Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff – Snart 25 år av forskning

Text: Sune Lindh

Lördagen den 22 november 1997 invigdes Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff (CFE) av den dåvarande Stormästaren Gustaf Piehl vid en högtid i Stamhuset. Lokalen hade valts för att markera att den nya logen var en angelägenhet för hela Svenska Frimurare Orden, även om logens säte skulle vara Uppsala.

Samtidigt som invigningen installerades även professor Magnus Ottosson, stortalman och tidigare, bland annat, ordförande mästare i S:t Johanneslogen Stenbocken i Uppsala, som forskningslogens förste OM. Carl Friedrich Eckleff hade 251 grundläggare varav 248 bröder och tre loger. Forskningslogens valspråk är Ad Fontes, vilket betyder Till källorna. Logens devis lyder i svensk översättning Tvivel leder till forskning. Forskning leder till sanning. Logens faddrar var Sten Svensson och Gunnar Meiton.

Bild är tagen den 15 november 2008 föreställeande den nyinstallerade ordförande mästaren Henrik Berg, OM 2008-2013. Bakom honom stående från vänster: Örjan Zetterqvist OM 2003–2008, Magnus Ottosson OM 1997–2000 samt längst till höger Rune Axelsson OM 2000–2003.

Foto: Lars-Olof Mattsson.

Bakgrund: forskningsiver samt angrepp mot Orden i media

Det hade på några orter sedan flera år funnits mer eller mindre fast sammansatta grupper av bröder som studerat historiska, språkliga och ideologiska problem i anslutning till det svenska frimureriets uppkomst och utveckling. En av de mer aktiva fanns i Uppsala och det var därför logiskt att Stormästaren den 9 december 1987 beslutade att bilda en frimurerisk forskningsgrupp i Uppsala. Gruppen kom organisatoriskt att underställas den dåvarande Vetenskapliga och Litterära Nämnden, VLN. Forskningsgruppen arbetade systematiskt med månatliga sammankomster och kunde under åren 1995 och 1996 arrangera symposier med föredragshållare som kom även från andra orter än Uppsala. Vid denna tid hade det bildats en forskargrupp även i Göteborg. De bärande föredragen i 1995 års symposium i Uppsala handlade om en av de viktigaste frimurararkitekterna och systembyggarna i det svenska frimurarsystemet: Carl Friedrich Eckleff (1723–1786). Han fick ge namn åt logen på samma sätt som de danska och norska forskningslogerna har hämtat sina namn från framstående 1700-talsfrimurare.

Namngavs som medlemmar Under 1980- och 1990-talen utsattes Svenska frimurare Orden för skarpa angrepp från ibland annat tidningen Dagen, Aftonbladet, tidningen Magazinet och i Expressen. Inte minst prästers deltagande i Orden ifrågasattes vilket bland annat ledde till att biskoparnas ansvarsnämnd behandlade frågan. Den 21 mars 1985 friade nämnden de fem biskopar som anmälts till nämnden för sitt medlemskap.

Tio år senare, den 12 januari 1995, publicerade tidningen Expressen en artikel med rubriken ”Kända svenskar dricker blod”. Många personer i ansvarsfulla positioner namngavs som medlemmar i Orden. Expressen baserade sina påståenden på en i Norge utgiven bok ”Frimureri-Mysterier, fellesskap, personlighetsdannelse”, som gavs ut av författaren och teologen Sverre Dag Mogstad år 1994. Boken innehåller angrepp på det svenska systemet som det tillämpas i de nordiska länderna.

Expressens artikel följdes upp samma kväll i tv-programmet Kvällsöppet under ledning av Sievert Öholm som hade den nämnde Mogastad som bisittare. Orden representerades av vice ordföranden i Informationsdirektoriet Sten Svensson, professor Magnus Ottosson, vikarien för Ordens högsta prelat Gunnar Meiton, tidskriften Frimurarens chefredaktör Bengt Gustafson samt historiografen i Göta Provinsialloge Gunnar Bäckström. Debatten i tv ”vanns” av frimurarorden och efter programmet uppges Öholm ha förebrått sina medarbetare för att ha vilselett honom.

När bröderna som deltagit i debatten efteråt samlades över en öl, kom de fram till att det är starkt önskvärt att Orden har en ökad öppenhet mot omvärlden och att det ges en väsentligt breddad utåtriktad information om Orden. En forskningsloge skulle kunna bli en bra producent av material som är sakligt och vetenskapligt grundat och som ger information om frimureriet och dess syften. Denna slutsats delgavs Ordensledningen.

Det kom därmed initiativ från två håll som pekade i samma riktning: från de existerande forskargrupperna i Uppsala och Göteborg samt från informationsdirektoriet i form av Sten Svensson. Detta påskyndade processen att bilda en forskningsloge.

En mer utförlig skildring av detta spännande skede finns i skriften CFE 15 år. Vad hände egentligen? som är utgiven som nr 9 i grad 0 i serien Ad Fontes (2012). Där skriver logens fadder Sten Svensson, de fyra första ordförande mästarna Magnus Ottosson, Rune Axelsson, Örjan Zetterqvist och Henrik Berg samt dåvarande redaktören för skriftserien Ad Fontes Dan Eklund om sina minnesbilder från logens tillkomst och verksamhet de första 15 åren. Alla artiklarna är mycket läsvärda. Tidningen Frimuraren nr 3/2015 hade forskning som tema. Även där finns en läsvärd artikel av Sten Svensson om logens tillkomst.

CFE:s roll, organisation och medlemskap

Forskning i betydelsen att söka i protokoll, brev och andra källor för att sedan kritiskt granska, sammanställa och bedöma ett material som underlag till ett anförande eller en skrift i ett visst ämne har förekommit under lång tid inom frimurarorden, inte minst genom den redan nämnda VLN. Det som länge saknades var en formell struktur som täcker hela Ordens territorium där bröder med intresse och fallenhet för forskning kan utbyta tankar och diskutera kring ett presenterat material. Det behövdes ett forum att träffas i.

Den formella grunden för CFE:s verksamhet återfinns i kapitel 13 i Ordens allmänna lagar. Där anges att logen ska arbeta i graderna I-X och vara underställd Stora landslogen. Stormästarens prokurator har en provinsialmästares roll i förhållande till CFE. Logens syfte är att bedriva och främja forskning kring frimureriet och dess historiska och kulturella bakgrund, sociala miljö, samhälleliga roll och ideologiska utveckling, i första hand vad gäller det svenska frimurarsystemet.

Det finns även stadgar för CFE som Stormästaren har fastställt. CFE:s ordförande mästare är ledamot av Utbildningsdirektoriet. CFE:s verksamhetsformer påminner mycket om en brödraförening och får, i likhet med brödraföreningar, inte recipiera eller befordra bröder. Ordförande mästare Magnus Ottosson följdes år 2000 av Rune Axelsson från Göteborg som i sin tur efterträddes av Uppsalabon Örjan Zetterqvist i november 2003. Logens fjärde ordförande mästare, Henrik Berg från Uppsala, installerades i november 2008 och kom att inneha ämbetet fram till sin alltför tidiga bortgång hösten 2013.

Individuell forskning

CFE:s medlemmar benämns ledamöter och indelas i tre kategorier: arbetande ledamöter (AL), korresponderande ledamöter (KL) och seniorledamöter (SL). De huvudsakliga insatserna i forskningsavseende förväntas bli utförda av de 27 arbetande ledamöterna, vilka är utnämnda av Stormästaren efter förslag av logens styrelse. En AL som uppnår 75 års ålder övergår till att bli SL. För att bli AL krävs att man innehar lägst grad VIII och inte har fyllt 74 år vid tillträdet. Man ska ha visat intresse och fallenhet för frimurerisk forskning samt ha förmåga till källkritiska studier. Man ska även förklara sig villig att utöva individuell forskning och att presentera resultaten i forskningslogen muntligen och/eller skriftligen.

CFE strävar efter en geografisk spridning bland sina AL liksom en spridning av forskningens inriktning. CFE har i april 2022 drygt 600 ledamöter varav huvuddelen följaktligen tillhör kategorin KL. Det är mycket enkelt att bli korresponderande medlem: man ska tillhöra SFMO eller annan frimurarorden som är erkänd av SFMO och betala medlemsavgiften som för år 2022 uppgår till 490 kr.

CFE:s verksamhet

Resultatet av forskningsinsatserna ska föras ut till bröders kännedom. Det kan ske stadgeenligt genom att hålla sammankomster i logeform med en relativt enkel ritual, genom akademisammankomster som genomförs utan fastställd ritual men enligt en nu utarbetad praxis samt genom utgivning av skrifter. Under årens lopp har det utvecklats årlig rytm med sex sammankomster per år varav tre i Uppsala och tre på andra orter. Sammankomsterna hålls på lördagar, ofta klockan 14:00, för att så långt som möjligt medge resor utan övernattning. Logens sammankomster är öppna för alla frimurare som har den för dagen aktuella graden. Högtidsdagen hålls alltid i Uppsala i november och i grad I. Föredraget brukar då hållas av en arbetande ledamot som ska övergå till att bli seniorledamot.

Med reservation för vissa osäkerheter i källmaterialet så har CFE sedan sin tillkomst haft drygt 180 sammankomster varav elva i form av en eller två dagar långa symposier. Det första symposiet genomfördes i Malmö i oktober 1998 och det senaste i Karlskrona i oktober 2022. Vid dessa tillfällen har parallella föredrag i olika grader hållits.

Vid invigningen år 1997 betonades att kontakter med utländska forskningsloger blir en viktig faktor i arbetet. Det uttrycktes redan i början av år 1998 en förhoppning om att tillsammans med den i april 1997 invigda danska forskningslogen Friedrich Münter kunna utge en gemensam skandinavisk årsbok. I det avseendet arbetade man snabbt. Redan i november 1998 kunde de två OM Magnus Ottosson och Nils Bartholdy underteckna förordet till den första volymen i skriftserien Acta Masonica Scandinavica, AMS. Årsboken är icke-gradbunden och får spridas i den allmänna världen.

Från och med nr 6 medverkar den i november 2003 grundade norska forskningslogen Niels Treschow och sedan år 2012 kan vi även glädja oss åt bidrag från den år 2010 grundade forskningslogen Snorri på Island. Sammanlagt har det i de 24 hittills utkomna volymerna publicerats 191 artiklar varav 82 i den svenska delen av AMS.

Gradlöst material

CFE har som redan framgått en egen skriftserie benämnd Ad Fontes, AF, där såväl gradbundet som gradlöst material publiceras i häftesform. En redaktion bedömer om ett insänt bidrag håller tillräcklig kvalitet och i vilken grad skriften ska publiceras. Gradbundna skrifter säljs endast till enheter eller bibliotek inom frimurarorden där de för en begränsad tid kan lånas av enskilda bröder.

Det första numret i serien Ad Fontes gavs ut år 2002 och var icke-gradbundet. De två första gradbundna skrifterna publicerades år 2004. Sammanlagt har hittills 65 skrifter publicerats i serien varav tio är icke-gradbundna. Graderna III och VI är de mest populära att publicera sig i medan graderna II och IX inte har lockat fler än två författare vardera. Här finns med andra ord ett konkret utrymme för mer forskning och publicering!

För att nå sina medlemmar med information om kommande verksamhet och även referera det som har genomförts, ger CFE sedan år 2000 ut tidskriften Ecklöfwet som hämtat sitt namn från logens vapensköld, som i sin tur är inspirerad av Carl Friedrich Eckleffs ex libris.

Alla ledamöter får ett exemplar av årsskriften, tidskriften Ecklöfwet samt en personlig kallelse via elektronisk post till CFE:s aktiviteter.