Historia
Lars Magnus Wollin Ordensintresserad sjöofficer och frimurare Text och foto: Maths Dackehag Sjöofficer och frimurare. När Lars Magnus Wollin inträdde som frimurare föregicks det av en skriftlig avhandling som redovisades i samband med receptionen. Lars Magnus Wollin föddes den 24 december 1734 i Simrishamn. Hans militära karriär som sjöofficer framgår enligt nedan: Cadett vid Amiralskåren 1757, Lieutenant vid Amiralitetet 1760, Capten 1774, Major 1776, Öfverste Lieutenant 1788; R.S.O och amiralitetsmajor. Wollin deltog i Gustav III:s revanschkrig mot Ryssland 1788 – 1790. Han medverkade bland annat i striderna vid Reval den 30 april 1790 och vid genombrytning ur Viborgska viken, det så kallade ”Viborgska gatloppet” samt vid segern i Svensksund den 9 – 10 juli 1790. Wollin blev senare
befordrad till Öfverste 1793 och sedan till Contre Amiral vid Kungliga Örlogsflottan 1802. Han var även ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet och dess ordförande år 1798 – 1800 samt 1809 – 1810. Wollin avled i Karlskrona den 29 november 1818. Utländsk loge Inom frimurarorden, recipierade Wollin troligen i en utländsk loge under åren 1775-1776. Något exakt receptionsdatum eller loge, kan ej fastställas. Han blev vid hemkomsten uppflyttad till högre grad och sedan antecknad i S:t Johannes Logen Harald (sedermera Gustaf ) med matrikelnummer 54. Av matrikeln framgår dock endast en notering om att han var mästare och Riddare av Svärdsorden. Han var 18
andre bevakande broder 1780 - 1798 och förste bevakande broder 1799 i S:t Johannes Logen Harald. På grund av ordförande mästaren A J Wrangels sviktande hälsa, blev det år 1798 förändringar i ämbetsmannakåren och Wollins utnämning till förste bevakande omnämns i protokollet från Storamiralslogen (sedermera Gustaf ) enligt nedan. Protocoll hållit uti Stor Amirals Frimurare Logen i Carlscrona d: 22 :a December 1798. S. D. Sedan den Högstlysande Stor Mästaren öpnade Logen med vanlige Ceremonier och derefter gaf tilkänna, at som han, i anseende til trägne Embetsgjöromål, hög ålderdom och svag hälsa, icke kunde äga det nöjet at bevista Logens alla Sammanträden; Så hade han emellertid och intil dess ordentligt
