7. REGLER, LÄRA, ORGANISATION OCH VERKSAMHET

Vi kommer här att behandla regelverk och lärosatser samt organisation och verksamhet, delvis utifrån en jämförelse med vad som gällde inom Frälsningsarmén. Kapitlet är relativt fristående från de föregående vilket innebär att upprepningar förekommer av det som redan sagts. Det var nog först i februari eller mars 1894 som Karl Dufberg funderade på att lämna Frälsningsarmén där han i nästan tio år gett all sin tid och alla sina krafter. Det som han möjligen hade upplevt som mindre bra hade skymts av det han värderade högt. Men från årsskiftet 1894/95 fick han uppleva ett motstånd från en del av kårens soldater och framför allt från sin närmaste chef, James Toft. Det gjorde att han var mer öppen för kritik än tidigare och såg sådant vilket han menade hade försämrats sedan Armén kom till Sverige och som behövde rättas till. Men i det stora hela sympatiserade han med det Frälsningsarmén stod för.

Den 30 mars 1894 fick Julia Dahlgren i en syn (s. 34) se den text vilken kom att utgöra inledningen till Reglerna, som är en sammanställning av totalt tio syner. Den sista fick hon den 9 juli.

Det är inte troligt att Karl och Julia före 30 mars 1894 hade samtalat särskilt mycket med varandra om vad som skulle gälla för en eventuell ny »frälsningsarmé«. Verksamheten upptog mycket av deras tid och dessutom hade Julia sitt arbete med kanske 12 timmars arbetstid på vardagarna. Karl fokuserade på människors frälsning och andliga upplevelser i nuet, inte på att forma en framtid. Julia var nog mer öppen för att tänka på ett alternativ till Frälsningsarmén. Om det var så, är det rimligt att anta att de syner som Julia såg den 30 mars byggde mer på hennes föreställningar än Karls, och att de övriga synernas innehåll, efter att han hade accepterat att bli ledare för Sprängbataljonen, även påverkades av honom. (Vi har valt att i vår framställning inte utesluta möjligheten att innehållet i Reglerna mer eller mindre medvetet kan ha påverkats av Karl och Julias personliga föreställningar om vad som skulle gälla.) Inom Sprängbatataljonsgruppen fanns också personer

med erfarenheter från andra samfund än Frälsningsarmén. Dessa personer kan också ha haft ett visst inflytande. Det finns dessutom avsnitt i Reglerna som bygger på en bokstavlig tolkning av bibeltexter. Vi kommer i det följande se att i Reglerna finns inslag av »lärosatser« blandade med föreskrifter eller bestämmelser (regler) samt mer allmänt hållna texter. Det finns emellertid ingen systematik i framställningen och endast ett fåtal frågor tas upp. Vi menar att Reglerna ändå ska ses som ett uttryck för både den lära och de regler som skulle gälla för Sprängbataljonen, men med väsentliga delar ur Frälsningsarméns lära och regelverk som outtalad grund. Frälsningsarméns lärosatser – tio s.k. artiklar – hade fastställts av William Booth år 1878. I den första artikeln läggs fast att texterna i Bibeln »äro av Gud ingivna och att de allena utgöra det gudomliga rättesnöret för kristlig tro och kristligt leverne« (Petri s. 65-66). Artiklarna skiljer sig främst från Metodistkyrkans genom att inget sägs om dopet eller nattvarden. Laura Petri skriver att »i vanligaste praktiken inskränker sig salvationistens teologi till två punkter: 1. Jesus är Gud. 2. Frälsning finns i Jesu blod. För dessa två punkter kämpar han intill fana-

tism« (Petri s. 68-69).

För att bli soldat i Armén skulle man ha läst igenom soldatreglementet, som »tillkom för att ange måttstocken för vad en frälsningssoldat bör vara« (Kjäll s. 875), och ha undertecknat nio s.k. krigsartiklar, vilket innebar att man bland annat lovade att avsäga sig världen med dess syndiga nöjen, avhålla sig från rusgivande drycker, avstå från allt opassande tal, avstå från att läsa dåliga böcker och tidningar, inte tillåta sig något bedrägligt uppförande, lyda sina officerares lagenliga order samt »använda så mycken tid, krafter, medel och inflytande jag kan för att befordra frälsningskriget« (Petri s. 86-87). Efter invigningen fick man ett soldatpass, av vilket det bland annat framgick att man som soldat skulle »vara genom den helige Ande eldad för andras frälsning«

(Malmström s. 290). 64

Något som Sprängbataljonen inte tog över från Frälsningsarmén var synen på andra kristna. Armén uttalade sig inte i officiella sammanhang kritiskt om andra kristna rörelser. Inom Sprängbataljonen var det annorlunda. Åtminstone under den första tiden tycks nästan alla kristna

64 Vi förutsätterhärattsoldatpassetföreår1900hadeungefärsammatextinnehåll som omkring 1930. »Soldatpasset är en typisk nordisk företeelse« (brev Sven Nilsson).