Fyra konstverk i Uppsala Ingolf Kasier, Johan Widén

", v’MAVi wmEm &"•£ i

Fyra konstverk i Uppsala

Ingolf Kaiser, Johan Widén, Magnus Bärtås, Mikael Fagerlund

Universitets- och högskoleområdetfortsätter att expandera. Konstrådet gör årligen stora satsningar på såväl gamla universitet som nya högskolor. Universitet i Uppsala har nyligen fått fyra konstverk, beställda för olika institutioner och rum. Först ger Uppsalabon Cristina Karlstam en introduktion till Ingolf Kaisers skulptur och Johan Widéns svit av målningar, därefter skriver Magnus Bärtås och Mikael Fagerlund om sina egna verk.

Ingolf Kaiser Vid Geocentrum på Villavägen i Uppsala ärIngolfKaisers massiva, jordnära diabasskulptur Till Lethe placerad. Verketdominerar den öppna entrégården och bildar en sluten, samlad kraftkälla mitt i den i övrigt rätt disparata arkitektoniska miljön. Till Lethe är en cirkelformad skulptur i slät svart diabas med en något nedsänkt innercirkel i polerad diabas. Kontrasten mellan ytterringens torra, matta och illusorisktmjuka och innercirkelns spegelblanka yta är ytterst verkningsfull. I kommentaren till sitt verk skriver Kaiser att skulpturen också är tänkt att ha en praktisk funktion som en samlingspunktochsittplatspågården. Lethe är enligt grekisk mytologi den dödsflod vars vatten ger försonande glömska. I Kaisers skulptur harvattnetstelnattill sten-entalande metafor för döden som den slutliga glömskan som stryker ut alla svåra minnen. Med kännedom om konstnärens del i det kollektiva minnet av nazismens brottfårverketsin särskilda tyngd och dignitet. Men den svarta diabasskulpturen kan också avläsas som en brunn vars vatten verkar hugsvalande och tröstande. Den glömska som bjuds vid denna samlingspunkt »mitt i byn« är inte ensamhetens och isoleringens utan gemenskapens. I döden uppgår de individuella ödena i ett kollektiv.

Så kan man också avläsa verkets rentförmala kvaliteter. Cirkelns oavslutade evighetsrörelse indikerar ett tidsbegrepp och en rumslighet som rymmer en helt annan försonlighet än vårt traditionella västerländska linjära sätt att tänka. I österländsk föreställningsvärld är cirkeln den ideala bilden av tiden, ett kretslopp vars början och slut möts i en aldrig upphörande rörelse och helhet. Just detta sker i IngolfKaisers diabasskulptur.

Ingolf Kaiser Till Lethe, diabasskulptur på gården till Geocentrum vid Uppsala Universitet. Projektledare: Anders Rönnlund

■nr

■u. ___

1 I* fl

« JM

Johan Widén Paradiset som all kunskaps ursprung och utgångspunkt har varit den tematiska drivkraften i Johan Widéns konstnärliga gestaltning i entréhuset till Evolutionsbiologiskt centrum på Norbyvägen i Uppsala. Ifrån denna mänsklighetens fundamentala och konfessionsöverskridande, gemensamma myt utgår den evolution som konstnären gestaltar i en serie målningar. Den öppna entréhallen har försetts med ett rum i rummet genom två stora målningar, placerade på varsin sidovägg. Med den centralt stationerade trappan som leder upp till övriga våningsplan har rummet ursprungligen en öppen, inte helt definierad utsträckning. Nu sluts det in i Widéns tvådelade måleri. På höger sida en mörkt grön målning på kopparplåt. Genom ristningar i den täta färgytan har konstnären åstadkommit ett cirkel- och spiralformat fönster där kopparplåten tillåts lysa igenom. På den motsatta väggen återkommer dessa spiralformer, nu i ett varmt rött måleri, också detta på kopparplåt, men med bildelementen i större skala. Ett par små målningarpå kopparplåt det gamla tvåflodslandet. Att just spiralformen blivit detgenomgående tecknet för den konstnärliga gestaltningen i denna byggnad torde kunna

Här har spiralrörelsen accentueratsytterligare och utgör nu målningens dominerandeformala mönster, utfört i lysande gult mot kopparplåtens röda botten.

leder blicken vidare till trapphuset, vars svårfångade rumslighet Widén lyckats bemästra genom en hög vertikal målning som binder samman våningsplanen. Härhar spiralrörelsen accentuerats ytterligare och utgör nu målningens dominerande förmala mönster, utfört i lysande gult mot kopparplåtens röda botten. Målningen är placerad mot en grå väggmålning i tempera med ett korseller stjärnformat mönster. Valet av koppar som bas för måleriet är inte bara praktiskt betingat. Kopparen är en gammal symbol för konstens varaktighet men också metaforen för själva himlavalvet i härledas till evolutionens elementa där DNA-spiralen har en central position. Rent formellt är spiralen självklart också den ideala formen för att beteckna rörelse, i det här fallet den naturliga mobiliteten från bottenplan till övriga våningsplan.

Cristina Karistam

Johan Widén Tre oljemålningar på kopparplåtoch påträpannå i entréhall och i trapphall genom tre våningsplan i Evolutionsbiologisktcentrum vid Uppsala Universitet.

Projektledare:Anders Rönnlund

mmm

i

Magnus Bärtås (ur skissbeskrivningen) Den konstnärliga gestaltningen på Ekonomikum har en speciell förutsättning- att utgå från kvinnorna har vid olika tidpunkter i historien, förmodligen någon gång under deras livs zenit, krönts med dessa vanemässigt utförda avbild

Den konstnärliga gestaltningen på Ekonomikum haren speciell förutsättning-att utgå från Uppsala Universitets konstsamling. Efter att ha gått igenom konstsamlingen valdejag attta fasta på porträtten.

Uppsala Universitets konstsamling. Efter att ha gått igenom konstsamlingen valde jag att ta fasta på porträtten. Av olika konnotationer som porträttgenren bär med sig får betydelsen kröning den mest framskjutna platsen i min gestaltning. De avbildade åtta männen och två ningar. Från sin undangömda plats lyfts de nu alltså fram för en andra omgång i ljuset, till allmän beskådan. För studenterna på Ekonomikum finns möjligheter till strålande karriärer. Man skulle kunna anta att vissa av dem kommer att krönas någon gång i framtiden på ett liknande sätt som de avporträtterade i samlingen. Med tanke på denna potentiella kröning önskar jag fotografera studenter inskrivna vid de linjer som ryms i byggnaden för att utse 22 av dessa bilder att ingå i verket. Fotografierna ska inte ha betydelsen av porträtt. Snarare vill jag behandla dessa bilder som markörer för individer och markörer för potentiella porträtt.

Magnus Bärtås Kröning, 22fotografier kompletterade med tio porträtt ur universitetets konstsamling i uppehållsrum i Ekonomikum, Uppsala Universitet.

Projektledare: Kajsa afPetersens/

Martin Wickström.

Mikael Fagerlund

(ur skissbeskrivningen)

»En vit monokrom målning som blir polykrom genom ljusets reflexioner. De olikafördjupningarna återkastar ljuset mer eller mindre. Energi är ljus som består av våglängder. Färger har olika ljusvågslängder. Vad är då en skugga på en vityta?

Målningen är ingjuten i betongväggen ochför attsyftet skall uppnås måste det negativa mönstret varafrittfrån ytstruktur, det vill säga betonggjutningen skall spacklas, slipas och målasjämnt. Den vitafärgen återkommer i interiören, på betongpelarna och på något annat ställe i salen.«

Mikael Fageriund Reflexioner, en kvadratiskt vit målning ingjuten i betongväggen utanför

Siegbahnsalen i Ångströmlaboratorietvid

Uppsala Universitet.

Projektledare: Karin Eklöf/Kjell Strandqvist

ȃ

■ ■ " ■ "1 v-