![](https://assets.isu.pub/document-structure/211101145306-5d1434d99361631a8788c5cd2fd8c209/v1/b888266117ab56f35474436a5f110cda.jpeg?width=720&quality=85%2C50)
3 minute read
En maskotför Rinkeby Johan Wiking
from SK Katalog 29
En maskotför Rinkeby
Mr Happy, en skulptur, en bronsfiguroch kanhända en maskot. Det finns platser som genom åren harförsetts med konstnärliga »signaturer», med tecken för modernitet och framåtanda.Johan Wiking har i 90-talets slutgått motsattväg: han sällar sig inte till raden av abstrakta monumentskapare utan hargjorten Mr Happy som tycks finna sig väl tillrätta i sin levande och mångkulturella omgivning.
![](https://assets.isu.pub/document-structure/211101145306-5d1434d99361631a8788c5cd2fd8c209/v1/231069c810d12ef37bf8dad03ade5736.jpeg?width=720&quality=85%2C50)
På gården mellan Ungdomens hus och Rinkeby skola står en märklig skulptur och hälsar alla välkomna.
Vid första anblicken ser den mest ut som en enkel seriefigur, lite rundnätt, utan huvud men ändå med något slags mänsklig framtoning. Armarna sticker ut sompinnar med tydligt formade händer och fingrar-fem på varje hand, en ovanlighet i seriernas värld. När jag ringer konstnärenJohan Wiking för att höra om figurens tillkomsthistoria beskriver han sitt intresse för ensliga bronsskulpturer på allmänna platser och i parker. »Hur enkel kan en bronsgubbe göras?« undrar han. »Måste den se ut som alla andra skulpturer i den svenska offentligheten sedan 1950talet och framåt?«. Genren är speciell för det berömda svenska folkhemmet och är svår att tänka bort från Blackeberg, Vällingby, Hökarängen och Årsta. Motiven är välkända: lekande barn, möten mellan olika generationer, en omtolkning av den klassiska, humanistiska konsten för kollektivt bruk.
Skulpturerna är ofta mycket skickligt huggna (eller gjutna), ibland kärvt reducerade till stenklumpar med antyddda ansikten, armar och ben, ibland mycket realistiska. MenWikings galvaniserade bronsgubbe Mr Happy är ingen folkhemshumanist, snarare en maskot för den mångkulturella ungdomsgrupp i Rinkeby som talar olika språk, som går klädda i gympadojjor och säckiga byxor och besöker det nybyggda Ungdomens hus (invigt 1999) där alla rum är bokade från tidig morgon till sen kväll. Byggnaden har växt fram efter samråd med arton olika ungdomsråd och ärritad med speciell hänsyn till flickornas behov. Den är också hemmaplan för det berömda basketlaget Akropolis. I en ansökan från 1997 om budget för husettalas om »visioner om rockkonserteroch ballettaftnar« vilket resulterat i flera rum för dansoch teaterundervisning. Arkitekten för Ungdomens hus, Anders Bergkrantz, är entusiastisk över Mr Happys placering. »Wiking hörde sig för bland ungdomarna i området hur de ville ha skulpturen.
Buden var från början många men det fanns en beställning på en viking som skulle göra något stort. Vad detta innebar minns jag inte men de fick ju en viking, dock inte i den form som de hade väntat sig«. Vände sig Statens konstråd till Johan Wiking för namnets skull, en viking i det invandrartäta Rinkeby? Jagglömmer attfrågaJohan Wiking själv och Konstrådet men det spelar ingen roll. Mr Happy har blivit en
![](https://assets.isu.pub/document-structure/211101145306-5d1434d99361631a8788c5cd2fd8c209/v1/33cc584abfb21773e182f16491afea62.jpeg?width=720&quality=85%2C50)
i m mmn mm
![](https://assets.isu.pub/document-structure/211101145306-5d1434d99361631a8788c5cd2fd8c209/v1/fecd5286702f9bb002f2d83ff2e7de3c.jpeg?width=720&quality=85%2C50)
i*p j1
DOMENS
mm m a
•" ' - £får>: ■*!•%*»*.
![](https://assets.isu.pub/document-structure/211101145306-5d1434d99361631a8788c5cd2fd8c209/v1/c990b9be469a2852910b6b4691c93909.jpeg?width=720&quality=85%2C50)
succé, men på ett lite förstrött och opretentiöst sätt. Wiking ser honom som ett klot som brutit sig loss från plåtfasaden på Ungdomens hus och somplötsligt fått armar och ben. Efter en stund inserjag att det som jag med viss ansträngning uppfattar som huvud egentligen är en kombination av två öronliknande utväxter och ett öga som finns i bakgrunden på ett av Ungdomens hus takfönster. Bäst framträder detta på natten då ögat blinkar kallt med sitt neonljus och outgrundligt betraktar Rinkeby centrum längre bort. Vad tänker Mr Happy? Är han nöjd med sin placering och panoramat över trakten? Han har fått en egen piedestal på Rinkebyskolans gård men står förvånande långt från Ungdomens hus. En dörrvakt och inkastarepå drift, lite virrig men som vill alla väl? Eller just bara en maskot formulerad som ettvisuellt minne?
Mr Happy är väl förankrad i rummetoch skulle kunna vara något som ungdomarna i området själva ritat. Samtidigt är den ett provpå en gammal beprövad idé från tidig
1900-talsmodernism: att minimera en figur så att den nästan försvinner, pröva en yttre gräns när knappt något finns kvar av idé och material. Mr Happy har sina konturer, de räcker långt.
![](https://assets.isu.pub/document-structure/211101145306-5d1434d99361631a8788c5cd2fd8c209/v1/c6dc3cc6f8afdfed8d623046bceddf4d.jpeg?width=720&quality=85%2C50)
PederAlton
Johan Wiking, Mr Happy, galvaniserad bronsskulptur på gården mellan Ungdomens hus och Rinkeby skola, Stockholm.
Samfinasierad med Stockholms konstråd.
Projektledare: Karin Eklöf