reglerna har vi endast haft tillgång till två profetior och de finns tryckta i traktaten »Herren är nära«. De »blefvo nedskrifna« år 1894 i Göteborg. Den första lyder:

Så säger Herren den Helige: »Jag har upprest ett heligt baner. Detta må du veta, du folk! Jag skall hopsamla ifrån alla folk de helige, som finnas, och ställa dem under detta baner. Jag skall utgjuta min ande och kraft öfver dem och sätta dem i stånd att öfverallt springa fram som gödda kalfvar och öfverstiga allt orent som kommer i deras väg. Detta må du veta, du folk: Du skall ej på något sätt kunna hindra dem i deras framfart, ty Jag, Herren Zebaoth, anför detta

Mitt heliga folk. Profeter skall jag ur detta mitt folk sända till alla jordens folk för att ännu en gång bevisa min makt och kraft.

Kraft skall gifvas dem att utdrifva all helvetets makt och uppväcka döda, så att enkor skola återfå sina barn, för att de tillsammans skola få lefva och möta Mig på skyar.84 Detta skall Herren, Herren utföra. Mina löften äro ja och amen!« Den andra profetian inleds med en uppmaning: »Herrens ord skedde till mig: ’Du människobarn, gör dig redo att skrifva hvad Jag den Allsmäktige skall tala!’ «

Själva profetian har följande lydelse:

Så säger Jesus Kristus, den klara Morgonstjernan: Glädjens och fröjden eder, I mina heliga, ty stunden är snart inne, då Jag sjelf skall hämnas eder! Den starka ängel, som utropar: Fallet är det stora Babylon! Fröjdas äfven öfver att stunden snart är inne, då han skall få utropa detta. Jag Jesus Kristus, som ännu med kärlek omfattar ett upproriskt och horiskt människoslägte, skall snart utan förbarmande störta dessa, som dag efter dag blott hafva orenat och försmädat det som var mig heligast. De skola i evigheters evighet få vistas på jorden, deras helvete (Anm.

Jemför Es. 34 kap.) bland alla vederstyggliga djur och foglar. Hennes, Babylon, synder räcka ända upp till himmelen. Många heligas och profeters blod skriar i dag om hämd på henne. Ropen derför ut till alla:

Skynden eder, dragen ut från henne! Tiden hastar! Intet ögonblick är att förlora! Om I icke gören detta, så skolen I allesammans få del i hennes förskräckliga plågor! Så säger Jesus Kristus, som har ögon som eldslåga: Jag ser in i ditt hjärta, du narraktiga väktare på Zions murar! Du är ej lefvande, utan död! Du har ingen delaktighet i Mig! Jag afskyr dina och dina medbröders myckna visor och spel. Jag afskyr edert jemmerliga framträdande inför Mig! I gån ut till enfaldiga menniskobarn med hufvudet och hjärtat fullstoppadt med mänsklig visdom och lärdom! Eder falska kärlek gäller intet inför mig. I ären fullstoppade med Fariséernas surdeg. I lismen och öfverdragen med egenrättfärdighet och ögontjenst. I gån alltid slingriga stigar! Det ord, Jag Jesus Kristus talat, skall döma eder på den stora dagen. En stor förskräcklig dag, då allt skall fråntagas eder och edert kött skall blifva naket och öfverlemnas åt antikrist, att trampas och uppbrännas i eld.

Jag Jesus Kristus, A och O, Davids ättling, samt den Klara Morgonstjernan, har sjelf uttalat denna dom och skall snarligen gå i fullbordan.

84 Tanken kan ha varit att en änka som av ekonomiska skäl inte kunde behålla sina barn, skulle återförenas med dem om maken återuppstod från de döda.

Karl Dufberg var inte förtrogen med profetian när han mötte den i Eskilstuna. Men han upplevde att det var Guds Ande som verkade.

Jag handlade i fullkomlig öfvertygelse efter de föreskrifter jag fått genom uppenbarelse; dock förstod jag ej alltid att göra urskilnad på det rätta och det orätta. Det uppkom nemligen falska andar, som talade emot det, hvilket vi i förstone fingo uppenbaradt; och som äfven stred emot bibelordet.

Förskräckliga härjningar gingo öfver den nyanlaggda Herrens plantering, som nyss börjat slå rot och blomstra. De strider, som jag och många med mig utkämpat, kunna icke med ord beskrifvas; ty i den mån, som Guds regn föll och Guds nådessol sken på Herrens lilla åkertäppa, växte äfven ogräs upp, och att få det bortrensadt har ej varit en lätt sak. Genom det jag sett och erfarit, förstår jag mera nu af Herrens utsagor, hvilka voro förutsagda om de farliga tiderna: ty Satans underverk gå i jämbredd med Guds väldiga gärningar. Då Herren utgjuter sin Ande, så att söner och döttrar profetera och se syner – gör Satan äfven det. Gör Herren de sjuka helbregda – ja, Satan kan äfven göra det. Då i den Helige Ande det talas med tungor, – efterhärmar äfven Satan och gör likaså; och då Jesus

Kristus döper med den Helige Ande, söker äfven Satan döpa med sin ande.

Därför heter det: »Pröfven andarne om de äro af Gud.« (Andeutgjutelsen)

Lewi Pethrus skriver att »deras stora misstag var, att de gjorde alltför stort nummer av profetians gåva och lät sig ledas av densamma i stället för att, som Paulus säger: ’pröva allt och behålla det goda’ « (Pethrus 1953 s. 212), och Daniel Hallberg skriver att »personer med profetisk gåva kom på ett osunt sätt att dominera verksamheten, och genom de missgrepp, som till följd av detta gjordes, kom hela verket att lida obotlig skada« (EH 15/4 1954). Det kan inom Sprängbataljonen ha funnits ett rutinmässigt utnyttjande av profetians gåva och som resultat därav en hög andel »otillförlitliga« profetior. Det var nog inte sällsynt att profetiorna tog över det sunda resonemanget i församlingarna omkring beslut som skulle fattas (i den mån sådana överläggningar ägde rum).

Adrian Holmberg skriver om Sprängbataljonen efter år 1901:

Jag var med, jag vet hur det gick till i den. Jag har i min ägo en samling profetior från mötena där. Dessa profetior frambars av profetissor. Dessa vände sig direkt till någon närvarande med ett budskap från Gud. Den eller den skulle göra det eller det. Under det man väntade, blev ingenting gjort.

Och där satt de med tomma händer och sina profetior. (Holmberg 1980 s. 91)