Maktkampen mellan dessa två kom att få en allt tydligare karaktär av motsättning mellan folkgrupper.1 Det förstärktes i hög grad av kravaller med dödlig utgång i stadsdelen Kamenge i Bujumbura i januari 1962. De ansvariga för oroligheterna var medlemmar i organisationen Jeunesses Nationaliste Rwagasore (JNR), en förening av unga militanta tutsier, som inför självständigheten fick en slags paramilitär ställning av regeringen för att upprätthålla ordningen i de afrikanska bostadskvarteren i Bujumbura. Fackförbundet Syndicat Chrétiens, som dominerades av hutuer, klagade i början av 1962 på JNRs framfart och anklagade dem för att utså hat och aggression. Den 14 januari hölls ett JNR-möte i Kamenge, vilket utmynnade i en jakt på hutuer, aktiva inom Syndicat Chrétiens, eller i partiet Parti du Peuple. Flera ledande hutuer dödades och hus stacks i brand. Under fortsättningen av året inträffade ett flertal liknande incidenter, om också inte av samma omfattning.2 Även om motsättningar såg ut att i första hand bero på motsättningar mellan två folkgrupper, så var de sociala och politiska dimensionerna av större betydelse. Medlemmarna i JNR hade god utbildning, men var utestängda från de poster i samhället som gav prestige och inflytande. Under läsåret 1963/64 ökade spänningen också mellan hutuer och tutsier vid två av landets viktigaste lärosäten, landets universitet och Collège du Saint Esprit, båda belägna i Bujumbura.3 I parlamentet ledde motsättningarna till bildandet av två grupperingar, en hutudominerad, känd som Monrovia, och en tutsidominerad, Casablanca. I båda grupperna fanns trots allt medlemmar från båda folkgrupperna. Inom UPRONA gjordes försök att jämna ut motsättningarna.4 I stället tilltog spänningen mellan hutuer och tutsier. Kungen tog inte ställning i konflikten mellan folkgrupperna, utan försökte de första åren att fördela delar av makten lika mellan hutu och tutsi. Premiärministrarna var omväxlande tutsi och hutu. I början av januari 1965 avskedade kungen den dåvarande premiärministern, Albin Nyamoya, som var tutsi, och tillsatte en hutu, Pierre Ngendadumwe. Tre dagar efter sitt tillträde dödades den senare av en flykting från Rwanda. Lemarchand framhåller att bakom scenen var gruppen Casablanca och 1 Lemarchand 1994 s 64ff. 2 Lemarchand 1970 s 347‒349. 3 Lemarchand 1970 s 347, 359. 4 Lemarchand 1994 s 64.
174
