3 minute read
En murarhistoria från Storkyrkan i Stockholm
Text och bild: Thomas Möller
Det i Stamhuset baserade nätverket för Johannesbröder, Primarii Lapidis, följer med broder och domkyrkokaplan Ulf Lindgren på en exklusiv guidad tur på Storkyrkans vind som bär på en fantastisk historia, liksom hemligheter.
Mörkret har fallit över Gamla Stan och den kalla januarivinden viner snålt genom gränderna när vi genom en åldrad plåtdörr på kyrkans östra hörn följer broder ulf upp för en brant spiraltrappa i tegel från år 1450. i ett magasin berättar ulf om bygghistoria. Lärlingarna höll sig till stenbrotten och lärde sig hugga sten. en gesäll som behärskade stenhuggarkonstens grunder ålades att tillsammans med andra gesäller resa till andra platser för att lära sig mer. Gesällerna vandrade vanligen till fots från länder i Europa till stora kyrkobyggen som den i Lund.
Från kalksten till tegel
Tiderna och ekonomin var dåliga i Toulouse och det fanns inte heller tillgång till bra sten. man skäms för att man inte har ståtliga katedraler att uppvisa pilgrimerna som passerar staden på väg mot Compostela de Santiago. munkar grundar där och då på 1200-talet tekniken att bygga stora valv med tegel. nyckeln? Svaret är armeringsjärn. Till det yttre är Storkyrkan i sten och puts men till det inre i 1300–1400-talstegel. uppför trånga slitna trätrappor finner vi skräpkammaren. under reformationen beordrar Olaus Petri förstörelse av alla reliker. alla håller dock inte med. i statyn av S:t Göran och draken låg ett skrin med S:t Görans ben som i hemlighet göms i en packlår i skräpkammaren.
Spår av blodbad
Under tiden för Stockholms blodbad fängslas biskoparna mattias och Vincent i Storkyrkan. en av vakterna pryglade dem så att blod stänkt upp på väggen som ännu är bevarat. men vänta nu tänker ni! Blod, från 1520talet?! Jo då, när blod levrat sig, torkat och blivit svart finns där under en färg i tegelröd ton – hemoglobin.
Vi trevar oss fram över plankor som knakar och svajar betänkligt över spångarna. Tanken att vi befinner oss cirka 30 meter ovan kyrkgolvet känns en smula svindlande.
I den allmänna världen så kanske en och annan känner att denne hopplöst springer i ett ekorrhjul. Betänk då detta: gruppen av besökare står nu vid ett stort trähjul, ett kranhjul. i denna byggkran gick man för att lyfta tungt byggmaterial. Det finns idag endast två bevarade kranhjul i världen, ett i Winchester i England och ett i Storkyrkan.
Klockorna
Den första klockan göts av en person känd som Vinkelmästaren på 1400talet och är fortfarande i bruk. Klockan som är Stockholms äldsta ringer vid prästvigningar.
När Gustav II Adolf år 1632 dör i Lützen utlyses landssorg och Storkyrkans 6 ton tunga storklocka ska ringa oavbrutet i tre veckor. efter bara några dagar spricker dock klockan. en ny storklocka gjuts år 1638. Vikten kräver att formen grävs i marken. Formen utgörs av en falsk klocka i talg. i denna mejslas ornament och dylikt fram. Ovanpå läggs lera som tar avtryck från talgen. när det 1200-gradiga bronset sen hälls ner i formen smälter och bränns talget bort och klockan tar sin form.
Eldvakt
Vinden viner runt hörnen i tornets topp och vi har nu nått vägs ände. Från 1743 till 1910 utgörs Stockholms brandvakt av två män som sitter i Storkyrkans torn. Varje natt i mörkret utan eld och värme. De har bara vin, sprit och bröd att tillgå som har skurits på den bordsskiva där bröderna som följt med på denna murarvandring nu fyller i sin närvaro i Primarii Lapidisboken. X
