Returadress: Mediaservice Box 5087 291 05 Kristianstad
9.2005 Den oberoende affärstidningen för nordisk livsmedelsindustri Abonnemang: Mediaservice AB, 044-10 10 22, pren@salt.se Ejdergatan 31, 444 55 Stenungsund • Tel: 0303-678 20 • Fax: 0708-10 44 31 Redaktion: Stellan Löfving, chefredaktör och ansvarig utgivare Jonathan Newton, utrikesreporter • Lars Josephsen, reporter Danmark För mer information, se även www.salt.se och www.foodwire.se Lösenord till www.foodwire.se: blue
Knöligt värre: Den Gröna Ön drunknar i potatis
…ROBOTEN KÄKAR KEX På kexföretaget Mcvitie’s testlabb i brittiska High Wycombe finns det mest osannolika vi läst om idag: en robot som äter kex. Denna för ändamålet specialutvecklade Crumb Test Dummy, som den kallas internt, är en fullskalig, människoliknande docka i orange plast försedd med plasttänder och en motoriserad mun (den senare förmodligen designad efter Annika Lantz, red. anm.), och matas dagarna i ända med kex för att labbpersonalen ska kunna utröna vilka kexvarianter som smular och inte. ”Smultestdockan har en oupphörlig aptit och behöver inte sluta [äta] för att andas”, förklarar Liz Ashdown på Mcvitie’s för BBC. Till saken hör att dockan ingalunda är till för att hjälpa till att hitta den kexbakningsmetod som genererar kex som INTE smular, om någon nu trodde det. Tvärtom: på företaget är man ute efter de kex som smular MEST. Faktiskt. Ty ju mer smulor, desto mer vällagade är kexen, lyder den på företaget förhärskande uppfattningen. Detta har vi misstänkt länge. Särskilt när vi vill ta oss ett kex till kaffet i sängen på söndagsmorgonen; att kextillverkarna anstränger sig för att vi ska smula ner oss så mycket som möjligt!
En gång i tiden svalt irländarna ihjäl av brist på potatis. Idag svämmar ön över av knölar.
Det är bara lite över 150 år sedan som potatisen orsakade den största katastrofen i Irlands historia: An Ghorta Mór, den stora hungern. Idag, på det industrialiserade 2000talet, har irländarna fått det rakt motsatta problemet med sin favoriträtt. Historien om Irland är historien om potatis. Bland grannarna i Storbritannien är det där med irländarna och deras potäter ett stående skämt – ”Irländsk bankett: en potatis och ett sexpack med Guinness” är en av de snällare varianterna. Ty på den gröna ön har potatisen utgjort den allomfattande basen i mathållningen ända sedan de första potatisarna, enligt skrönan och legenden, flöt iland från sänkta spanska skepp efter att Storbritannien besegrat den spanska ”oövervinnerliga armadan” i sjöslaget 1588. Reseskildraren Philip Lucksome konstaterade exempelvis år 1780 att fattiga irländare levde på potatis och mjölk – kött fick de på sin höjd smaka till jul. Det var emellertid ett recept på katastrof.
vuxit. Rötan fortsatte i hela fem år, och man uppskattar att en miljon irländare – från en befolkning på åtta miljoner – svalt till döds: valhänt hantering av krisen från den brittiska centralmakten gjorde inte saken bättre. I ren desperation sökte sig massor av människor därför till Amerika, varför potatiskatastrofen blev den utlösande orsaken till den massiva utvandringsvåg som nära nog halverade Irlands befolkning, och som ännu idag kraftigt sätter sin prägel på det amerikanska samhället, exempelvis i New York och Chicago.
RÖTA
MÄTTAD MARKNAD
1845 visste ingen vad Phytophtora Infestans ns var för något. Men hur denna potatisröta yttrade sig, skulle de strax bli varse, när det på hösten var dags att ta upp potatisen: det enda som fanns i jorden var en svart, slafsig och ruttnade sörja där potatisarna skulle ha
Men idag råder det rent motsatta problemet: nu producerar Irland alldeles för mycket potatis. Den inhemska marknaden är mättad flera gånger om och någon exportmarknad finns inte, rapporterar Reuters. Till råga på allt importeras processad potatis i form av chips, och
…men för 160 år sedan var det precis tvärtom
sist i salt
9.2005 • MÅNDAG 14 MARS
Psst! Har du hört att...
nu är landets 150 största potatisodlare, som redan idag producerar tre fjärdedelar av grödan, på väg att lägga under sig allt fler av småodlarna. Irland har de senaste decennierna nämligen genomgått en stor förvandling, och har med hjälp av EU-pengar gått från att vara traditionellt fattigt och efterblivet till att bli ett modernt industriland, ett välstånd som alltså märks ända ut på potatisåkern. IRA-KNEP
Ett kärt besvär alltså, och inte ens den vanvördiga ärkeirländska vitsen är längre särskilt sann - om den irländske bonden, som skrev till sin fängslade IRA-medlem till son, och klagade över att han nu inte hade någon som kunde hjälpa honom att sätta potatisen, när grabben satt inne. ”Nej nej nej!!” skrev sonen tillbaka, ”du får inte gräva upp potatislandet, där har jag alla vapnen gömda!” Brevet snappades givetvis upp av fängelsecensuren, och det stod inte länge på förrän ett kompani brittiska soldater bultade på dörren hemma hos fadern, och grävde upp hela landet i jakten på vapengömman, fast utan att kunna hitta den. Fadern skrev ännu ett brev till sonen i fängelset och berättade förbryllat om razzian, och fick till svar: ”NU kan du sätta potatisen!” Jonathan Newton
• svensk affärs- och livsmedelstidning • måndag 14 mars 2005 • Antalet utställare på Elmia Food Mart har halverats sedan förra upplagan. En kategori av utställare har dock hjälpt upp siffrorna: snusföretagen. Vart man än vänder sig skyltas det med snus – med eller utan tobak. Bland utställarna finns företaget Nicofree från Trångsviken i Jämtland, som nu tar steget in på USA-marknaden. Bland de snusföretag som ställer ut på Elmia Food Mart finns allt från giganten Swedish Match ned till riktiga uppstickare som det helt nystartade företaget Real Taste, som marknadsför ett niktonfritt snus med just namnet Real Taste. Real Taste-snuset är baserat på te och smaksatt med bland annat salt, salmiak, rökarom och bergamottolja. Grundaren Stefan Hermansson har haft som mål att skapa en nikotinfri produkt som smakar som snus. Anneli Hellström, vd för jämtländska Nicofree, har inte haft den målsättningen. Däremot ville hon skapa den där ”pirrande känslan” under läppen som man får av vanligt snus. Hennes produkt Choice finns nu i fyra varianter, pepper, mumma, lemon och apple, där den sistnämnda lanserades på Elmia Food Mart.
i EU Snuset intog Elmia Tagatose under 2005 grannländer, och Nicofree har redan igång ett dotterbolag i USA. Man manövrerar sig fram försiktigt där borta, och Anneli Hellström tror att det kan dröja till i höst innan man är igång på riktigt. INGEN MATCH FÖR MATCH
Anneli Hellström är Nicofrees vd, grundare och majoritetsägare.
Anneli Hellström är inte direkt blygsam av sig, och när hon talar om företagets långsiktiga vision får man en grym deja
vú-känsla. Det är som att höra 90-talets glada Internetentreprenörer igen. ”Tio procent av alla världens nikotinister. Det siktar vi på. Men för att klara det kanske vi behöver ha tio år på oss”, säger hon med stort allvar i rösten. Snuset säljs redan över hela Sverige samt i Norge och Finland. I Finland har man lyckats manövrera sig förbi byråkratin kring EU:s snusförbud, som inledningsvis satte käppar i hjulet. ”Vi fick ta bort ordet ”snuff ” från förpackningen. Och så får vi inte ha vår webbadress på dosan, för då kan man klicka sig fram till det ordet på nätet”, säger Anneli Hellström och skakar på huvudet. För att besegra världen krävs dock mer än export till två
salts syn på saken
sist i salt
sidan 2
sidan 8
TIO PROCENT
Var är matchen?
Men allt snus är som bekant inte fritt från nikotin. Tvärtom. Och på Elmia Food Mart kan man finna både giganten Swedish Match och uppstickare som Skruf, Gustavus och Fiedler & Lundgren. I förstone kan det se ut som om Swedish Match har fått det hett om öronen, men för att nyansera bilden en aning pryder bolaget sin jättemonter på mässan med en topplista som visar att den konkurrent som tagit mest av marknaden är Gustavus. Snusmärket övertogs för en tid sedan av Gallaher och har nu satsat på en mer aggressiv prissättning. Trots detta har man fortfarande inte tagit mer än ett par procent, enligt de AC Nielsensiffror som Swedish Match presenterar. Fiedler & Lundgren och Skruf ligger strax bakom, medan Rocker och Gotlandssnus har en bit kvar till den först procenten. Utmanarnas totala marknadsandel understiger tio procent med god marginal än så länge. Stellan Löfving Läs mer om Elmia Food Mart på sidorna 4 och 5
Ön som drunknar i potatis
Arla Foods Ingredients lämnade den 1 mars in en ansökan om godkännande av sötningsmedlet tagatose som så kallad novel food. Därmed kan tagatose nå EU-marknaden redan under innevarade år. Arla Foods Ingredients ansökan lämnades till den brittiska livsmedelsmyndigheten Food Standards Agency, FSA. FSA har nu 90 dagar på sig att ta fram ett första utlåtande. Utlåtandet går sedan på cirkulation till alla de 25 EU-länderna, vilka i sin tur har ytterligare 60 dagar på sig att kommentera utlåtandet. Om processen avlöper utan problem på vägen, kan således tagatose vara godkänt i EU redan under 2005. Arla Foods köpte tillverkningsrättigheterna för tagatose från patentägaren Spherix 1996, och har således en rimlig chans att nå ut ordentligt med produkten inom tio år efter det att man gjorde affären med Spherix. Ämnet är i dagsläget godkänt i USA, Korea, Australien och Nya Zeeland. Arla Foods tillverkar sötningsmedlet i dotterbolaget Sweetgredients, som drivs tillsammans med tyska Nordzucker. Produktionen sker vid en fabrik i Hannover, men om volymerna ökar finns planer på att bygga ytterligare en enhet för produktion av tagatose, sannolikt i anslutning till Arla Foods storysteri i danska Taulov. Beslut om detta väntas under 2005. Stellan Löfving