Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Vilja förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Lund
Titel: Beckomberga – Ode till min familj
Författare: Sara Stridsberg
Boken är en bearbetad version av Beckomberga – Ode till min familj, utgiven på Albert Bonniers förlag 2014.
Bearbetning: Lina Stoltz
Omslag: Nina Ulmaja
Omslagsbild: Tova Mozard
Tryckt av Adverts, Lettland 2025
Bearbetning: Lina Stoltz
Personer i boken:
Jackie, bokens berättare
Marion, Jackies son
Jim, Jackies pappa och patient på Beckomberga
Lone, Jackies mamma
Edvard Winterson, överläkare på Beckomberga
Sabina, Paul och Olof, patienter på Beckomberga
Inger Vogel, sköterska på Beckomberga
Om Beckomberga
Beckomberga öppnades 1932. Det var Europas största mentalsjukhus.
De som ansågs psykiskt sjuka hade blivit allt fler.
En del skyllde detta på rörelsen från landsbygd till stad. Eller att syfilis och demens ökade. Men äntligen skulle någon ta hand om dessa olyckliga.
En anstalt med ordning och omsorg för de oanvändbara.
En allé ledde upp mot det roströda sjukhuset. Det fanns en byggnad för män (Stora Mans) och en för kvinnor (Stora Kvinns).
Runt sjukhuset fanns en vacker park, och runt parken ett högt stängsel. Utanför stängslet var det skog och åkrar.
De sjuka skulle placeras en bit bort från staden. *
När Beckomberga öppnar sommaren 1932 är det ovanligt svalt. Några människor står utanför sjukhuset med glas i handen.
Det är läkare, tjänstemän och politiker.
De skålar i champagne för att fira att sjukhuset är klart. Om några veckor ska den första patienten komma.
Det serveras smörgåsar från en silverbricka. Sedan håller någon ett tal, om renhet, ordning och skönhet. En ny värld för de sjuka och förlorade.
Men egentligen är det ett fängelse. Ett palats för de hopplösa.
Bland fåglar, träd, himmel och vatten.
Tre år senare finns 1 600 patienter på Beckomberga, och över 800 anställda.
Alla bor de på området, som liknar en mindre stad.
I dag finns mentalsjukhusen inte kvar. Det beror på tre saker. Kritik mot den vård som bedrevs. Att det kostade för mycket. Att det kom bättre mediciner mot psykoser.
Beckomberga fanns 1932–1995.
DEN SISTA PATIENTEN (OLOF)
Det är på vintern 1995. Kroppen är gammal, men inuti är Olof ung.
Han klättrar uppför radiomasten
vid Spånga station. Himlen har samma mörker som det han alltid burit inom sig.
På sjukhuset Beckomberga står hans säng tom.
Han är nu högst uppe i masten.
Han ser ut över staden. Där finns ingen framtid för honom. Det har det aldrig funnits.
Han har alltid varit ensam, som
om det fanns ett galler mellan honom och världen. Han har levt på sjukhuset, rädd för människor.
Ingen kommer att sakna honom.
Doktorn har sagt att det var dags att lämna sjukhuset.
De sista månaderna på Beckomberga har han fått lov att gå ut ensam. Men han har stannat inne.
Suttit vid fönstret och tittat ut.
Dagen innan han skulle skrivas ut tog han på sig kavajen över pyjamasen. Han sa till sköterskan att han skulle ta en promenad.
Nu tar han av sig kavajen och lägger den bredvid sig.
Sedan kastar han sig ut i natten.
Några dagar senare hittas hans döda kropp under radiomasten.
Jackie är 13 år och besöker sin pappa Jim på Beckomberga mentalsjukhus.
Där finns Sabina som längtar efter frihet, Paul med de trasiga tänderna och läkaren Edvard som tar med patienter på fester om nätterna.
I en värld fylld av både smärta och ljus försöker Jackie nå och rädda sin pappa.
Det här är en bearbetad version av Beckomberga – Ode till min familj.
