KRÖNIKA
ETT GOTT SAMTAL KRÄVER SKICKLIGA LYSSNARE Vaccin och vaccinpass är bara de senaste exemplen på frågor som skapar konflikt och splittrar familjer. Oavsett om polariseringen är en slump eller resultat av en strategi, så finns det hopp. Ett socialpsykologiskt experiment som utfördes på 50-talet ger oss viktiga ledtrådar till hur polariseringen kan minskas. I väntan på det så kan du och jag bidra genom att bli skickligare i konsten att samtala. Här får du lära dig hur det går till. Vi lever i en polariserad tid, där åsikter om vaccin eller politik gör slut på både vänskaps- och familjerelationer. I fråga efter fråga ser vi hur politiker, andra influerare och vi som följare delar upp oss i ”det vill jag absolut ha” eller ”absolut inte, det blir i så fall över min döda kropp”. Men hur kunde det bli så här och går det att göra något för att minska polariseringen? Några av er känner säkert till boken ”Flugornas herre” av William Golding. Den handlar om en grupp pojkar som efter en flygolycka försöker organisera sig och överleva på en öde ö. Snart uppstod spänningar som övergick i anarki och våld. Då den gavs ut år 1954 diskuterades det huruvida den var baserad på det så kallade Robbers Cave-experimentet som hade utförts ett år tidigare eller ej. 38 Affärsresenären
Det experimentet organiserades av den turkisk-amerikanske socialpsykologen Muzafer Sherif. Han genomförde i slutet på 1940och början på 1950-talet en serie experiment för att undersöka hur vänskap och fiendeskap, lojalitet och förräderi inom och mellan grupper kunde uppkomma och förändras.
Sherif och hans medarbetare beskrev senare sina experiment i boken The Robbers Cave Experiment. Den har blivit en klassiker inom socialpsykologi och kommit ut i flera nya upplagor. Idag är det inte tillåtet att göra liknande experiment, där forskare medvetet skapar konflikter mellan människor.
I Robbers Cave-experimentet delade forskare in ett gäng pojkar på ett sommarläger i två grupper. Pojkarna var 11–12 år gamla och lägret ägde rum i nationalparken Robbers Cave i Oklahoma, USA. Sherif och hans medarbetare låtsades vara vanlig lägerpersonal.
I Robbers Cave tog det ett par veckor att skapa konflikt mellan två grupper. I samhällen som det amerikanska har det tagit flera år. Cynikern skulle säga att det är del av en plan, iscensatt av ledare som har kunskap om hur socialpsykologi fungerar. Andra vill säkert mena att det bara är en olycklig slump.
Pojkarna fick inledningsvis bara umgås med andra i den egna gruppen, utan vetskap om att den andra gruppen existerade. De fick välja namn på sin grupp och valde att kalla sig Eagles respektive Rattlers. Efter en vecka blev pojkarna medvetna om att det fanns en annan grupp på lägret. Samtidigt gick lägerledarna in och började att medvetet tala illa om den andra gruppen. Samtidigt inledde forskarna nästa fas av studien. Grupperna fick där tävla mot varandra i olika riggade tävlingar, bland annat baseboll och dragkamp. När Eagles och Rattlers började tävla blev förhållandet mellan de två grupperna snabbt laddat. De började agera med förolämpningar och konflikten eskalerade snabbt. Lagen brände varandras lagflaggor och en grupp plundrade den andra gruppens stuga.
Den som följer utvecklingen kan lätt känna sig uppgiven. Men, det finns hopp. Vid Robbers Cave fortsatte nämligen experimenten, genom att forskarna under en tredje vecka ville se vad som kunde lösa fiendskap mellan grupper. Inledningsvis fick grupperna göra roliga aktiviteter som att se film eller äta tillsammans. Det fungerade dåligt och ledde i stället fram till bland annat matkrig. Pojkarna ur båda grupperna fick sedan i uppdrag att lösa problem tillsammans. Bland annat bad man dem om hjälp med att åter få i gång lägrets vattenförsörjning, efter att forskarna hade utsatt den för medvetet sabotage. Att jobba mot gemensamma mål fick inte en omedelbar effekt, men bidrog steg för steg till att sänka konfliktnivån. När pojkarna återvände hem efter tre veckors lägervistelse var de alla goda vänner med varandra.
