Evelina Linder
Föräldraguiden
ätstörningar
HJÄLP DITT BARN
TILL ETT FRISKT LIV
Innehåll
Förord av Monika Fored 10
Inledning 11
Hur hjärnan fungerar i en värld full av jämförelser 13
Stöd på resan till ett friskt liv 15
Behandlingsmetoderna i boken 15
Del ett OM ÄTSTÖRNINGAR 19
Diagnoserna och hur de yttrar sig 20
Anorexia nervosa – att svälta sig själv till undervikt 20
Bulimia nervosa – att hetsäta och kompensera 22
Hetsätningsstörning – att hetsäta utan att kompensera 23
Andra ätstörningar – när man inte helt uppfyller kriterierna 23
ARFID och andra ätproblem – utan koppling till kropp och utseende 24
Ortorexi – ett ätproblem men ingen diagnos 25
Andra problem och samsjuklighet 25
Vad orsakar ätstörningar? 27
Vem drabbas? 27
Bakomliggande faktorer 28
Utlösande faktorer 30
Pådrivande mekanismer 32
Ätstörningens fysiska, psykiska och sociala konsekvenser 40
Konsekvenser av svält 40
Konsekvenser av överdriven fysisk aktivitet 44
Konsekvenser av hetsätning 48
Konsekvenser av självrensning 49
Del två OM VÄGEN TILL BEHANDLING 55
Tidiga tecken på ätstörning 56
Vad du kan göra för att få det att vända 58
Vad skolan kan göra 59
När är det dags att söka behandling? 61
Hur får du med barnet till bedömning och behandling? 62
Prata med barnet om din oro 63
När föräldrar ser olika på problemet 64
Så ökar du chansen att ditt barn ska ta emot hjälp 65
Hur går bedömningen till? 70
Vägning, BMI och tillväxtkurvor 70
Underviktig, normalviktig eller överviktig? 71
Hur ser ätstörningsbehandlingen ut? 75
Olika vårdnivåer 75
Olika behandlingsmetoder 77
Kan behandlingen anpassas efter barnets behov? 78
Läkemedelsbehandling 79
Hur är behandlingen upplagd? 79
Behandlingsupplägg vid öppenvård 80
Utvärdering en viktig del i behandlingen 81
Att byta behandlingsmetod – vad är viktigt att tänka på? 82
Hur kan man arbeta som ett starkt team? 83
Barnets roll 83
Föräldrarnas roll 84
Vårdpersonalens roll 86
Syskon, släktingar, vänner och partners – vilken roll har de? 86
Del tre OM ATT VARA FÖRÄLDER 89
Vikten av att ta hand om sig själv 90
När allt känns övermäktigt 91
Hur hjälper man sitt barn till ett friskt liv? 94
Reaktioner som försvårar tillfrisknandet 94
Vad du kan göra för att underlätta tillfrisknandet 98
Så skapar du en stärkande hemmiljö 104
Varför är förändring så smärtsamt? 113
Exponering – vägen till förändring 113
Känslor och impulser styr – gamla och nya hjärnan 115
Drivkrafter skyddar och begränsar – trecirkelmodellen 120
Vilka strategier kan underlätta förändringsresan? 127
Planera och skapa trygga rutiner 127
Hitta alternativa aktiviteter 127
Gör tvärtemot 129
Öva på att förebygga problem 129
Reglera känslor och impulser 132
Minneskort – öva på att bli din egen terapeut 134
Hjälp att kartlägga problem och strategier 135
Del fyra OM BEHANDLING 139
FAS 1: Påbörja förändringsresan 140
Öka chansen till en bra start 140
• Inför veckovis vägning 143
Fördelarna med att göra barnet delaktigt 143
Finns det tillfällen då barnet inte behöver se sin vikt? 145
Vad är bra att veta om vikt och vägning? 145
Hur påverkas barnets vikt av behandlingen? 146
Så går vägningen till 150
• Inför ett normalt ätande 154
Vad innebär regelbundet ätande? 155
Vad innebär tillräckligt ätande? 158
Hjälpsamma strategier 163
Bekräfta, informera och lugna 166
• Påbörja viktuppgång 169
Hur kan man öka matintaget för viktuppgång? 169
Vanliga hinder som försvårar viktuppgång 173
Hur gör man för att stabilisera vikten? 174
• Bryt ätstörda beteenden 175
Hur arbetar man med hetsätning? 175
Hur arbetar man med överdriven fysisk aktivitet? 179
Hur arbetar man med självrensning? 189
FAS 2: Skapa förändring och bygg nya vägar 192
• Utveckla självständighet och balanserad självvärdering 193
Öka självständigheten 193
Utveckla en balanserad självvärdering 195
Undersök eventuella hinder 197
• Släpp upptagenheten kring kroppen 198
Reflektera över kroppsideal och upptagenhet 198
Minska kroppskontrollerande beteenden 200
Minska undvikande beteenden 203
Lära sig omtolka kroppsångest 205
• Släpp kontrollen över maten 207
Reflektera över matregler och matkontroll 207
Skapa flexibla riktlinjer för mat och ätande 208
Bryt mot matreglerna 210
• Komplicerande mekanismer 213
Låg självkänsla 213
Känslointolerans 218
Relationssvårigheter 224
Perfektionism 228
FAS 3: Håll fast vid den friska vägen 233
• Förbered avslut och livet efter behandlingen 234
• Bli expert på att hantera bakslag 235
• Minska risk för återfall 237
• Ha realistiska förväntningar på vad det innebär att vara frisk 239
Slutord – var rädd om dig på din fortsatta resa 241
Tack 242
extramaterial och lärarwebbar
Källor 243
av rutor, två för extramaterial, en för lärarwebbar och en för elevwebbar:
Digitalt extramaterial ingår
Till den här boken finns ett kostnadsfritt digitalt stöd. Logga in på nok.se för att komma till extramaterialet.
Digitalt extramaterial ingår
Till den här boken finns ett kostnadsfritt digitalt stöd, med en licenstid på 12 månader. Logga in på nok.se för att aktivera din kod. Ladda ner
Förord
Att se till att ens barn äter och får i sig tillräckligt med näring är en föräldrainstinkt – liksom att hjälpa barnet att må bra. Men att hjälpa ett barn som drabbats av ätstörningar har ingen förälder instinktivt kunskap om. I den här boken guidar därför den erfarna psykoterapeuten Evelina Linder dig som förälder under den utmanande resan från upptäckten att ditt barn mår dåligt till att ni söker hjälp och genomgår behandling. I stunder när du som förälder knappt orkar mer, när du tappat tålamodet eller inte hittar något sätt att stötta ditt barn ger Evelina kraft att ta ett steg tillbaka, andas, koppla på ”föräldrahjärnan” igen och hitta styrkan att agera klokt – för att hålla fast vid målet att ditt barn ska bli friskt och fri från sjukdomen.
En stor förtjänst är att boken guidar dig oavsett vilken typ av behandling ditt barn går i. Du kan läsa från pärm till pärm och sedan använda den som en handb ok, där du hämtar kraft och råd i olika situationer som uppstår. Evelina lyfter och förklarar bland annat medicinska risker, ditt barns ambivalens och rädsla att kämpa emot sjukdomen samt den maktlöshet du som förälder emellanåt kan drabbas av. Hon leder dig också t ydligt och strukturerat genom olika steg i sjukdomen och behandlingen, hela tiden med värme och medkänsla. Inte minst får du handfast vägledning i hur du kan göra och säga i olika lägen. Hon återkommer också hela tiden till vikten av din egen självomsorg för att du ska orka.
I dessa tider när allt fler unga utvecklar ätstörningssymtom har denna bok riktad till föräldrar saknats. Genom forskning vet man att barnets tillfrisknande gynnas när föräldrar både har kunskap om ätstörningar och känner sig delaktiga och trygga i behandlingsprocessen. Evelina betonar styrkan i att känna medkänsla med sitt barn och stå fast i att ni kämpar emot sjukdomsproblematiken tillsammans, i riktning mot friskhet. Det här är svårt, vägen är lång, men du och ditt barn kan övervinna detta –och denna föräldraguide är ett värdefullt stöd på resan.
Monika Fored, leg. läkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri och specialist i barn- och ungdomsmedicin, samt leg. psykoterapeut i KBT Stockholm, den 1 oktober 2024
Inledning
VILAR DET EN tryckt stämning kring matbordet eller har måltiderna förvandlats till en maktkamp? Kanske äter ni inte längre tillsammans? Försvinner det mat från kyl och skafferi? Misstänker du att ditt barn smiter in på toaletten efter middagen och kräks? Får ditt barn ångest av att inte röra på sig? Har hen blivit alltmer orolig, lättirriterad och börjat dra sig undan? Säger ditt barn saker som: ”Jag är inte hungrig, jag har redan ätit.”, ”Du behöver inte skjutsa till träningen, jag cyklar.”, ”Tack, men jag äter inte godis.”, ”Men jag MÅSTE gå på träningen – jag är inte alls förkyld!” eller ”Du vill göra mig tjock!”
Kanske oroar du dig för att ditt barn har en ätstörning utan att veta hur du ska ta upp frågan? Eller så är det redan ett uttalat problem med ständiga tjat eller bråk om mat och träning. Oavsett vilket är du inte ensam. Många föräldrar bär på upplevelser som dessa. Att i det läget stå bredvid och inte veta vad man ska göra och säga för att hjälpa är frustrerande – rädd att överreagera, att göra fel, att inte göra tillräckligt, att förvärra problemet eller väcka en björn som sover. Minst lika frustrerande är att söka vård och inse att den är bristfällig eller saknas, att den inte passar ditt barn eller att väntetiden är lång.
Den här boken riktar sig till dig som är vuxen och lever nära ett barn som ägnar sig åt ätstörda beteenden eller som fastnat i en ätstörning där det finns bekymmer kring mat, ätande, kropp, vikt och träning. Det innefattar ätstörningsdiagnoser som anorexi, bulimi, hetsätningsstörning och liknande tillstånd. Oavsett om du inte pratat med ditt barn om problemet ännu, om ni väntar på eller redan går i behandling så är förhoppningen att boken ska bli en hjälpande guide på vägen till ett friskt liv. Här hittar du information om ätstörningar och behandling samt praktiska, handfasta tips om hur du kan tänka och göra i olika situationer som uppstår under tillfrisknandeprocessen – från att du första
gången lyfter frågan med barnet, ända fram till behandlingsavslut. Vid ätstörningar är kunskap om tillståndet och hur man behandlar det viktigt, för både den som ska hjälpa och den som är drabbad. Det underlättar tillfrisknandet och kan därför inte överskattas. Tanken är att boken ska vara en hjälp oavsett vilken behandlingsmetod som är aktuell. Även skol- och vårdpersonal kan ha stor nytta av den för att öka sin förståelse för hur man kan bemöta barn med ätstörningar och deras föräldrar.
Boken är indelad i fyra delar. Om du läser från början till slut får du med dig värdefull information som gör att förhållningssätt och behandling vid ätstörning blir mer begripligt, men delarna kan också läsas var för sig. På bokens webbplats kan du ladda ner arbetsblad som stöd. I slutet av boken finns referenser och vidare tips på läsning, information och utbildning.
Del ett
Om ätstörningar:
Vad är det och vilka blir konsekvenserna?
Del två
Om vägen till behandling: Hur och var söker du vård samt vilken behandling finns det?
Del tre
Om att vara förälder: Vad behöver du för att ta hand om dig själv och hjälpa ditt barn?
Del fyra
Om b ehandling: Vad består den av och hur kan du stötta ditt barn under processen?
Hur
hjärnan
fungerar i en värld full av jämförelser
Många förfasas över att ätstörningarna tränger allt längre ner i åldrarna. Och det är djupt tragiskt och ett stort problem. Men ibland tänker jag att det snarare är en gåta att så många barn ändå klarar sig utan någon ätstörning med tanke på vår omgivning som ständigt signalerar vikten av att göra rätt och se rätt ut. Hur skulle barn, som är sämre rustade än vuxna, kunna skydda sig när de översköljs av budskap om hur viktigt det är att vara smal, vältränad, äta hälsosamt, ha hög social status och dessutom en lyckad karriär?
Vi lever i ett samhälle där vi alla ständigt jämför och speglar oss i varandra. Vikten av att passa in i den sociala gemenskapen är nedärvt inom oss. Meningen är att vi ska inspireras av andra och vilja utvecklas så att vi ökar vår chans att överleva och blir till större nytta för flocken, det ger energi och en känsla av tillfredsställelse. Om vi riskerar att förlora i status eller bli utstötta signalerar hjärnan fara och aktiverar skam- och rädsloreaktioner som motiverar oss att göra något åt situationen. Dessa drivkrafter finns hos oss oavsett om vi är medvetna om dem eller inte. De gör att vi hela tiden jämför oss och är beredda att satsa tid, kraft och pengar för att vara någon – någon som inte hamnar utanför gruppen.
Sedan stenåldern har jämförelsematerialet vuxit explosionsartat. Extra kännbart blir det om man till stor del av sin vakna tid är uppkopplad mot sociala medier där andra människor visar upp sina lyckade liv och kroppar. Då är det lätt att känna sig mindervärdig och längta efter något annat. Kanske tänker du att människor nog fick ätstörningar även innan det fanns sociala medier? Det stämmer att det inte bara är vår kultur och sociala medier som gör att ätstörningar uppstår, det är mer komplext än så. Det har även med gener och biologi att göra, vilket jag beskriver senare i boken. Men här är forskningen tydlig – under lång tid har det varit en riskfaktor att leva i en västerländsk kultur och flertalet studier tyder på att det har förvärrats i och med sociala mediers utbredning.
I vår västerländska kultur förknippas framgång ofta med att vara högpresterande och disciplinerad. Än mer beundransvärt är om man dessutom ser bra ut och är smal och vältränad. Personer som lever upp till samhällets ideal får mycket uppmärksamhet, positiva omdömen och andra fördelar, vilket ger tillfredsställelse och ett driv att prestera ännu bättre. Om man däremot inte lyckas prestera eller se ut som idealen är signalen att något bör fixas till genom disciplin, dieter, träning och ingrepp. Risken finns att man annars blir hånad, mobbad eller utstött. Det är vanligt att både vuxna och barn kritiskt granskar och fäller dömande kommentarer om andras utseende, såväl i verkliga livet som på sociala medier. Det här gör att vi ständigt granskar oss själva och ängsligt undrar om det finns något vi borde skämmas för och som behöver fixas. Våra barn hör och ser allt detta och anpassar sig därefter. Livrädda att inte duga.
När vi ska försöka hjälpa våra barn att bli motiverade att göra sig fria från ätstörningen är det här viktigt att förstå. Hur ser deras sammanhang ut och vad har de att vinna respektive förlora på att bli friska? Krafterna som driver barn och ungdomar in i en ätstörning i ett försök att ta kontroll över sitt liv och sin kropp är starka. Därför kan det också vara så svårt att ta sig ur ätstörningen. Det finns till synes mycket att vinna på att ha den kvar och mycket att förlora på att bryta sig loss – det kan ju innebära att gå emot hela samhällsnormen. En klok trettonåring sa till mig under ett av våra samtal: ”När vi pratar om hur jag ska tänka om min kropp känns det som att jag behöver tänka friskare än alla mina kompisar och vuxna som inte har en ätstörning. Alla andra tänker ju också på att de ska gå ner i vikt, få magrutor och snygga rumpor samtidigt som de ska få A i alla ämnen …”
Genom att finnas nära ditt barn och visa förståelse och empati för hur svårt det kan vara att våga göra förändringar kan du vara ett avgörande stöd under tillfrisknandeprocessen. Det kan innebära att även du behöver omvärdera ditt förhållningssätt till prestation och utseende och för ditt barns skull göra förändringar som visar vägen mot ett annat, mer hållbart liv.
Stöd på resan till ett friskt liv
De allra flesta barn blir friska från sin ätstörning. Det kan ta tid, man kan behöva flera behandlingsförsök och det är inte sällan en snårig och krokig väg, men de flesta blir bra. Det är en fördel att få information, stöd och behandling så snabbt som möjligt, då ökar chansen att barnet inte fastnar så djupt i ätstörningen och att hen kommer ur den snabbare. Men även barn som varit sjuka en längre tid blir friska! Med vuxna som stöttar och vet vad de ska göra samt hur de ska bemöta barnet ökar chansen att bli frisk. Min förhoppning är att denna bok ska vara ett stöd för dig som läsare oavsett var du och ditt barn befinner er i processen. Jag önskar dig all lycka till!
Begrepp som används i boken
Förälder används synonymt med ”du som är vuxen och lever nära ett barn med ätstörning”. Det kan vara en bonusförälder, partner, mor- och farförälder eller annan vuxen.
Barn innefattar i den här boken både barn och tonåringar upp till 18 år.
När begreppen flicka/kvinna och pojke/man används avser det
juridiskt kön. Tanken är inte att exkludera någon, men i dagsläget saknas forskning och information om transpersoner och icke-binära.
Behandlingsmetoderna i boken
De teorier, strategier och övningar jag beskriver är främst hämtade från kognitiv beteendeterapi (KBT), familjebaserad behandling (FBT), dialektisk beteendeterapi (DBT), radikalt öppen dialektisk beteendeterapi (RO-DBT) samt compassionfokuserad terapi (CFT). Jag delar också med mig av kunskap, insikter och kliniska erfarenheter från mina drygt 20 år inom ätstörningsvården, där jag mött och lärt mig av många drabbade, deras familjer, vårdpersonal och forskare.
Teorier och metoder som boken bygger på
Kognitiv beteendeterapi (KBT) har vetenskapligt stöd vid många olika psykiatriska tillstånd. En behandlingsmetod särskilt anpassad för ätstörningar kallas för KBT-E där E står för enhanced som på svenska betyder utvidgad. Det syftar på att metoden kan användas för flera olika diagnoser som anorexi, bulimi, hetsätningsstörning och liknande tillstånd. Metoden är från början framtagen av professor Christopher G. Fairburn vid Oxford University i Storbritannien för behandling av vuxna med ätstörning. Läkaren och forskaren Riccardo Dalle Grave vid Villa Garda i Italien har sedan utvecklat metoden till att även passa barn och tonåringar.
Familjebaserad behandling (FBT) är utvecklad av James Lock och Daniel Le Grange vid Stanford University i USA för att behandla ätstörningar hos barn. FBT har vuxit fram ur den så kallade Mauds leymodellen som är en beteendeinriktad familjeterapi utvecklad av Christopher Dare och hans kollegor vid Maudsley Hospital i London. I stället för att som man tidigare gjort se föräldrarna som en orsak till ätstörningen ses föräldrarna enligt denna modell som den främsta resursen att hjälpa barnet ut ur ätstörningen med stöd av vårdpersonal.
Dialektisk beteendeterapi (DBT) är utvecklad av Marsha M. Linehan vid University of Washington för att behandla personer med hög grad av impulsivitet och svårigheter att reglera starka känslor, vilket leder till en rad problembeteenden som att skada sig själv, självmordstankar och relationssvårigheter. Målet är att förbättra förmågan att styra sina känslor och att öka möjligheten till stabila och fungerande relationer.
Radikalt öppen dialektisk beteendeterapi (RO-DBT) är utvecklad av professor Thomas R. Lynch vid University of Southampton i Storbritannien. Den riktar sig till personer med ett överdrivet behov av självkontroll, stark rigiditet och ofta relationssvårigheter som följd – problem som är vanliga vid anorexi och liknande tillstånd. Målet är att öka graden av öppenhet och flexibilitet samt att utveckla förmågan till värme och närhet i relationer.
Compassionfokuserad terapi (CFT) är utvecklad av Paul Gilbert som är professor i klinisk psykologi vid Derby University i Storbritannien. Behandlingen syftar till att hjälpa personer med hög grad av självkritik och självanklagelser, vilket ofta är en del av problematiken vid ätstörningar. Målet med behandlingen är att utveckla ett mer medkännande och omsorgstagande förhållningssätt till sig själv och omgivningen.
Del ett
Om ätstörningar
Ätstörningar är komplicerade och allvarliga tillstånd som behöver behandlas. De allra flesta blir friska och kan leva bra, fungerande liv, men ätstörningar kan också leda till långvarig sjukdom, allvarliga komplikationer och i värsta fall död. Studier har visat att ju tidigare man upptäcker sjukdomen och sätter in insatser, desto större chans att barnet tillfrisknar. Man har också sett att föräldrarna är en viktig del i tillfrisknandeprocessen, och med ökad kunskap om ätstörningar blir det lättare för föräldrarna att upptäcka problemen, känna empati med barnet under sjukdomsperioden samt förstå vad barnet behöver för att bli friskt.
Bokens första del innehåller därför information om de olika ätstörningsdiagnoserna och hur de yttrar sig. Du får även svar på vad som kan orsaka ätstörningar och vilka faktorer som är pådrivande samt en beskrivning av de fysiska, psykiska och sociala konsekvenserna.
Diagnoserna och hur de yttrar sig
EFTERSOM MÅNGA AV oss har en upptagenhet kring mat, kropp och träning kan det vara svårt att avgöra när det övergår till en ätstörning. Kort kan man säga att problemen ska hålla i sig över tid, orsaka ett fysiskt och/eller psykiskt lidande samt försämra förmågan att fungera i sin vardag. För att få en ätstörningsdiagnos i vården behöver vissa kriterier uppfyllas enligt diagnosmanualen DSM-5 (diagnostic and statistical manual of mental disorders, 5th edition). Nedan följer en kortfattad beskrivning av de olika ätstörningsdiagnoserna. Om du vill läsa mer om diagnoserna, vilka som drabbas och ytterligare statistik kan du besöka webbplatsen för organisationen Frisk och fri.
Anorexia nervosa – att svälta sig själv till undervikt
Anorexi kännetecknas av självsvält, det vill säga att man äter för lite i förhållande till vad kroppen behöver. Det leder till viktminskning och i förlängningen undervikt, vilket är ett av kriterierna för att få diagnosen. I kriterierna ingår också att man ska ha en stark rädsla för att gå upp i vikt eller bli tjock. Trots att personen kan vara uppenbart underviktig leder rädslan till olika beteenden för att motverka viktuppgång. Det kan vara att äta och dricka så lite som möjligt, hoppa över måltider, vara överdrivet fysiskt aktiv eller försöka göra sig av med mat genom att kräkas, laxera eller använda vätskedrivande medel.
En del har också en störd kroppsuppfattning där man upplever sig som tjock trots att man inte är det. Vissa beskriver hur de kan pendla mellan att bli förskräckta över hur magra de ser ut, för att i nästa stund tycka att de ser fett på hela kroppen och att de därför måste gå ner i vikt. Ofta är självkänslan starkt påverkad av kroppen och vikten. Det gör att
Hur många är drabbade av ätstörningar?
Antalet personer med ätstörningsdiagnos har legat relativt konstant under lång tid. Men under de senaste åren har de ökat, särskilt bland barn och unga. Endast de som söker vård får en diagnos och räknas in i statistiken. Eftersom många inte söker vård tror man att mörkertalet är stort, särskilt bland pojkar och män då ätstörning felaktigt räknas som en kvinnosjukdom. De flesta ätstörningsdiagnoser är vanligare bland flickor/kvinnor än bland pojkar/ män, utom när det gäller hetsätningsstörning och ARFID (se s. 24) där könsfördelningen är jämnare.
För dem som söker vård är restriktiva ätstörningar som atypisk anorexi och anorexi vanligast bland barn och unga, medan ätstörningar med kontrollförlust och hetsätning är vanligast bland vuxna. Man beräknar att minst 6 procent av befolkningen har en ätstörning och fördelningen mellan diagnoserna ser ut ungefär så här:
Anorexi: 0,5–1 procent, könsfördelning 80 procent flickor/kvinnor och 20 procent pojkar/män.
Bulimi: 1–3 procent, könsfördelning 80 procent flickor/kvinnor och 20 procent pojkar/män.
Hetsätningsstörning: 2–4 procent, könsfördelning 60 procent flickor/kvinnor och 40 procent pojkar/män.
Andra ätstörningar: 2–3 procent, könsfördelning 80 procent kvinnor/flickor och 20 procent pojkar/män.
man känner sig misslyckad och får kraftfull ångest om man går upp i vikt eller upplever att man riskerar att göra det. Många har svårt att förstå allvaret i den låga vikten och ta till sig information om riskerna. Även om man stundtals inser riskerna och begriper vad läkare och närstående säger är rädslan för viktuppgång så stor att man inte klarar att bryta svälten.
Bulimia nervosa – att hetsäta och kompensera
För att få diagnosen bulimi ska man ha återkommande episoder av objektiva hetsätningar med efterföljande kompensatoriska beteenden. Dessa episoder ska återkomma regelbundet minst en gång per vecka under minst tre månader. Precis som vid anorexi är självkänslan starkt påverkad av kropp och vikt och därför blir man rädd för att gå upp i vikt efter hetsätningarna. Man försöker då göra sig av med maten med så kallade kompensatoriska beteenden som att kräkas, laxera, använda vätskedrivande medel, träna eller fasta. Personer med bulimi försöker ofta hålla igen på maten mellan hetsätningarna, vilket bidrar till hunger och risk för nya hetsätningsepisoder.
Det finns både subjektiva och objektiva hetsätningar. Båda innebär en känsla av att man förlorar kontrollen över ätandet och äter mer än man tänkt sig. Objektiva hetsätningar kännetecknas av att man äter en mycket större mängd mat än vad som är normalt under en avgränsad period, till exempel ett par timmar. Det är olika hur mycket man äter under dessa episoder men det är ofta någonstans mellan 1 000 och 2 000 kalorier per tillfälle. Under episoden upplever man en kontrollförlust över både vad och hur man äter, men också att man har svårt att sluta äta trots att man vill och kanske mår illa. Ätandet är förknippat med skuld och skam och sker därför oftast i ensamhet.
Det är vanligt att personer med ätstörning, särskilt de som försöker äta extremt restriktivt, tillfälligt tappar kontrollen över ätandet och äter mer än vad de tänkt sig. De upplever att de hetsäter men när man undersöker det närmare visar det sig ofta vara det man kallar för subjektiva hetsätningar. Det innebär att man upplever samma kontrollförlust och ångest som vid objektiva hetsätningar, trots att det inte rör sig om en onormalt stor mängd mat utan en normal portion, ett extra äpple eller en liten kaka. Även om det är en typ av hetsätning som kan orsaka stora problem genom att ofta leda till oro, ångest och kompensatoriska beteenden så får man inte diagnosen bulimi. Det får inte heller personer som är underviktiga och samtidigt hetsäter och kompenserar, de får diagnosen anorexi eller atypisk anorexi.
Hetsätningsstörning – att hetsäta utan att kompensera
Kriterierna för diagnosen hetsätningsstörning innebär precis som vid bulimi att man ska ha återkommande episoder av objektiva hetsätningar minst en gång per vecka under minst tre månader. Den stora skillnaden mot bulimi är att man inte regelbundet kompenserar för hetsätningarna i efterhand. En annan skillnad är att man ofta småäter och överäter mellan hetsätningsepisoderna. Detta leder i regel till viktuppgång och i förlängningen ökar risken för övervikt och obesitas. Lidandet är ofta stort då det kaotiska ätandet och viktuppgången påverkar det psykiska måendet och man känner äckel, skam, skuld och nedstämdhet. Många i denna grupp söker inte vård då de inte alltid förstår att de har en ätstörning, utan tänker att de har ”en dålig karaktär” eller känner en sådan skam att de inte vågar söka hjälp. Det är tyvärr dessutom vanligt att denna grupp inte får den behandling de behöver. När de väl söker vård är vårdpersonal ofta okunnig om diagnosen och hur man bemöter och behandlar denna typ av ätstörning. Förhoppningen är att en förändring är på gång, då det i Socialstyrelsens nya nationella riktlinjer för ätstörningar (2024) finns vägledning för bemötande och behandling av hetsätningsstörning.
Andra ätstörningar – när man inte helt
uppfyller kriterierna
Ätstörningar ser olika ut och eftersom många drabbade dessutom pendlar mellan de olika ätstörningsdiagnoserna är det inte ovanligt att man inte riktigt känner igen sig i någon av de tre huvuddiagnoserna anorexi, bulimi eller hetsätningsstörning. Man kan ändå ha så stora svårigheter med maten och ätandet att det bedöms vara en ätstörning. Då kan man få någon av diagnoserna specificerad eller ospecificerad ätstörning. För en del kan det kännas som att man inte har en riktig ätstörning om man får denna typ av diagnos, men konsekvenserna kan vara lika allvarliga och lidandet lika stort som om man har någon av huvuddiagnoserna.
Specificerade ätstörningar kan exempelvis vara att man uppfyller alla kriterier för anorexi förutom att vara underviktig, eller så kanske man hetsäter som vid bulimi och hetsätningsstörning, men inte så ofta som en gång i veckan. Andra exempel på specificerade ätstörningar är att man kräks regelbundet även efter normalstora mängder mat eller att man går upp och hetsäter på natten, så kallat nattätningssyndrom. Diagnosen ospecificerad ätstörning får man om ätproblemet leder till ett stort lidande eller påverkar förmågan att fungera i sin vardag, men utan att kriterierna för någon av huvuddiagnoserna eller specificerad ätstörning är uppfyllda. Risken finns att personer med någon av dessa diagnoser inte får behand ling eller att det tar lång tid innan de söker hjälp. Kanske förstår varken den drabbade eller närstående att det handlar om en ätstörning eller så känner hen sig inte tillräckligt sjuk för att anse sig ha rätt till behandling.
ARFID och
andra ätproblem – utan koppling till kropp och utseende
I DSM-5 beskrivs även födorelaterade syndrom och ätstörningar som inte är direkt kopplade till upptagenhet av kroppsform och vikt. Behandlingsprogrammet i denna bok är inte i första hand utvecklat för dessa diagnoser, men vissa delar kan användas.
Pica innebär kortfattat att man äter saker som inte är mat. Ett annat syndrom är idisslande som innebär att man sväljer maten och får upp den igen, tuggar om den för att sedan svälja ner den igen alternativt spotta ut den. Undvikande och restriktiv ätstörning, som i dagligt tal kallas ARFID (avoidant/restrictive food intake disorder), innebär att man av olika skäl äter för lite mat eller för ensidigt och på så vis inte får i sig tillräckligt med energi och näring. För att få diagnosen ARFID ska tillståndet leda till en eller flera av följande konsekvenser: näringsbrist, undervikt, beroende av näringstillskott eller att man har svårt att fungera i sin vardag.
Skälet till svårigheterna att få i sig tillräckligt kan vara att man saknar intresse för mat eller upplever starkt obehag av matens smak och konsistens. Ett annat skäl kan vara att man är rädd för negativa konsekvenser till följd av att äta, som att man ska sätta i halsen, att man ska få
olika besvär med magen eller att man ska bli sjuk och kräkas. ARFID är en relativt ny diagnos och behandlingsmetoderna behöver studeras och utvecklas. Det man rekommenderar i dagsläget är KBT som är flexibel och kan anpassas utifrån den unika problematiken.
Ortorexi – ett ätproblem men ingen diagnos
Ortorexi är ingen ätstörningsdiagnos även om det inte är ovanligt att personer som känner igen det här problemet också har eller har haft en ätstörning eller med tiden kommer att utveckla en. Ortorexi innebär en extrem upptagenhet av att äta hälsosamt. I Sverige har begreppet vidgats till att innefatta en hel livsstil med både fokus på hälsosam mat och träning. Man vill enbart äta livsmedel som är helt och hållet hälsosamma och man är rädd för att få i sig något som kan orsaka ohälsa. Det varierar från person till person vad man anser vara hälsosam mat, men det kan vara att maten inte får vara processad eller innehålla fett och snabba kolhydrater.
Det är också vanligt att man har rigida regler kring sin träning och att man dagligen lägger mycket tid på träningen. Om man får i sig något onyttigt eller inte tränar enligt sitt schema får man stark oro. Tvärtemot vad den drabbade önskar kan den ”hälsosamma” livsstilen leda till både allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser som exempelvis näringsbrist, undervikt, överträningssyndrom, depression och ångest. Behandlingsprogrammet KBT-E som beskrivs i denna bok kan anpassas så att det passar denna grupp.
Andra problem och samsjuklighet
När ett barn drabbas av ätstörningar är det vanligt att det även finns andra svårigheter. Kanske fanns det problem där innan ätstörningen utvecklades eller så har de uppkommit som en följd av den. Det kan handla om stressande hemförhållanden med sjukdom i familjen, ekonomisk oro, konflikter, separationer eller syskon som kräver mycket omsorg. Likaså kan det finnas svårigheter i skolan med både studier och relationer till lärare och jämnåriga. Barnet kan också ha varit med om någon traumatisk händelse som mobbning, övergrepp, förlust av en anhörig eller en olycka.
Det är inte ovanligt att barn som utvecklar ätstörningar även har lidit eller lider av annan psykisk ohälsa, exempelvis att barnet har höga krav på sig själv och är stressat, har mycket oro och ångest eller nedstämdhet. Barn med ätstörningar uppfyller därför ofta även kriterier för andra diagnoser. Depression, tvångssyndrom och ångestsyndrom som separationsångest, social ångest, paniksyndrom och generaliserad ångest är relativt vanligt förekommande. Vissa barn utvecklar beroendeproblem, självskadebeteenden och har återkommande tankar om att inte vilja eller orka leva. Under senare tid har det kommit flera studier som visar att även neuropsykiatrisk problematik (NPF) som autism och adhd (attention deficit hyperactivity disorder) är vanligt bland personer med ätstörningar. Det har att göra med att vissa personlighetsdrag och svårigheter som ofta ingår i dessa diagnoser ökar sårbarheten för att utveckla ätstörning, exempelvis ett ökat behov av kontroll, behov av rutiner, svartvitt tänkande, impulsivitet, relationssvårigheter och låg självkänsla.
Det kan vara bra att både föräldrar och vård- och skolpersonal har i åtanke att ätstörningen ibland är en följd av ett annat problem eller kan dölja andra svårigheter. Om barnet får ätstörningsbehandling och ändå inte blir friskt kan det förstås bero på att behandlingen inte passar just det här barnet just nu eller att behandlingens genomförande varit bristfälligt. Men det kan också bero på att ätstörningen döljer något annat. Därför bör man alltid överväga utredning kring samsjuklighet om barnet inte tillfrisknar trots ätstörningsbehandling. Precis som man skulle göra om barnet hade en fysisk sjukdom och inte blev friskt av den behandling som erbjöds.
Vad orsakar ätstörningar?
EN VANLIG FRÅGA som föräldrar vill ha svar på när deras barn drabbas av en ätstörning är: Varför? Vad har jag gjort för fel? Är det något som hänt som lett fram till det här? Det är begripligt att vilja förstå orsaken och hitta en avgörande förklaring som kan ge svar på allt – men det finns sällan bara en orsak till att någon utvecklar en ätstörning, utan det rör sig om ett samspel mellan flera olika faktorer som är svåra att styra över. Det här kan vara svårt att acceptera om man är en lösningsfokuserad person med vana att kunna felsöka och komma med snabba lösningar. När det gäller ätstörningar är det tvärtom gynnsamt med ett förhållningssätt där man accepterar att man inte förstår allt och att det sällan finns snabba, enkla lösningar.
Vem drabbas?
Den vanligaste bilden som många ser framför sig när man pratar om ätstörningar är magra, unga flickor som drabbats av anorexi. Visserligen är det flest flickor och unga kvinnor som drabbas av just anorexi, men ätstörningar finns i alla åldrar, hos alla kön, etniciteter, viktnivåer och samhällsklasser. På de allra flesta syns inte ätstörningen utanpå, tvärtom har många med ätstörningar en normal vikt, medan andra har en hög vikt eller obesitas. Många ser ut att må bra och kanske till och med framstår som förebilder när det gäller hälsa och en god livsstil. Det är viktigt att lyfta fram och öka kunskapen om det här då det ökar chansen för tidig upptäckt. Dessutom kan det bidra till att personer med andra typer av ätstörning än anorexi får den vård och hjälp de behöver.
Genetik och biologi
Kultur, normer och värderingar
Personlighet och egenskaper
Psykologiska erfarenheter
Viktnedgång, annan positiv kroppslig förändring eller en önskan att känna kontroll.
Ett överdrivet fokus på mat, kropp, träning och kontroll. Ätstörning
Ätstörningens bakomliggande och utlösande faktorer.
Bakomliggande faktorer
Det finns dokumenterat att ätstörningar funnits flera hundra år tillbaka i tiden, men de verkar ha blivit allt vanligare under senare år – framför allt i västvärlden. Vi vet fortfarande långt ifrån allt om vad som orsakar ätstörningar. Det finns mycket kvar att utforska kring varför en del drabbas och andra inte trots att man lever i liknande miljö och sociala sammanhang. Orsaken tycks vara en blandning av genetiska och sociala faktorer. Precis som det finns faktorer som ökar risken att drabbas av andra psykiska och fysiska sjukdomar finns det faktorer som verkar öka risken för att utveckla ätstörningar.
Genetik och biologi
I tvillingstudier och i genforskningen påvisas tydligt att det finns en ärftlighet när det gäller ätstörningar. Dels har man sett att risken att drabbas ökar om någon nära släkting har eller har haft ätstörning, dels
Oroar du dig för att ditt barn har en ätstörning? Är det ständiga bråk om mat och träning? Det kan vara frustrerande att stå bredvid och inte veta hur man ska hjälpa till, om man överreagerar eller förvärrar problemet.
Denna bok riktar sig till dig som är förälder till ett barn med ätstörda beteenden eller som har fastnat i en ätstörning med bekymmer kring mat, ätande, kropp, vikt och träning. Oavsett om du har pratat med ditt barn om problemet eller inte, eller om ni väntar på eller redan går i behandling så kan boken stötta er på vägen till ett friskt liv.
Den erfarna psykoterapeuten Evelina Linder berättar om ätstörningar och behandling samt ger konkreta tips om hur du kan tänka och göra i olika situationer, från upptäckt till färdig behandling. Du får också veta hur du kan ta hand om dig själv.
Boken är inte en behandlingsmanual utan en guide för att stärka dig och ditt barn längs vägen ut ur ätstörningen, oavsett vilken typ av behandling ditt barn får. Även skol- och vårdpersonal kan ha stor nytta av boken.