INNEHÅLL
Förord av Jenny Sjögreen, referensgruppen
7
Inledning
12
Inledande samling
32
Berättelse 1: Kyrkoåret
35
Fördjupande berättelse: Den heliga familjen
47
Berättelse 2: Skapelsen
55
Berättelse 3: Arken och floden
64
Berättelse 4: Den stora familjen
72
Berättelse 5: Uttåget
80
Berättelse 6: De tio bästa sätten
89
Berättelse 7: Arken och tältet
98
Berättelse 8: Arken och templet
105
Berättelse 9: Exil och återkomst
113
Fördjupande berättelse: Profeterna
120
Fördjupande berättelse: Jona, den motsträvige profeten 128 Fördjupande berättelse: Bibelns böcker
136
FÖRORD
”När började du tycka om äpplen?” Ungefär så svarade jag när jag som tonåring fick frågan från klasskompisar om när jag började tro på Gud. Deras respons var nästan alltid likadan: ”Jamen, det har jag väl alltid gjort, jag minns inte när jag började äta äpplen”. ”Exakt. Så är det med Gud och mig”, kunde jag då fortsätta, ”jag har nog alltid trott på Gud, men jag har inte alltid haft ord för det. Ord för min tro hittade jag när jag var konfirmand …” Utgångspunkten i Godly play är att barn redan vet något om Gud. Barnet och Gud har en relation. I leken hittas språket, både bönens – det mellan varje enskilt barn (och vuxen) och Gud, men också det oss människor emellan. Genom berättelserna får barnen smaka på både den bibliska och den kristna traditionens ord samtidigt som de tillsammans med ledarna får pröva och upptäcka de egna orden för sin tro och upplevelse av det Heliga. Godly play har sin grund i montessoripedagogiken. Maria Montessori (1870–1952) trodde på barnet. ”Hjälp barnet hjälpa sig själv”, är hennes devis. Hon menade att en väl förberedd miljö är den tredje pedagogen (barnet är den första och pedagogen den andra). Maria Montessori var bland annat lärare och levde i en homogen religiös kontext i Italien. I hennes skola fanns ett atrium, en kyrksal eller ett andaktsrum, precis som det fanns rum för matematik, språk, geografi och så vidare. I det rummet kunde det andliga och religiösa språket växa. Jerome W. Berryman, som utvecklade Godly play, inspirerades av Maria Montessori och hennes kollega Elizabeth Cavaletti, deras tankar om barnet och deras metoder för mötet mellan kyrkan och barnet. En Godly play-samling är en helhet; man ser varje barn och bjuder in barnet till cirkeln, man gör sig redo tillsammans att lyssna, man lyssnar till en berättelse (efter manus berättaren lärt sig utantill och med särskilt material Förord
!
för att åskådliggöra berättelsen), man undrar tillsammans med särskilda frågor och man undrar och arbetar enskilt (till exempel genom att måla, läsa, skapa med lera, bygga med klossar, leka med berättelsematerialet), och så samlas man igen för att fira en enkel fest tillsammans, innan man avslutar med bön och välsignelse och lämnar varandra. Alla delar i samlingen är viktiga, men ibland har man inte tid att göra alla delar. Då kan man göra samling, berättelse och gemensamt undrande och fortsätta nästa gång med samling, kort påminnelse om berättelsen och det egna arbetet. Det är viktigt att ge barnen chans att reflektera och undra både gemensamt och enskilt. Förutsättningarna för att ha Godly play ser förstås olika ut i olika församlingar. En del kan inbjuda till miniorer eller motsvarande och ha en fast grupp under en termin, en del kan använda Godly play på sina förskolor vid olika tillfällen och ytterligare andra kan ha det som söndagsskola. Jerome W. Berryman har ofta påpekat att Godly play inte ersätter allt arbete med barn i kyrkorna, det tål att påminna om här. Det grundläggande förhållningssättet håller för det mesta man gör, eftersom det handlar om syn på människan och barnet och tron, men metoden i sin helhet kompletterar annan verksamhet. Under de år jag har arbetat med Godly play har jag aldrig haft en återkommande grupp. En kärna med några få barn återkommer regelbundet, men det är en öppen verksamhet under gudstjänsttid. Söndagsskolan har dessutom haft ledare som arbetat på andra sätt, gjort på olika vis, jag har varit den enda som gjort Godly play. Det är en utmaning, men det går det med! Undringsstunderna är högtidsstunder. Med början i frågor som ”Vad tycker du bäst om i berättelsen?” till ”Vad tycker du är viktigast?” till ”Kan man ta bort någon del och ändå ha hela berättelsen kvar?” får man leka och pröva och lära tillsammans. Diskussioner kan utbryta, men barnen är fenomenala på att hitta lösningar. Att jag har rätt betyder inte nödvändigtvis att du har fel, är något jag ständigt får lära mig när vi samtalar om vad som är viktigast i adventberättelsen; herdarna, Jesusbarnet eller åsnan som Maria red på. Ofta när jag berättar om Godly play får jag frågor om det inte är svårt att lära sig berättelserna utantill, man undrar om inte materialet är exklusivt och dyrt och om barnen verkligen klarar av att sitta stilla och lyssna. Det är förstås frestande att svara snabbt med nej, nej och ja, men det är klart att det inte är så enkelt. !
Förord
När det gäller att lära sig berättelserna utantill är min upplevelse att det inte tar mer tid att lära sig en berättelse, med ord och material, än att förbereda en bra söndagsskolträff eller motsvarande. Man lär sig snart att det finns vissa nyckelord och nyckelmeningar som återkommer i många av berättelserna, och som därför är viktiga att formulera på samma sätt. Det hjälper också när man väl börjat lära sig fler berättelser. Det är också lätt att vid läsning av enstaka berättelser fastna i det som inte finns med – eller det som finns med i relation till originaltexten i Bibeln eller kyrkans tradition. Jerome W. Berryman har utvecklat Godly play-berättelserna i många år i barngrupper och prövat och omprövat. Jag har valt att vila i vetskapen om detta samtidigt som det utmanat mig att läsa fler berättelser, mer litteratur, berätta mer för att se hur det är tänkt och prata med andra om det. Det är inte bibelberättelser rakt av, det är teologiska berättelser, det är kyrkans berättelser. I översättningsarbetet har särskilt de liturgiska texterna anpassats till en svensk, närmare bestämt, svenskkyrklig kontext. Materialet är viktigt, men det är inte allt. Det finns en viss risk att man låter materialet bli viktigare än grundsynen, och då är man fel ute. Materialet och miljön är en hjälp, men vårt förhållningssätt till barnen och till kristen tro är viktigare. När det gäller material brukar det sägas att man ska ta det bästa man har råd med. Och varför inte?! Barnen är viktiga och genom den miljö vi skapar åt dem och de resurser vi lägger på dem visar vi att de är viktiga i vår kyrka. Jag har själv inte haft möjlighet att köpa färdigt material utan har gjort det mesta själv. Jag har pysslat kort och laminerat, klippt filtbitar och letat korgar på loppisar. Också i det finns ett lärande om berättelse och om Godly play (och om Gud!). Emellanåt har jag surfat runt på hemsidor och längtat efter en riktigt fin ark eller något annat som känns svårt att göra, det ska erkännas, men jag är glad för det rum som jag kontinuerligt jobbar med att skapa med det jag har. Församlingen har köpt in material till det egna arbetet: vattenfärger, tuschpennor, papper, silkespapper, lera, saxar, klossar, kartong, böcker och så vidare. Orkar barnen sitta still och lyssna så länge då? Och vill de inte direkt ta över materialet? Jag berättade adventsberättelsen för en grupp barn där den yngsta var 3 år och den äldsta 8 år. Redan vid första meningen som konstaterar att lila är en färg för kungar, räcker treåringen upp handen (!) och konstaterar rakt ut i luften att hans kalsonger är lila. Alla i gruppen var nog inte helt redo. Men jag fortsatte med berättelsen, lite mer framåtlutad och Förord
!
fokuserad på berättelsen och materialet, och han lyssnade snart nog. Alla barn är inte tysta, inte hela tiden. Alla barn sitter inte stilla hela tiden. Det är en hel del rörelse mot materialet, och ibland får man stanna upp och konstatera att alla inte är redo och påminna att alla får chans att arbeta med materialen när vi har eget arbete. Men det ska också sägas att rutiner, att göra på samma sätt, att upprepa, att känna igen miljön/rummet, att veta att det finns en viss ordning som följs – allt det hjälper oss att vara trygga och öppna. Kanske är det till och med så att den som har svårast att i en vanlig samling sitta still är den som har lättast att göra det här! Att förbereda barnen, och kanske ännu mer ledarna, på ett nytt arbetssätt är inte alltid enkelt. Om detta dessutom är något som sker varje vecka med olika barn som kommer är det förstås ännu mer utmanande. Men det är helt okej att göra det stegvis och introducera en bit i taget. En kollega i England berättade hur han under nästan ett år förändrade sin söndagsskola. Barnen var vana vid att man läste en bibeltext och sedan hade ett slags gemensamt skapande där alla gjorde samma sak, ofta enligt en förlaga. Kollegan började med att ändra typen av pyssel för gruppen – de fick nu välja själva vad de skulle göra efter att de läst bibeltexten. Bara det var en utmaning för både barn och ledare. Från att ha varit styrda, och tydligt styrda, övade de sig i att låta det bli som det blir, under en termin. Barnen fick börja tänka själva och ledarna fick börja backa från att handgripligen hjälpa och i stället lyssna in och följa med. Gissa för vilka det var svårast?! Också jag hade svårt med att inte kunna visa upp något efteråt, men ju mer jag jobbar med det, desto mer befriande är det! Jag tänker ofta på det när jag är på utbildningar eller konferenser där man har gruppsamtal som ska redovisas – de blir nästan alltid stelare och mer pretentiösa än där samtalet får flyta på. Det kräver förstås ett ansvarstagande hos deltagarna för att samtalet ska hålla sig till saken, men det blir ofta mer kreativt och förvånande när miljön är trygg och inte prestationsfokuserad. Åter till kollegan i England. De andra bitarna med att byta läsning från en bibel för barn till en berättelse var enkel. Likaså att samlas i cirkeln efter det egna arbetet och äta lite frukt och så småningom be en bön och välsignelsen och sedan avsluta. Om barnen blir hämtade av föräldrarna direkt efter Godly play-samlingen är det också viktigt att förbereda föräldrarna så att de inte kommer in och stör med många frågor och kommentarer. Helst ska de vänta tills barnen kommer ut ur rummet. Det är bättre att man bjuder in föräldrarna med !"
Förord
jämna mellanrum till en kväll där de själva får prova på Godly play för att förstå (och få jobba med frågorna själva!). Där jag har söndagsskola är det en del av högmässan. Vi går ut gemensamt vid introitus och kommer tillbaka under offertoriepsalmen. Det ger oss ca 40 minuter att arbeta. Vi samlas i cirkeln och gör oss redo gemensamt, och varje person får säga sitt namn och vi tänder vårt kristusljus. Sedan berättas berättelsen och vi undrar gemensamt. Vi hinner för det mesta med en god stund av eget arbete också. Vid trosbekännelsen öppnar en gudstjänstvärd dörren på glänt och vinkar till berättaren, vilket ger oss lagom tid att städa undan det vi arbetat med, samlas i cirkeln och ha en kort bön innan vi går in till den stora festen med resten av församlingen. Kollegor i Sverige jobbar med Godly play i (familje-) gudstjänsten. De löser det på olika sätt; med att samla barnen framme i koret, några har provat med att visa bilder på materialet under berättelsen med power point för dem i bänkarna samtidigt. Några har med framgång provat att använda Godly play på demensboenden. Det som nu följer i boken är en översättning av The Complete Guide to Godly Play, Volym 2 som alltså innehåller berättelser från Gamla testamentet. Det börjar med en Inledning som svarar på frågorna ”Vad är Godly play?” och ”Hur arbetar man med Godly play?” Sedan följer en genomgång av de tre delarna: hur man använder tiden man har till förfogande, hur man förbereder rummet och till sist hur ledarna arbetar igenom sina olika roller – en är berättare och en stöder barn och berättare. Sist i kapitlet finns mer information om Godly play, var man kan köpa material och inte minst kontaktuppgifter till nätverk som finns här i Sverige, hemsidor både internationellt och nationellt med mera. På Inledningen följer ett förslag till en samling med föräldrar om Godly play och därefter följer de 13 berättelserna, (se innehållet). Vi är många som hoppas att Godly play med hjälp av denna bok ska användas ännu mer i församlingar runt om i Sverige. Är du redo att höra mer om Godly play?! Varma hälsningar från referensgruppen genom Jenny Sjögreen
Förord
!!
FÖRDJUPANDE BERÄTTELSE
Den heliga familjen KOMMENTARER TILL BERÄTTELSEN Fokus: ryggraden i det kristna språksystemet – Jesus Kristus födelse, liv, död och uppståndelse U Liturgisk berättelse U Fördjupande berättelse
MATERIAL U Plats: fokushyllor U Delar: heliga familjen, tygunderlag i kyrkoårets färger U Underlag: rund bricka klädd med filttyg
BAKGRUND
Om du använder Godly play i ett regelbundet sammanhang, till exempel i söndagsskola, presenteras denna berättelse första gången i början av terminen. Berättelsen upprepas varje gång vi byter de liturgiska färgerna i rummet för att spegla hur tiden i den liturgiska cykeln ändras – lila eller blått för advent, vitt för jul, lila för fastan och så vidare. Vid dessa tillfällen är ett syfte med berättelsen mycket tydlig: vi tar ner den heliga familjen från hyllan, byter det färgade tyget på hyllan mot en annan, sedan ställer vi tillbaka figurerna på det nya tyget. Men, den heliga familjen har djup betydelse för vårt arbete under hela året. Det är skälet till att den under årets alla veckor står mitt på fokushyllan i rummet, precis bakom berättaren. Det är skälet till att vi riktar barnens uppmärksamhet på den i den här framställningen precis i början av vårt kyrkoår. Den heliga familjen är matrisen – det latinska ordet för livmoder – från vilket nytt liv kommer. Detta är berättelsen om återskapandet av universum. Kristus inkarnerad förändrar allt. Framför allt förändrar den hur vi förstår oss själva, varandra, Skaparen och den skapade världen runt omkring oss.
Den heliga familjen
!"
Vi finner mening i våra liv, i de sammanhang vi föds in i, genom dessa relationer. Svaret på livets fråga är inte ett logiskt påstående eller ett facit. Istället för ett svar kan vi dagligen finna ett ”hem” mitt i detta nät av relationer som hålls samman av skapande och kärlek. Grundmönstret i den kristna traditionen är födelse-död-pånyttfödelse. Barnen börjar få en uppfattning om detta mönster när vi nämner den heliga familjen, och när vi med omsorg och respekt flyttar figurerna. Vi pratar inte om innebörden utan väntar på att barnen själva ska upptäcka den. Vi, liksom den heliga familjen, bjuds in att vara medskapare i livet; biologiskt, fysiologiskt, socialt och andligt. KOMMENTARER TILL MATERIALET
Materialet består av en krubbsats med följande figurer: Maria, Josef, Jesusbarnet (med utsträckta armar, och utan att sitta fast i krubban), en herde, ett eller flera får, en åsna, en oxe och de tre vise männen. Det går bra med vilken storlek som helst, men 10–15 cm är en bra storlek till yngre barn. Barn kan lätt hålla i figurerna, och de tar inte upp så mycket plats på fokushyllan. Bakom den heliga familjen ställer du den uppståndne Kristus med utsträckta armar. Försök hitta figurer som inte är alltför detaljerade eller realistiska, så att barnen med fantasins hjälp själva kan föreställa sig detaljerna. Fler eller mer detaljrika figurer fungerar inte lika bra som den enklare uppsättning som beskrivs ovan. Stall behövs inte. Det distraherar från familjen. I det ideala inredda rummet står fokushyllan precis mittemot den dörr barnen går in genom. Den heliga familjen står mitt på den översta hyllan. Till höger om den heliga familjen står den gröna cirkeln med den gode herden och hans får, från materialet till berättelsen om alla folkens nattvard (se The Complete Guide to Godly Play, Volume 41). Till vänster står ett stort vitt ljus som heter Ljuset (även kallat Kristusljuset). På hyllorna under den gode herden står resten av materialet till berättelsen om alla folkens nattvard. På hyllan under Kristusljuset står resten av materialet till berättelsen om dopet (se The Complete Guide to Godly Play, Volume 32).
!"
1
Boken är inte utgiven på svenska
2
Ibid
Den heliga familjen
På hyllan under den heliga familjen står en bricka med tyger i kyrkoårets liturgiska färger och en bricka klädd med vit filt. (Man använder de två brickorna när man byter liturgisk färg under året.) På nedersta hyllan står materialet till kyrkoåret. SÄRSKILDA KOMMENTARER
Praktiskt i rummet: Barn kan använda den filtklädda brickan när de arbetar med den heliga familjen, men de flesta föredrar att låta figurerna vara kvar på översta fokushyllan när de flyttar runt på dem.
Den heliga familjen
!"
Heliga berättelser (Nya testamentet) Övergång (ökensäck nedanför)
Den heliga familjen Heliga berättelser (Gamla testamentet)
!" Påsk
Pingst + helgonen (hjältar)
kel med ba
Var man kan hitta materialet Fokus
r
Liknelser
Berättare
Cir
Bord att knäböja vid (lägre bord under)
Liknelser
n
Jul
Sakristiebord
Predikstol
Förråd
Sakristieskåp
Tabernakel
Altare
Pågående arbete
Pall
Kateder
Låda med sittunderlag
Väggplansch med Kyrkoåret
Målarbrickor + ritunderlägg
Ord
Rörelser Berättaren sitter framför fokushyllan. Mitt på den översta hyllan står den heliga familjen, på en tygbit i den färg som hör till den liturgiska tiden på kyrkoåret – rött för pingst, vitt för påsk, och så vidare. Bakom den heliga familjen står en figur eller bild med den uppståndne Jesus. Berätta den här berättelsen varje gång du byter färg på duken under den heliga familjen. Berättar du till exempel under trefaldighetstiden har du helt enkelt den heliga familjen stående på en grön duk. I den här versionen av berättelsen kommer du inte att byta duk, men du använder en bricka som du flyttar ner figurerna på allteftersom du beskriver var och en av figurerna.
Den heliga familjen
Ställ fram brickan framför dig. Flytta dig lite åt sidan så att barnen kan se den heliga familjen på hyllan bakom dig. Vänd dig mot hyllan och öppna händerna för att visa vad du tänker prata om. Vänta tills du själv är närvarande inför berättelsen innan du börjar.
3 Det här är den heliga familjen. Ibland när man ser något som det här kan det vara så att barn inte får röra det. Det kanske lätt går sönder, så man måste fråga om man får röra det eller arbeta med det. Den här heliga familjen är till för er. Ni får röra den och arbeta med den. Ni behöver inte be om lov för att arbeta med den. Den heliga familjen
!"
Rörelser Ta upp Jesusbarnet från krubban och håll det i handflatan så att alla barn ser.
Ord
3 Det här är Jesusbarnet. Han sträcker ut armarna för att ge dig en kram.
Ta krubban och ställ på brickan som du har framför dig. Lägg ner Jesusbarnet i krubban. Håll även Maria i handflatan och visa henne för barnen. Sedan ställer du henne bakom krubban, med blicken mot barnen.
3 Här har vi Maria, mamman.
Håll Josef i handflatan och ställ honom sedan intill Maria.
3 Här har vi Josef, pappan.
Håll fram åsnan och ställ den sedan intill Maria.
3 Här är åsnan som Maria red på när hon och
Håll fram oxen och ställ den sedan intill Josef.
3 Här har vi oxen som var i stallet när barnet
Håll fram herden och fåren och ställ sedan ner dem vända mot krubban, mitt emot Maria och Josef.
3 Här har vi herden som såg det stora ljusskenet på
Josef skulle till Betlehem för att de romerska soldaterna skulle räkna dem. Maria skulle snart föda ett barn, så det var svårt för henne att gå. Ibland red hon på åsnan. Det är svårt att rida på en åsna också, när man snart ska föda ett barn. Ibland klev hon av och gick. föddes. Den blev förvånad när den såg ett barn ligga i krubban, där den annars brukade få sin frukost. natthimlen. Det fanns fler herdar, men vi ställer dit en för att vi ska bli påminda. Här är några av fåren. Det fanns många fler, men det räcker med de här för att hjälpa oss komma ihåg.
När de såg ljusskenet i mörkret blev de rädda. Det skulle jag också ha blivit. Sedan hörde de några som sjöng. De blev skrämda, ända tills de hörde orden som änglarna sjöng: ”Ära åt Gud i höjden och frid på jorden bland människor som han älskar.” De sa till herdarna att de skulle gå till Betlehem, och de skyndade sig dit.
!"
Den heliga familjen
Ord
Rörelser Håll fram de tre vise männen och ställ ner dem på brickan medan du pratar.
3 Här har vi de tre vise männen. De var så visa att
folk trodde att de kunde trolla. På deras språk kallades de magiker. Av allt de visste var det om stjärnorna de visste mest. En dag upptäckte de en ny stjärna. De vise männen kunde allt om stjärnornas positioner, men den här stjärnan var ny och den rörde sig. Den fanns inte på deras kartor över himlen. När de såg att stjärnan rörde sig, blev de nyfikna och började följa den. Den ledde dem till stallet där Jesusbarnet låg. De vise männen hade med sig gåvor till Jesusbarnet: guld, rökelse och myrra.
Ta upp Jesusbarnet från krubban. Håll fram Jesusbarnet mot barnen och fortsätt hålla honom så medan du pratar.
3 Här har vi den lilla bebisen som sträcker ut
Flytta Jesusbarnet långsamt och med värdighet till figuren eller bilden med den uppståndne Jesus. Håll barnet med sina utsträckta armar framför den uppståndne Jesus med sina utsträckta armar.
3 Nu kan han sträcka sig ut och krama om hela
armarna för att ge oss en kram. Han växte upp och blev en man och dog på ett kors. Det är väldigt sorgligt, men det är också underbart, på ett ”påskligt” sätt.
världen. Han fanns inte bara då, på den här platsen eller den där platsen. Han finns överallt och i alla tider.
Jesusbarnet och den uppståndne Jesus Den heliga familjen
!"
Rörelser
Ord
Lägg tillbaka Jesusbarnet i krubban. Luta dig bakåt och ta in hela scenen, i tystnad. Var närvarande i dess betydelse. Sedan säger du:
3 Det
här är den heliga familjen, och du kan arbeta med de här figurerna när du vill. Här, i vårt rum är de till för dig.
Pausa och börja sedan undra med barnen.
3 Nu undrar jag vilken del i den heliga familjen du tycker bäst om?
Jag undrar vilken del i den heliga familjen som är viktigast? Jag undrar om du har sett någon ur den heliga familjen i vår kyrka? Jag undrar om det är någon i den heliga familjen som vi kan ta bort och ändå ha kvar allt vi behöver? Sätt dig upp igen när undransstunden börjar ta slut. Njut av det barnen har sagt och gjort. Börja sedan hjälpa barnen i tur och ordning i cirkeln att välja vad de vill arbeta med.
!"
Den heliga familjen
3 Nu är det dags att ta fram ert arbete. Vad vill
du ta fram idag? Man kan arbeta med den heliga familjen, eller kanske göra någonting om dem. Kanske har du redan någonting du håller på med. Du kanske vill arbeta med en annan berättelse. Det finns så mycket. Jag kommer att gå runt i cirkeln och fråga var och en, så under tiden kan du fundera på vad du vill arbeta med.
BERÄTTELSE 2
Skapelsen KOMMENTARER TILL BERÄTTELSEN Fokus: skapelsens dagar (1 Mos 1:1–2:3) U Helig berättelse U Grundberättelse
MATERIAL U Plats: hyllor med heliga berättelser U Delar: 7 skapelsekort, ställ till korten (valfritt) U Underlag: svart filttyg
BAKGRUND
Med denna berättelse börjar vi upptäcka Gudshemlighetens svårfångade närvaro i berättelsen om Guds folk. Vi börjar leka kurragömma med den Helige och ställa frågan: ”Vad kan vi veta om Givaren genom gåvan?” KOMMENTARER TILL MATERIALET
Materialet till berättelsen står på översta hyllan med de heliga berättelserna, som är ordnade från vänster till höger. De heliga berättelserna som ingår i denna bok är ordnade så att Skapelsen står längst till vänster och Exil och återkomst längst till höger. De sju skapelsekorten står på ett ställ så att barnen kan se dem. På stället framför korten ligger också det ihoprullade underlaget. Detta underlag är tillräckligt långt så att alla sju kort ryms intill varandra och tillräckligt djupt så att två rader med kort ryms, en ovanför den andra. Man kan tejpa ihop en andra uppsättning kort som kan vara till hjälp om barnen arbetar på egen hand och vill kontrollera om de har gjort rätt. Barnen kan jämföra hur de lagt ut sina bilder med rättningsuppsättningen. Förvara rättningsuppsättningen på en bricka på bokhyllan med de heliga berättelserna, på hyllan direkt under skapelsematerialet. Till den här berättelsen behövs ingen matta, eftersom materialet har ett eget underlag. Skapelsen
!!
SÄRSKILDA KOMMENTARER
Hemma: Skapelsedagarna är en särskilt härlig berättelse som kan berättas på semestern med familjen. På första semesterdagen kan man till exempel lägga fram första kortet och fråga: ”Jag undrar vem som såg ljus idag?” När alla i familjen har fått berätta kan ni tacka Gud för de skapelsegåvor ni fått njuta av den dagen.
!"
Skapelsen
Påsk
Pingst + helgonen (hjältar)
Heliga berättelser (Nya testamentet) Övergång (ökensäck nedanför) Heliga berättelser (Gamla testamentet)
kel med ba
Fokus
r
Liknelser
Berättare
Cir
Bord att knäböja vid (lägre bord under)
Liknelser
n
Var man kan hitta materialet
Skapelsen
!"
Jul
Sakristiebord
Predikstol
Förråd
Sakristieskåp
Tabernakel
Altare
Pågående arbete
Pall
Kateder
Låda med sittunderlag
Väggplansch med Kyrkoåret
Målarbrickor + ritunderlägg
Rörelser
Ord
Gå långsamt och målmedvetet till hyllan där materialet till skapelsen står.
3 Titta! Titta vart jag går.
Hämta stället med skapelsekorten och återvänd till cirkeln.
3 Ser ni? Ja.
Skapelsekorten, underlaget och stället
Lägg bilderna intill dig och börja. Se dig om i cirkeln. Du behöver kanske säga:
3 Alla behöver göra sig redo.
Visa barnen hur man gör för att göra sig redo, genom att sitta med benen i kors och händerna avslappnade på vristerna. Vänta in alla. Se dig omkring i cirkeln. Le. Uppmuntra barnen att vara delaktiga genom att själv visa på öppenhet. Vänta. Nicka, ”ja,” som om någon är på väg att prata. Det stora samtalet har redan börjat!
!"
Skapelsen
3 Vad är det bästa du någonsin har fått?
Rörelser
Ord
Barnen kommer att börja tänka på saker de har fått. De kanske säger cyklar eller dataspel, men de kanske också nämner något levande. Om det händer, kommentera skillnaden mellan en gåva som inte är levande och en som är det. Du kan till exempel säga:
3 Lyssna.
Det är något annorlunda med den gåvan. (Vänta och se om barnen själva kommer på att den är levande. Om inte, får du beskriva skillnaden.) Den gåvan/presenten är inte som en cykel. Den gåvan är levande.
Du säger inte att levande eller inte levande presenter är bättre. Du nämner bara skillnaden kort, så får de kommentera det om de vill. Fortsätt att bekräfta barnens kommentarer.
3 Lyssna. Lyssna på varandra. Det här är stora
Vilken present barnen än nämner, om du inte känner att barnet försöker chocka eller störa gruppen, är underbar/fin. Fortsätt uppmuntra barnen att berätta om presenter tills du tror att alla barn som vill prata har fått göra det.
3 Ja, visst. Det är en fin present.
Det är ingen bra idé att gå runt i cirkeln och låta var och en prata i tur och ordning. Visa bara tydligt för varje barn att du lyssna när han eller hon vill prata. När alla som vill prata har fått göra det, fortsätt:
3 Visste ni att det finns presenter som är så stora
Ta den ihoprullade svarta filtbiten och lägg den framför dig till höger så att barnen kan ”läsa” skapelsens dagar från vänster till höger. Under tiden du talar börjar du långsamt rulla ut filtbiten.
3 I begynnelsen … i begynnelsen fanns … i be-
När hela filtbiten är utrullad, flyttar du handen över ytan för att visa ”ingenting”, från höger till vänster, och slätar så ut filten med en enda handsvepning.
3 I begynnelsen fanns … ingenting.
presenter. Alla de här presenterna är jättefina.
att ingen märker dem? De är så jättestora att det är svårt att se dem. De är så svåra att se att enda sättet att veta att de finns är att gå tillbaka till början, till begynnelsen, eller kanske till och med lite före begynnelsen. gynnelsen fanns det inte så mycket.
Skapelsen
!"
Rörelser
Ord
Från barnens perspektiv ska du nu visa ett ”leende” med fingret, från barnen sett uppe till vänster ner mot mitten och sedan upp igen mot höger.
3 Förutom kanske ett jättestort leende … men det fanns ingen där som kunde se det.
Vänta ett ögonblick och ta sedan fram det första kortet. Kortet visar ljus och mörker. Lägg kortet på den svarta filten till höger, så att mörker ligger åt höger. Vänd på handen så att handsidan är vinkelrät mot kortet, på linjen mellan ”mörker” och ”ljus”. Flytta handen över bilden på ljus när du talar om den gåvan. När du säger mörker eller ljus, peka på respektive bild.
3 Så, på den allra första dagen gav Gud oss ljuset
som gåva. Så nu finns det inte bara mörker, nu finns ljus och mörker. Jag menar inte bara ljuset i en glödlampa eller i bilens strålkastare. Jag menar inte bara ljuset i lampan eller ljuset i det här stearinljuset, utan jag menar allt ljus som är ljus. Gud gav oss ljuset som gåva, och från det ljuset kommer allt ljus.
Ljus och mörker (berättarens perspektiv)
När du säger ”det är gott”, lägg handen platt på kortet, som om du välsignar det. Detta är förmodligen den viktigaste gesten i hela berättelsen. Luta dig bakåt, sitt ett ögonblick och börja sedan med nästa dag.
!"
Skapelsen
3 När Gud såg ljuset, sa Gud: ”Det är gott.” Och det var slutet på den första dagen.
Rörelser
Ord
Lägg det andra kortet till vänster om det första.
3 På den andra dagen gav Gud oss vattnet som
Flytta handen över kortet. Du kan följa den tunna vita bågen med fingret, eller inte göra det och istället vänta tills barnen frågar om den.
3 Det
Rör på kortet som i en välsignelse.
3 När Gud såg vattnet, sa Gud: ”Det är gott.” Och
gåva. Jag menar inte bara vattnet i ett glas, eller vattnet i ett badkar eller dusch. Jag menar inte ens bara vattnet i en flod eller en sjö. Jag menar inte ens bara vattnet i ett hav, eller vattnet som kommer ner från himlen när det regnar. Jag menar allt vatten som är vatten. Det här är vattnet som allt annat vatten kommer ifrån. här är valvet. Det skiljer vattnet under valvet från vattnet ovanför.
det var slutet på den andra dagen.
Ta ut tredje kortet och lägg det till vänster om det andra kortet, så att det nuddar vid det. Ta god tid på dig. Placera sidan av handen lodrätt mot den linje som skiljer vatten från land när du säger delade. Flytta handen åt höger när du ”avtäcker” torra land. Peka på träd och växter när du talar om dem.
3 På tredje dagen gav Gud oss torra land som
Lägg handen på kortet som i en välsignelse när du säger det är gott. Vänta en stund. Njut av allt som gavs den tredje dagen.
3 När Gud såg torra land och träden och växterna
Ta fram fjärde kortet och lägg det till vänster om det tredje så att det nuddar vid det.
3 På fjärde dagen gav Gud oss dag och natt som
Peka på ljusen när du talar om dem.
3 Detta är det stora ljuset som härskar över dagen,
gåva. Gud delade på vattnet och torra land, och gav oss träd och växter.
sa Gud: ”Det är gott.” Och det var slutet på den tredje dagen.
gåva. Gud gav oss ett sätt att räkna våra dagar. solen, och detta är ljusen som härskar över natten, månen och stjärnorna.
Skapelsen
!"
Ord
Rörelser Rör vid kortet som i en välsignelse när du säger ”det är gott”. Vänta en stund. Stressa inte. Njut av den fjärde dagen.
3 När Gud såg dagen och natten, hur vi räknar tiden, sa Gud: ”Det är gott.”
Ta ut det femte kortet och lägg det till vänster om det fjärde kortet så att det nuddar vid det. När du nämner flygande varelser och varelser som simmar, rör vid dem.
3 På femte dagen gav Gud oss alla varelser som
Rör vid kortet som i en välsignelse när du säger ”det är gott”.
3 När Gud såg alla varelser som flyger och alla
Kom ihåg att slappna av och njuta av varje dag efter att den presenterats.
flyger i luften som gåva. Inte bara fåglarna utan alla djur som kan flyga. Och alla varelser som simmar i vattnet. Precis alla.
varelser som simmar, sa Gud: ”Det är gott.” Och det var slutet på den femte dagen.
Ta fram det sjätte kortet och lägg det till vänster om det femte. Rör vid djur och människor när du benämner dem.
3 På sjätte dagen gav Gud oss alla varelser som går
När du nämner alla gåvor från de andra dagarna, svep med handen över hela kortet. Rör vid det sjätte kortet som i en välsignelse när du säger ”det är gott”.
3 När Gud såg varelserna som går på två ben och
på jorden: varelserna som går på två ben, som du och jag, och alla varelser som går på många ben. varelserna som går på många ben och alla gåvor från de andra dagarna, sa Gud: ”Det är mycket gott.” Och det var slutet på den sjätte dagen.
Ta fram det sjunde kortet och lägg det till vänster om det sjätte.
De sju skapelsekorten (berättarens perspektiv) !"
Skapelsen
Rörelser
Ord
När du säger ”alla de andra dagarna”, svep med handen över hela raden med kort.
3 På sjunde dagen vilade Gud och gav oss en dag
Peka på det sjunde kortet.
3 Det finns ingenting här, för människor går till
att vila på som gåva – och en dag att tänka på de stora gåvorna från alla de andra dagarna.
olika ställen för att tänka på de stora gåvorna. Du kan själv sätta någonting där för att visa din favoritplats där du tänker på gåvorna. Det kan vara i trädgården, vid ett träd, i en kyrka eller i ditt rum. Det kan vara uppe på en kulle eller vid havet eller en sjö. Jag vet inte var din plats är. Bara du vet det.
När du säger ”har ett tecken för det, ett kors”, kan du med fingret rita ett kors på kortet. När du säger ”har ett tecken för det, en stjärna”, kan du med fingret rita Davidsstjärnan på kortet.
3 Vad jag vet är att den dagen är så speciell att människor som är kristna ibland har ett tecken för den dagen, ett kors, och människor som är judar har ett tecken för den dagen, en stjärna, Davidsstjärnan.
Davidsstjärnan
När du börjar med undransfrågorna, kan du peka långsamt på varje kort när frågan ställs. På den sista frågan kan du dra ett eller två kort mot dig så att de tydligt hamnar utanför raden med de övriga. Detta är till för att visa att man kan ta bort de här korten eller andra för att fundera över dem.
3 Så,
jag undrar vilken av de här dagarna du tycker bäst om? Jag undrar vilken dag som är viktigast? Jag undrar vilken dag du finns i eller vilken dag som handlar om just dig? Jag undrar om vi kan ta bort en dag och ändå ha alla dagar vi behöver?
När stunden då ni undrar börjar ta slut, rikta barnens uppmärksamhet mot att ta fram sitt eget arbete. Du kan också utforska ordningen på dagarna. Kan man ändra på dem? Ju fler gånger per år du presenterar den här berättelsen, desto starkare blir den. Skapelsen
!"