Brännpunkt Karlstad dan wolgers

Jan Svenungsson Duty Now For The Future

Mitt konstverk i Bipontus består av 14 stycken färgfotografier som sitter ordnade i en serie. Tillsammans bildar dessa fotografier en berättelse som jag här inte kan återge — ty min ambition har varit att arbeta med ett bildens språk, på ett sätt som det inte är självklart att man kan översätta till ett verbalt språk.

Vad jag emellertid kan göra är att erbjuda lite bakgrundsinformation. Konstverket skapades ursprungligen till en utställning på Norrköpings Konstmuseum 1998 som hette »Brytningstider«, och som behandlade känslan av uppbrott som finns i kulturen idag, liksom den fanns i början på seklet när modernismen bröt igenom. Det verk som nu föreligger är en ny och något anpassad version. Det är väsentligt för mig att de färdiga bildernas utplacering på väggen (med dess pelare, dörröppningar, osv) skall ha maximal precision och stå i motsats till allt tillfälligt — det som i frusen form konstituerar själva den fotografiska bilden, lika väl som det karakteriserar livet framför dessa bilder.

Samtliga fotografier är utförda med storformatskamera (negativformat 4x5 tum) i Berlin under hösten och vintern 1997-98. Jag bor vid Checkpoint Charlie, och tog som princip att fotografera enbart inom det avstånd jag orkade släpa den tunga kameran till fots. Till att börja med arbetade jag tekniskt precist och innehållsmässigt planlöst. Så småningom korn jag att fotografera mer experimentiellt. Ur ett stort material har jag sedan konstruerat min »historia« — en historia som jag, paradoxalt nog, menar inte behöver ha med Berlin att göra... Rent tekniskt är det man ser cibachromekopior utskrivna med laser från fotografiska negativ som scannats och blivit dammretuscherade i dator. Bilderna är sedan klistrade med silikon mellan plexiglas och laminerad aluminium.

Konstverket heter Duty Now For The Future. Detta namn är lånat från titeln på ett av popgruppens DEVO’s album.

Mina bilder saknar som synes individuella ramar — men de sitter infattade i permanent byggda väggnischer. Därmed bildar väggen, och i förlängningen hela huset, en gemensam ram till fotoserien. Detta förhållande känns som en riktig ära, som jag hoppas att mitt konstverk skall återgälda genom att inbjuda till många intressanta samtal.

,»■1

BjbH

mm

».wasv<

T-f^r 11) ii

to:

‘V

mm

dan wolgers har ersatt ordinära sittgrupper i Karlstads universitet med antika möbler, brännstämplade med ett bomärke för hela installationen. Här kan man slå sig ned för att diskutera bruksvärdet, konstvärdet och det ekonomiska värdet av möbler som nu har förpassats ur varucirkulationen. V

\m\

40

Dan Wolgers Brännpunkt Karlstad

INTRODUKTION TILL EN INSTALLATION VAROM INGET FINNS ATT SÄGA SOM VORE BÄTTRE ÄN ATT TIGA

Det är inte lätt att veta vad som menas med begreppet offentlig utsmyckning. Emellertid kan en svårbegriplig term begripas på ett nytt sätt via ett främmande språk. Dessvärre kan jag inte denna kritiska term på något utrikiskt språk. Nu får det gå ändå. Ordet »offentlig« betecknar väl att det som omtalas är tillgängligt för alla eller att det ägs av alla. Offentlig toalett vet jag vad det är och offentlig ursäkt. Båda har att

göra med något privat men ändå inte. Att något är offentligt är ibland nära på samma sak som att det vore allmänt. Allmänheten är ju alla vi, staten eller ännu mera folk. Det skulle alltså kunna menas att det är alla människors, det där som omtalas som offentligt. Annars vore det enskilt. Enskild utsmyckning. Enskild toalett. Man brukar nog säga privat. Det som är privat är ungefär hemligt. En hemlig utsmyckning på enskild plats, det låter som något man skulle behöva. Dess make, en offentlig utsmyckning på allmän plats, det får man nog jobba på.

Allmänning betecknar en plats som nästan alla får vara på. Det brukar vara överblivna tomtsnuttar i ett samhälle eller det kan var en strand någonstans. Jag har aldrig sett en offentlig utsmyckning på en allmänning, det är nog för att närapå ingen bestämmer där. Allmän plats är ute på gatan kanske. Offentlig plats skiljer sig nog från det men hur begriper jag inte utan att slå i lagboken. Eller i lexikon. Det får gå ändå. Man kan gå på känslan också. Eller på trots.

Betänk att utsmyckning är ungefär samma sak som dekoration. Böjelser för att dekorera det offentliga bör trotsas, de är ju försök att kamma mittbena på hela samhället. Man kan betänka också att tex en teaterpjäs som uppförs offentligt aldrig, hur söt den är, etiketteras som en dekoration eller en utsmyckning, annat än menat som en ren elakhet eller som ett avfärdande. Dessutom kan mankonstatera att någon sådan term som offentlig roman eller offentlig balett, det finns inte. Termen »utsmyck- ning« klingar som om det gällde garnering och det på ett omoraliskt vis därtill. Som en allmän ursäkt kanske. En offentlig ursäkt för en allmän otillräcklighet av något slag. Det gör det inte lättare att begripa vad begreppet offentlig utsmyckning betecknar eller ska vara uttryck för. Man brukar med termen avse ett eller flera fysiska föremål eller resultat av fysiska ingrepp, på en plats som inte är privat eller hemlig och som alla vi i staten äger tillsammans, både platsen och frukten för den konstnärliga mödan. Det är inte bra om plätten är helt otillgänglig för allmänheten, vidare måste det vara en privatperson som har åstadkommit utsmyckningen i egenskap av konstnär annars gills det inte. Riktigare borde det ju heta utsmyckning just då, när det inte gills. Alltså, sympatiska konstnärliga alster utanför hemmet — jag vet inte vad man ska kalla dom och deras syfte är fortsatt ovisst. Kanske gör det inget.

41