9789144089089 by Smakprov Media AB

9 mm

– grundare av Reggio Emilias förskoleverksamhet

| Malaguzzi

Malaguzzi

Sandra Smidt

Sandra Smidt är författare och expert på pedagogik för yngre barn. Hennes senaste titlar är Vygotskij och de små och yngre barnens lärande (2010) och Bruner och de små barnens kommunikations utveckling (2013), båda utgivna av Studentlitteratur.

Malaguzzi

– grundare av Reggio Emilias förskoleverksamhet

I Malaguzzi – grundare av Reggio Emilias förskoleverksamhet visar Sandra Smidt hur Loris Malaguzzis filosofi utvecklades genom hans personliga erfarenheter av att växa upp i det postfascistiska Italien. Genom hela boken utforskas och illustreras hans tankegångar med exempel från förskoleverksamhetens vardag. Bland bokens nyckelteman finner vi: • relationer – relationer, kultur och kontexter är viktiga för lärande oavsett miljö • transparens – det är viktigt att lyssna och dokumentera för att förstå och sprida lärande • ifrågasättande – frågor ska inte bara besvaras utan även formuleras av barnen själva så att de blir jämlika deltagare i alla lärandesituationer • kreativitet – barn tillåts använda alla sina uttrycksfulla språk för att kunna framföra och dela sina tankar • rättvisa och jämlikhet – samhället involveras i beslutsfattande och diskussioner som garanti för att förskoleverksamheten ska bli lättillgänglig och relevant för alla barn. Boken är angelägen läsning för studenter på förskollärarutbildningen, och riktar sig även till yrkesverksamma på landets förskolor.

Art.nr 37337

Sandra Smidt www.studentlitteratur.se

978-91-44-08908-9_01_cover.indd 1

2014-06-26 14:44

Originalets titel: Introducing Malaguzzi – Exploring the Life and Work of Reggio Emilia’s Founding Father © Routledge, Taylor & Francis Group, London and New York All rights reserved. Authorised translation from the English language edition published by Routledge, a member of the Taylor & Francis Group Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37337 ISBN 978-91-44-08908-9 Upplaga 1:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Bodil Bergh Sakgranskning: Harold Göthson, Simon Göthson och Anna Barsotti Fotnotstexter: Harold Göthson och Simon Göthson Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Martine Castoriano Printed by Eurographic Danmark A/S, Denmark 2014

978-91-44-08908-9_01_book.indd 2

6/30/14 2:12 PM

INNEHÅLL

Inledning – kontext och kultur 9 Kapitel 1 Loris Malaguzzis liv och samtid 13 Kortfattad översikt över Italiens politiska historia 14 Reggio Emilias politik 17 Historien om pedagogik för yngre barn i Reggio Emilia före 1945 19 Malaguzzis egen skildring av förskolornas uppkomst 21 Några inflytanden på Malaguzzis tankar 24 Reggio Emilias andra politiska sida 29 Att blicka tillbaka – och framåt 32 Ordlista över nya termer 32 Kapitel 2 Vad är så unikt med Reggio Emilia? 33 Teori och praktik 33 Forskning 36 Att blicka tillbaka – och framåt 41

978-91-44-08908-9_01_book.indd 3

6/30/14 2:12 PM

Innehåll

Kapitel 3 Vikten av relationer 43 Barnet 43 En dag med relationerna i fokus 46 Att skapa en pedagogik av relationer 50 Alla barns verklighet måste beaktas 50 Alla vuxnas verklighet måste beaktas 51 Att hantera det oförutsägbara 53 Observation och respekt 55 Att blicka tillbaka – och framåt 57 Kapitel 4 Vikten av att lyssna och dokumentera 59 Att definiera och förstå lyssnande 59 Att lyssna är en del av våra kommunikativa kontexter 60 Genom att lyssna erbjuds vi olika världar att utforska och förstå 60 Att lyssna är att vara lyhörd inför det som förenar oss med andra 61 Att lyssna låter oss skapa kultur med andra 61 Att lyssna förutsätter många färdigheter 61 Vi kan lyssna på vårt eget språk, andras språk och inget språk 62 Genom att lyssna får vi insyn i andras tankar och känslor 62 Att lyssna aktivt kräver eftertanke och reflektion 62 Att lyssna är att aktivera eller aktiveras av känslor 62 Att lära sig genom att lyssna 63 Barnet som social varelse 65 Inre lyssnande 67 Dokumentation 69 Att blicka tillbaka – och framåt 71

978-91-44-08908-9_01_book.indd 4

6/30/14 2:12 PM

Innehåll

Kapitel 5 Ett barn har hundra språk 73 Vad menas med att ett barn har hundra språk? 74 Att skapa ett inkluderande samhälle 78 Att ifrågasätta, utmana och överskrida 81 Barns teorier 82 Små forskare 84 Att blicka tillbaka – och framåt 86 Kapitel 6 Lärarnas hundra språk 87 Läraren som forskare 88 Läraren som dokumenterare 92 Läraren som ”byggnadsställning” 96 Läraren som vägledare och deltagare 98 Läraren som förkämpe och förespråkare 100 Läraren som kulturell medskapare och representant för samhället 100 Att blicka tillbaka – och framåt 101 Kapitel 7 Berättelsen om teaterridån 103 Historien tar fart: de första stegen, de första markeringarna, de första idéerna 104 Tillbaka i förskolan: arbetet går vidare 107 Vackra former, lyckliga saker, solen och månen och stjärnorna 108 Mellan biologi och magi: transformationer och förändring 108 Vad ska man välja: dator eller papper? Kompositionen växer fram 110 Berättelsens roll: att växa fram till en bild 111 Nästan i mål: dansen om Mimis ”cell” 111 Att blicka tillbaka – och framåt 113

978-91-44-08908-9_01_book.indd 5

6/30/14 2:12 PM

Innehåll

Kapitel 8 Att möta småbarnens behov 115 Den etiska grundsynen: en känslig fråga 116 En välkomnande plats som återspeglar olika kulturella skikt 117 Att utforma en småbarnsförskola 118 En propå om tre rättigheter 121 Den tredje deltagaren i inlärningsprocessen 126 Hur Maramotti småbarnsförskola uppstod 129 Att blicka tillbaka – och framåt 130 Kapitel 9 Demokrati och delaktighet i de tidiga årens undervisning 133 Förskolor som miljöer för etisk och politisk praktik 134 En kamp för demokratisk praktik 136 Några illustrativa fallstudier 137 Vi riktar blicken norrut 139 Är detta tillräckligt? 141 Att sätta visionen i handling 142 Att blicka tillbaka – och framåt 143 Slutord 144 Ordlista 145 Litteratur 155 Person- och sakregister 161

978-91-44-08908-9_01_book.indd 6

6/30/14 2:12 PM

Denna bok, som skrevs under pågående ekonomisk depression och nedgång, tillägnar jag kärleksfullt mina barn och deras barn. Förhoppningsvis genomsyras den av samma vision som under en annan mörk tid i den europeiska historien lyckades bana väg för en fantastisk verksamhet för barnen i Reggio Emilia.

978-91-44-08908-9_01_book.indd 7

6/30/14 2:12 PM

978-91-44-08908-9_01_book.indd 8

6/30/14 2:12 PM

INLEDNING – KONTEX T OCH KULTUR

Ryktet spreds att folket i Villa Cella hade samlats för att bygga en skola åt sina barn; de hade dragit loss tegelstenar ur de utbombade husen för att mura väggarna. Blott några dagar hade gått sedan befrielsen och fortfarande var allt ett enda kaos […] Jag tog cykeln och trampade ut till Villa Cella. Bekräftelsen kom från en bonde strax utanför byn; han pekade ut platsen som låg ett stycke därifrån. Där fanns högar med sand och med tegelstenar, en skottkärra full med hammare, skyfflar och hackor […] Jag blev oerhört upprymd över de sätt på vilka logik och förutfattade meningar kastades omkull, tillsammans med de gamla reglerna som styrde pedagogik och kultur och hur allt tvingades tillbaka till sitt ursprung. Hur fullkomligt nya tankehorisonter öppnades […]. (Malaguzzi i Edwards, Gandini & Forman 2011, s. 27–8)

År 2009 var det premiär för Routledges serie om stora tänkare och innovatörer inom kunskapsområdet barns utveckling (child development). I den första boken, Vygotskij och de små och yngre barnens lärande, behandlade jag den store ryske teoretikern. Trots sin tidiga bortgång lyckades han bidra med enormt mycket av det vi numera vet om barns inlärning. Framför allt visade han den betydelsefulla roll som kontext, kultur, språk, historia och andra människor spelar vid lärande och utveckling. Vygotskijs tankar fick ett enormt inflytande på mig och mitt arbete, och det var bland annat därför jag skrev boken. Ett annat skäl var att Vygotskijs begrepp skulle bli mer lättillgängliga för en icke-akademisk läsekrets. Idéerna är i sig själv svåra, och de emellanåt utsmyckade och komplexa översättningarna av de ryska originaltexterna har gjort dem än mer komplicerade. Min läsekrets består huvudsakligen av lärare, lärarassistenter, studenter och andra som möter barn på lågstadiet och i förskolan. Boken fick ett positivt bemötande.

978-91-44-08908-9_01_book.indd 9

6/30/14 2:12 PM

Inledning – kontext och kultur

Kort därpå skrev jag en kompletterande bok, Bruner och de små barnens kommunikationsutveckling, vilket kändes som en naturlig fortsättning. Dels hade Bruner i stor utsträckning influerats av Vygotskij och av det sociokulturella perspektivets stora betydelse vid inlärning, dels ledde hans språkintresse honom till att i detalj utforska hur berättelser fungerar som nyckelredskap både när mening ska skapas och delas. Som du säkerligen redan vet är språk och berättelser av yttersta vikt vid tidig inlärning. Seriens tredje bok handlar om den italienske tänkaren och läraren Loris Malaguzzi, tillika grundare av den numera världsberömda förskoleverksamheten i Reggio Emilia. Han var kanske inte pionjär i lika hög omfattning som Vygotskij eller Bruner. Hans främsta insatser bestod i att förena sina ideologiska ställningstaganden sprungna ur hans livserfarenheter med en jordnära pragmatism. Han bidrog till en växande kunskap om och förståelse för varför samhället bör erbjuda barndomen tidiga erfarenheter av och möjligheter att utveckla interpersonella relationer av hög kvalitet utanför familjen. Syftet med denna bok är därför att visa hur Malaguzzi fortsatte i bland andra Vygotskijs och Bruners spår. Därtill bidrog han med sin alldeles specifika, italienska efterkrigserfarenhet att förfina och öka vår förståelse för hur barn lär sig samt erbjuda lösningar på hur vuxna kan stödja och förbättra denna inlärning och utveckling. Några av er läsare vet troligen redan en hel del om Reggio Emilia och om arbetet i staden. Eftersom det numera är så enkelt att sprida information via internet har förskoleverksamheten blivit alltmer berömd. Böcker om och från Reggio Emilia publiceras hela tiden, några mer relevanta, andra mindre. Lite tillspetsat kan man säga att det är berömmelsen i sig som lett till att verksamheten ofta kopieras utan att vara till fullo förstådd. Jag är en av dem som haft privilegiet att besöka Reggio Emilia och stadens förskolor. För många år sedan träffade jag och talade med Malaguzzi personligen. Efteråt insåg jag att det behövdes en ny bok för att lyfta fram idéerna, filosofin och forskningen som ligger bakom Reggio Emilias ”berömmelse”. Det viktigaste för mig var att förstå hur Malaguzzis tankegångar växte fram, men också hur det var möjligt att arbeta så nära med lokalbefolkningen att hans drömmar kunde förverkligas. Reggio Emilias förskolor är framför allt berömda för sina underbara konstverk. Eftersom det är enkelt att reproducera barnens teckningar och målningar i böcker, på vykort, affischer eller på internet, är de lätta att nå och beundra. Jag kom till insikten att många 10

978-91-44-08908-9_01_book.indd 10

6/30/14 2:12 PM

Inledning – kontext och kultur

som arbetar med små barn och som ser konstverken och kanske besöker förskolorna själva, kanske föreställer sig att det är relativt enkelt att överföra eller kopiera sina upplevelser till de egna miljöerna. För mig ligger själva essensen hos Reggio Emilias förskolor i deras historia, kultur och kontexter. I Reggio Emilia erbjuds inga färdiga recept, planritningar eller modeller. De har ingen läroplan som vi kan följa.1 Inte heller finns det några utbildningsprogram för lärare.2 Avsikten med denna bok är att i stället analysera vad som har gjorts och varför. Med detta som utgångspunkt kan vi lära oss att använda vår egen historia, kultur och kontexter för att skapa och förbättra våra miljöer för yngre barn. Frågan är därför om något som vuxit fram ur historien om en specifik plats framgångsrikt kan överföras till en annan. Var för sig var Vygotskij, Bruner och Malaguzzi produkter av sina liv och samtider. För att förstå dem och deras idéer måste vi utgå från en sociokulturell/historisk metod. Kontext och kultur är väsentliga för att vi ska förstå. Det är alltså här vår resa börjar. Detta är en bok som saknar illustrationer. Givetvis var det oerhört lockande att be om tillstånd att använda delar av den underbara konsten som skapas av barnen i Reggio Emilia. Men eftersom det här är en bok om processerna snarare än om produkterna, beslutade jag mig för att avstå. Mina tack går till Annamaria Mucchi som osvikligt och generöst gav svar på mina frågor.

1 Italien har en läroplan i likhet med Sverige men Reggio Emilia har ansett det nödvändigt att själva formulera sig under åren, under 1980-talet genom att Loris Malaguzzi skrev texten ”Tre rättigheter” (se Modern Barndom, 5, 1998), 2002 i ett manifest för förskoleråden tillsammans med pedagoger och föräldrar och i februari 2012 fastslog kommunfullmäktige arbetsinriktning för Reggio Emilias kommunala förskolor. När Sandra Smidt talar om att man saknar läroplan, vill hon betona ett arbetssätt som kan kallas projektinriktat (progetta zione) som kontrast till ett program- och ämnesinriktat arbetssätt. 2 Först på senare år har förskollärarutbildningen i Italien blivit en högskoleutbildning. När de första förskolorna startades var det med gymnasieutbildad personal. Man reflekterar systematiskt kring dokumentationen av pågående projekt i stor och liten skala och ser de veckovisa reflektionspassen som en viktig del av verksamhetens principer och som en ständig fortbildning.

978-91-44-08908-9_01_book.indd 11

6/30/14 2:12 PM

Inledning – kontext och kultur

KOMMENTARER

• Jag använder hon i stället för han när jag refererar till individuella barn. • I likhet med Gunilla Dahlberg och Peter Moss använder jag termer i

enlighet med vedertagen praktik i Reggio Emilia. Det finns två huvudsakliga typer av förskola: nido (späd- och småbarnsförskola) för barn från cirka 3 månader upp till 3 år, och scuola dell’infanzia, en förskola för barn från 3 år upp till den skolpliktiga åldern 6 år. I Reggio Emilia kallas båda typerna för kommunala skolor. När det gäller övergripande verksamhet för barn under skolåldern använder jag emellanåt termen förskola. • Jag valde ordet lärare i stället för personal om alla vuxna som arbetar med barn. Detta är i enlighet med Reggio Emilias egen policy och ett erkännande av att alla som möter barn påverkar deras lärande och utveckling och undervisar dem på något sätt.3 • Jag använder ordet kommunen för motsvarigheten till våra lokala myndigheter. • Dessutom används ytterligare två termer. Det finns dels pedagogistor som har en högre utbildning i pedagogik eller psykologi och som arbetar med ett litet antal kommunala skolor där de utvecklar pedagogiken och besvarar frågor inom området, dels finns det ateljeristor som har en bakgrund i visuell konst. De arbetar i förskolornas verkstäder eller ateljéer där de spelar en avgörande roll för barnens lärande. • Det finns ingen läroplan, programmazione, för verksamheten i Reggio Emilia (se fotnot 1). Det som händer är mer följsamt, mer förutsättningslöst och mer kulturellt baserat. Den italienska termen progetta zione används. Ordet har många betydelser, inberäknat att formge, planera, tänka ut eller projektera. Emellanåt översätts det med projektinriktat arbete (som i Lillian Katz skrifter), men innebörden är både mycket bredare och mer global.

3 Begreppen översätts olika i olika länder – förslagsvis bildar sig läsaren en egen uppfattning om frågan genom att läsa hur Reggio Emilia själva formulerar sig om all personal i sin arbetsinriktning för Reggio Emilias kommunala förskolor. Sandra Smidt har rätt i att Loris Malaguzzi var mån om att alla vuxna som finns kring barnen skulle förstå sin pedagogiska betydelse, varför exempelvis även köks- och städpersonal deltar i mycket av personalens fortbildning.

978-91-44-08908-9_01_book.indd 12

6/30/14 2:12 PM

KAPITEL 2

Vad är så unikt med Reggio Emilia?

Ta ett steg åt sidan och ge utrymme för inlärning, för att noggrant observera vad barnen gör. Om du då vinner tillräckliga insikter, kommer undervisningen kanske att bli annorlunda mot tidigare. (Malaguzzi i Edwards, Gandini & Forman 2011, s. 57)

Förskolorna i Reggio Emilia har inga förutbestämda läroplaner (se fotnot s. 11). Det genomförs inga tester på barnen och det finns heller inga mål som måste uppnås. Lärarna behöver inte vara universitetsutbildade (se fotnot s. 11). Och ändå hör vi ofta att de erbjuder den bästa förskoleverksamheten för små barn i världen. Vad är förklaringen?

Teori och praktik Malaguzzi studerade brett och influerades av flera av dem som har gjort avtryck i västvärlden – bland andra Bruner, Vygotskij, Piaget, Bronfennbrenner och Dewey, men även av andra teoretiker som är okända eller inte särskilt högt ansedda i Storbritannien. Han influerades av filosoferna Frances och David Hawkins. Båda två besökte Reggio Emilia åtminstone två gånger och arbetade utomlands i många mer eller mindre utvecklade länder. De betraktade barn som kompetenta och vetgiriga varelser som borde få möjlighet att följa sina egna intressen. David Hawkins gjorde en distinktion mellan att kunna mess about och making a mess. Den viktiga skillnaden ligger i avsikten. Barn som aktivt och medvetet mess about engagerar sig i utforskningar och undersökningar. Lärarens roll blir därför att från nära håll observera, dokumentera, granska och tolka deras arbete. Detta ska ske i samverkan med familjerna, kollegorna © S T U D E N T L I T T E R AT U R

978-91-44-08908-9_01_book.indd 33

6/30/14 2:12 PM

2 Vad är så unikt med Reggio Emilia?

och med barnen själva. Du kan se den stora likheten med det som utvecklades i Reggio Emilia. David Hawkins beskrev ett projekt han utformat tillsammans med sin partner och vad de, som vuxna, hade lärt sig medan barnen messed about. Projektet handlade om föremål som rullar, hur de gör det och varför: I vår egenskap av forskare försökte vi öka barnens intresse för rullande genom att vi utförde egna undersökningar. Vi fyllde hyllorna med återanvändningsbart material, klister, ståltråd, rep, måttband, träbitar och kartong och började skapa bilar. När vi hade byggt och testat många bilar, bjöd vi in en liten grupp av barn som skulle kommentera vårt arbete. Barnen undrade varför vi byggde bilar som ofta inte rullade vare sig långt eller särskilt fort och som ibland inte rullade alls. I deras arbete, som pågick parallellt med vårt, kategoriserade barnen objekten genom deras förmåga att rulla snabbt och långt. Detta betecknade barnen rullbarhet. Medan lärarna omedelbart fördjupade sig i temat transport, lärde barnen oss att arbetet handlade om allt som ingår i begreppet rulla, såsom hastighet, acceleration, distans, tid och friktion. Det initiala arbetet om rullande har lett till undersökningar över hela skolan om lutning, både naturlig och konstruerad, samt av ett relaterat begrepp, kedjereaktion. (Kluger-Bell, citerad i Hall 2010)

Inflytelserik var även Serge Moscovici som studerade vad människor, inklusive små barn, behövde för att kunna kommunicera i grupper. Han trodde att det krävdes ett system av delad förståelse, i synnerhet begrepp och tanke gångar som ligger utanför den ”vanliga” förståelsen eller som har specifik innebörd för den gruppen. Detta benämnde han social representation, där ord förknippades med varierande betydelser inom olika sociala grupper. I David Hawkins exempel ser vi hur barngruppen som bjöds in till ett vetenskapligt experiment i det egna klassrummet uppfann och började använda ordet rullbarhet. Vi känner alla till att juristspråket är svårförståeligt för utomstående. Det gäller i ökande utsträckning även för språken på Twitter och andra sociala medier som exkluderar alla som inte ingår i den specifika kulturen. Social representation kan således definieras som: System av värderingar, idéer och praktiker med dubbla funktioner. För det första att skapa en ordning som låter individer orientera sig i den materiella

978-91-44-08908-9_01_book.indd 34

6/30/14 2:12 PM

2 Vad är så unikt med Reggio Emilia?

och sociala världen och att behärska den. För det andra att möjliggöra kommunikation mellan medlemmarna i ett samhälle genom att förse dem med en kod för socialt utbyte samt en kod för att enhälligt benämna och klassifi cera aspekterna av den egna världen och historien, både på individuell och på gruppnivå. (Moscovici 1973)

Viktigast här är dels att betydelse skapas genom ett system av sociala förhandlingar i stället för att vara en färdig och definierad företeelse, dels att tolkningen kan komma att kräva ytterligare kunskaper om den sociala miljön. När du kommer till kapitlet om teaterridån ska du få några exempel på det språk som barnen tillägnade sig själva – genom ord som ”förvandling” och ”cell” – och där orden kom att integreras som en del av deras ordförråd, antingen efter att ett barn har introducerat ett nytt ord i gruppen, som cell, eller för att det börjat användas i samband med interaktion med en vuxen, som förvandling. En annan person som influerade Malaguzzi var den schweiziske psykologen Gabriel Mugny. Han studerade både ensamma individer och grupper och fann att de senare presterade bättre, dock endast om det samtidigt fanns ett element av konflikt. Detta är en intressant och potentiellt oroväckande observation. Men genom omsorgsfull läsning framgår det att konflikt i detta sammanhang innebär att två eller fler individer inom en grupp är oeniga om exakt hur någonting ska göras och att konflikten därför kräver någon form av lösning. Vi kan kalla den för en kognitiv eller sociokognitiv konflikt. Malaguzzi talar om Mugnys upptäckt som interpersonella kognitiva konstruktioner. Här följer ett exempel som visar hur mycket små barn som arbetar tillsammans kan uppleva oenighet, eller ha kognitiv konflikt, och lära sig av den: Två grupper – en med pojkar och en med flickor – har designat var sin ridå för teatern i Reggio Emilia. Mot slutet av den långa processen kan endast ett av förslagen väljas och det är barnen som skall bestämma vilket. De diskuterar länge och väl. Alla pojkarna är eniga om att deras är bäst, medan flickorna ivrigt förespråkar sitt eget. Till sist föreslår Leonardo att hela klassen skall få rösta. Giovanni invänder att pojkarna ändå bara kommer att välja sin version medan flickorna tar sin. Men slutligen säger Federica ”Jag börjar ändra mig. Så här gör vi: Vi bestämmer att vi tar deras. Vi röstar på deras.” (Hämtat från Vecchi 2002, s. 90–91)

978-91-44-08908-9_01_book.indd 35

6/30/14 2:12 PM

2 Vad är så unikt med Reggio Emilia?

Intressant är också att Malaguzzi influerades av den engelske pedagogen Wilfred Carrs tankar om relationen mellan teori och praktik. Carr riktade blicken mot de så kallade reflective practitioner- och action research-metoderna som blev populära i slutet av 1980-talet i takt med att missnöjet växte mot äldre och mer traditionella undervisningsmetoder. De nya metoderna förordade mer praktik på bekostnad av teori. Carr ville utforska föreställningen om att undervisning, en i grund och botten praktisk aktivitet, måste utgå från teori. Själv hävdade han att detta inte nödvändigtvis var fallet. Härifrån hämtade Malaguzzi sin tro på att alltför tidig och överdrivet stor tilltro till teori kan skada den kreativitet och spontanitet som emellanåt uppstår när lärare litar på sina observationer och instinkter och använder teori och egna erfarenheter som bekräftelse. I hans ögon blev läraren forskare och teoriskapare.

Forskning För Malaguzzi var lärarnas och elevernas uppgift både att lära sig och lära sig på nytt av varandra. På detta sätt formas barn inte av sina erfarenheter utan formar dem själva. Han trodde att barns lärande kunde betraktas ur två olika synvinklar. Den första är det sätt på vilket barnet närmar sig en aktivitet och utvecklar sina egna strategier och metoder att tänka och agera. Den andra är det sätt på vilket objekt transformeras. Jag har inte lyckats finna något eget exempel, men här följer en liten vinjett som tycks skildra små barn som utforskar konst och vetenskap under ett mycket kort möte. Två sexåriga flickor kommer till förskolan och upptäcker en bit genomskinligt vitt papper på glasrutan som en vuxen satt dit sedan hon observerat att löven kastade skuggor. På detta sätt visade hon sina egna iakttagelser om den fysiska världen, men troligen ville hon också erbjuda ett annat sätt att betrakta den. Så här utvecklades diskussionen mellan de båda flickorna: AGNESE CECILIA AGNESE CECILIA

978-91-44-08908-9_01_book.indd 36

”Det är en teckning som är gjord av små solbitar.” ”Det liknar jättesmå blad av sol.” ”Det är skuggan från bladen som man ser.” ”Men är det en teckning av solen eller av skuggan?”

6/30/14 2:12 PM

2 Vad är så unikt med Reggio Emilia?

AGNESE ”Det är som en klocka. Jag såg den i går också och för några dagar sen. När den där bilden kommer upp [hon pekar på tecknen på det genomskinliga papperet] är det dags att gå till lunch.” (Gandini i Edwards, Gandini & Forman 2011, s. 306)

Det är ett underbart exempel på barn som tittar, ställer frågor, gör hypoteser, lyssnar på varandra och som utforskar konst och vetenskap. Om just de här barnen ägnar sig åt en aktivitet eller transformerar objekt vet jag däremot inte. Jag tror att det är barn som ställer frågor, delar idéer med varandra och upptäcker någonting om den fysiska världen. Kanske stämmer det att vuxna och barn lär sig på olika sätt. Att de använder olika procedurer, följer olika regler, utvecklar olika hypoteser och teorier och följer olika vägar. Om du återvänder till rullbarhets-projektet kommer du att få exempel på dessa olika aspekter. När lärarna forskar, vare sig på egen hand eller tillsammans med kollegor, är syftet att utveckla och använda strategier för barnens lärande. De går från forskning till handling eller från handling till forskning. Det blir en spiralprocess. Hela denna bok igenom finner du exempel på den forskning som lärare alltid genomför, varje dag under sin tid på förskolorna. Det är själva essensen av deras yrkesliv. Effekterna är många. Lärarna inser att barn inte kan förväntas ge dem sådant som de redan vet: de – lärarna – befinner sig i en ständig inlärningsprocess. Lärarna lär känna sina elever bättre. Därmed får eleverna ökat förtroende att arbeta med kamraterna i ovanliga och ibland svåra situationer. De blir mer ihärdiga för att uppnå sina mål. De kan formulera allt fler och vidare val. Förskolorna har utformats för att ge barnen största möjliga flexibilitet i sina val. Det finns platser där de kan vara för sig själva, tillsammans med en liten grupp eller inom en större grupp, med eller utan lärare. De kan vistas i ateljén, i miniateljén, på den stora piazzan eller utomhus vid vackert väder. Varje klassrum är därför ett stort utrymme fyllt av det som Malaguzzi kallade ”marknadsstånd”, där barnen får välja sina egna projekt eller aktiviteter. Malaguzzi tror att denna uppdelning återspeglar staden som de bor i med dess småtorg och pelargångar och det vackra centraltorget som emellanåt förvandlas till en sorlande marknad. Enligt Bruner fungerar en sådan marknad på samma sätt som det han kallade ett forum:

978-91-44-08908-9_01_book.indd 37

6/30/14 2:12 PM

2 Vad är så unikt med Reggio Emilia?

En kultur är lika mycket ett forum för att förhandla och omförhandla betydelse som för att förklara handling, då det består av en uppsättning regler eller specifikationer för handling. […] Forumet är en aspekt av den kultur som tillåter deltagarna att konstant skapa och omskapa kulturen – att ha en aktiv roll som deltagare snarare än att vara åskådare som agerar enligt manuskriptet när signalen ljuder. (Bruner 1986, s. 123)

Det finns inte heller någon förutbestämd läroplan (se fotnot s. 11). Malaguzzi anser att en sådan bara skulle driva skolorna mot undervisning utan lärande. I stället utgörs läroplanen av en serie långsiktiga och mer kortvariga projekt. Dessa kan planeras av lärarna men det är barnen själva som väljer hur de vill ta sig till dem. Ett projekt om att formge en teaterridå kan för en barngrupp handla om förvandling, om celler för en annan grupp eller om upp- och nervända kupoler för en tredje. Det är viktigt att komma ihåg att barnen för varje nytt skolår bygger vidare på vad de tidigare har gjort. Malaguzzi tror att de genom sina erfarenheter får respekt och tas på allvar i förskolan. Detta gör i sin tur att lärarna kan följa barnen. Han tycker om ordet ”rekognoscering/sondering” och använder det för att beskriva hur lärarna använder sin erfarenhet i egna möten och diskussioner, utställningar och workshoppar med kollegor, politiska representanter, samhällsmedlemmar, barn, rådgivande organ, familjemedlemmar, besökare och andra. Låt oss titta nu på två pedagogiska specialister inom systemet: pedagogistan och ateljeristan. Rollen som pedagogista eller pedagogisk koordinator uppstod i förskolor i till exempel Bologna, Modena, Parma och Pistoia i mitten av 1970-talet då några kommuner började öppna egna förskolor. Rollen är djupt integrerad i Reggio Emilias verksamhet. Pedagogistorna arbetar på en kollegial basis med en egen grupp av förskolor men de interagerar också med andra arbetsgrupper. För närvarande (2012) finns det 13 pedagogistor, av vilka 10 koordinerar den kommunala verksamheten och där var och en arbetar direkt och intimt med cirka fyra förskolor. De två andra har bredare och mer överordnade positioner i förhållande till det pedagogiska arbetet i hela staden.

978-91-44-08908-9_01_book.indd 38

6/30/14 2:12 PM

2 Vad är så unikt med Reggio Emilia?

Delvis liknar pedagogistornas arbete1 det som utförs av rådgivande lärare i Storbritannien. Fokus ligger på den professionella utvecklingen och, som du vet, är det en väsentlig beståndsdel i alla lärares arbete och något som sker varje vecka. Pedagogistorna vill att denna utveckling ska respektera individuella behov och preferenser i fråga om tid och utformning. Därför försöker man att arrangera möten som både kan vara enskilda och specialiserade samt gemensamma. Pedagogistornas mål som yrkeskunniga är att använda teori för att underbygga praktik. Eftersom deras arbete är mycket komplext, står de i regelbunden och ständig kontakt med en stor skara intressenter. Om de exempelvis ska tala inför en grupp av föräldrar, kan pedagogistorna behöva ge pedagogiska motiveringar tillsammans med förklaringar om politik och budgetåtstramningar. Sedan tre generationer av barn tillbaka får de kontinuerligt mycket stöd och uppmuntran från stadens borgmästare. Ordet ateljerista översätts emellanåt med bildlärare, men det finns ingen heltäckande motsvarighet på svenska. Ateljén är en verkstad eller ett laboratorium i hjärtat av alla förskolor och där arbetar en så kallad ateljerista. Ateljén såg dagens ljus 1963, i anslutning till det övriga projektet. Ursprungligen fanns det en i varje 3–6-årsförskola som uppfördes och därefter också i varje småbarnsförskola. Syftet med detta avgränsade utrymme var att tillsammans med ramarna för lärande- och undervisningsstrategier lyfta fram den undanskymda roll som ateljén med hjälp av många olika uttryck dittills hade spelat. Men det var också en reaktion mot de dittills vedertagna sätten att undervisa små barn genom ord och enkla rutiner. Barn betraktades numera i stället som kompetenta, vetgiriga, ifrågasättande, kreativa och logiska varelser. Det här barnet – det nya barnet – hade rätt till en skola av respekt, relationer, lyssnande och inlärning. Lärarna hade också rätt till en skola av respekt: av relationer, undervisning och inlärning. Ateljén blev ett unikt utrymme. Eller med Malaguzzis ord: [E]n plats för att gräva med händerna och med sinnena, för att förfina sina ögon genom att praktisera visuell konst. Det ska vara en plats där man kan

1 I Sverige använder flera förskolor beteckningen pedagogista för att betona sambandet med Reggio Emilias pedagogiska filosofi. Sedan 2005 har Reggio Emilia Institutet utbildat drygt 500 i sin pedagogistautbildning.

978-91-44-08908-9_01_book.indd 39

6/30/14 2:12 PM

2 Vad är så unikt med Reggio Emilia?

förädla sin smak och estetiska sinnelag, en plats för individuellt utforskande av projekt där man anknyter till erfarenheter från de olika klassrummen i skolan […] en plats för att utforska barnens motivationer och teorier från deras första klottrande och vidare uppåt, en plats för att utforska variationer i de verktyg, tekniker och material med vilka man skall arbeta […] (Edwards med flera 2011, s. 7)

Ateljén skulle utvecklas till en plats för utmaning och provokation. Och även om Malaguzzis storslagna planer inte kunde realiseras fullt ut, blev ingen besviken. Det var här som barnen kunde använda alla sina uttrycksfulla språk och, som det visade sig, även de matematiska, vetenskapliga och logiska. Det var, och är än i dag, en plats för forskning. Efter hans död omvandlades en gammal lagerbyggnad till Loris Malaguzzis Internationella Centrum. Där finns en stor ateljé som sedan 2006 inrymmer Raggio di Luce (”ljusstrålen”), en plats för forskning, experimenterande och fördjupning i en miljö där ljus, i sina varierande former, kan undersökas med hjälp av olika metoder som väcker vetgirighet och förundran och som stimulerar kreativitet och mer djupgående studier. Det är också en plats för forskning om vetenskaper. Med tanke både på enskilda individer och grupper, finns det specifikt utformade kontexter, instrument och verktyg, alla med syftet att göra utforskandet av ljus mer tydligt och effektfullt. Jag besökte den för några år sedan. Tyvärr var jag ensam besökare den dagen men den unga ateljeristan, som hade lyckats ta sig fram genom snön till arbetet, visade mig all den fantastiska utrustningen tillsammans med barnens kommentarer, frågor och konstverk. Än en gång fick jag bevis på barns förmågor att ta sig an ett ämne och använda individuella och varierande metoder för att komma fram till en egen förståelse. Under de första åren fanns ateljeristor endast i 3–6-årsförskolorna. Det var primärt av ekonomiska skäl, men också för att man trodde att rollen behövde omdefinieras. Numera, i takt med att det finns fler och fler kombinerade förskolor för nyfödda barn upp till 6 års ålder, anställer man ateljeristor både där och i andra miljöer i staden. Här ingår Centrum för pedagogisk dokumentation och forskning. Det grundades för att lyfta fram och formellt erkänna erfarenheten hos de kommunala förskolorna och hos de lokala undervisningsinstitutionerna rent generellt. Det möjliggör professionellt utbyte och spridning genom att främja och stödja den numera vedertagna 40

978-91-44-08908-9_01_book.indd 40

6/30/14 2:12 PM

2 Vad är så unikt med Reggio Emilia?

kulturen med dokumentations- och undervisningsforskning som en integrerad del av pedagogernas yrkesfärdigheter. Centrumet samarbetar också med Reggio Children i projekt som formges och förskolor som drivs av Reggio Emilia kommun, men också i andra skolor i det lokala området. Gianni Rodaris teaterlaboratorium och videocentrum har ett nära samarbete med Centrum för pedagogisk dokumentation och forskning. Ateljeristans roll är komplex och betydelsefull, och Vea Vecchi har skrivit en utmärkt bok om yrket. Numera anses ateljeristan både ge barnen en rik och välkomnande miljö där ifrågasättande uppmuntras på samma gång som hon forskar i hur barn och vuxna tillägnar sig kunskaper. Vecchi tillskriver yrkesgruppen en ytterligare roll: att inte bara tillhandahålla verktyg och tekniker, utan också de specifika språk och ordförråd som ingår i de kreativa konsterna. För vidare läsning hänvisas till Raggio di Luce, där språket är vetenskapligt.

Att blicka tillbaka – och framåt I detta kapitel har vi läst om Malaguzzis tankar om förhållandet mellan teori och praktik. Vi har sett hur han kom till insikten om att teori utan praktik var innehållslös och att alla som arbetar med barn måste bli aktiva forskare. Forskning ska vara en gemensam process mellan elever och pedagoger som utforskar och lär sig tillsammans. Samarbete, förhandling, respekt, lyssnande, delaktighet och relationer är alla väsentliga i denna gemensamma process. Alla fick de en enorm draghjälp när ateljén introducerades i verksamheten. I nästa kapitel ska vi närmare gå igenom den betydelsefulla roll som relationerna spelar vid all slags inlärning. Malaguzzis socio-kulturella modell kan inte tillämpas i en värld där barn betraktas som isolerade individer. De kommer, som han sa, iklädda små bitar av världen.

978-91-44-08908-9_01_book.indd 41

6/30/14 2:12 PM

9 mm

– grundare av Reggio Emilias förskoleverksamhet

| Malaguzzi

Malaguzzi

Sandra Smidt

Malaguzzi

– grundare av Reggio Emilias förskoleverksamhet

Art.nr 37337

Sandra Smidt www.studentlitteratur.se

978-91-44-08908-9_01_cover.indd 1

2014-06-26 14:44