Jönköping

väntan att såsom skedde från en enkel piga bli en Herrens profetissa. (DN

5/4 1899) Östgöten i Linköping citerade denna artikel den 6 april och skriver att »Dagens Nyheters afsked till bataljonen innehåller kort och godt, att Stockholm icke sörjer öfver förlusten – och ho vet, om vi skola få skäl glädja oss åt presenten«. Föreståndare i församlingen, sannolikt fram till sent på hösten 1898, var Karl Dufberg. Han efterträddes av Arvid Berglund. Ett år senare blev hans bror Gustaf Berglund föreståndare. Denne stannade till mitten av år 1901 då Oskar Baer tillträdde tjänsten.

I september 1894 hade församlingen i Stockholm ca 40 medlemmar (s. 73) och år 1895 (troligen i slutet av året) ca 100 (Landshövd. 1896). Enligt mötesreferatet i Figaro den 19 mars 1898 (s. 79) bör det ha varit minst 50 medlemmar våren 1898. Ett år senare var medlemsantalet kanske lägre än 30; vi utgår då från att det var tre gånger så många kvinnor som män. Enligt referatet ovan var det sex manliga medlemmar med på avskedsmötet. Vi har namn på 44 personer som sannolikt blev medlemmar åren 1894–1901.

Anna Berglund och Lydia Pettersson fick ta ansvar för Sprängbataljonens verksamhet i Jönköping under den första tiden.

De började omedelbart hålla möten i en goodtemplarlokal på Brahegatan *<+ och samlade längtande och sökande människor kring sådana ämnen som Herrens återkomst, andeuppfyllelsen, begravningen med Kristus i dopet och församlingen som en Herrens kämpaskara.47

Enligt Robert Fur ska de ha kommit redan hösten 1894. Vi förutsätter att de inte kom ensamma med tanke på den ringa erfarenhet de hade. Karl Dufberg, som hade varit kårchef i Jönköping, torde ha hjälpt dem tillrätta den första tiden.

Robert Fur hade fått Sprängbataljonens historia berättat för sig av »en av de siste på skansarna, nämligen maskinisten Gustaf Carlquist

47 Alla citati detta avsnitt är hämtadefrån Furs artikel i Svenska Posten år 1977. Som vi har nämnt innehåller artikeln flera uppenbara fel. – Fur skriver t.ex. omväxlande »Carlquist« och »Carlstedt« i stället för det korrekta »Karlstedt«.

[Karlstedt]«. Gustaf och hans hustru Fatima hade från omkring 1892 tillhört Jönköpings missionsförening, men »fullt tillfredsställda hade de likväl inte känt sig«. Efter förmiddagsmötet en söndag »kände de sig djupt bedrövade och började bedja om ’droppar ej endast men skurar’ «. Det är vid denna tid som makarna Karlstedt kom i kontakt med Sprängbataljonen, och den 29 september 1895 döptes de tillsammans med några andra i Vättern. Fur skriver att dopet ägde rum 29 september 1894 medan uppgifter i Filadelfiaförsamlingarna i Huskvarna och Jönköping anger 1895, ett årtal som vi bedömer vara det korrekta.48 »Dopstället var den vackra platsen strax söder om Kaptensbo«, som ligger ett par kilometer från Jönköpings järnvägsstation i riktning mot Bankeryd. Dopförrättare var Anders Andersson.

Robert Fur skriver att efter dopet följde dagar som hade något av bröllopsglädjens ljuvlighet över sig, och många bönestunder höllos. En av dessa blev särskilt minnesrik, i det flera av deltagarna, bland dem Carlstedts upplevde detsamma som lyssnarna till Petri predikan vid den första kristna pingsten. (Lokalen var den gången Smedjegatan 34.) Den första kärlekens eld brann i deras hjärtan, och gemenskapens sötma var utgjuten bland dem, så att de glömde tiden, medan lovprisning och profetiskt tal gick över deras läppar.49 Senare fick »någon ett budskap, att Carlstedts skulle leda den lilla gruppens möten. Han [Gustaf] kom så att under en lång tid stå i centrum.«

Anders Andersson var församlingens föreståndare från någon för oss okänd tidpunkt under år 1897 fram till hösten 1898, då han efterträddes av Daniel Lagerblom. Denne slutade hösten 1899, då Carl Söderström blev föreståndare. Söderström flyttade vidare efter ungefär ett år och det var sannolikt då som Gustaf Karlstedt fick ansvaret för församlingen. Vi har i våra efterforskningar inte kunnat finna några uppgifter om medlemmar som kan ha tillhört Sprängbataljonen i Jönköping före år 1902 utöver makarna Fatima och Gustaf Karlstedt.

48 Det är svårt att tro att man redan i slutet av september 1894 hade kommit igång med mötesverksamhet och ordnat en församling. 49 Enligt Reglerna skulle man vara andedöpt innan man blev medlem. Robert Fur kan ju ha utgått från att man vanligen blev andedöpt efter vattendopet och anpassat sin berättelse efter det.