Axel Wrede Sparre – Sveriges förste frimurare

Text: Bo Lindquist

Bo Lindquist, innehavare av Ordens Hederstecken och prins Bertils Frimuraremedalj, förutvarande andre deputerad provinsialmästare i Svea Provinsialloge och förutvarande ordförande i brödraföreningen Örebro Kapitelbröder, sammanfattar här ett digitalt föredrag från april om Axel Wrede Sparre – Sveriges förste frimurare.

Greve Axel Wrede Sparre omnämns ofta som Sveriges förste frimurare och dessutom initiativtagare till Sveriges första frimurarloge. Den första logens verksamhet är dock mycket sparsamt skriftligt dokumenterad.

Men det är belagt att han var grundare eller instiftare av den första frimurarlogen i Sverige ”Greve Wrede Sparres loge”, som verkade från år 1735 och under större delen av 1740-talet. Att Wrede Sparre tog initiativet finns skriftligt dokumenterat i ett curriculum vitae på franska författat av honom själv 1753, då han tog steget in i den nya logen i Stockholm, S:t Jean Auxiliaire. Dessutom skriver stormästaren Carl Fredrik Scheffer år 1770 i ett officiellt brev till den engelska storlogen att greve Axel Wrede Sparre blev den förste som förenade våra spridda svenska frimurare.

Axel Wrede Sparre.

Överståthållare i Stockholm

Högt upp på väggen i förrummet till Johannessalen i Svenska Frimurare Ordens stamhus i Stockholm hänger en pastellmålning föreställande Axel Wrede Sparre, målad av Gustaf Lundberg. Wrede Sparre var då nyutnämnd överståthållare i Stockholm och han bär storkorset av Svärdsorden som han erhöll år 1772 kort före sitt frånfälle. Porträttet var en gåva till Den Nordiska Första S:t Johanneslogen år 1935 av logens dåvarande ordförande mästare Arvid Lindman, konter amiralen, statsministern, med mera.

Axel var son till riksrådet och fältmarskalken Erik Sparre av Sundby. Erik Sparre brukar kallas ”Den Store Sparren” och han var chef för det i Paris förlagda regementet Royal Suédois, vars officerskår utgjordes av svenskar. När regementet upplöstes år 1791 hade det verkat i drygt 100 år och mer än 1 000 svenskar hade då fått utbildning vid regementet i Paris.

Stenbockska palatset.

Stenbocks universalarvinge

Axels mor var Sofia Wrede och hans morfar var den berömde Fabian Wrede, en av kung Karl XI:s rådsherrar.

År 1708 föddes Axel Wrede Sparre, men redan två veckor efter födelsen avled hans mor, sannolikt i barnsängsfeber.

Pappan Erik gifte om sig med Stina Lillie, systerdotter till Johan Gabriel Stenbock. Stina Lillie blev Johan Gabriel Stenbocks universalarvinge och fick bland annat ärva Stenbockska palatset på Riddarholmen i Stockholm.

Stenbockska palatset fick stor betydelse för Axel Wrede Sparre eftersom han fick bo där under långa tider under uppväxten, då han var moderlös och pappan Erik vistades mycket utomlands. Dessutom ägde den första frimureriska receptionen i greve Wrede Sparres loge rum i just Stenbockska palatset.

Axels pappa Erik fick med hustrun Stina en dotter, Ulrika Lovisa, som så småningom gifte sig med den framgångsrike och respekterade Carl Gustaf Tessin, som för övrigt var den förste som recipierade i greve Wrede Sparres loge.

Tjänstgöra utomlands

Fadern Eriks ambition var att Axel skulle uppfostras och utbildas för att kunna tjänstgöra utomlands som officer. Dessutom skulle han förberedas för att kunna tillträda stamgodset Stora Sundby. Stora Sundby vid strandkanten vid Hjälmaresund i Södermanland har en spännande historia som börjar redan på 1300-talet. Under tre århundraden har slottet varit i släkten Sparres ägo, men idag ägs och bebos det av familjen Klingspor.

Riddarsalen på Stora Sundby har drag och utsmyckning som tydligt leder tankarna till frimureriet. I denna sal har frimureriska receptioner genomförts. Det är idag möjligt för grupper att besöka Stora Sundby och få en guidad tur av slottet. Information ges på slottets hemsida, se www.storasundby.com.

Släktgrenen dog ut

År 1735, vid 27 års ålder, gifte sig Axel Wrede Sparre med en 20-årig vacker och allmänt uppskattad kvinna, Augusta Törnflycht.

Axel fick med hustrun Augusta sex barn som alla avled tidigt och ingen överlevde föräldrarna. Det innebar att släktgrenen dog ut och skölden krossades då Axel Wrede Sparre avled år 1772 vid 64 års ålder och han begravdes i Öja kyrka, nära Stora Sundby.

Axel Wrede Sparre utnämndes vid 41 års ålder till överste och chef för Västgöta kavalleriregemente i Skara. År 1760, vid 52 års ålder, utsågs han till generalmajor. Omdömen om hans militära skicklighet var fördelaktiga. Han var kraftfull och omtyckt.

År 1768 utsågs han till president i Krigskollegium, vilket motsvarar Försvarets materielverk idag, och 1770 utnämndes han till överståthållare (motsvarande landshövding) i Stockholms stad.

Stora Sundby slott.

Frimurerisk verksamhet

Under sina långa och många utlandsresor hade Wrede Sparre lärt känna den från England utbredande frimurarorden. Han tilltalades av de frimureriska idéerna. Han har själv uppgivit att han blev medlem år 1731, sannolikt i lord Derwentwaters engelska loge i Paris, och under de följande åren där kunde han gå vidare till mästargraden.

Med detta som bakgrund grundade han i Sverige den loge vi kallar Axel Wrede Sparres loge. Troligen hade han varken fullmakt eller bemyndigande att starta frimureri, vare sig i Sverige eller någon annanstans.

Men den 17 mars 1735 ledde han den första receptionen i Stenbockska palatset på Riddarholmen. Den förste recipienten var, som nämnts, hans svåger Carl Gustaf Tessin, som då tilldelades lärlinge- och medbrodersgraderna.

Redan efter några månader recipierade Tessin sedan för mästargraden. Den receptionen ägde rum i Axels hem på slottet Stora Sundby.

Greve Wrede Sparres loge verkade sedan glest och under provisoriska former under slutet av 1730-talet och under 1740-talet. Den är dock för eftervärlden dåligt dokumenterad.

Sannolikt hade Axel Wrede Sparre själv inte mycket tid till att leda logearbetet, dels på grund av giftermål och familje- bildning, dels genom sin militära karriär och de många och långa utlandsresorna. Antalet medlemmar i logen var inte heller stort. Då logen upphörde följde ett 30- tal bröder med in i den nya logen S:t Jean Auxiliaire, bland andra Wrede Sparre själv, som i matrikeln har nummer ett.

Upphörde formellt

Under de sista åren av 1740-talet var det sannolikt ingen aktivitet i logen och formellt upphörde Greve Wrede Sparres loge år 1752.

Logen S:t Jean Auxiliaire invigdes den 13 januari år 1752 av greve Knut Posse ”med hjälp av då i Sverige kringspridde bröder”. Bland annat ”adopterade” logen bröder som tidigare tillhört Greve Wrede Sparres loge. I början fungerade logen som landsloge, en ställning som upphörde 1760 vid tillkomsten av Stora Landslogen. År 1799 ombildades S:t Jean Auxiliaire tillsammans med S:t Johanneslogen L´Union till Den Nordiska Första S:t Johannis Logen. Logen L´Union var en johannesloge som ursprungligen var avsedd för ”främlingar som ej förstod det svenska språket”. Vid dessa två logers förening tillförde Auxiliairelogen 879 och L´Unionlogen 375 ledamöter.

En synnerligen gedigen och läsvärd beskrivning av denna återblick på frimureriets uppkomst och etablering i Sverige finns i skriften ”S:t Johanneslogen Den Nordiska Första – Till tvåhundraårsminnet” av Bengt J:son Bergqvist, 1934.

Samhälleligt engagerade

Visserligen hade Wrede Sparre inte fullmakt eller förordnande att starta eller driva en frimurarloge, men han var engagerad, drivande och hade förmågan att knyta starka personer och ledargestalter till verksamheten. Många av logens recipienter var mycket samhälleligt engagerade, starka och framträdande personer. Jag vill då nämna att förutom Carl Gustaf Tessin och Fabian Wrede var ytterligare fem logemedlemmar riksråd. Kanske var rekryteringen av ytterst starka ledare av betydelse för den fortsatta utvecklingen av Svenska Frimurare Orden? Sammanfattningsvis finns det skäl att hävda att Axel Wrede Sparre hade inflytande och betydelse för det svenska frimureriets tillkomst och utveckling även om den initiala verksamheten var begränsad. Man kanske kan karaktärisera honom som en frimurerisk entreprenör. Dessutom hade hans personlighet och inspirerande engagemang stor betydelse; han var ingen dussinmänniska.

Inspirera medmänniskor

Någon har sagt att han hade ett ”Sparrehjärta”, vilket skulle innebära att han var varmhjärtad, gästfri, frikostig och hjälpsam. Men dessutom fanns i hans inre en djupt förankrad religiös stämning som kommit i dagen vid flera tillfällen.

Han hade förmåga att engagera och inspirera medmänniskor. Dessutom knöt han till sig en förnämlig krets bröder som åtnjöt allmän respekt, och flera av dem besatt tveklöst kapacitet att leda, driva, bevara och skapa grund för frimureriet.

Ytterligare referenser och information avseende Axel Wrede Sparre och hans gärning kan erhållas av artikelförfattaren. Kontakta Bo Lindquist via e-mail: bolindquist41@gmail.com