Lars Magnus Wollin Ordensintresserad sjöofficer och frimurare

Text och foto: Maths Dackehag

Sjöofficer och frimurare. När Lars Magnus Wollin inträdde som frimurare föregicks det av en skriftlig avhandling som redovisades i samband med receptionen.

Lars Magnus Wollin föddes den 24 december 1734 i Simrishamn. Hans militära karriär som sjöofficer framgår enligt nedan:

Cadett vid Amiralskåren 1757, Lieutenant vid Amiralitetet 1760, Capten 1774, Major 1776, Öfverste Lieutenant 1788; R.S.O och amiralitetsmajor. Wollin deltog i Gustav III:s revanschkrig mot Ryssland 1788 – 1790. Han medverkade bland annat i striderna vid Reval den 30 april 1790 och vid genombrytning ur Viborgska viken, det så kallade ”Viborgska gatloppet” samt vid segern i Svensksund den 9 – 10 juli 1790. Wollin blev senare befordrad till Öfverste 1793 och sedan till Contre Amiral vid Kungliga Örlogsflottan 1802. Han var även ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet och dess ordförande år 1798 – 1800 samt 1809 – 1810. Wollin avled i Karlskrona den 29 november 1818.

Utländsk loge

Inom frimurarorden, recipierade Wollin troligen i en utländsk loge under åren 1775-1776. Något exakt receptionsdatum eller loge, kan ej fastställas. Han blev vid hemkomsten uppflyttad till högre grad och sedan antecknad i S:t Johannes Logen Harald (sedermera Gustaf) med matrikelnummer 54. Av matrikeln framgår dock endast en notering om att han var mästare och Riddare av Svärdsorden. Han var andre bevakande broder 1780 - 1798 och förste bevakande broder 1799 i S:t Johannes Logen Harald. På grund av ordförande mästaren A J Wrangels sviktande hälsa, blev det år 1798 förändringar i ämbetsmannakåren och Wollins utnämning till förste bevakande omnämns i protokollet från Storamiralslogen (sedermera Gustaf) enligt nedan.

Protocoll hållit uti Stor Amirals Frimurare Logen i Carlscrona d: 22 :a December 1798.

S. D. Sedan den Högstlysande Stor Mästaren öpnade Logen med vanlige Ceremonier och derefter gaf tilkänna, at som han, i anseende til trägne Embetsgjöromål, hög ålderdom och svag hälsa, icke kunde äga det nöjet at bevista Logens alla Sammanträden; Så hade han emellertid och intil dess ordentligt Val kunde hinna at hållas, tilfogaträdandet af de framledne Deputerade Mästarens ställe utsett Förste Bevakande Lÿsande Brodern H: Contré Amiralen och Ridd: Th: Furst, i hvars ställe Andre Bevakande Wördige Brodern H: Öfversten och Ridd: Wollin blifvit til Förste Bevakande förflyttad; Äfvensom den Högstuplyste kundgjorde det han til Andre Bevakande utnämnt Wördige Brodern H: Öfverste Lieutenanten Söderdahl; och som Oratorn Wördige Brodern H: Assecorn och Öfver Inspectoren Hackert uppå derom anhållan blifvit från Orators befattningen entledigad, hade den Högtlysande Stormästaren i hans ställe til detta Embete befordrat Wördige Brodern Am tets Majoren H: A. Wolljin, hvilka alla Bröder i dessa sina Embeten nu insättes, beneventerades och betÿgade sin ärkänsla för det som dem härmedelst visade förtroende. Efter hållna Föreläsningar uti de Frimureriet hörande Stycken slutades Logen på vanligt sätt och Bröderne åtskilgdes. År och dag som förut skrifvit står. In Fidem Protocoll G Westerdahl

Tjänstgjort utomlands

Ordensväsendets starka tillväxt under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet berodde till stor del på starka influenser från bland annat officerare som tjänstgjort utomlands. Karlskrona, som landets tredje största stad under denna tid, var en av rikets ordenstätaste städer. Wollin hade ett stort intresse för andra ordnar. Han, liksom många frimurare på den tiden, var även medlem i Coldinuorden. Wollin intogs den 6 augusti 1777 i Kronans Coldin (instiftad 1769) och erhöll där grad VIII (dåvarande högsta graden) 20 maj 1802. Han hade dock inte några ämbeten i Kronans Coldin.

Wollin var därutöver även medlem i Concordia Orden eller Enighetssällskapet (1759 – 1830). Förutom logen i Carlskrona fanns även dotterloger i Stockholm, Göteborg, Berlin och Åbo. Orden var ej uppdelad i olika grader. Vid inträdet i Orden fick varje medlem lämna en förseglad levnadsbeskrivning. Denna, fick endast öppnas av medlemmen själv, för kompletteringar, och av den som utsågs till att hålla minnestalet.

Vid inträdet i orden ställdes så kallade Cardinalfrågor till de nyintagna medlemmarna. Cardinalfrågorna omfattade i regel ett ämne av allmänt intresse inom medlemmens kompetensområde och skulle skriftligen besvaras i en avhandling inom tre månader. Till Wollin ställdes Cardinalfrågan: ”Om upptäckten af Strömmars gång” eller ”Rätta sättet att under Segling medelst trenne särskilda tider och ställen förrättade Pejlingar på et och samma Landmärcke finna Strömmars Direction och Sättning”. Hans avhandling inom navigationsvetenskapen är full med komplicerade matematiska beräkning för att: ”innehålla de möyeliga sätt att finna Skeppets påkommande ställe i strömmande vatten, då Skeppets afdrift och Sjökaftning är bekant under den tid Land peylas”.

Skriftlig avhandling

Avhandlingen var så väl genomarbetad, att den till och med trycktes upp av Kongl. Amiralitetstryckeriet och publicerades år 1798 och finns bevarad i ett exemplar i Karlskronas arkiv. Den andra Cardinalfrågan till Wollin var: ”Hvad kraft och wärkan kan wädret såväl i rätt Direction som Orcaner hafva på Segel, och huru böra dessa senare i anledning häraf construeras til större och mindre fartÿg?” Någon avhandling på denna Cardinalfråga har dock ej gått att finna i Karlskronas arkiv.

Det är kanske tur att vi som nyantagna frimurare slipper redovisa en skriftlig avhandling i samband med receptionen?