4 minute read
Wagners opera Parsifal: Upplysning genom medlidande
Text: Martin Sahlén Bild: Nicholas Fawkner och Kungliga Operan / Sören Vilks
Parsifal, Richard Wagners sista opera, kan tala på djupet till en frimurares hjärta och hjärna. Det fick Uppsala frimurarsamhälle uppleva den 23 mars i år, då ett hundratal frimurare med familj och vänner besökte Kungliga Operan i Stockholm.
S:t Johanneslogen Stenbocken stod för inbjudan och hade säkrat 100 biljetter och gemensam bussresa från uppsala till Stockholm. Den 12 mars genomfördes också en instruktionsloge på temat “Parsifal och den konungsliga konsten” med ordförande mästaren nicholas Fawkner och tredje talman martin Sahlén.
Det var en stjärnbeströdd ensemble som mötte upp på Operan: Joachim Bäckström (Parsifal), hovsångare Peter mattei (amfortas), Thorsten Grümbel (Gurnemanz), John erik eleby (Klingsor), miriam Treichl (Kundry) samt Lennart Forsén (Titurel). Hovkapellmästare alan Gilbert ledde Kungliga Hovkapellet.
Handlingen i Parsifal bygger på von eschenbachs 1200-talsepos. Graalriddarna har blivit anförtrodda att förvara den heliga graalen och den heliga lansen i borgen montsalvat. Graalen är kärlet från Jesus sista måltid som också sägs ha fångat Jesu blod vid korset och lansen den som den romerske soldaten Longinus sägs ha använt för att genomborra Jesu kropp på korset. De heliga föremålen skulle ge evigt liv till riddarna.
Den heliga lansen
Riddarnas ledare amfortas lider dock av ett oläkligt sår som han fick i strid mot Klingsor, en ond fallen riddare som försökt erövra graalen och dess makt och uteslutits ur riddarorden. Klingsor lyckas inte i sitt uppsåt, men kommer över den heliga lansen. Den använder han till att med svart magi förleda graalriddarna bort från orden för att istället tjäna honom. Trots många försök kan amfortas inte hitta någon bot och hans lidande förvärras under de heliga ceremonierna där graalen avtäcks för ordens andliga förnyelse. en profetia berättar att amfortas sår bara kan läkas av ”den rene dåren, beväpnad med medlidandets lans”. ”Dåre” används här i betydelsen okunnig, naiv och oerfaren.
Richard Wagner (1813–1883) var kompositör, men också författare och filosof.
Originaltyskans fraser ”Durch Mitleid wissend der Reine Tor, harre sein den ich erkor.” utgör det centrala temat i verket. Parsifal, en naiv ung man med skingrade sinnen, träder in i handlingen. Han vet varken sitt namn eller varifrån han kommer. Kan han vara den profetian talar om? Han skjuter glatt ihjäl en vacker svan i graalriddarnas skog. Parsifal blir konfronterad av Gurnemanz, en av de äldsta graalriddarna: Vem är du? Förstår du inte svanens helighet? Känner du graalens väsen? amfortas oläkliga sår? Har du inget medlidande? Parsifal leds av Gurnemanz in i graalborgens mysterier och de många renande prövningar som väntar under de omkring fem timmar som operan varar.
Frimureriska tankar
Richard Wagner (1813-1883) var kompositör, men också författare och filosof. Han var väl inläst på världens religioner och sökte ihärdigt efter religionens kärna. Wagner lär inte själv ha varit frimurare, men givet hans intresse för esoterika och att hans svärfar och samtalspartner, Frans Liszt, var frimurare kan Wagner mycket väl ha influerats av frimureriska tankar. Wagners kringflackande liv i Europa kan även mycket möjligt ha understötts genom frimurerisk hjälp.
när mörkret sänkt sig i salongen sveptes publiken med av förspelets hypnotiska stråkar till den värld där tid blir till rum, som Gurnemanz kärnfullt uttrycker det i första scenen. i pauserna var samtalen livliga, med olika teorier och tolkningar. när slutscenen långt senare tonat bort var det påtagligt hur verket hade berört: en kvardröjande tystnad i reflektion, en tår vilande i ögonvrån, ett bravorop, ett upprymt samtal med en broder. Flera bröder blev så gripna av operans och Wagners världar att de besökte fler föreställningar av Parsifal.
För den som vill göra egen bekantskap med Parsifal finns många inspelningar på nätet och tolkande böcker. X
